Månad: mars 2015

av

14.3 – Lovande

Svanparet har rekognoserat, vinden har varit ostlig, jag är betagen i mossor och har fått en offert­begäran.

SvanparSvanparet på rekognosering
Igår hörde och såg jag ”vårt” sångsvanepar. Dom svepte ner över viken och landade på isen under livligt kommunicerande. Besöket blev av förståeliga skäl kort; än så länge finns det inget öppet vatten i den här delen av sjön.

Men så snart vi slipper minusgraderna nattetid ljusnar situationen. Den 28.3 i fjol var viken så gott som isfri har jag antecknat.

Ostlig vind
Ostlig vind så här års är inte så vanligt, men de senaste två dagarna har vinden envisats med att blåsa från öster. I förrgår hade jag putsat klart fram till ”lupinlunden” eller sorkslänten, hur man nu vill benämna området, och hade tänkt fortsätta igår men den kalla vinden avskräckte mig efter en stund.

Som tur finns det lika mycket jobb på västra sidan av huset. Där fick jag både sol och lä och blev så varm att jag slängde jackan.

MossgröntBetagen i mossor
Min kärlek för mossor tycks tillta med åren… Det kanske hänger ihop med att jag själv börjar bli lite mossig? 🙂

Vår och höst är dom som vackrast då tillgången till fukt är som störst. Jag har några speciella favo­riter, men gillar alla, oavsett utseende. Mest kanske för deras vackra, olika gröna färgnyanser, men också för artrikedomen, mjukheten och doften. Fuktig mossa doftar ljuvligt tycker jag.

Jag har full förståelse för att man kan tillbringa ett helt liv med att studera mossor. Enligt Forst­sty­relsen 2012 har det i Finland hittats 892 mossarter! Plus den gräsmossa som upptäcktes i Houtskär 2012, Brachythecium laetum.

Kanske Brachythecium laetum

Kanske Brachythecium laetum?

Om Googles bilder på den nyupptäckta arten stämmer, är den väldigt välbekant. Sån mossa växer på berget invid dasset och brukar ofta hamna framför kameraobjektivet, speciellt på våren. Vissa utskott ser ut som minipalmer och blir ibland nästan lika höga som ett tallbarr.

Tyvärr kan jag inte namnen på mer än ett fåtal mossor, inte ens alla favoriter. Det finns bl a en mossa som har små parvisa blad som jag jättegärna skulle vilja veta namnet på (se bilden nedan). Om du kan bidra med namnet vore jag väldigt tacksam!

Favoritmossa

Okänd skönhet

Offertbegäran
Ibland är det förnämligt med mobiltelefon. Om jag inte hade haft en, hade jag missat gårdagens offert­begäran eftersom jag stod ute med krattan i handen.

Jag lovade skicka offerten senast måndag, så i morgon bör jag lämpligen skriva den. I och med att den ska användas som underlag för en bidragsansökan gäller det att utforma den på rätt sätt.

Om offerten blir antagen kan jag se fram mot ett både roligt och intressant uppdrag där jag kommer att behöva lära mig en del nytt. Sånt är alltid berikande. 🙂

av

12.3 – Från uppdatering till s-particip

Jag ogillar automatisk uppdatering, har haft flaggdag, känt mig småsnål och avskyr s-particip.

Automatisk uppdatering
Bland gårdagens 26 uppdateringar från Microsoft fanns tre som jag absolut inte behövde: Office Access, Microsoft Visio och Verktyget för borttagning av skadliga program. Jag valde visserligen bort dom, men på grund av att datorn är inställd på automatisk uppdatering fick jag dom i alla fall när jag stängde datorn. Grymt. 😦

Det går för all del att avinstallera i efterhand, men det fick bero. Men i fortsättningen får jag välja vilka uppdateringar jag vill ha. Jag upptäckte att det finns ett alternativ som heter ”Hämta uppdateringar men låt mig välja om de ska installeras” under Ändra inställningar i Windows Update. Det hade jag ingen aaaning om förrän igår. ”Man lär så länge man lever” är så sant som det är sagt.

Jämtlands flaggaFlaggdag
Den 12 mars har jag alltid flaggdag – om jag kommer i håg det. Idag gjorde jag det och satte upp min jämtländska flagga direkt efter frukost. 18 års vistelse i Jämtland har lämnat vissa spår.

Småsnål
Igår kväll hajade jag till när jag såg K-kedjans reklamsnutt. Bara 1,99 € för 600 g Oivariini! Jag har tidi­gare skrivit om att högsta priset jag har sett är 5,99 €, så det här var ju tokbilligt. Enligt dagens reklam­ut­skick innebar priset 55 % rabatt. Den rabattsatsen är minsann inte så vanlig på livsmedel.

Eftersom jag förbrukar nästan 600 g/vecka, var det ju läge att slå till. Max tre paket stod det i re­klam­bladet, så om jag ville ha fler, var jag tvungen att åka till Dalsbruk. Resan skulle kosta mig 2 * 10 km à 0,44 € = 8,80 enligt statens (låga) norm och jag skulle spara ca 4,50 om jag köpte tre paket till.

Jag började fundera på om det verkligen var värt att göra resan bara för att spara 4,50? Dessutom fanns det inga planer att få plats med sex paket i frysen. Jag beslöt nöja mig med tre. Det är inte ofta jag är så där priskänslig, men ibland slår snåljåpen till. 😉

ÅU-citatAvskyr s-particip
I dagens ÅU fanns ett citat (se bilden) som fick mina nackhår att resa sig. Det var inte första och säkerligen inte heller sista gången.

I läro­boken Vårt språk som magister Jansson undervisade ur på 60-talet finns inte ett ord om att man lägger till ett s på ord i presens­parti­cip. Jag citerar ordagrant: ”Presensparticipet slutar på ‑nde, ‑ande eller ‑ende.” Så varifrån kommer s:et?

För att få klarhet googlade jag och hittade dels en tidning och dels en blogg av Per Ledin, professor i svenska språket vid Örebro universitet, som båda behandlade otyget. Efter att ha läst blogginlägget känner jag något större förståelse för användandet, men det skulle aldrig falla mig in att tillämpa s-particip själv. I mina ögon och öron är det bara fel och ger intryck av ett obildat språkbruk. Men språket förändras ju, så innan jag dör har jag kanske vant mig?

av

11.3 – Vårdbehov

Igår ägnade jag mig åt persedelvård, idag åt proviantering och fortsatt vårstädning.

Björksplintborre

Kommentar till gårdagens bild:
Namnet på ”konstnären” till gårdagens bild är Björksplintborren (Scolytus ratzeburgi) ifall du undrar – det gjorde nämligen jag. På sajten Kunskap Direkt hittade jag flera insekter som trivs på döda björkar.

Persedelvård
Gårdagen inleddes med tröjtvätt. Den som uppfann ylletvättsprogrammet på tvättmaskinen är värd en eloge! Att tvätta åtta tröjor för hand hade tagit halva dagen.

Fem hängde jag på tork i badrummet, dom övriga åkte in i torktumlaren på 30 graders värme. Resultatet blev så häpnadsväckande bra att jag beslöt torka resten också på samma sätt.

Det var himla korkat. 😦 En av fintröjorna blev helt vanställd. Visst är det typiskt att det var just en av dom? När jag kollade tvättlappen var tork­tumlarsymbolen överkryssad, men det var så dags att kolla den nu när det var för sent. Av 50 % ylle och 50 % konstfibrer fick konstfibrerna tydligen spunk. Suck.

Optimist som jag är, beslöt jag att försöka pressa den. Fast det blev ju ingen märkbar för­bättring tyckte jag och chansade på att stryka (på mellanvärme) i stället, värre kunde den ju knappast bli. Och si, det gjorde susen! Tröjan blev så gott som återställd. Om man inte vet hur den såg ut innan märker man inget konstigt.

SkoblockNästa uppgift var att leta rätt på filtsulor. Hälarna på innersulorna i mina filttofflor var utslitna. Längst in i garderoben förvaras skotillbehören. En påse med innersulor och en påse med skoblock hade jag för mig, men det visade sig att en del låg i fel påse. Alltså inventerade jag dom också.

14 par skoblock förutom dom som är i användning tyder antingen på ett imponerande tidigare sko­sortiment eller på att jag har köpt nya utan att kolla om jag redan har. Det kan förstås också vara en kombination. 🙂

Och sulorna då? Jodå, självfallet hade jag såna också. Fyra par lädersulor, tre par filtsulor, varav ett par oanvända och dessutom frigolit­sulor till ett par stövlar som jag inte längre äger. Det är alltså inte bara snörstumpar och gummiband jag sparar.

Proviantering
Idag hade jag beställt fiskbiffar av Kerstin och passade på att handla samtidigt som jag hämtade maten. Först hämtade jag fiskbiffarna, på hemvägen svängde jag in till butiken.

MinikrattaHalvvägs till butiksdörren kom jag på att jag hade med mig matkorgen i stället för shoppingkassen. Undrar vad jag tänkte på i stället för att fokusera på det jag borde? Det fick mig att skratta högt för mig själv. Det är ingalunda första gången det blir galet.

Fortsatt vårstädning
Solen hedrade oss med sin närvaro hela dagen igen och sidensvansarna höll serenad så det var ett sant nöje att kratta och putsa. Idag var jag effektiv. Två fyllda skräptunnor på två timmar. Mest beroende på löv­mängden – jag närmar mig min stora ek som generöst har släppt ifrån sig sina ”pergament”.

Jag är jätteglad över min minikratta. Den är perfekt på trånga ställen eller när jag behöver akta dom små liven som spirar under löven.

Naturkonst

Björken

I samband med gårdagens tomtrunda tog jag mig en närmare titt på björken som jag rundbarkade 2013. ”Den enes död är den andres bröd” kunde jag konstatera. Nån slags insekt har invaderat trädet och gjort ett jättefint konstverk halvvägs upp i toppen. 🙂 (Om du klickar på bilden, ser du den i större storlek.)

av

9.3 – Festligt och angenämt

Jag har haft kvinnodag, festat till det, gjort en investering, upptäckt insekter och infört reglerad arbetstid. Mia gillar nya vedkorgen.

JulrosKvinnodag
Med tanke på att det var internationella kvinnodagen igår var det ju på sin plats med kvinnobesök. Sommargrannen psykologen hade redan druckit ur sitt te då fru grannen tittade in. Att hon nändes nypa av sin julros för att ge mig kändes stort. Tack igen! 🙂

Festlig måltid
På senaste butiksresan slog jag till med två bitar oxfilé, dels för att dom såg frestande ut och dels tack vare rabatten. Förpackningen hade kort utgångsdatum.

Det måste vara minst fem år sen jag åt innerfile senast, men igår kände jag för att festa till det. Tournedos med bearnaise är inte alls fy skam! Potatisgratäng med vitlök fulländade anrättningen.

Investering
I förmiddags kom jag äntligen till skott. Jag har ett bra tag funderat på att köpa ny kamera, men inte hittat nån som tilltalat mig helt. Den jag har är visserligen inte mer än sju år gammal, men den har tyvärr drabbats av en del krämpor som verkar tillta.

Tack vare en fantastisk månbild på FB och fotografens information om vilken kamera han använt googlade jag på modellen. En sån ville jag absolut ha bestämde jag när jag hade läst specifikationer och omdömen.

Bland sökresultaten fanns förstås också försäljningsställen, bl a Gigantti som ju hävdar att ”det är dumt att betala för mycket”. En prisjämförelse visade att dom är 70 € dyrare än t ex Cyberphoto, där jag köpte förra kameran. Dessutom ingick fotoväska och ett 16 GB minneskort i Cyberphotos pris, så givetvis köpte jag den där.

LiljebaggarInsekter
Att så många insekter redan har vaknat trodde jag inte förrän jag hörde och såg dom idag. Både en fluga och en humla surrade förbi mig och en blomspindel blev skrämd på flykten när jag putsade bort löv runt kaprifolen.

Strax intill upptäckte jag en pigg liten liljebagge och en liten svärm be­vin­gade insekter som såg ut att roa sig i solskenet. Härliga tider!

Reglerad arbetstid
Det vackra vädret lockade till fortsatt vårstädning, men först tog Mia och jag en runda över ”vårt västliga distrikt” för att kolla hur långt blåsippor och annat har hunnit. Mia såg inte en enda blåsippa men det beror förstås på att dom inte intresserar henne ett dugg. 😀

Efter inspektionsrundan satte jag i gång med att fylla skräptunnan. När den var fylld kom jag på att det är en idealisk mätare på arbetstiden. Full tunna innebär slut på arbetet så slipper jag sota för nöjet i form av ”fysiska olägenheter”. Det innebär i snitt två timmars pyssel, vilket känns väldigt lagom.

Mia gillar nya vedkorgen
Med tanke på skräpet jag har samlat i hop efter vedleveranserna och den ”mikroved” som återstår, beslöt jag falla för spånkorgen jag fick syn på hos Varu-Tjänst senast jag var där. Den gillar Mia också. 🙂

Mia i vedkorgen

av

7.3 – Stillad längtan

Att stilla sin längtan kan ha oanade konsekvenser.

Trippellängtan
I början på veckan längtade jag efter tre saker: Chili con carne, frissan och besök. All längtan är till­freds­ställd, fast i annan ordning, och med vissa oväntade följder.

Ny färgFrissan
I fredags hade jag tid hos frissan och såg förutom klippningen fram mot mera färg i håret. Den lila färgen jag fick för sex veckor sen hade försvunnit helt vid det här laget.

Frissan var genast med på noterna. Hon talade om att hon nu hade turkos färg som jag efterlyste förra gången och frågade om jag ville byta till den? Det ville jag självklart. Dessutom var det här ”riktig färg”, inte bara i form av balsam.

Under tiden hon klippte nacken fick färgen dra in i håret framtill och sen var det dags att skölja bort överskottsfärgen innan hon klippte resten. Jättefräckt blev det tycker jag. Fast jag kan tänka mig att jag kommer att få en del kommentarer om mögel av dom som törs skämta med mig. 🙂

Besök
Redan i tisdags förhörde jag mig om möjligheten att locka Vik Husse på besök. Nästan en månad har gått sen det förra så det kändes som om det var hög tid. Som svar på min förfrågan fick jag: ”Det är en principsak att inte tacka nej till Uddenbesök. :-)” så vi kom överens om lördag.

Tjugo i två såg jag Stora Forden på parkeringen och skyndade mig att avsluta de sista för­be­re­del­ser­na. Dom var för all del inte värst märkvärdiga, men tassavtrycken behövde torkas bort från bordet(!), ljusen tändas och porslin och tilltugg ställas fram.

RosorFörst in genom dörren var Mia, tätt följd av Vik Husse som med anledning av morgondagen över­räckte en kruka med rosor. Det var ju en glad överraskning!

Jag frågade frissan redan i fredags om nån hade gratulerat henne på internationella kvinnodagen men blev då upplyst om att den är först på söndag. Fast det hade jag (förstås) redan glömt.

Chili con carne
Det är evigheter sen jag senast åt chili con carne! Direkt när Vik Husse hade åkt ställde jag i gång för att inte hinna bli så hungrig att jag valde värmd mat i stället som jag gjorde igår.

Mitt chilipulver är det inte mycket bevänt med längre konstaterade jag, men en del andra kryddor satte lagom sting på anrättningen. Och oj vad gott det var!

Dess värre orsakade min matlagning två röda fläckar på exsvärmors knypplade duk. De röda halv­brunna ljusen jag tände före besöket hade läckt stearin. Usch, vad oeftertänksamt av mig. Och genast när jag ställde ljusstakarna på hushållspapper slutade dom givetvis rinna, helt enligt Murphys lag. :-/

av

5.3 – Skojigt

Igår hade Udden aprilväder, idag har jag fått post från Hong Kong och inlett vårstädningen.

Aprilväder
Igår morse var det vitt på marken då jag drog upp rullgardinen, men ”nedfallet” övergick snart i en varmare form. Helt klart aprilväder.

Hong KongPost från Hong Kong
En brun provpåse fångade min upp­märk­sam­het när jag tömde postlådan idag. Jag räknade snabbt ut vem som var avsändare, men ack vad jag bedrog mig! Påsen var poststämplad i HongKong!?

Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag nu hade shoppat? Än mindre klok blev jag när jag läste tulldeklarationen på baksidan: Adapter stod det i handskrift. Jag var bomb­säker  på att jag inte hade beställt nån adapter från Hong Kong – vad var detta?

När jag öppnade påsen såg jag att den hade öppnats och förslutits på nytt, men det kunde ju tullen ha gjort räknade jag ut. Så vad var det i påsen då? Jo, där låg färgpatronen jag beställde från Zas Data i förrgår. Dom finurliga killarna behagade skämta med mig. En rolig början på dagen. 🙂

Vårstädningen inledd
Idag har vi som omväxling fått njuta av värmande sol och tidvis blå himmel, fågelkvitter och svaga vindar. Efter lunch inleddes operation vårstädning. På tomten givetvis. Inomhus är det inte så noga och alls inte lika roligt.

Mia kollarPå ett par timmar hade jag fyllt skräptunnan och snyggat till hela ena sidan av ”infarten”. Vingslagen från svanparet som flög över sjön för att spana efter isfritt vatten hördes tydligt. Solen värmde skönt på rumpan och det doftade gott av våt jord och multna löv.

Mia höll koll på mig från solstolen i verandan där hon låg, men var genast med på noterna när jag frågade om hon skulle följa med till stranden. Hon såg något snopen ut när det inte längre fanns nån is att gå ut på, den har redan smält bort i strandkanten och runt bryggan.

Efter att jag hade fotat diverse vårtecken och Mia tagit sig en klättertur gick vi in och fick mat. Många fler såna dagar ser vi fram mot. Våren är överlägset bästa årstiden för min del. 🙂

av

Frågor utan svar

Dilbert 1 mars

Om jag skickar ett mejl förutsätter jag att jag får ett svar av nåt slag. Tyvärr är verkligheten en annan. Det äldsta obesvarade mejlet är från 28.8.2014, därefter följer ett från 6.10, 9.10 och 3.11. Ett par var adresserade till myndigheter, resten till företag eller privatpersoner. Dåligt. 😦

Bland årets ”skörd” finns också fyra stycken: 3, 6, 17 och 19.2. Åtminstone ett av dom är jag särskilt an­ge­lä­gen om att få svar på, så jag får väl skicka en påminnelse.

av

2.3 – Vilt och spånbana

Igår var det vilt, idag blev det spånbana.

Änkor och barnlösa
Tack vare att Mia fann sig i att stanna inomhus, kunde jag ta mig en promenad till gårdagens mid­dags­värdinna. På vägen mötte jag en herre som gärna ville veta vart jag var på väg? Jag antar att Alkos presentpåse skvallrade om att jag inte bara var ute och motionerade.

Gunilla Dahlgren.pngStrax före ”Pustis” beslöt jag ta en genväg och kom fram till målet med fem minuters marginal. ”Genvägar är senvägar” brukade fostermor säga, men den här gången stämde det nu inte. Samtidigt med mig anlände två andra middagsgäster. Det slog mig att majoriteten av sällskapet utgjordes av änkor, resten av singlar med eller utan barn.

Middagen bestod av vilt, älgbiffar närmare bestämt, med diverse tillbehör och som dessert fick vi gotta oss åt kokos­panna­cotta med hemlagad blåbärssylt, därefter kaffe och åländsk körs­bärs­likör. En jättegod middag med andra ord.

Som vanligt gick tiden fort i trevligt sällskap. Min maxgräns överskreds med en hel timme, men det gick ju faktiskt ingen nöd på Mia även om hon högljutt insisterade på sin middag när jag kom hem.

Omvärderad konstruktion
Idag har Udden haft ”Göteborgsväder”, dvs blött och grått. Men efter lunch slutade duggregnet så jag kunde ta i tu med skräpet efter vedleveransen. Det doftade vår ute tyckte jag, men det kanske var en dofthägring?

SiktMin fina idé visade sig vara totalt värdelös. Jag hade tänkt sikta bort det finaste skräpet så jag kunde ta rätt på trä‑ och näverbitarna, men mitt sikt var ju på tok för finmaskigt så jag övergav tanken efter första försöket. Det fick bli grepen och fingrarna i stället.

Innan högen var avverkad tröt tålamodet och latmasken tog över. Jag kunde gott fylla på stigen till dasset med det som var kvar kom jag fram till. Med åren har den blivit mer eller mindre som ett dike och behövde jämnas till. Så nu har jag spånbana till dasset. 🙂