Månad: februari 2016

av

11.2 – Riddare men inga prinsar

Jag har hört ett nytt ljud, påbörjat fortsättningskursen, fått ha-begär, träffat min riddare i nöden, mumsat på rika riddare och fått en VIP-inbjudan.

SorkNytt ljud
Vet ni hur en gallblåsa låter när den spricker? Det vet jag.

Sorkarna har haft strykande åtgång sen snön för­svann och det enda som brukar bli kvar är gallan. En sån slängde jag in i elden härom kvällen och hoppade till när jag hörde en ljudlig knall. Alternativt fanns det sprängämnen i veden? 😀

Fortsättningskurs
Igår började fortsättningskursen i Lär känna din digisystemkamera. Liksom grundkursen är det en distanskurs och med samma ridderliga lärare som då. Det ska bli roligt att få lära sig mer. Kunskap är som bekant inte tungt att bära.

Ha-begär
Igår fick jag ha-begär. Just nu kan man köpa en trådlös hårddisk på 500 GB för 159 € hos ”riddare Clas”. Men jag hejdade mig lyckligtvis. Det får räcka med dom tre kabelanslutna jag har.

RiddareTräffat min riddare i nöden
Idag klockan två hade vi kommit överens om att färdigställa intressebevakningsfullmakten på full­mäktiges kontor. Vittnena infann sig också, trots min fadäs. Jag hade lovat påminna dom en timme innan, men glömde det och kom på det först en halv timme senare. Alzheimer light kallas det.

Min intressebevakare talade om att magistraten utser en in­tresse­be­va­kare om det inte finns någon befullmäktigad, men att den processen kan ta upp till ett år! Tjänstemännens förhoppning är väl att man ska hinna dö under den utdragna handläggningstiden. 😦

Rika riddare
Eftersom jag var i närheten bestämde jag mig för att köpa med mig Holmbergs fisksoppa hem. Det har dom alltid på torsdagar. ”Vill du ha dessert också? Den kostar 2 €.” undrade den unga damen bakom disken.

Rika riddareJag frågade förstås vad den bestod i och slog genast till när hon svarade ”fattiga riddare”. ”Med sylt och grädde?” ville jag försäkra mig om. Jadå det ingick.

Soppan hann inte ens kallna på vägen hem, så när jag hade slafsat i mig den, gick jag loss på rid­darna. Och voilà, under folien hittade jag rika riddare! Alltså gjorda på vetelängd i stället för fransk­bröd. Dessutom två sorters sylt – dels hallon och dels rårörda lingon. Stenrika riddare med andra ord. 🙂

VIP-inbjudan
Jag kan inte påstå att kontaktförfrågningarna på kontakten.fi haglar in precis, men faktiskt hade jag fått några igår. Bland annat en VIP-inbjudan från en 44-årig prins i Österbotten.

FB-bildFör att få läsa VIP-inbjudningarna är man tvungen att betala för minst en månad, men så klart var jag så nyfiken så jag gjorde det. Det kunde ju vara en riktig prins på sin vita springare.

Jag svarade aldrig på hans inbjudan. Dels för att jag inte vet hur man bär sig åt och dels för att han inte mot­sva­rade mina krav på drömprinsen.

Jag kanske ska ändra profilbeskrivningen (samma som på bloggen) och ange att mina intressen är astronomi, kvantfysik och ekologi och att jag har en buddhistisk livssyn. Undrar vad jag får för svar dådå? 😀

av

9.2 – Förnämligt och lurigt

Jag har läst projektbeskrivningen, fått en intressebevakare, förberett morgondagen och vill utfärda en varning.

Fått en intressebevakare
Den idealiska intressebevakaren åtar sig uppdraget fick jag besked om igår. Det gladde mig storligen. Jag har också uppbringat två ojäviga vittnen som ställer upp, så inom kort kan jag med tillförsikt bli otillräknelig. 🙂

ProjektLäst projektbeskrivningen
Igår fick jag projektbeskrivningen (se inlägg 7.2) via mejl. Den innehöll både beskrivning och en pro­jektplan och övertygade mig slutgiltigt om att jag inte ska söka projektledarjobbet för Förenings­akuten!

Största anledningen är att förstudien huvudsakligen är baserad på en enkät som Egentliga Finlands byar r f har genomfört. Med­lemmar­na består till största delen av byalag, vilket inte i mitt tycke ger varken tillräcklig bredd eller lokal föreningskännedom. Någon genomgripande lokal behovsinventering har inte gjorts.

En annan anledning är att projektgruppen själv ska utvärdera projektet. Finns det nån anledning att tro att den skulle under­känna eller vara missnöjd med sitt arbete? Utvärderingen ska givetvis göras av projektägaren, i det här fallet kommunen, och ingen annan. Nog om det, jag anser kapitlet avslutat.

Förberett morgondagens kurs
Inför morgondagens kurs behövdes en del handpåläggning beroende på den ojämna kunskapsnivån i gruppen. En del är jätteduktiga och andra ”kan ingenting” säger dom.

För att inte skrämma slag på dom som anser sig vara mindre kunniga har jag mejlat en anvisning i stället för att skicka en länk till min OneDrive. Några deltagare saknar Microsoft-konto och har ingen erfarenhet av OneDrive.

DejtingVarning utfärdas
Mina försök att hjälpa en person med ett abon­ne­mang på dejtingsajten match.com har lett till att jag vill utfärda en varning. Betalalternativen är minst sagt förvirrande och kan leda till belopp som är långt högre än man räknat med.

Sajten är amerikansk från början, men täcker numera ett 25-tal länder. Många amerikanska sajter är uppbyggda så att tjänsterna inledningsvis är gratis, men efter en viss tid måste man teckna ett abonnemang för att få fortsatt tillgång.

Sen börjar karusellen. Det finns flera varianter av abonnemang och betalalternativen är som sagt förvirrande och leder i värsta fall till att man blir av med mycket mer än man har lust med. Att ändra eller avsluta tjänsterna går inte att göra på sajten utan då måste man mejla till deras kundservice för att få hjälp. Bedrövligt. 😦

Om man vill anlita en dejtingsajt rekommenderar jag i så fall att man väljer en nationell. Enligt teve-reklamen finns det fler att välja på i Finland, t ex Eliittikumppani,  E-kontakti,  Prime Date eller Kontakten om man föredrar en svenskspråkig.

Jag har ingen erfarenhet av nån av dom eller deras abonnemang, men om jag fick välja skulle jag förmodligen ta den svenskspråkiga. Tror förresten jag ska testa den på skoj. Där är både prislista och användningsvillkor klara och tydliga. 🙂

av

”Möllers”

”Möllers”, Edla Möller minns jag att tanten hette, men farbrorn har jag glömt namnet på. När jag var barn (på 1950-talet) hörde jag bara tala om Möllers eller Möller när man syftade på husbonden.

Möllers var våra närmaste grannar  på den här sidan av sjön och bodde i ett rött litet hus som tant Mina hade bott i tidigare, men henne har jag aldrig upplevt. Det röda huset står fortfarande kvar och används numera som fritidsbostad.

Någon bild på tant Edla och farbror Möller har jag tyvärr inte, men jag kan ännu se dem båda framför mig. Farbror Möller var en kraftigt byggd man med grått hår som sällan var nykammat.

Som jag minns det var han klädd i en mörk, sliten och fläckig halvpolotröja och bylsiga byxor som hölls uppe med en sliten livrem. På ena armen hade han en tatuering i form av ett ankar. Om jag inte är felunderrättad var han före detta sjöman.

MöllersTant Edla var liten och spröd, lätt kutryggig och gråhårig också hon, alltid med en rutig duk knuten under hakan och förkläde med bröstlapp. Hon deltog sällan i samtalet, för­mod­ligen på grund av sin dåliga hörsel, men hon bjöd alltid på kaffe och bullar. Hade man tur fick man nykokt kaffe på farbror Möllers order, annars till­sattes en liten sked till den befintliga kaffe­sum­pen i pannan.

Att tant Edla var syster med ”Gustu-pappas” fru visste jag inte förrän för några år sen. Vad hon hette minns jag inte heller? Kommentera gärna ni som vet!

Anledningen till att jag minns tant Edlas namn så väl hänger i hop med att hon var nästan heldöv på äldre dagar. När hon var ute sommartid och farbror Möller var kaffesugen ropade han: ”Eeedla, kaffe!” så det rungade över nejden.

På tal om kaffe. En av våra äldsta bybor har berättat om ett av farbror Kovanens besök hos Möllers. Farbror Kovanen var byns dåtida skomakare och hade finska som modersmål, men han talade bra svenska om än med kraftig finsk brytning.

Då kaffet var serverat frågade farbror Kovanen: ”E te ten kaffe eller ten te”. Uppenbarligen var kaffet på tok för svagt i hans tycke. På den tiden såg man i regel alltid botten på kaffekoppen trots att den var fylld med kaffe så jag förstår hans kommentar även om den var rysligt ohövlig.

Vad farbror Möller svarade förtäljer inte historien. Jag kan gott tänka mig att han inte blev svaret skyldig. Han var rätt så snabb i repliken.

av

7.2 – Protest, projekt och intressebevakning

Jag har deltagit i en protest, förundrar mig igen och har studerat intressebevakning.

Deltagit i en protest
För ett par dar sen hade en FB-vän lagt ut en länk till ett evenemang. Evenemanget utgjordes av en protestaktion mot Carunas senaste prishöjning och gick av stapeln idag kl 12.00-12.15. Det har väl knappast undgått nån att prishöjningen är hutlös?

ProtestPrick 12.00 bröt jag huvudströmmen. Och skyndade mig in tillbaka (mätartavlan sitter på utsidan av huset) för att stänga datorn innan UPSen la av. Ibland är jag mer än lovligt korttänkt. :-/

12.15 kopplade jag på strömmen igen. Jag kan ju undra hur många som hörsammade protesten, men förhoppningsvis åstadkom den i alla fall en reaktion hos den/de som övervakar elnätet.

Jag såg fram­för mig hur elförbrukningskurvan plötsligt gjorde en djupdykning på displayen i kon­troll­rummet och hur den jourhavande förbryllat kliade sig i huv’et. Men det var förmodligen önske­tän­kan­de.

Förundrar mig igen
Redan innan jag gick projektledarutbildningen våren 1999 i Östersund var ”projekthysterin” allmänt utbredd i Sverige och lever tydligen i högönsklig välmåga också i det här landet. I torsdagens Annonsblad väcktes mitt intresse av en platsannons.

Kimitoöns kommun söker en projektledare på deltid för ett projekt kallat Föreningsakuten. ”Jamen det vore ju nåt för mig” var min första tanke. För att få närmare info ringde jag en av kon­takt­per­so­nerna i annonsen. Efter hand som jag fick svar på mina frågor blev jag alltmer förundrad.

IntygDet visade sig att projektgruppen redan är tillsatt. Men hallå? I alla projekt där jag ingått, antingen som ledare eller med­ar­be­tare, har det tillhört projektledarens uppgift? Jag frågade om det också finns en projektplan och fick som svar att det finns en pro­jekt­be­skriv­ning. Alltså var svaret på min fråga nej.

Hela processen känns fullständigt bakvänd. Tillämpar Finland en annan projektmetodik än Sverige? Enligt den metodik jag har jobbat efter, lämnar uppdragsgivaren, alternativt projektägaren en projektbeskrivning (mål och syfte), därefter utses/anställs en projektledare och slutligen tillsätts projektmedarbetarna.

Projektledaren är den som väljer eller som åtminstone medverkar vid valet av medarbetarna. Första uppgiften för projektgruppen är att skapa en pro­jekt­plan (när och hur). I det här fallet är pro­jekt­medarbetarna redan utsedda, så varför valde man inte en projekt­ledare bland dom?

Efter avslutat samtal hade min intressenivå sjunkit till 0, men jag ser ändå fram mot att få läsa pro­jekt­be­skriv­ningen som jag kunde få nästa vecka. Av den kanske det framgår hur och vad man har tänkt?

FullmaktIntressebevakning
Om/när jag blir så råddig att jag inte är förmögen att sköta mina angelägenheter längre träder in­tresse­be­va­ka­ren in, ett modernare ord för förmyndare. I samband med den s k Vårdviljan kan man kryssa i om man har befullmäktigat en intressebevakare.

På fullmakten ställs samma krav som på ett testamente och den ska godkännas av magistraten innan den tas i bruk har jag lärt mig idag. Intressebevakarens ansvar och befogenheter är lagstadgade så det gäller att veta vad man ger sig in på.

Jag tror mig ha hittat en person som vore idealisk för uppdraget, men frågan är om han åtar sig såna uppdrag? Återstår att se vad han svarar på mitt mejl?

 

av

6.2 – Lördagsnöjen

Jag har köpt en filt, haft besök och fjäskat för julrosorna. Mia har stört siestan.

Köpt en filt
Igår såg jag på teve att Unicef tyckte vi ska bidra med en filt till flyktingbarn som fryser. Genom att SMSa till 16499 och skriva Lapsi bekostar man en filt à 7 €.

Det ville jag gärna göra. Och hoppas förstås att bidraget verkligen går till uppgett ändamål! Man börjar bli rätt så luttrad efter allt man hör och läser om missbruk av bidragsmedel.

Välkommet besök
Strax efter lunch idag dök han upp, vår lottokupongs‑ och torkad fiskleverantör, dvs Vik Husse. Idag hade han fått order om att inte ta med sig nåt i doppväg, så han överräckte i stället en kartong med må­nads­re­gis­ter.

JulgubbeAtt han visste att jag behövde månadsregister berodde på att jag ringde honom i torsdags och bad honom svänga in till Pappersboden och köpa ett gäng. Jag kunde visserligen få dom skickade per post, men på det här sättet slapp jag portot. ”Man får inte vara dum, då blir man anställd på posten” för att citera ett uttryck jag lärde mig i Sverige.

Eftermiddagen förlöpte under te‑, respektive kaffedrickande och samtal om bland annat djur­kom­mu­ni­ka­tion, julgubben(!) och kamferdroppar. Ett och annat barndomsminne hann vi också med. Det var där kamferdropparna kom in i sammanhanget.

I vår ålder har man ju en del att minnas – förutsatt att man kommer i håg vad man varit med om. Ett särdeles utmärkt sätt att fördriva en gråmulen lör­dags­efter­mid­dag på. Tack igen för besöket! 🙂

Julrosorna tar sig
Efter avslutat besök tittade jag till julrosorna som jag ställde ner i snön bland syrenbuskarna för ett tag sen (se inlägg 28.1.2016). Trots att marken var frusen ser dom ut att ta sig och är klart piggare än dom var inomhus.

Jag tyckte ändå synd om dom så jag beslöt lägga på mer mull runt ”fötterna”. Hoppas dom upp­skattar min omsorg.

Mia stört siestan
Förutsatt att jag inte är klädd i ”gå-bort-kläder” vill Mia för det mesta följa med mig ut, oavsett väder. Det ville hon idag också.

EkorreNär jag öppnade dörren till uthuset infann hon sig blixtsnabbt. Uppe på bodvinden finns näm­ligen intressanta dofter, så hon klättrade genast upp för stegen.

Medan jag öste upp mull i en bunke till julrosorna hörde jag henne rumstera där uppe och vips fick jag syn på en vettskrämd ekorre som hade blivit störd i sin siesta. Tack vare att dörren stod på glänt såg den sin chans att sätta sig i säkerhet och pep i väg ut.

Det uppfattade Mia, men hon är ju inte riktigt lika bra på att klättra som ekorren så hon fick nöja sig med att se den försvinna ur synhåll. Jag försökte övertyga henne om att det inte var nån idé att sitta kvar och vänta tills den kom tillbaka, men hon var svårövertalad.

Till slut klättrade jag upp några steg så jag fick tag i henne, tog henne i famn och klättrade ner igen. Hon spejade förhoppningsfullt ut genom dörren, men ekorren hade förstås försvunnit för länge sen, så det blev ingen ekorrstek just idag.

PS. Det blev sorkstek i stället.

Förändring

Sopstigen 2

Idag krävdes en soppromenad. Mia och jag konstaterade att vår sopstig har ändrat utseende. Dels har den blivit ljusare och dels bredare. Eller smalare, hur man nu vill se det. ”Det enda som är konstant är förändringen.”

Den skyldige

Och här är anledningen. Alltså den på hjul. 😉

av

4.2 – Vad glad man blir…

… av romantik, bekanta ansikten, oväntat besök, mängdrabatt, en glad hälsning och omtanke.

AmorRomantik
Igår fick jag höra talas om en spirande romans av en dam som har en bra bit kvar till min mogna ålder. Hon berättade att hon har fått en (mycket) äldre beundrare som uppvaktar henne flitigt. Visst är det lite gulligt att man har ”gnistan” kvar ännu på äldre dar?

Bekanta ansikten
Igår kväll klockan 18 såg jag många bekanta ansikten runt bordet. Av de nio kursdeltagarna var det bara två jag inte kände sen tidigare. De flesta har gått flera av mina kurser så det kändes tryggt och hemtamt att vidarebefordra nya kunskaper.

Oväntat besök
Efter lunch idag fick jag oväntat besök. Min före detta ”bonuspappa” tittade in en stund. I vår by be­höver man inte ringa och boka tid. Om man inte råkar vara hemma återkommer besökaren en annan dag.

Så var fallet idag. Bonuspappan hade tänkt hälsa på i förrgår, men då var jag var inte hemma. Roligt att se honom pigg och kry.

Mängdrabatt
I förmiddags beställde jag 10 fiskburgare hos Holmbergs Café och lovade hämta dom vid 14-tiden. För att inte vara oartig mot bonuspappan lät jag mig bli försenad med en halv timme.

MunkKassen stod färdigpackad då jag kom och jag var beredd att betala. Då frågade delägarinnan om det var nåt mer? Det hade jag inte haft en tanke på, men när hon nu frågade så… Då det gäller ätbart är jag ju inte så svårövertalad.

Två croissanter och en dagsfärsk syltmunk fick hon också stoppa ner. Där­med för­kla­ra­de jag mig nöjd och halade fram plånboken.

När hon slagit in beloppen sa hon helt oväntat: ”Munken får du på köpet som mängd­ra­batt.” Tänk att så lite kan göra en så glad. 🙂

En glad hälsning
Nästa glädjeskutt inträffade i ”stora korsningen” i byn då jag kom hem tillbaka. Längst upp på krönet möttes jag av en glatt leende bybo som höjde handen till hälsning då han såg mig. Att bli hälsad med ett stort leende fick mig också att le resten av  vägen hem.

Omtanke
Medan jag plockade ut mina kassar ur Silverpilen kom väglagets ordförande gående nerför skogs­stigen så vi bytte några ord. Innan han gick vidare undrade han om jag är tvungen att värma disk‑­ och tvättvatten?

OmtankeSenast vi sågs höll jag nämligen på att fylla på en dunk med dricksvatten från brunnen ute på gården så han trodde förstås att det var min enda vattenkälla. Jag förklarade att allt vatten utom dricks­vatt­net kommer från sjön sen början på 1960-talet och att jag har en varmvattenberedare som rymmer 20 liter.

”Så bra” tyckte han. Han hade funderat på hur jag klarade mig. Sånt är väl hjärtevärmande? 🙂

av

2.2 – Ovanligt

Jag har hämtat ut vinsterna, varit huslig, spetsat gröten, fintrimmat och rörts till tårar.

LottoHämtat ut vinsterna
Idag hämtade jag ut båda mina Lotto-vinster. Fyra rätt två veckor i rad måste väl vara lite ovanligt? Men så är det också ett proffs som har lottat. Tack igen snälla Vik Husse! 🙂

Huslig
I förrgår insåg jag att det var hög tid att diska igen. Efter sommagrannen psykologens snabbvisit satte jag i gång. Nu är diskbänksutrymmet klart mycket större ett litet tag framöver.

Igår blev jag less på dammråttorna och lät dom obönhörligen uppslukas av min högröstade damm­sugare. Därmed är min huslighetskvota uppfylld för den här månaden(?).

Spetsat gröten
Som belöning för min huslighet fick jag gröt till middag, den som jag gjorde reklam för i inlägget den 28.1. Fast den här gången spetsade jag den med vispgrädde.

Efter de fattiga riddarna i lördags återstod en snutt vispad grädde som inte skulle stå sig så länge till så jag rörde ner den i gröten. Inte alls dumt!

FintrimningFintrimmat
Timmarna före kvällsnyheterna gick åt till fin­trim­ning av presentationen till morgondagens kurs. Efter moget övervägande beslöt jag hoppa över detaljerna i ett par punkter gällande säkerhet och under­håll.

Jag tvivlar på att kursdeltagarna har behållning/intresse av nätverksprofiler och vissa inställningar i samband med öppna trådlösa nätverk? Den som trots allt vill grotta i ämnet får använda sig av länken till anvisningarna jag skickar.

Rörd till tårar
I eftermiddags infann jag mig hos Trollkarlen för att vara hjälpreda i samband med fotoöverföring från telefon till dator. Som ”förskottsbetalning” – eller möjligen muta? – fick jag kaffe och ”fyllkaka” (tårta).

När överföring och repetition av bildredigeringen var avslutad blev jag bjuden på karaokeversionen av ”Love Me Tender” som tack för hjälpen. Den låten har jag förstås hört ett antal gånger tidigare, men just idag rörde den mig till tårar.

Och varför då undrar du? Jo, dels för att orden i sången berörde mig och dels för att nån ville göra sig omaket att sjunga den bara för mig. För mig är kärlek mellan goda vänner lika dyrbar som den mellan parterna i en kärleksrelation. Tack igen min kära vän! 🙂

av

Livet inför döden

Inför döden

”Under dödsprocessen minskar den döendes energi, kroppen blir svagare och själen växer.

Den fysiska energin försvinner inte, den överflyttas på den och dem som är nära.

När själen nått sin höjdpunkt, när tiden är inne, kommer döden.”

Utdrag ur Liv nära död/Christel Pakarinen