30.7 – Oskadda

Udden är oskadd, Mia och jag har hämtat oss.

Våldsamt åskväder
Lördag natt blev ”livad”. Åskvädret som passerade höll oss vakna till efter halv två. Men jämfört med nattens dito var det en mild västanfläkt. Den lokala väderprognosen stämde tyvärr alldeles förträffligt.

Efter tio igår kväll hördes dom första mullren. Mia var fortfarande ute så jag gick ut och lockade på henne, men hon hade viktigare saker för sig eller hörde mig inte.

En kvart senare gjorde jag ett nytt försök. Himlen hade blivit åsksvart, blixtarna avlöste varandra och det blåste upp till regn. Men stackars Mia, var höll hon hus?

Jag stängde av TVn, drog ur alla stickproppar och gick oroligt ut på trappan igen. En av blixtarna och den efter­följande åskknallen fick mig att flämta till av förskräckelse. Och nu vräkte regnet ner. Då kom hon springande och jamade förtvivlat.

Hon var förstås dyngsur så jag torkade av henne och berömde henne för att hon hade kommit hem. Vilken lättnad, nu slapp jag oroa mig för henne åtminstone.

Åskan fortsatte med oförminskad styrka. Blixtarna lyste upp himlen i alla väderstreck och det var omöjligt att räkna sekunderna mellan blixt och muller.

Mia blev allt oroligare. Hon jamade oavbrutet, hjärtat slog som en stånghammare och hon flämtade. Inget jag sa eller gjorde kunde distrahera henne, hon skulle ut med allt våld.

Hon hoppade och hängde på dörrhandtaget, försökte gräva sig ut och formligen vrålade till slut. Full­ständigt panikslagen stackarn. Jag såg ingen annan råd än att släppa ut henne, inne kände hon sig helt klart otrygg.

Hon stod ett ögonblick och tittade på blixt­ljuset och regnet, sen kröp hon in under bordet som står på trappan. Jag fick gärna hålla henne sällskap. Om jag försökte gå in, följde hon efter mig en bit in i verandan och jamade olyckligt.

Tiden kändes oändligt lång medan vi väntade på att åskvädret skulle dra vidare. Då jag stod med handen mot dörrposten kände jag hur den vibrerade av dom värsta åsk­knal­larna. Utan tvivel ett av dom värsta åskvädren jag nånsin har upplevt!

Två gånger bar jag in Mia i tron att åskan var på väg bort, men båda gångerna tilltog den i styrka på nytt och Mia blev hysterisk igen så vi gick ut tillbaka. Framåt halv ett blev det äntligen lugnt. Mia accepterade att stanna inne och la sig nedanför min säng när jag hade lagt mig.

Trots att jag kände mig trött – det hade jag gjort hela dan – kände jag behov av att läsa en liten stund innan jag släckte och drog upp täcket över axlarna. Mia hade sträckt ut sig i sin fulla längd och såg ut att sova lugnt.

När jag hade somnat, vaknade jag av att hon kurrade, hoppade upp i sängen och la sig intill mina ben som hon brukar. Hon låg kvar på samma ställe då jag vaknade. Vi hade båda två sovit till halv tio! Det behövde vi nog efter dom senaste nattvaken.

Dagen efter
Vi vaknade till en mulen och betydligt svalare dag. Gårdagens 26 grader hade sjunkit till 20 och har gått ner ytterligare ett par grader under dagen.

25 mm regn fick vi noterade jag då jag tömde regnmätaren. Inget på tomten har lidit nån större skada, bortsett från såpnejlikorna som har pressats till marken av regn och blåst och kaprifolen som hade slitits loss från stödet.

Trots varningen från Fortum elvakt om risk för elavbrott i vårt område, fick vi behålla elen. UPSen larmade några gånger när dom värsta spikarna drabbade den, men det blev som sagt inget avbrott.

Minst två blixtar slog ner i närheten, den ena i sjön, den andra uppe i skogen. Jag är oändligt tack­sam över att varken min stora ek eller gran blev drabbad, för att inte tala om huset och alla el­appa­ra­ter! Den här gången klarade sig luftvärmepumpen också.

Det slog mig efteråt att jag kunde ha satt mig bilen, men den tanken slog mig aldrig. Dels ville jag kolla att inget hände inne i huset och dels hade Mia aldrig gått med på att sitta instängd i ett så litet utrymme då hon inte ens såg huset som tryggt.

När jag var liten hände det för all del att moster och jag kröp under ett bord på grund av kul­blixtarna som kom in genom eluttagen. Jag minns också att vi tog vår tillflykt till källaren nån enstaka gång, så hård åska har jag upplevt på Udden förr.

Men nu var den över för den här gången utan att ställa till med nåt. Det tackar både Mia och jag för.

 

28.7 – Helnöjd

Jag har överträffat mig själv.

Stordåd
Efter frukost la jag långa köksmattan i blöt. Nu eller aldrig skulle den skuras om jag ville ha den torr samma dag. Dom andra köks­mattorna åkte också ut. Om jag fick en ren matta skulle golvet givetvis vara rent innan jag la på den.

Både skur- och sköljprocessen försiggick uppe vid huset den här gången. Jag hade ju massor med regnvatten till hands och bordet jag brukar använda som skurbräda står vid trappan i år.

Stolsdynorna fick sig också en ”överhalning”. Jag fattar inte varför jag har köpt dynor som ska hand­tvättas i 30°? Troligen skulle dom tåla en skonsam maskintvätt, men nu gick det ju enkelt att låta dom följa med i samma veva.

En sista sköljning gjorde jag ändå i sjön. Det hör liksom till. Skura mattor i sjön varken får eller vill jag inte för att slippa belasta den ändå mer, men att skölja redan sköljda mattor bör gå an tycker jag. Räckena på bryggan är dessutom ypperliga för att hänga mattor på tork.

Då var det resten kvar. Jag dammade av dom andra mattorna och hängde dom på vädring under tiden som jag dammsög och jämnade ut smutslagret på golvet. Jag hävdar nämligen att våttorkning för hand är det enda effektiva sättet att rengöra golv, men idag struntade jag i det och tog Sini-Piikan.

Innan jag la på mattorna sköljde jag av mig själv också i sjön. Sen tog jag en lunchpaus innan jag damm­sög i verandan och la på dom nyinköpta stolsdynorna. Vid fyrasnåret var jag äntligen färdig. Nu kunde jag hämta morgontidningen och med gott samvete avnjuta en mugg kaffe ute på trappan.

Halv sju hämtade jag köksmattan. Helt enligt mina uträkningar var den torr så jag kunde lägga på den. Stolsdynorna var nästan torra men jag tog ändå in dom för himlen mörknade och molnen såg regnhotande ut.

Femton droppar släppte dom ifrån sig, sen ljusnade det igen men i natt och i morgon utlovas mer regn enligt prognosen. För min del kan det gärna regna, nu har jag ju rent golv och en ren matta. 😀

27.7 – Gräs och kannibaler

Igår hade jag tur, idag har jag trotsat vädret, lärt mig nåt nytt och njuter i fulla drag.

Tur
Igår hade jag bestämt mig för att klippa gräset igen. Under tiden det torkade upp efter nattens dagg och eventuella regn passade jag på att gå runt med grästrimmern.

Strax innan jag var klar att börja gräsklippningen kom en regnskur så jag fick lägga ner projektet. Ibland har man verkligen tur! 😀

Vädertrots
Det fuktiga och kvava vädret från igår hade under natten övergått i något svalare och stabilare väder. Idag skulle gräset klippas, oavsett hur varmt det var i solen. Strax efter lunch satte jag i gång.

Som väntat blev det ett svettigt jobb. Bromsar­na bet i ett och småflugorna gjorde sitt bästa för att irritera mig, men efter ett par timmar var jag klar. Oj, vilken skillnad!

Ny kunskap
Sen förra veckan har skogsmyrorna invaderat en del av syrenbersån. Igår upptäckte jag två som drog i var sin ände på en trädgårdsmyra. Jag hade ingen aning om att skogsmyrorna är kanni­ba­ler?

När jag klippte gräset idag förstod jag hur det hela hade slutat. En kolonn av skogsmyror kom från bersån med myrägg i käftarna. Dom små trädgårdsmyrorna hade fått sätta livet till och blev dess­utom bestulna på sina ägg. Vilket grymt öde. Lika grymt som i människovärlden.

Njutningsfullt
Äntligen har vi fått efterlängtad värme och riktigt sommarväder! Om det inte blir fler än dom här två-tre dagarna är det bäst att passa på att njuta.

Gårdagskvällen var sagolikt skön. Vindstilla och 22 grader ännu halv åtta. Varma kvällar är vi san­ner­li­gen inte bortskämda med den här sommaren!

Efter gräsklippningen idag tog jag en simtur i kavlugnt vatten som doftade nytvättat, sen parkerade jag mig i hammocken och läste en bit ur ”American Indian Cultural Heroes and Teaching Tales” innan jag somnade. Ljuvligt skönt.

Den lokala väderprognosen för morgondagen ser ut att bjuda på mera sommarväder, sen ska det visst regna igen. Men tre sommar­dagar är bättre än ingen alls! 🙂

25.7 – Sommardag!

Igår frös jag och hade herrbesök, idag har jag flämtat, fått goda nyheter och blivit förärad en blomma.

Kallt i bersån
Igår orkade termometern faktiskt upp till 21 grader och solen sken några timmar, men när Trollkarlen dök upp efter tre hade det redan mulnat och blivit nästan ”normal” temperatur. Trots det beslöt vi oss för att dricka kaffet i bersån. Det var första gången konstruktören hade tillfälle att inviga under­laget han snickrat.

Han blev förstås också tvingad att beundra bryggfärgen. Jag fick medhåll om att den gröna färgen var snyggare än brunt. Han vågade nog inte säga annat med tanke på hur nära vattnet vi stod. 😀

Sommarvärme och butiksdag
Det var visserligen mulet när jag blev väckt av Mia (andra gången) klockan nio, men temperaturen var redan då uppe i 20 grader så jag förstod att dagen skulle bli varm. Högsta morgontemperaturen i år.

Tio i tolv stod termometern på 23 grader, vilket betydde att min värmegräns började närma sig, men jag behövde ju inte företa mig nåt ansträngande, bara åka till butiken.

Jag planerade avfärden till efter torgtid för att slippa människomyllret. Det är nog med bilar och människor ändå i farten så här års.

I första butiken råkade jag på en sommarfågel som jag inte har sett på länge och handlade mer än jag hade tänkt, i nästa butik träffade jag en kursdeltagare, så uppköpen tog sin tid. I synnerhet som jag hade slarvat bort pantkvittot och inköpslistan halvvägs. Som tur hade jag en gammal lista i plånboken så jag följde den i stället. 😉 Då jag hade plockat upp varorna vid kassan hittade jag både kvitto och lista.

Det enda jag inte hittade var 15 watts kronljus. Dom har stått på flera inköpslistor, men finns tydligen inte i matvaruaffärerna. Överhuvudtaget är det svårt med 15 watts lampor, jag fattar inte varför? Tyd­ligen är det bara jag som använder såna?

Goda nyheter
Jag tittade också in till loppisen för att höra hur affärerna går. Smyckessetet med gra­na­ter i förgyllt silver hade bland annat gått åt fick jag höra. Det var ju en synnerligen trevlig nyhet! Jag var lite orolig för att priset på 120 € skulle skrämma eventuella köpare, men lyckligtvis var det nån som begrep att det ändå var ett kap.

Åtgången på gamla möbler hade varit god och måndagen som var kall och regnig blev trots farhågor en försäljningsmässig toppdag så innehavarinnan var jättenöjd. Hon tyckte jag gott kunde ta dit det gamla väggskåpet som är parkerat i uthuset sen många år, så jag ska ta en titt på det och kolla om jag får plats med det i Silverpilen.

Kundbesök
Vid tre-snåret kom en kund på besök som avtalat. Med sig hade han helt oväntat en blomma som tack för hjälpen han har fått per telefon. Tänk om alla hade så gulliga kunder!

Den här gången kändes det helt OK att inta drycken i skuggan på trappan, även om det så små­ningom mulnade på och började kännas onödigt svalt. Blomman fick en hedersplats på före detta natt­duks­bordet. 🙂

23.7 – Väder och reklam

Gårdagens blåa himmel är ett minne blott och det blev oväntat snabbt ”en annan dag”. Jag har varit huslig och utsatts för mutförsök. Mia är nästan ute.

Regn igen
Det bästa jag kan säga om dagens väder är att det har varit konsekvent. Det har blåst friskt och regnat nästan i ett sen jag steg upp. Dom få, korta utevistelser jag har företagit har krävt regnrock.

En annan dag
Det blev ”en annan dag” (se gårdagens inlägg) redan idag. Det fuktiga och kyliga vädret krävde brasa i köksspisen så jag passade på att hämta ved medan ösregnet tillfälligt hade övergått i duggregn.

Jag eldar fortfarande av den äldsta veden, vilket innebär att eftermiddagens brasor bara har höjt temperaturen med ett par grader. Men mysfaktorn är förstås hög och jag slipper gå omkring med min varmaste sjal.

Huslig
Dom sista spåren efter mammas besök är nu utplånade. Jag fick för mig att det kunde vara lämpligt att diska i brist på roligare sysselsättning inomhus.

Under tiden jag diskade blev jag hungrig. Tack vare den varma spisen gick det inte åt nån ström för mat­lag­ningen.

Matlagning kanske var att ta i förresten… Jag stekte den överblivna nypotatisen från igår och åt ett par skivor rökt skinka till. För att göra tall­riks­mo­del­len komplett la jag till några skivor gurka. 😀

Fiffig som jag är (ibland) sparade jag diskvattnet tills jag hade ätit och diskade på direkten.

Mutförsök
Förra veckan fick jag ett trevligt mejl från en obekant person: ”Hej, Jag heter Tove och jobbar för en gaming­guide. Jag tycker din blogg är jätteintressant och har en idé om ett samarbete. Skulle det vara intressant? Återkom gärna till mig så skall jag berätta mer.

Nyfiken som jag (också) är svarade jag: ”En gaming guide? Då måste det röra sig om antingen spel eller jakt. Ingen­dera intresserar mig, men informera gärna om vad du hade tänkt dig?

Svaret kom omgående: ”Jag representerar xxxxxx.se, en av Sveriges största casinoguider. Det jag hade tänkt mig är att du skriver ett inlägg som handlar om dina tankar och funderingar om casino, eller någon av våra nyheter och naturligt integrerar en eller två länkar till vår hemsida. För detta skulle du få 700 kr. Kan det vara något för dig?

Jag besvarade mejlet lika snabbt: ”Tyvärr har jag inte mycket positivt att säga om casinospel (heller)… Men om du vill betala mig för att tala om vad jag tycker och lämna länken som ett av­skräckande exempel är det ju förstås OK. 😉

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Jag kanske var onödigt elak, men så lättköpt är jag inte. Dessutom står det i bloggens an­vän­dar­vill­kor att man inte får göra reklam i inläggen. Till skillnad från många andra bloggar är bloggen.fi lyckligtvis befriad från all reklam, vilket jag är mycket tacksam för!

Nästan ute
Ända tills jag började elda låg Mia och sov i min säng, sen flydde hon till verandan. Inte ens stolen på trappan var lockande idag. Fullt förståeligt.

22.7 – En skön söndag

Jag har njutit av ett ovanligt ljusfenomen, ägnat mig åt lätt rengöring, kollat potatisläget och studerat molnformationer.

Ovanligt ljusfenomen
Dom senaste morgnarna har den också synts en stund, men idag orkade solen lysa hela dagen lång. Dom enda moln som synts har varit fjädermoln. Helt fantastiskt att få njuta av den utan passerande åsk- eller regnmoln!

Rengöring
På dagens att göra-lista fanns två punkter: Aska, respektive Ved. Det betydde att jag skulle tömma askan i köksspisen och bära in ved.

Min vana trogen började jag med nåt helt annat. Bad­rums­mat­torna behövde skuras och golvet torkas. Man kunde nästan sätta potatis på det upptäckte jag när jag tog bort mattorna. Rengöringen var snabbt genomförd – den tomma golvytan är minimal.

Men sen var det askans tur. Återstoden av alla brasor och kremerade jaktbyten är nu spridd runt plom­mon­trädet bredvid dasset.

Då jag hade kommit så långt ner på listan beslöt jag göra en omprioritering. Det kändes inte så himla motiverat att bära in ved då solen sken från klarblå himmel och utetermometern visade 18 grader. Det får bli en annan dag.

Potatiskoll
På tal om potatis bärgade jag en premiärskörd till middagen idag. Dom har inte ens blommat än, men stånden har börjat gulna och då slutar dom växa har det sagts mig. Jag tvivlar starkt på att det beror på torka den här säsongen!

Storleken var som väntat modell större ärter, så det blir nog ingen försäljning i år heller. 😉 Men det fanns trots allt en del hyfsat stora också så jag var ändå nöjd när jag hade fått i hop till en kastrull. Hellre för små än för stora.

Jag har fortfarande för mycket kalk i jorden ställvis, många knölar var skorviga. Fast det inverkar ju inte på smaken, den var det då inget fel på.

Middagen som bestod av sill och den nyskördade potatisen intogs i strålande sol i den före detta och blivande syrenbersån. Eftersom jag envisades med att vara klädd i bikini kändes det för kallt att sitta i skuggan.

Molnstudier
Efter maten fick jag kaffe och sista resterna av en kaka. Det serverades också utomhus.

Jag bar ut Baden-Badenstolen och använde en pall som bord. Att äta och dricka utomhus hör liksom sommaren till och när det nu för en gångs skull var sol skulle den tas vara på tyckte jag.

Sen lutade jag ryggstödet bakåt och låg och tittade på fjädermolnen som passerade högt över mig. En indianhövding, en ängel och en sjuarmad ljusstake upptäckte jag. Dessutom fem svalor och två flyg­plan. En riktigt skön söndag. 🙂

21.7 – Arbetsdag

Jag har städat bort sista syrenhögen, försökt möblera om och ryckt upp dom sista jättelokorna.

Sista syrenhögen
Igår städade jag bort två av syrenhögarna men lämnade den sista och största till idag. Eftersom jag har fått för mig att jag kan ha användning för stammarna, tog det mycket längre tid att städa än att kapa.

Dom längsta och grovaste behöll jag, vilket innebär att 90 % nu är kapade två gånger och om­sorgs­fullt kvistade. Många blom- och staketpinnar blev det. 😀

Vän av ordning undrar kanske vad spray­flaskan som syns på bilden har använts till? Inget alls med syrenerna att göra. Jag upptäckte att myrorna såg ut att göra sig hemmastadda runt en sten i ena kanten på bersån och beslöt skrämma dom på flykten genom att spruta såpvatten på dom. Fungerade alldeles utmärkt kan jag meddela.

 

Ommöbleringsförsök
Ommöblering är inte min starka sida. När jag väl har ställt möblerna där jag vill ha dom, får dom stå kvar.

För att försöka variera mig beslöt jag möblera om i bersån. Tanken var att man inte skulle se så mycket av dom stympade syrenstammarna. Den nya möbleringen gällde i högst en timme, sen flyttade jag om så som jag hade det tidigare, mest beroende på att det såg trångt ut intalade jag mig. 😉

Slut på jättelokor
Dom fyra återstående jättelokorna fick finna sig i att bli uppryckta innan jag slutade arbetsdagen. Fast det var lättare sagt än gjort. Dom två högsta syntes tydligt sticka upp över duntraven när jag såg dom från fönstret, men bevare mig väl att ta sig dit!

Det visade sig nämligen att duntraven är högre än mina 1,65 cm och samsas med lika höga nässlor. Men skam den som ger sig. Jättelokorna måste ha varit minst två meter höga insåg jag när jag till slut nådde fram. Dom lever alltså väl upp till sitt namn.

Nästa år är det säkerligen lika många igen. :-/