31.8 – Flöjut

Jag har nödgats skaffa nytt tangentbord och hämtat osålda loppisgrejer.

Nytt tangentbord
Den här dagen blev inte riktigt som planerat och har varit ovanligt flöjut (jäktig på jämtska). I morse kunde jag logga in på datorn, men sen var det tji att få tre av tangenterna att fungera. Jag bytte batterier, testade signalen till sändaren och flyttade USB-anslutningen till ett annat uttag, men det var ändå tji. Alltså måste det vara fel på själva tangentbordet.

Tack och lov finns det ett skärmtangentbord, men det är ju inte särskilt praktiskt att använda. Klockan 11.11 var jag redan i Genböle på väg till ZasData för att köpa ett nytt.

Med mig hade jag det gamla tangentbordet som jag skulle skicka till försäljningsstället. Till min stora förtjusning hade det nämligen fem års garanti och eftersom jag köpte det 2009 gällde garantin således. Ibland har man tur. Måste bero på alla skalbaggarna som har visat sig. 🙂

Nu knackar jag på ett vitt Logitech-tangentbord, modell 360. Jämfört med mitt gamla känns det glest mellan tangenterna, ”plastigt” och har onödigt trögt anslag för min smak, men som reserv fungerar det förstås utmärkt. För 39 € kan man väl inte begära mer. Mitt gamla (också Logitech) kostade 60 € för tre år sen så nån skillnad i kvalitet ska det ju vara.

Slut på sommarloppisen
Innan jag åkte till Kimito bokade jag om tiden hos frissan. Det kändes som om det skulle bli ont om tid och för många ensamma timmar för Mia eftersom jag hade lovat hämta dom osålda loppisgrejerna i Dalsbruk klockan tre.

Efter tangentbordsinköpet storhandlade jag inför mammas förestående besök, så klockan var nästan två innan jag var hemma. Efter lite mat och kel med Mia var det dags att åka igen. Jag som avskyr att köra fram och tillbaka flera gånger samma dag, men jag ville hem med matvarorna innan jag åkte till loppisen. 😦

Det var nästan bara mina grejer kvar och det mesta var redan hopplockat, så det tog bara en halv timme att stuva in prylarna i bilen och vara social en stund. ”Loppisvärdinnan” var nöjd med för­sälj­ningen och tyckte hon hade sålt mycket av mina grejer, men skulle stämma av listorna och kon­troll­räkna beloppen innan hon betalade ut det jag ska ha. Härligt att ha pengar till godo!

30.8 – Oinbjudna och inbjudna

Jag har oinbjudna gäster och har haft en inbjuden dito.

Oinbjudna gäster
Den maffiga spindeln som brukar bo i badrummet verkar ha flytt fältet. I stället har några oinbjudna gäster flyttat in. Som mest har jag stött på tre samtidigt.

Jag har för all del inget emot skalbaggar heller. Om jag har artbestämt dom rätt är det jordlöpare, men varför och hur dom har förirrat sig in i badrummet är en gåta?

Efter hand flyttar jag ut dom i det fria. Fast den som håller till i handfatet kryper blixt­snabbt ner i ett av hålen i av­loppssilen och verkar vara simkunnig… Både igår kväll och i morse satt den i handfatet trots tvagning och tandborstning. Den tar sig förstås inte upp på den emaljerade ytan, men är så snabb att gömma sig att jag inte har lyckats få tag på den än så länge.

Värre är det med dvärgstritarna som har invaderat den ungerska syrenbusken. Varje gång jag går för­bi ser jag en svärm flyga upp. Alla blad på busken är mer eller mindra angripna, dom flesta är vid det här laget gula eller bruna.

(Klicka på bilden för att se den i större format)

Stritarna livnär sig på att suga ut växtsaften har jag läst och har tydligen inga fiender utom småfåglar och människor. För att bli av med dom rekommenderas beskärning, men i så fall får jag ta ner hela busken.

Dom har delvis också gett sig på dom vanliga syre­nerna men dom verkar inte vara lika populära som den ungerska. Det kanske är en ungersk stritart? 😀

Invasionen började i fjol. Jag inbillade mig då att det var ett tillfälligt angrepp och att vintern skulle förinta dom, men det är lika illa i år. Jag har testat att spruta på såpvatten på dom men har inget facit än så länge. Om det mot förmodan fungerar, är frågan hur man besprutar en buske som är ca tre meter hög och ett par meter i omkrets?

Inbjuden gäst
Till skillnad från skalbaggar och ohyra var Filosofen hjärtligt välkommen då han hedrade oss (= ”dom söta små damerna på Udden”) med ett besök i eftermiddags. Senast det begav sig var i mitten av juni så det är ett tag sen.

Bildkälla: kryddburken.se

Vädret medgav faktiskt tedrickande i bersån. Solen värmde skönt trots molnslöjorna och den svaga vinden var klart uthärdlig. Ljuvligt så länge det varar.

Den andra damen på Udden var ovanligt svårflörtad. I regel brukar hon gärna gå fram och hälsa men idag pas­sade det inte.

Hon kom visserligen fram till oss och jag tog upp henne i famn men det gick hon med på bara för att få en chans att kolla in vad som fanns på bordet förstod jag av hennes försök att ta sig upp. När hon hade fått ett Marie-kex gav hon sig av på nya äventyr.

I kylskåpet ligger nu en äkta Västerbotten-ost, inköpt och avhämtad i vårt västra grann­land av självaste Filosofen. Idag kunde han inte nöja sig med att komma utan present, men jag förlåter honom gärna den här gången. 🙂

28.8 – Svårsmält

Jag fick en flygande start på dagen, har klippt gräs och konstruerat en dörr. Mia har mått dåligt.

Flygande start
Idag blev det bokstavligen en flygande start på dagen. Mia väckte mig kl 5.40 och av nån underlig anledning kände jag mig inte speciellt trött så jag beslöt vara vaken jag också.

Mia var kanske ute i tio minuter, sen hörde jag oväsen i verandan. För säkerhets skull kollade jag först genom dörrglaset om jag kunde öppna dörren. I skumrasket uppfattade jag nåt som flög så jag öpp­nade dörren, övertygad om att hon hade försökt fånga en svärmare för det liknade inte en fågel.

Men si det var det nu inte alls. Hon hade fått tag i en fladdermus och antagligen burit in den, men släppt den i vanlig ordning för att fortsätta jakten. Den var oskadd och flög omkring strax under taket så hon hade inte en chans att få fatt i den.

Ganska snart insåg hon att det inte var nån idé att försöka och gick ut igen. Där stod jag med en pa­nik­slagen fladdermus.

Att fånga en fladdermus är minsann inte det lättaste – om dom inte råkar sova förstås. Några gånger hängde den lilla krabaten fast sig i elledningen uppe vid taket, men där hade jag ju ingen chans att nå den.

Jag öppnade ytterdörren i förhoppning om att den skulle hitta ut, men det funkade inte heller. Jag önskade att jag hade haft en liten håv men det har jag inte så jag gick in och hämtade ett durk­slag i stället. Jag lyckades nästan fånga den, men eftersom öppningen var så stor smet den förstås. Till slut gav jag också upp.

När jag tittade ut en stund senare var den borta. Lyckligtvis hade den hittat tillbaka ut i friheten. 🙂

Gräsklippning
Idag var det dags igen. Regnskurarna dom senaste dagarna har satt P för gräsklippningen hittills,  men idag var vädret idealiskt. Mulet, 12 grader och lätt vind.

Precis som alla dom andra gångerna fick jag lov att kratta hela gräsmattan när jag var klar. Bara att bita i det sura äpplet. Gräset är så saftigt att ”utspruten” på gräsklipparen inte orkar blåsa ut det, vilket innebär att det blir stora tussar med gräs som brinner ihop och skapar fula fläckar om man inte tar bort dom. :-/

Dörrkonstruktion
Ända sen trollkarlen konstruerade kattingången (under Snuttans tid) har jag använt en avdankad skär­bräda i plast som ”dörr”. I samband med att jag låser ytterdörren brukar jag ställa för skärbrädan.

Det fungerar bra så länge det inte blåser, annars ramlar skärbrädan förstås bort. På höstarna brukar jag ha gott om löv i verandan och vintertid yr snön in. Idag beslöt jag att det är hög tid att göra nåt åt det.

Min första idé visade sig inte vara lyckad men sen kom jag på en enkel och i mitt tycke genial lösning. Två krokar med gängor skulle garanterat hålla den på plats. Den som sitter på kortsidan behöver man inte ens vrida på, det går fint att skjuta in brädan mot den och så ”stänger” man med den som sitter på långsidan, se bilden. Fungerar alldeles förnämligt och sitter åt perfekt. 🙂

Nästan utslagen
Igår kväll var Mia mer eller mindre utslagen. Hon låg först i stolen i verandan men vid åttatiden såg jag att hon hade lagt sig på golvet så jag gick ut och pratade med henne. Jag såg direkt på blicken att hon mådde dåligt.

Hon låg på tassarna men la sig försiktigt på sida när jag kelade med henne. Jag ville om möjligt av­göra var hon hade ont. Min första tanke var att såret hon fick i lördags kanske var värre än det såg ut.  Då antog jag att hon hade skadat sig på en kvist som fläkt upp huden och gjort ett sår under ena fram­­benet, men skadan verkade trots allt rätt ytlig.

Nu började jag oroa mig för att kvisten kanske hade gått av och satt längre in i såret? Men nej, efter en lätt koll kunde jag konstatera att magen måste vara problemet. Så fort jag rörde den morrade hon och drog i hop kroppen.

För att testa hur illa däran hon var, gav jag henne ett par bitar kattgodis. Dom åt hon upp på di­rek­ten. Jag fortsatte en stund senare med mjölk och en liten portion mat. Hon åt och drack med god aptit så jag kände mig genast lugnare. Veterinärens ord ringde i öronen sen hon blev ormbiten: ”Om hon äter och dricker så är det ingen fara”.

Det kan tyckas märkligt att ge henne ät‑ och drickbart när hon hade ont i magen, men jag fick för mig att det kanske skulle lätta om magen fick nåt att jobba med. Jag hade rätt. En halv timme senare satt hon upp, men ville inte komma in i köket då jag lockade.

Jag tittade till henne med jämna mellanrum så till slut blev hon antagligen less och ville gå upp på vinden för att få vara i fred. Jag undrade hur hon skulle klara trapporna, men hon tog det försiktigt. Där låg hon säkert en timme, sen kom hon ner igen och accepterade nu att komma in i köket.

Innan jag gick och la mig hade hon redan intagit normal viloställning ett tag, men återgick sen till att ligga med tassarna under sig. Det verkade gå åt rätt håll.

Där lämnade jag henne och sa godnatt. Hon kom inte upp i sängen i natt vad jag vet, men var fullt återställd och på hugget tjugo i fem i morse. Vilken lättnad att se henne vid god vigör igen!

Jag kan bara undra vad hon hade satt i sig? Alldeles nyligen läste jag på en veterinärsida på webben att det där att katter inte äter sånt som är farligt för dom bara är en myt så hon måste ha fått i sig nåt synnerligen olämpligt eller extremt svårsmält.

Nu gäller det att få såret att läka också, så är allt frid och fröjd igen ett tag.

27.8 – Enkla nöjen

Natten har varit orolig, det har skett små mirakel, tanden är reparerad, jag förbereder våren och är kultur-analfabet.

Orolig natt
Vid ett-tiden i natt vaknade jag av att Mia var orolig. Hon hörde en störtskur på taket. Uppenbarligen förknippar hon ljudet med det våldsamma åskvädret. Innan jag hann vakna till ordentligt hade hon redan satt sig vid dörren, jamade med förtvivlan i rösten och ville gå ut. Det är tydligen farligt att vara inne. När jag tog henne i famn och försökte lugna henne kände jag hur hon darrade stackar’n.

Till all lycka lugnade sig regnet i samma veva som jag hade lagt henne bredvid mig i sängen så hon accepterade att ligga kvar. Strax innan jag somnade kände jag att hon flyttade sig men hörde att hon fortsatte spinna så då visste jag att hon kände sig lugn.

Nästa väckning kom frampå morgonkvisten. Åskan mullrade. Lustigt nog reagerade Mia inte på det ljudet, men jag vaknade omedelbart i vanlig ordning. Efter ännu ett muller hörde jag inget mer och somnade om efter en stund.

Små mirakel
Vanligtvis har den gamla, magra rosen nedanför syren­ber­sån en blomma i juli. Jag var säker på att den inte skulle blomma i år men härom dagen såg jag att den hade en knopp och igår hade den slagit ut, en månad för sent. Men det gör inget, den är lika vacker för det. 🙂

Sommaren 2010 stod hortensian i full blom den 26 juli, i fjol blommade den inte alls men har nu knoppar. Också den en månad försenad. Eller ett år och en månad om man så vill. Hoppas bara att värmen håller i sig ett tag så dom hinner slå ut.

 

Tandläkarbesök
Idag hade jag tid hos tandläkaren igen för att laga tanden som jag åt upp en bit av. Det fixade han på tio minuter.

Jag talade om för honom att det är en himla tur att han finns och skojade med honom om att vi inte kan fortsätta träffas så här, det blir alldeles för dyrt. Han skrattade och höll med. Innan jag gick talade jag om att jag inte vill träffa honom mer i år och det var han också med på. Så då hoppas vi på det.

Vårförberedelser
Om drygt ett halvår är det ju vår igen. 😀 Färden gick därför vidare till Multasormi för att köpa busk­stöden jag skippade förra gången men kom på att nog var bra att ha trots allt.

Om det inte hade börjat ösregna hade jag klarat mig med dom. Jag hade chansat på att inte behöva ta med mig paraplyet från bilen och hade ingen lust att bli våt så jag irrade omkring bland hyllorna tills regnet upphörde. Det innebar att jag dessutom hade tre påsar blomlökar med mig till kassan.

Röda tulpaner, pärlhyacint och en gul kejsarkrona fick följa med hem för att utöka sortimentet av vårblommor. Det var inget dyrt nöje för all del, ca 20 € för 31 blomlökar.

Kultur-analfabet
Det slog mig härom dagen att jag nog är analfabet när det gäller kultur. Mina teaterbesök inskränker sig till ett enda på fem år, på opera eller balett har jag aldrig varit i hela mitt liv och alla festivaler, ut­ställ­nin­gar och konserter som går av stapeln titt som tätt här på ön lockar mig inte.

Det enda jag har intresserat mig för är enstaka fotoutställningar, men jag har också missat många. Därav följer att nöjeskontot är så gott som orört. Alltså kan jag med gott samvete köpa fler blom­lökar om jag vill. 😀

24.8 – Välgörande insatser

Min “rullator” är klar för drift, backen har fri sikt, jag har gjort en liten investering och blivit tvungen att städa.

Klar för drift
I tisdags tänkte jag inviga min nya ”rullator”, dvs pirran jag köpte nåt tag på försommaren. Det inne­bar att jag först behövde montera däcken. Direkt när jag tog tag i dom insåg jag att dom saknade luft. Max 3 psi skulle dom innehålla enligt texten på däcket.

Jag hämtade mopedpumpen och satte i gång. Det gick inge’ bra… Om jag lutade hela min tyngd på pumpen kunde jag kanske fylla däcket på en vecka. Här behövdes en kompressor och nån sån äger jag inte.

I onsdags tog jag med mig däcken i samband med butiksturen, fyllde dom på en mack och satte dom på plats igår. Kärran blir helt perfekt för att transportera ved, mullsäckar, kvisthögar, etc. Den klarar 200 kg så nu kan jag enkelt förflytta det mesta utan att behöva lyfta. 🙂

Fri sikt
Vägen upp till Udden har länge kantats av en grön portal som är i vägen för höga fordon, men sen igår är det slut på det. Vår eminente ”vägmästare” fixade fri sikt på för­mid­dagen.

Han hade redan hunnit hälla upp kaffe från sin medhavda termos och höll på att plocka fram smör­gåsarna när jag gick ut för att bjuda honom på förmiddagskaffe så jag bjöd på en pratstund i stället.

Investering
För ett tag sen läste jag i ÅU att Daphnia, föreningen där jag är medlem och som gör sitt bästa för att sköta om vår sjö, erbjöd alla som ville att delta i införskaffandet av kräft- och gösyngel som ska planteras ut i höst. Igår satte jag in en summa på föreningens konto för att bidra till kräftutplanteringen.

Ingen kräfta, men väl en hummer

På eftermiddagen ringde ordföranden upp och tackade. Hon talade om att två personer var på väg för att hämta kräftor och undrade om jag ville ha kräftorna i egen strand? Jag sa att jag bidrog i största all­män­het och att min strand inte har lämplig botten för kräftor.

Hon ville ändå veta var jag bodde, så jag förklarade och gav henne vattenägarnas namn och sa att kräftorna gärna fick sättas på deras vatten.

Det tror jag är en klok investering i fall jag får för mig att försöka fånga några i framtiden.

Städtvång
Dammsugaren har stått i vardagsrummet minst en vecka och väntat på att jag skulle använda den. Idag ordnade jag så att jag var tvungen. Jag bjöd in en dam på eftermiddagskaffe i morgon.

Troligen sitter hon bekvämast på en köksstol så egentligen kunde jag ha struntat i att städa var­dags­rummet, men om jag känner henne rätt vill hon säkert ta en titt där ändå. Nu tål det granskning bara jag torkar av soffbordet också. 🙂

Alla fjädrar och dun efter Mias framfart i verandan ligger också i dammsugarpåsen och igår hade jag ”krematoriet” i gång så eventuell liklukt är också eliminerad. Hoppas verkligen att hon inte kommer med några nya fjäderklädda byten innan besöket.

21.8 – Trafik- och andra bestyr

Jag har ”krattat manegen”, fixat ett trafikmärke, bränt mig, eldat och fått min längtan stillad.

Krattat och klart
Vägmästaren var upp en sväng med väghyveln idag också – lagom till kaffetid, men han blev tyvärr utan den här gången, jag hade annat för mig. En stund efter att han hade gett sig av gick jag ut för att kolla resultatet.

Jisses vad fint det blev! Det enda som störde mig var en liten gruskant längst upp i backen. Men det var ju enkelt att fixa. Jag hämtade min gamla lövräfsa, jämnade till gruset och plockade bort alla större stenar som hade dykt upp och följt med hyveln en bit. Nu blev det ändå finare. 🙂

Trafikmärke
Igår innan jag åkte på trädgårdsbesök finslipade jag det nya diket, eller snarare rännan, som ”väg­mästaren” drog upp med ena hörnet på traktorskopan härom dagen. En del rötter och stenar var för kraftiga eller stora att rubba, så vattnet får ta en liten omväg, precis som i naturen i övrigt.

Jag testade avrinningen med två ämbar vatten och konstaterade att den ser ut att fungera. I stället för ut på vägen rinner vattnet nu ner i det grunda diket vid sidan av backen.

Precis när jag var klar kom två unga mopedister susande ner för skogsstigen såg jag från trappan. Dom upptäckte diket och saktade upp, men körde sen rakt över det i stället för att ta en liten omväg. Det fick mig att inse att det behövdes en spång. Den hade jag färdig, exet yxade till den för många år sen och i och med min flotta metallramp behöver jag den inte längre.

På motsatt sida om spången finns det plats för mindre motordrivna fordon, men hur ska folk fatta det kom jag på? Det behövdes naturligtvis ett trafikmärke. Också för att varna fotgängare och joggare så dom inte hamnar med foten i diket och bryter benen av sig.

Sagt och gjort. Idag fixade jag till en stolpe mitt på stigen och en dubbelsidig skylt med ”trafik­an­vis­ningar”. Det är för all del inte jag som blir skadeståndsskyldig om det händer en olycka, men eftersom det var jag som kom med dikes­idén känner jag mig medansvarig.

Brännskada
Det är nån som skämtsamt gjort om ett gammalt uttryck till ”Bränt barn luktar illa”. Fast det gäller nog bara när man har bränt sig på eld. Så illa var det inte, fast smärtan är fullt jämförbar.

Undrar hur många gånger jag har bränt mig på nässlor i år? Troligen råkar jag ut för dom bara för att jag avskyr deras nålstick. Idag fick jag en rejäl giftdos när jag slog gräset fram till avloppstanken.

Jag försökte vara försiktig, men en lång nässla lyckades ändå dråsa snett över handleden. Järn­spikar vad ont det gjorde – och gör fortfarande. Smärtan har efter hand brett ut sig ner mot tummen och salvan mot insektsbett hade ingen som helst verkan. Men det kunde förstås vara nåt ändå värre.

Eld i spisen
I natt vaknade jag av att jag frös och var tvungen att dra täcket över huv’et för att få upp värmen. Natten blev lika kylig som utlovat. Vid sjutiden i morse var det bara 11 grader och vinden hade kommit upp i varv. Ganska svalt i shorts med andra ord. Shorts är för all del fel ord, knäbyxor är mer adekvat i mitt fall.

När jag var redo för utevistelse hade det visserligen hunnit bli fyra grader varmare, men jag drog mer än gärna på mig en jacka. Utesysslorna höll mig varm, men det kändes kallt i köket när jag kom in så jag tände upp i köksspisen. Vilken lycka att ha den! Än så länge snålar jag på elvärmen.

Stillad längtan
Idag blev jag plötsligt sugen på stuvade morötter. Det var länge sen sist. Som tur var hade jag morötter hemma, annars hade jag säkert gjort en sväng till butiken. Till stuvningen vankades stekt korv. Jättegott, nu är min längtan stillad för den här gången. 🙂