Månad: juni 2012

av

18.6 – Blom- och djurliv

Udden är blomsterprytt, väderprognosen stämde och mårdhundsvalpen är fortsatt hemlös. Mia har hållit sig extra nära.

Blomprakt
Syrenerna har nästan vissnat men jättevallmo, kaprifol, rhododendron och lupiner står i stället i full blom. Fantastiskt vackert. 🙂

Rätt väder
Vädersiarna hade rätt. Till skillnad från gårdagens regn blev den här dagen solig och vacker. Shortsväder med andra ord. Fast enda sättet att framkalla svettpärlor är fortsättningsvis fysiskt arbete.

I lördags klippte alla grannar (utom sommargrannen) gräset. När den ena slutade, började nästa. Jag kände pressen men beslöt att i stället njuta av tystnaden när den väl infann sig. Igår regnade det lyckligtvis hela dan, så då kunde jag skylla på det, men idag fanns det ingen bra ursäkt längre.

Fortsatt hemlös
På förmiddagen hörde Mia och jag mårdhundsvalpen igen (se gårdagens inlägg). Den här gången kom lätet nerifrån ”flyet” och var klart mer dämpat än tidigare.

Cirka en halv timme senare hördes högljudda, hjärtskärande skrik från samma håll. Valpen var helt klart utsatt för fara eller an­grepp. Sen blev det tyst. Jag antog att den lilla valpen hade mött sitt öde.

Men vid lunchtid hördes den igen. Ljudet kom nu från strandbuskagen nedanför mitt västra köks­fönster. I och med att jag startade gräsklipparen hörde jag inget mer. Jag hoppades att oljudet skulle få den att söka sig bort från ”vårt revir”.

Då jag hade klippt klart efter ett par timmar noterade jag att Mia hade registrerat nåt obehagligt. Hon satt uppe vid syrenen närmast Silverpilen och spanade intensivt till vänster. Plötsligt tvärvände hon och sprang ner till trappan. Där stannade hon, såg sig om och morrade dovt innan hon gick in i verandan. Hur jag än försökte speja upptäckte jag inget, men antog att valpen hade styrt kosan bort från Udden.

Av allt att döma är valpen föräldralös, annars hade mamman och/eller pappan tagit hand om den vid det här laget. Möjligen har lon tagit föräldrarna och eventuella syskon? I en kull kan det finnas upp till 20 valpar har jag läst. Enlig en jägare jag konsulterade för ett tag sen, betraktar lon mård­hunden som revir­konkurrent och dödar den därför.

Nära matte
Mia har följt mig som en skugga hela dan. Medan jag klippte gräs låg hon på filthögen i verandan och höll mig under uppsikt. Oavsett var jag i övrigt har rört mig har hon hållit sig i närheten. Skönt att veta att hon känner sig trygg hos matte. 🙂

 

av

17.6 – Mårdhundar och andra djur

Igår mötte jag en mårdhundsvalp, idag har jag träffat ett annat däggdjur.

Valp på villovägar
Sent igår eftermiddags märkte jag att Mia stod på trappan och spänt spanade upp mot skogs­brynet. En kort stund senare gick hon låg i ryggen in i verandan. Vad hörde eller såg hon nu?

Strax efteråt hörde jag ett konstigt läte. Nästan som ett spädbarn som skrek. Ljudet kom från samma håll som Mia spanat mot och närmade sig. För att stilla min nyfikenhet gick jag upp längs skogs­stigen.

Det gälla lätet hördes allt närmare. Efter ett tjugotal meter kom en mårdhundsvalp lubbande rakt mot mig. ”Nä, nu har du kommit fel” påpekade jag. Den lilla lurvtussen vände på direkten och sprang så fort dom korta benen bar den i mot­satt riktning och bort från stigen.

Det gälla lätet hördes efter en stund igen, sen var det tyst tills jag hörde det på nytt en stund senare, men nu från herr och fru grannens håll. I förrgår var jag säker på att grannen hade besök av ett spädbarn, men begrep nu att det var valpen jag hade hört redan då.

Varför den irrade omkring ensam i skogen kan jag bara ha teorier om. Av storleken och dom över­siggivna ropen att döma diade den fortfarande. Men varför den hade kommit bort från sin familj vet jag förstås inte? Oavsett vad jag tycker om mårdhundar, blödde mitt hjärta för den lilla stackaren.

Idag har det varit tyst hela dan. Antingen beroende på regnvädret eller på att valpen har hittat sin mamma, alternativt blivit så svag att den har strukit med.

Jag vet faktiskt inte vilket jag hellre önskar? Jag vill inte ha fler mårdhundar drällande i knutarna, men sam­ti­digt önskar jag av hela mitt hjärta att den har hittat sin mamma igen. Att känna sig övergiven är nåt jag önskar att ingen ska behöva uppleva.

Det finns inte så väldigt mycket fakta om mårdhundar eftersom det påstås att dom är skygga. Fast det kan jag med bestämdhet dementera. På Udden är dom verkligen inte skygga!

Hur som helst hittade jag den här lilla tänkvärda filmen då jag googlade på mårdhundsvalp: http://vetamix.net/video/m%C3%A5rdhund-katt_894. Att jämföra ett husdjur och mårdhund var lite udda tycker jag, men katten hör ju faktiskt inte heller hemma i vår fauna.

Annat djur
Idag har jag träffat ett livs levande exemplar av Homo sapiens och han var inte på villovägar. Tvärt­om, han var spe­ciellt inbjuden på eftermiddagste, den gode Filosofen.

Bildkälla: http://bloggen.fi/zweistein

Sen ett par veckor är han ensam i sin stuga. Hans fyrbenta följeslagare Morrloppan, eller Donna som hon egentligen hette, har nu sitt hem i hundhimlen.

Alltid lika sorgligt att mista ett husdjur, oavsett anledning och hur lång eller kort tid man har delat tak. 😥

Epilog
Däremot missade Mia nyss haren som sprang några meter i från henne… Hon uppfattade varken vittring, ljud eller rörelse. Konstigt?

av

15.6 – In- och utmattad

Nejlikpionen har slagit ut, jag har städat verandan, letat mig blå efter en matta och inventerat filtkollektionen.

Wow!
I morse hade den slagit ut, nejlikpionen. En djupröd, helt underbar färg. Den har en knopp till så jag får snart uppleva samma mirakel igen om ingen katastrof inträffar.

I fjol hade den inga blommor, troligen för att den blev omplanterad. Den ogillade det soliga stället jag hade den på först och var nära att gå under stackar’n, men nu verkar den alltså ha funnit sig till rätta.

Verandastädning
Halv ett bestämde jag mig för att putsa fönstren i verandan. Det kan vara nästan 10 år sen sist. Om jag minns rätt, var det mamma som putsade dom åt mig senast och det är lääänge sen.

Det är lite kinkigt att putsa dom, för glaset är papperstunt, dessutom har jag en spricka på en av rutorna. På utsidan tvättade jag försiktigt med Sini-Piikan för att slippa dra fram en stege. Det blev ingalunda perfekt, men klart bättre än förut.

När fönstren var klara kändes det lika bra att fortsätta städa när jag ändå var på G. Vid 19-snåret var jag äntligen klar. Alla mordbevis efter Mias framfart är utplånade, golvet är rent och jag har bytt till rena mattor. Duktig flicka. 🙂

Mattmysterium
Jag visste att jag hade en ren matta på vinden och lyckades så småningom lokalisera den, men var fanns den nya mattan som jag hade tänkt ha utanför köksdörren? Jag grävde igenom alla plastsäckar och -påsar igen, men ingen matta. Var i fridens namn hade jag gjort av den?

I stället hittade jag diverse sopsäckar som innehöll filtar och plädar. Lika bra att slänga ner dom så jag fick inventera beslöt jag, men fortsatte leta efter mattan. Jag kollade till slut i verandabänken men så klart var den inte där heller.

Sen fick jag syn på den. Den låg på golvet innanför köksdörren. Vid nåt tillfälle som jag hade lyckats förtränga har jag tagit den i bruk. Suck. Där försvann en halv timme alldeles i onödan.

Förutom att den var smutsig, passade färgen inte alls i hop med den rena verandamattan så jag fick tänka om helt och hållet. Upp på vinden igen för att gräva fram ett vettigt alternativ. Suck igen.

Det fick bli en av min före detta svärmors trasmattor i stället. Den blev faktiskt riktigt bra. Tur att man har att välja mellan.

Inventering
Det finns säkert ingen som har så många filtar och plädar som jag! Det har sin förklaring. I flera år hade ex nr 2 och jag två hundar som låg i var sin ände av soffan, vilket förstås krävde att jag skyddade den.

I baksätet på bilen behövdes också skyddande underlag, så flera av filtarna är f d hundfiltar. Alla var rena när jag flyttade och följde med i packningen av bara farten.

I kollektionen ingår också en förlovningspresent. Mormor och morfar gav två filtar när jag för­lovade mig med ex nr 1 i början av 70-talet och när vi gick åt var sitt håll fick jag behålla båda. Sen har jag förstås mammas egenhändigt stickade filt kvar, plus flera fleecefiltar och -plädar som har fungerat som stolsöverdrag.

Efter inventering och vädring gjorde jag två högar, en för såna jag behåller och en för såna som får gå till kläd­in­samlingen. Det finns många som behöver dom bättre än jag.

av

13.6 – Smärtfritt

Dagen började mjukt, övergick i lätt nervositet som följdes av avspänd samvaro och avslutades med sedvanlig klorofyllbehandling. Lokal temperaturstatistik.

Mjukstart
Tio i sju släppte jag ut Mia och gick tillbaka och la mig. Det låg dimma över sjön och solen var osynlig. En halv timme senare ville hon in igen så jag beslöt lite motvilligt att över­ge min sköna säng och blev glatt överraskad av det strålande solskenet.

Efter frukost blev det en fotorunda som inkluderade intrång på granntomten. Hos mig är det så lum­migt så snart är jag tvungen att gå ner på bryggan för att se sjön. Hos sommargrannen kunde jag obehindrat se den spegelblanka vattenytan.

Vid grannens brygga skrämde jag slag på två knipungar (tror jag). Dom höll till nedanför bryggänden så jag såg dom inte förrän dom simmade i väg i full panik. Jag bad ödmjukt om ursäkt men då var det ju redan för sent.

70 bilder senare var jag framme vid postlådan och hämtade tidningen, läste den i lugn och ro på dasset och klädde så småningom på mig. Jag hade en tid att passa.

Lätt nervositet
Jag är inte speciellt förtjust i att gå till tandläkaren även om han är både vänlig och charmerande. Eller rättare sagt går jag gärna till tandläkaren bara jag slipper lagningar och alla verktyg i munnen. Ljudet av ett av herr grannens verktyg påminde mig om att det var dags för den årliga besiktningen om jag så ville eller inte.

Idag såg jag nästan fram mot besöket, om än med en viss bävan. En bit av en tand lossnade helt plötsligt igår när jag åt en smörgås. Tanden är lagad och rotfylld så det var ingen katastrof och gjorde inte ont, men frågan var hur den kunde åtgärdas? Och hur många hål han skulle hitta?

På några minuter var den trasiga tanden fixad, givetvis helt smärtfritt. Sen vidtog undersökningen. Överkäken såg bra ut, tänderna var rena och fina sa han. Underkäken fick samma omdöme plus kommentaren: ”du har inte ens tandsten, det märks att du sköter dina tänder”. Hurraaa, vilken lättnad!

Avspänd samvaro
Efter tandläkarbesöket hade jag en ”dejt” på Lalla Vinde med klasskompisen. Vi bestämde oss båda för att belasta espressomaskinen och tog var sin portion med snabba kolhydrater.

Det var skönt att sitta ute i solen och trevligt att prata bort en timme. Samtalet rörde sig mest kring jordnära ting som väder, modern matkultur – eller snarare bristen på den – lokalt brödsortiment och kvalitén på öns matbutiker.

Tyvärr föll espresson mig inte i smaken. Undrar vilken kaffesort dom använder till den? Jag dricker faktiskt hellre min självbryggda java.

Klorofyllbehandling
Mia skuttade nyvaken fram ur den så kallade blomsterrabatten efter att jag hade lockat på henne och nått trappan. När hon hade fått mat frågade jag henne vad jag skulle hitta på resten av dan, men hon höll diplomatiskt tand för tunga.

Jag kände egentligen för att städa verandan men kom fram till att det kräver nästan en hel dag så jag rev bort ogräs runt rosen- och ribesbuskarna i stället. Då jag kom till busken närmast vedlidret kom jag på att jag nog skulle bära in ved, det var tomt i vedlådan.

Klorofyllbehandlingen av händer och fötter fortsatte tills jag tyckte det började kännas onödigt kyligt. När ska vi få ljumma vindar och varm luft?

Lokal temperaturstatistik
Morgon-/förmiddagstemperaturer uppmätta på Udden den 13.6 och vindstyrkan subjektivt bedömd:

2008: 17,3°, svag vind
2009: 20,0°, vindstilla
2010: 10,8°, vindstilla kl 9.00
2011: 16,4°, svag vind kl 9.10
2012: 11,3°, vindstilla kl 7.30

2010 ligger alltså närmast årets temperatur, övriga år har det varit varmare. Då vill jag att det ska bli ett ”övrigt år” omgående! 😀

av

Upptäckt

Om den här blomspindeln inte hade råkat sitta på ett blad hade jag förmodligen aldrig upptäckt den. Den har nästan samma färg som dom gula violerna.

Sen kan jag undra över hur den har hittat till just dom violerna? Spindlar ser väl inte i färg? Och den kan knappast ha funnits där från början, jag köpte violerna i maj medan det ännu var kallt. Lurig liten rackare. 🙂

av

11.6 – Späckat

Igår hade jag besök av en dalkulla och klarade en deadline. Idag har jag känt sommardoft, bytt till sommargarderob och har en ovanligt späckad vecka.

Ovanligt besök
Under åren i Sverige blev jag förstås bekant med en del dalkullor och ‑masar, men att jag skulle stöta på nån från Dalarna här på ön var ju lite oväntat.

Gårdagens dalkulla har bott lika länge på ön som jag bodde i Östersund, det vill säga 18 år. Det trivs hon bra med sa hon. Inte så konstigt, här kan man väl omöjligen vantrivas?

Deadline
För att kallelserna till väglagsmötet säkert skulle hinna fram i lagstadgad tid hade jag bestämt att dom skulle gå med dagens post. 02.30 var jag äntligen klar med kuvertering och frankering.

Ordförandens underskrift fick jag redan en stund efter 21, men ville gärna se en film och efterföljande nyheter först. Så först framåt 23.30 började jag adressera kuvert och kopiera kallelser, därav den sena/tidiga tidpunkten.

Eftersom posten inte går förrän tre på eftermiddagen kunde jag ha disponerat tiden idag, men jag hade ingen lust att åka en sväng extra bara för breven utan lät brevbäraren ta med dom när hon kom med posten. Väldigt smidigt.

Sommardoft
I morse doftade det och kändes som sommar. Termometern orkade faktiskt upp till 17 grader men sen för­svann solen bakom molnen och det blev ”normal” temperatur igen. Men prognosen verkar lovande, det kanske blir sommar på allvar så småningom?

Sommargarderob
Inspirerad av sommarföraningen bytte jag till sommargarderob. Alla vinterkläder upp på vinden och ner med alla sommarkläder. Om fyra månader är det dags att byta tillbaka, men det är ju jättelänge till dess. 😉

Späckad vecka
Av nån konstig anledning har jag ovanligt späckat schema den här veckan. I morgon ska jag uppvakta Draken/Tvillingen på 60-årsdagen, på onsdag har jag tid hos tandläkaren och ska träffa klasskamraten som hastigast. På torsdag har jag ett kundbesök inbokat och på fredag ska jag eventuellt uppvakta Oxen/Tvillingen. Tur att jag får ta igen mig nästa vecka.

Nånstans däremellan – senast fredag – ska jag också skicka enhetsberäkningen och debi­te­rings­läng­den till webbmastern så han får lägga ut filerna på bysajten före årsmötet. Puh, så mycket program har jag inte haft på länge. 😀

av

9.6 – Enkla lösningar

Jag har blivit uteliggare, haft avbrott, tänkt om, blivit diamantägare och avnjutit delikatesser.

Uteliggare
Nej, jag har inte blivit vräkt från Udden. Uteliggarlivet är frivilligt och på deltid. 😀

Igår var en nästan perfekt uteliggardag igen. Helt perfekt blev den när jag drog filten över mig och la mig i hammocken. Trots solen är vindarna fortsatt kyliga. Sommarvärme kan man inte kalla det.

Det var bättre förr. I fjol den 8.6 var det värmebölja, 23,2 grader redan klockan 8.50. Men det kunde förstås vara värre.

Idag träffade jag en dam som kommenterade dagens väder med: ”Och nu regnar det igen”. Igen?! ”Men det var ju sol igår” påpekade jag. Fast jag förstår henne, hon var inte här i maj – 21 soldagar kan man verkligen inte klaga på.

Avbrott
18.45 igår satte jag mig vid datorn och konstaterade att jag inte hade nån internetanslutning. Grrr. Jag var inte den enda. Några minuter senare ringde en kund och strax därpå SMSade herr grannen junior om samma sak.

Felsökningen gav meddelandet ”DNS-servern svarar inte” så jag visste att felet inte var lokalt. Avbrott en fredag kväll kunde i värsta fall innebära att jag inte hade nån förbindelse förrän på måndag.

Jag felanmälde på direkten och hoppades på det bästa. Jag räknade med att operatörens personal skulle upptäcka felet när dom själva skulle ut och surfa och därmed se till att det blev åtgärdat.

Om så skedde vet jag ju inte, men 22.55 var trafiken i gång igen. Skönt. Avbrott och störningar i inter­net­an­slut­nin­gen är nästan lika illa som elavbrott känns det som. Jag som ännu i mitten av 90-talet inte kunde fatta vad man hade för nytta av internet. Jojjo.

Omtänk
Jag har än en gång levt upp till mitt valspråk: ”Det är aldrig för sent att göra ett nytt val”. Det gäller loppisförsäljningen. Jag har överlåtit den till samma dam som i fjol.

Att betala henne provision eller hyra plats på torget går på ett ut ungefär. På så sätt slipper jag dess­utom stiga upp tidigt onsdagar och lördagar, lasta i och ur bilen allt som behövs för säljplatsen och vara på plats tio timmar per vecka.

Idag lämnade jag in en delleverans bestående av husgeråd som ”blev över” i samband med skaf­feri­städ­­ningen. Nästa vecka blir det den avlagda lampkronan från sovrummet och smycken.

Jag kom överens med loppisdamen om att jag kan vikariera henne vid behov. Hon undslapp sig nämligen att loppisen är hennes ”sommarfängelse”. Det kommenterade jag med att säga att det väl inte är nån som tvingar henne, vilket hon förstås höll med om. Sen tillade hon att hon nog tycker det är roligt samtidigt, men hon uppskattade mitt erbjudande.

Diamantägare
Ute i duggregnet står en plantkasse med tre diamantblommor som jag hämtade på hemvägen. Idag hade jag inte längre tålamod att vänta tills dom slår ut för att kunna välja färg. Jag hoppas jag har lyckats få en av varje. 🙂

Delikatesser
Jag hade ingen tanke på att handla nåt på torget, men eftersom ett par försäljare var kvar när jag kom ut från butiken bestämde jag mig hastigt och lustigt för att köpa nypotatis. En dm3 potatis och ett knippe dill fick jag för 5,50 €. Den lokalt odlade potatisen kostade 4,90/liter. Men det var den värd. Oj, vad gott med rökt sik, nypotatis och ”smördoppo”!

av

7.6 – Från myrbaggar till årsmöte

Jag har befriat en myrbagge, planterat gurkskott, rengjort båten, delvis badat och skickat förslag till före­drag­nings­lista. Mia tycker det är praktiskt med stege.

Myrbaggebesök
Förutom alla andra kryp som tidvis syns i huset har myrbaggarna börjat invadera igen. Sen tidigare har jag lärt mig att det är ettriga varelser och att dom har ett speciellt surrande ljud när dom känner sig hotade.

Med min specialfälla – ett plastglas som jag täcker med en pappbit – fångade jag den lilla filuren som jag hittade i köket idag och bar ut den. Den hann inte ens bli upprörd, bara dammig. Jag borde kanske städa inomhus i stället för att bara feja och putsa ute?

Utplantering
Idag var det dags för gurkplantorna att få flytta ut i det fria. Jämfört med i fjol den här dagen fanns det en hel del att önska i fråga om värme, men jorden var lagom fuktig och solen gjorde sitt bästa så jag hoppas dom ska frodas.

Båtrengöring
Dom små liven behövde förstås lite extra vatten efter plan­te­ringen så jag hämtade en kanna från sjön, vilket innebar att jag kom i håg vad jag hade glömt. Båten behövde ösas. Och rengöras!

En gammal diskborste kom väl till pass för finputsningen och garanterade ett godkänt slutresultat. Nu är båten lika ren som den brukar/ska vara.

Badtest
Efter båtrengöringen var jag svettig. Man kanske skulle våga sig i vattnet?

Första trappsteget var inga problem, jag hade stått så länge i vattnet i båten så jag var härdad. Andra trappsteget innebar att vattnet nådde knäna. Och nu blev det kallt. Rysligt kallt. Jag förstod varför när jag kollade mätaren – 16 grader visade den. Nix pix, inge’ bad för mig, men jag kan förstås skryta med att jag åtminstone har tagit en tredjedels bad. 😀

Föredragningslista
Det är dags att skicka ut kallelserna till väglagsmötet om några dar. Sent igår kväll skrev jag förslag till före­drag­nings­lista och idag skickade jag den till ordföranden för godkännande.

Det betyder att det är aktuellt att revidera debi­te­rings­längden efter dom senaste ändringarna. Enligt lagen om enskilda vägar kapitel 7, § 68, ska den finnas till påseende 14 dagar före årsmötet.

Praktiskt med stege
Idag hann jag fånga Mia på bild när hon klättrade ner från stegen efter besök på bodvinden. Bildkvali­teten blev inte den bästa eftersom hon rörde sig, men det framgår i alla fall att hon tar sig ner elegant. Duktig kisse. 🙂