Månad: september 2015

av

10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.

av

8.9 – Tillvänjning, självrannsakan och höstkänslor

Jag har arbetstränat, undrar varför jag aldrig lär mig och har höstkänslor. Inlägget har tillkommit trots ett kärlekstörstande hinder.

Arbetstränat
Arbetstillvänjningen har börjat så smått. I söndags datorsupport på närliggande ort, igår privat­under­vis­ning, idag fortsatta kursförberedelser och test av ett nytt ”molnverktyg” kallat Office Sway. Verktyget är tillgängligt för alla som har, eller registrerar ett Microsoft-konto.

OneDriveJag har också labbat en del med fildelning och funktioner i OneDrive eftersom det avsnittet inleder den kommande kursen. Än så länge har jag inte lyckats hitta alternativet Sluta dela? Självfallet är det bara ägaren till filerna som ska kunna göra det, men konstigt nog hittar jag alltså inget sånt kom­mando när jag markerar den delade mappen? Det är då man går till Hjälp och hittar lösningen.

På tal om verktyg ska jag genast ta tillbaka mitt första intryck av Windows 10. I ett tidigare inlägg (24.8.2015) var jag inte alls imponerad över snabb­he­ten i den nya versionen. Efter att jag övergick till lokalt användarkonto (och slutade testa F-Secure Freedome) går datorn igång klart mycket snabbare än tidigare. Jag hinner inte längre fixa frukost under tiden.

Att jag inte lär mig?
Igår var jag tvungen att ägna mig åt självrannsakan ett tag. Orsaken var att jag i vanlig ordning var bombsäker på att jag hade rätt härom dagen – ända tills jag blev överbevisad. Den minnesgode kanske kommer i håg att det inte är första gången jag har varit styv i korken och fått ge mig?

Jag begriper inte varför jag är så säker på att jag har rätt när jag har fel? Då jag hörde en nära vän som (för länge sen) tyckte att man aldrig ska ge sig, inte ens när man har fel, tyckte jag det lät urkorkat, men nu är det andra gången på ganska kort tid jag har fått mig en näs­bränna. Det tyder på att jag ännu inte har lärt min läxa.

Ett av mina motton: ”Stå på dig, annars gör nån annan det!” har helt klart vissa begränsningar.

Höstkänsla
Jag har fått höstkänslor. Det innebär att jag humörmässigt inte är på topp och försöker intala mig att det säkerligen går att sitta i bersån ännu ett tag. Och faktiskt kan det gå om man törs lita på meteo­ro­lo­gernas prognos för veckoslutet: Sol och ca 20 grader varmt. Men det återstår att se.

PlommonDet är också en hel del annat som ska förberedas inför vintern. Fast om man ska tro på det där med rönnbär så blir det tydligen ingen vinter alls. På Udden har det funnits högst en handfull skruttiga rönnbär.

Till höstkänslan hör också att de första plom­mo­nen är avsmakade, att lingonen börjar bli helröda och att solen står allt lägre på himlen – om man alls får se den. Udden har redan hunnit få 45,5 mm regn den här månaden. För att inte tala om att det mörknar allt tidigare på kvällarna.

Men jag ska inte beklaga mig. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet. Bara första snön kommer piggnar jag till igen.

Kärlekstörstande hinder
Just precis när jag satte i gång att skriva blev Mia med ens väldigt kelnödig. Första delen av inlägget är därför skrivet med vänster hand. 🙂

Mia söker närhet

av

Om värderingar och omvärderingar

Värderingar
Jag minns att min vänskap med Tigern/Lejonet beseglades på en tjänsteresa till Norge för många år sedan, vi hade ganska nyligen blivit kolleger. Vi satt bredvid varandra på tåget och lärde känna varandra mer ingående. Efter många och långa diskussioner kon­sta­te­rade hon ”Jamen då har vi ju samma värderingar.” Det kändes befriande att höra.

Att vi ofta var av olika åsikt i fråga om tycke och smak spelade ingen roll. I dom för oss viktigaste frågorna var vi överens. Och på den grunden vilade vår ömsesidiga respekt och vänskap.

Yle-rubrikJag blir mörkrädd när jag hör och läser om en del av mina landsmäns uttalanden och åsikter om in­vandrare och flyktingar. Och blir ytterst förvånad över att en bekant lägger ut en länk till en rasistisk sajt som presenterar ”fakta” och ”sanningen”.

Uppenbarligen har vi olika grundvärderingar. Har de här människorna redan glömt att vår eget land var i behov av hjälp utifrån för inte så länge sedan? Och att vi också har flytt från nöd och fattigdom?

Omvärderingar
Det är ganska sällan jag omvärderar mina medmänniskor numera, men det händer ibland. Att få göra en positiv omvärdering känns alltid bra.

En person som jag länge ansåg vara distanserad och befriad från humor, har efter närmare bekant­skap visat sig vara en varm, ärlig och humoristisk individ som faktiskt lever i enlighet med sin religiösa övertygelse. Vi tycker och tänker ingalunda lika om allt, men delar i stort samma värderingar.

Att själv bli omvärderad är en del av livserfarenheterna. I ett fall är jag klar över orsaken, i andra har jag ingen aning, men det är ju inget jag kan göra något åt. Om man tar avstånd från mig av något skäl accepterar jag förstås det, även om det känns tråkigt. Extra tråkigt är att inte få veta orsaken, då har jag ingen som helst möjlighet att förklara mig eller rätta till even­tuella miss­förstånd.

VågorSlutsats
För att en relation ska fungera fullt ut krävs alltså gemensamma värderingar och ömsesidig respekt. Att man inte delar varandras åsikter berikar snarare relationen. På så sätt lär man sig hur den andra parten tänker och kan i bästa fall ta till sig nya infallsvinklar och idéer.

För hur vi än bär oss åt, finns det lika många sanningar som det finns individer… ”Den enda san­ningen är att det inte finns någon sanning.” Och alla är vi vågor på samma hav har någon sagt. Även om avstånden mellan oss kan vara nog så långa ibland.

Frodigt

Drivbänk

Jag har vid ett par tillfällen fått frågan vad jag odlar i drivbänken i år. Här är svaret. 😀

Det enda jag har planterat är tobaksblomman, den enda som överlevde av dom jag fick av en bekant, resten är självsått. Och det enda ätbara är den lilla plantan längst bort i hörnet som mot alla odds hade överlevt vintern.

av

4.9 – Ny början och sorgligt slut

Jag har varit på lärarträff, fått ett uppdrag, haft gratulanter och hittat ett lik. Mia har inte mått bra.

LärarträffLärarträff
I tisdags hölls sedvanlig lärarträff inför det nya läsåret. Den här gången med ny chef och på nyrenoverat ställe, vi samlades nämligen i Café Vivan. Där har jag inte varit sen stället totalrenoverades nån gång i våras.

Stället gick knappt att känna igen, men förändringen var klart positiv. Ljust och luftigt med rustik in­red­ning som passar bra i en gammal ladugård.

Både den nya chefen och flera av kollegerna kände jag igen, men det fanns också många nya. Tänk att vi är hela 80 kursledare sammanlagt! Det syns för all del på utbudet i kurskatalogen. Bara ett tjugotal deltog i träffen som tur, annars hade presentationsrundan tagit evigheter. (Bilden är från lärarträffen 2009.)

Fått ett uppdrag
I måndags fick jag en preliminär förfrågan och igår fick jag beställning på ett utbildningsuppdrag. En före detta kursdeltagare behöver assistans i Excel 2010. En trevlig födelsedagspresent bland många andra.

Gratulanter
Igår började jag ett nytt år igen. Första gratulanten dök upp strax före tre och sen dök flera upp efter hand. Det var en lindrig och lagom stor tillställning bestående av dom ”närmast sörjande”.

På FB var gratulanterna desto fler. I fjol tog jag bort visningen av mitt födelsedatum, men tyckte det var dö’trist att inte få några gratulationer så jag ändrade tillbaka för ett tag sen. Det ångrade jag nästan då jag såg det tresiffriga antalet och skulle tacka alla individuellt. Men egot njöt förstås i fulla drag. 🙂

Död ekorreHittat ett lik
Sent i eftermiddags tyckte jag att gräset hade torkat upp tillräckligt för att jag skulle kunna ”lufta” lilla gräsklipparen framför huset. Det första jag fick syn på då jag gick in i boden var ett lik. Och den här gången var Mia garanterat oskyldig, hon kan inte ta sig in där.

På mitt gamla trädgårdsbord närmast fönstret låg en död ekorre. Varför och hur den hade dött har jag förstås ingen aning om. Den såg ut att ha dött en naturlig död.

I flera år har den haft sitt bo strax under taket efter att en hackspett nån gång i världen har gjort ett lämpligt stort hål i väggen. Det kändes allt lite sorgligt trots att jag vet vilken marodör det egent­ligen är. 😦 Jag får trösta mig med att död alltid är ett tecken på att nåt nytt tar sin början.

Mia har mått dåligt
Redan i förmiddags märkte jag att Mia inte riktigt var sig själv och då jag kom hem efter bu­tiks­be­sö­ket hade hon kräkts på ett par ställen. Lyckligtvis uthomhus.

Men det var tydligen nåt mer hon behövde göra sig av med. En kort stund senare kräktes hon ytter­li­gare en gång. Efter det lättade besvären tydligen, men hon har ändå varit lite ”avslagen” resten av dagen. Först i kväll smakade maten igen. I morgon är hon nog lika pigg som vanligt vill jag tro. 🙂

Mia vilar 2