En blöt lunch
Månad: juli 2012
19.7 – Åtgärder vidtagna
Igår firade jag födelsedag och gjorde intressanta fynd. Idag har jag haft storstädningar och fått taket tätat.
Födelsedag
Igår hade väglagets ordförande födelsedag. Jag hade bestämt mig för att ta en promenad till kalaset, men strax innan jag skulle gå började det regna och jag hörde åskan mullra. Det fick mig att rycka ut alla stickproppar och senarelägga avfärden.
Åskan passerade på några kilometers håll (3 sekunder mellan blixt och dunder) men drog lyckligtvis snabbt vidare, i annat fall hade jag stannat hemma. Men eftersom regnet fortsatte ösa ner tog jag Silverpilen i stället.
Det var riktigt roligt att träffa bekanta och prata bort ett par timmar. Sen var jag nöjd och drog hemåt igen.
Intressanta fynd
Väl hemma serverade jag Mia middag, bytte sen om till ”giftbeständig” klädsel och tog i tu med resten av jättelokorna. Det blev ett modigt lass som jag inte riktigt vet var jag ska göra av så det ligger kvar på skottkärran tills vidare.
Från köksfönstret ser jag förresten att jag har fuskat. Fyra exemplar återstår. Det får bli i morgon.
Jakten på lokorna tog mig till den gamla bastugrunden i stranden. Jag konstaterade att det fortfarande finns gott om tegel som jag ska ta rätt på för att hålla bergeniorna i styr.
Medan jag trampade omkring bland dom mosstäckta teglen stötte jag på resterna av en spislucka. Dom är nu förflyttade till grovsoporna och får följa med till avfallsstationen så småningom.
Storstädning 1
Idag började jag med att slå gräs. Stigen fram till avloppstanken var helt igenväxt. Solen sken från molnfri himmel som omväxling och det var bikinivärme förutsatt att jag ägnade mig åt fysiska aktiviteter.
Lien inspirerade mig till stordåd – den årliga vassröjningen. Utrustad med lie och häcksax(!) knallade jag ner till stranden. Närmast stranden fungerade häcksaxen ypperligt, sen fick lien ta vid.
Med häcksaxen toppade jag också vasstråna som stack upp ovanför vegetationen på land. Däremot var det inte så lyckat att klippa en näckros kom jag på. Vattnet nådde mig till bröstet, vilket innebar att jag hade varit tvungen att dyka för att komma åt näckrosen närmast botten och det hade jag ingen lust med.
Med lien gick det förstås utmärkt. Anledningen till att jag ville bli av med näckrosen är att den tränger sig allt närmare ”utfarten” från bryggan när man ska simma. Dom andra näckrosorna får förstås gärna vara kvar.
Taket fixat
Dasstaket har börjat läcka runt ventilationsröret igen märkte jag förra veckan så jag mejlade ”fixaren”. Han räknade med att komma på fredag skrev han, men idag ringde han på eftermiddagen och dök upp vid halv fem-snåret.
Orsaken till läckaget är att ventilationsröret rör sig menade han. Men om det beror på att själva dasset eller bara byttan rör sig kunde han inte avgöra. Nu trodde han i alla fall att han hade fått till det så det ska hålla tätt i fortsättningen.
Storstädning 2
Jag hade verkligen inte planerat att kapa syrenerna i bersån förrän i höst, men hur det nu var kände jag för det när ”fixaren” hade åkt. Fördelen med att göra det medan löven är kvar är att jag ser vad jag kan lämna och vad jag ska ta bort.
Två timmar senare var det klart. Tre högar med kapade syrener hade jag åstadkommit. Och väldigt luftigt blev det runt trädgårdsmöblerna om man uttrycker sig snällt. 😀
I morgon ska jag ta rätt på högarna. En del kvistar torkar jag till ved och en del ska få bli ett litet staket vid bondrosorna har jag tänkt.
Alla dom andra högarna ska också städas bort. Vassen ligger och flyter i stranden och skottkärran är som sagt överfull med jättelokor. Tråkigaste jobbet återstår, men resultatet blir ju bra.
Rogivande
Att betrakta vattenmätarna* är alltid lika rogivande.
*Korrigering med tack till http://bloggen.fi/mobilamamma/:
Ojojoj, så fel det kan bli när jag försöker göra rätt… Lokalt kallas dom vattenloppor, men jag beslöt hålla mig till den korrekta benämningen som alltså är vattenlöpare eller skräddare (släktet Gerris) och inget annat. Vattenmätare är större och tillhör släktet Hydrometra enligt boken Småkryp av Åke Sandhall, respektive sajten Småkryp.
17.7 – Vaccination och lättja
Den årliga pärsen är avklarad och jag har haft en lat dag.
Årlig pärs
I morse klockan nio hade vi tid hos veterinären för Mias årliga vaccination. Jag började gruva mig redan i måndags… Inte för egen del, utan för Mias. Att bli instängd i bur när man är van att ha sin fulla frihet måste kännas hemskt.
Halv nio stängde jag in henne i buren, placerade henne i framsätet på Silverpilen och åkte i väg. Hon försökte febrilt ta sig ut periodvis och jamade förtvivlat, men lugnade sig något efter Björkboda. Innan vi svängde in till veterinären gjorde hon nya utbrytningsförsök men då var vi ju strax framme och hon fick annat att tänka på.
Den vikarierande veterinären tog genast in oss och behandlade Mia med vänlighet innan hon stack in nålen. Sticket kändes förstod jag av Mias reaktion, men hon höll sig ändå lugn tills sprutan var tom.
Sen var det dags att putta in henne i buren igen och upprepa färden i motsatt riktning. Protesterna var tidvis lika intensiva på hemvägen och mina klämkäcka trösteord gjorde ingen som helst nytta nu heller. Stackars kisse.
Hon såg lite förvirrad ut strax när jag släppte ut henne ur buren, men fann sig sen och sprang raka vägen in i verandan. Jag var minst lika lättad och glad som hon.
Lat dag
Mamma fick mycket riktigt med sig det dåliga vädret, solen sken mellan molnen hela dagen. Efter lunch bäddade jag ner mig i hammocken. Jag kände mig trött och håglös. Delvis beroende på att jag satt uppe och såg en film till tjugo över ett i natt förmodar jag.
Jag saknade fortfarande inspiration när jag vaknade ett par timmar senare, men tog mig i kragen och öste båten. 26 mm regn innebar att den var halvfull med vatten.
Sen fick jag syn på jättelokorna som växer i utkanten av min ”djungel” och beslöt decimera dom. Arbetet fortsätter i morgon, shorts var inte bästa klädseln för att trängas med alla nässlor.
Photo: ©2005 Staffan Storteir
Om det är sol i morgon bör jag kanske se till att ha handskar också. Tydligen kan man få ruskiga brännskador av giftet om det kommer i kontakt med sol.
Trots sin giftighet och våldsamma spridningsförmåga är växten vacker tycker jag. Blommorna doftar mandel och passade utmärkt tillsammans med duntraven jag plockade.
Förutom att värma mat och läsa lite nyheter vid datorn har jag inte uträttat nåt mer. Förhoppningsvis är jag mer energisk i morgon.
16.7 – Förskottsarv och gulmåra
Igår lånade jag mammas ögonmått, idag har jag vinkat av henne, bytt pappershållare och plockat gulmåra. Mia har nytt jaktbyte.
Förskottsarv
Bland mammas resterande flyttgods fanns två lampetter som hon inte längre ville ha. Men det ville jag. 🙂 Igår kom dom upp på väggen i stället för dom befintliga eftersom luftvärmepump och levande ljus är en svår kombination.
Med hjälp av mammas ögonmått och lite kontrollmätning sitter dom nu på samma höjd och lika långt från fönsterkarmen i ”matsalen”. Jättetjusiga blev dom tycker jag.
Enda problemet är att hitta ledningshållare med tillräckligt långa spikar… På väggarna sitter nämligen mjuka skivor under tapetlagren, vilket kräver flera centimeter långa spikar för att ta fast i stockarna. Alternativet är att slå in en lång, tunn spik och böja den runt ledningen men då kommer tapeten garanterat att ta stryk, så det ger jag mig inte på.
Slut på vistelsen
Idag avslutade mamma sin ”landesemester” så nu går Mia och jag här och tåntar för oss själva igen. Tyvärr var ju vädret inte det bästa. Som dom flesta stadsbor, konstaterade mamma att det inte går att vara ute när det inte är sol – än mindre när det regnar.
Igår blev det nästan dråpligt. På förmiddagen var det uppehåll och riktigt skönt ute tyckte jag, så jag övertygade henne att komma ut och känna efter. Precis när hon hade bestämt sig för att jag kanske hade rätt började det regna. 😀
Ny pappershållare
Strax innan jag flyttade från Östersund (maj 2007) införskaffade jag en ny hållare till Torky hushållspapper för att ersätta den jag hade på Udden. Idag, äntligen, har jag satt upp den.
Fördröjningen beror delvis på att Edet Torky inte finns att köpa i Finland och motsvarande produkt som Serla tillverkar (Akrobat) finns bara att köpa i Sverige. Hur knäppt som helst. Jag övervägde därför att sluta med Torky, men hittade sen en svensk nätbutik som kunde leverera till Finland så jag importerar numera mitt hushållspapper.
Jag använder för all del också finskt hushållspapper, men föredrar Torky som är luddfritt och utan perforering. Det är snart dags att beställa en ny förpackning med 12 rullar så jag hoppas verkligen att det finns kvar i sortimentet hos företaget jag senast köpte det av.
Gulmåra
Det doftar gulmåra i köket. En av mina favoritblomdofter. I ”djungeln” nedanför köksfönstret står dom i blom sen några dar tillbaka som påminnelse om att vi har nått sensommar. Sen är det rödklintens tur och då börjar sommaren lida mot sitt slut. Dystert.
Men det är ju naturens gång. Jag skulle absolut inte vilja bo i ett klimat där det är sommar året runt. Den här sommaren har vi åtminstone inte behövt klaga över torka och hetta.
Och bara för att mamma har åkt tittar solen fram och jag kan se blå himmel igen. Juste, hon lovade ju faktiskt ta med sig det dåliga vädret till stan. 🙂
Nytt jaktbyte
Det blöta vädret har inspirerat grodorna att röra på sig förstår jag. Idag tyckte Mia det kunde vara kul med omväxling. Det tyckte varken mamma eller jag, men vi hade dess värre inte mycket att säga till om. 😦
Skönt…
13.7 – Från sommargäster till getingar
Jag vet hur man känner igen sommargäster, har varit på visit med mamma, smakat på en mastodontjordgubbe och upptäckt att getingar är grisiga.
Igenkänningstecken
Det slog mig härom dagen att det är enkelt att känna igen sommargäster. Dom är solbrända på framsidan, medan vi som tillhör gruppen ”arbetande infödingar” bara är solbrända på baksidan av kroppen och armarna beroende på att solen inte kommer åt när man är böjd över planteringar, odlingar, sågbocken, etc.
Tyvärr är kännetecknet inte 100 %-igt – en del hurtiga pensionärer och fysiskt aktiva personer är också solbruna framtill. Då får man kolla klädseln för att avgöra vilken grupp dom tillhör. Tror bestämt jag har uttalat mig i det ämnet tidigare, så jag ska inte upprepa mig.
Eftermiddagsvisit
Idag var vi inbjudna till min före detta granne på eftermiddagskaffe. Strax före tre ringde vi på, utrustade med ett kaffepaket och en liten sommarbukett. Det var mammas idé. Så väluppfostrad är inte jag när jag hälsar på.
Det betydde att mamma missade sin eftermiddagslur, men jag tror inte hon tyckte att det gjorde nåt. Timmarna försvann raska tag utan att nån av oss hann bli sömnig. Hon hade det desto skönare igår eftermiddag som framgår av bilden. 🙂
Maxisize
På vägen hem från ”kafferepet” stannade vi till vid Björknäs Trädgård för att inhandla lite färska grönsaker. Bland alla go’saker låg dom största jordgubbar jag nånsin sett! Enligt uppgift frilandsodlade i Bjärnå. Mamma föll för frestelsen omgående.
Direkt när vi kom hem provsmakade mamma jordgubbarna, men tyckte dom var lite smaklösa. Efter middagen gjorde jag också ett smakprov och tyckte nog att dom var godkända utan anmärkning. Jämfört med dom små, sura och ”snyrpiga” bären i mitt jordgubbsland var dom alldeles utsökta. Men jag kan ju undra hur dom har fått till storleken? Dom kanske är genmanipulerade som jag skojade med mamma om?
Snuskiga/renliga getingar
Sen några veckor tillbaka har jag hyresgäster på dasset. Getingarna har byggt bo nästan nere vid golvet mellan två battingar, vilket förstås innebär en maxstorlek på boet. Nu kan det inte bli större på bredden i alla fall.
Som dom flesta andra djur kackar dom inte i eget bo har jag upptäckt. All avföring ligger i stället nedanför boet, dessutom en blöt fläck. Kan det vara möjligt att getingar både kissar och bajsar?
Idag bytte jag till ett nytt tredubbelvikt toapapper för att fånga upp allt som kommer ut ur boet. Jag luktade på det tidigare toapappret men mitt luktsinne räcker inte till för att fånga upp eventuell lukt.
Så getingarna är alltså renliga med getingmått mätt, men snuskiga ur min synvinkel eftersom jag blir tvungen att rengöra efter dom. Tur att dom inte är större eller fler. 😀
Första pris!
I årets skönhetstävling för gula näckrosor fick Uddens kandidat första pris! 😀
11.7 – Stillsamt
Igår klippte jag gräset och vågade mig i sjön. Idag har mamma och jag fått var sin örfil.
Nyklippt
Gårdagen var mulen och sval, helt perfekt för gräsklippning. Och tur var ju det, för sen kom regnet. Tja, vad mer kan man säga om gräsklippning?
Simtur
Efter gräsklippningen kände jag mig varm och svettig nog för ett dopp. Mamma och Mia gjorde mig sällskap ner till bryggan. Men jag kan inte påstå att simturen var behaglig – vattentemperaturen hade sjunkit till 20 grader på grund av det mulna och svala vädret.
Torgdag
För att få lite omväxling respektive påfyllning i kylskåpet beslöt vi åka till torget idag. Vi började med att titta in på loppisen för att kolla läget och gick därefter en runda bland stånden för att få palvad skinka, potatis, morötter, fisk, nötter, etc.
Ett glest duggregn bidrog till effektiviteten i uppköpen. Verkligen tråkigt väder, men vi klarade oss från att bli alltför våta.
Inköpslistan krävde också besök i båda matvaruaffärerna. Vi började med Kompis som låg närmast. Utanför butiken satt en ung dam och sålde egenhändigt bakat bröd. Såna initiativ ska belönas tycker jag, så vi slog till med en påse örfilar (kanelbullar).
Efter en vända i den andra matbutiken åkte vi hemåt, åt en lätt lunch och provsmakade var sin örfil till det efterföljande kaffet. Jättegoda var dom. Duktig ung dam.
Resten av eftermiddagen tillbringades i ryggläge ett par timmar innan det var dags för middag och TV-tittande. Lugnt och stillsamt med andra ord.
Smaskigt
Uddmors betraktelser 