3.7 – Grönt är skönt

Jag har fallit för en frestelse, påbörjat en ny punkt på att göra-listan och haft besök.

Oemotståndlig
I samband med andra ärenden åkte jag in till Tallbo trädgård igår. Det var dags att byta ut violerna jag köpte i maj. Dom står sig för all del ett tag till, men såg förvuxna ut i amplarna.

När jag hade bestämt mig för värdiga er­sät­tare kom jag i håg diamantblommorna. Jag köpte ju tre innan dom riktigt hade slagit ut och nu visar det sig att två har samma färg. Då var frågan vilken den tredje färgen var?

Gyllengula lyste dom nu i full blom. Då kunde jag inte motstå frestelsen – en till kunde jag alltid få plats med. Fast nu var ju blombänken redan full och jag ville inte plantera om, så den gula har fått en egen plats vid ”pumphuset”. Namnsdagsblomman (i trä) som har stått där hittills var enklare att plantera om.

Ny punkt
Idag tog jag i tu med punkt fyra på att göra-listan. Väderleken var optimal. Det var sol, lagom vind och lagom varmt. Redan i april köpte jag träolja och pensel. Nu skulle bryggan oljas.

I år bestämde jag mig för att sätta lite färg på bräderna och ville helst stryka på impregnering för att slippa olja om varje år. Händige släktingen tipsade mig om att det finns en extra fukttålig im­preg­ne­ring, men den fanns tyvärr inte i rött… Nä, jag skojar, röd brygga vill jag faktiskt inte ha fast jag gillar rött i övrigt.

Just den impregneringen fanns bara i brunt och det ville jag inte ha, det har ju alla andra. 😉 Grön skulle den förstås vara. Då fick jag hålla till godo med träolja upplyste den unga damen mig. Jag tvekade inte en sekund, jag skulle absolut ha grön brygga i fortsättningen. Även om det innebar att jag måste olja om den varje år.

Rätt så korkat eller hur? Då kunde jag ju lika gärna ha köpt en vanlig impregnering i grönt. Men se den tanken slog mig inte just då.

Sen gällde det att välja rätt grön färg. Den fick absolut inte vara ärtgrön eller mossgrön. TVT 5067  föll mig i smaken med tanke på att bräderna har mörknat under dom här fem åren.

Det var ohyggligt spännande att stryka den första brädan… Innan oljan hade dragit in och torkat lite trodde jag att jag hade gjort en dundertavla. Kulören såg på tok för gulgrön ut, men sen blev nyansen helt perfekt. Faktiskt bättre än på färgkartan. 🙂

Bildkomposition och -motiv var den unge mannens förslag. 😀

Besök
Strax innan jag var klar med första bryggsektionen fick jag en sticka i stortån. Fråga mig inte hur jag lyckades med det? Ont som attan gjorde det efter en stund, så till slut beslöt jag ta paus för att plocka ut den. ”Det är väl nån mening med det också” muttrade jag för mig själv medan jag la på locket på oljeburken.

När jag tittade upp stod ”den unge gentlemannen” halv­vägs ner i backen. ”Jasså, där är du” sa han. ”Jag har ringt fyra gånger men inte fått svar, men jag förstår varför” sa han och fortsatte: ”din telefon ligger inne i köket”. Jag bekräftade att så var fallet för att den låg på laddning.

Efter att ha pillat ut stickan och blodat ner mattan och halva foten (nästan) satte jag på ett plåster och talade om för den unge mannen att det inte blir nån servering förrän jag är klar med resten av bryggsektionen. Det fann han sig i och höll mig sällskap medan jag kröp och knäade för att stryka dom sista bräderna.

Sen blev det lunchpaus för min del – smörgås och fil. Den unge mannen erbjöds rabarbersaft och glass, vilket han tackade ja till.

Efter besöket återgick jag till arbetet. Två sektioner är alltså klara, nu är det bara resten kvar.