18.6 – Blom- och djurliv

Udden är blomsterprytt, väderprognosen stämde och mårdhundsvalpen är fortsatt hemlös. Mia har hållit sig extra nära.

Blomprakt
Syrenerna har nästan vissnat men jättevallmo, kaprifol, rhododendron och lupiner står i stället i full blom. Fantastiskt vackert. 🙂

Rätt väder
Vädersiarna hade rätt. Till skillnad från gårdagens regn blev den här dagen solig och vacker. Shortsväder med andra ord. Fast enda sättet att framkalla svettpärlor är fortsättningsvis fysiskt arbete.

I lördags klippte alla grannar (utom sommargrannen) gräset. När den ena slutade, började nästa. Jag kände pressen men beslöt att i stället njuta av tystnaden när den väl infann sig. Igår regnade det lyckligtvis hela dan, så då kunde jag skylla på det, men idag fanns det ingen bra ursäkt längre.

Fortsatt hemlös
På förmiddagen hörde Mia och jag mårdhundsvalpen igen (se gårdagens inlägg). Den här gången kom lätet nerifrån ”flyet” och var klart mer dämpat än tidigare.

Cirka en halv timme senare hördes högljudda, hjärtskärande skrik från samma håll. Valpen var helt klart utsatt för fara eller an­grepp. Sen blev det tyst. Jag antog att den lilla valpen hade mött sitt öde.

Men vid lunchtid hördes den igen. Ljudet kom nu från strandbuskagen nedanför mitt västra köks­fönster. I och med att jag startade gräsklipparen hörde jag inget mer. Jag hoppades att oljudet skulle få den att söka sig bort från ”vårt revir”.

Då jag hade klippt klart efter ett par timmar noterade jag att Mia hade registrerat nåt obehagligt. Hon satt uppe vid syrenen närmast Silverpilen och spanade intensivt till vänster. Plötsligt tvärvände hon och sprang ner till trappan. Där stannade hon, såg sig om och morrade dovt innan hon gick in i verandan. Hur jag än försökte speja upptäckte jag inget, men antog att valpen hade styrt kosan bort från Udden.

Av allt att döma är valpen föräldralös, annars hade mamman och/eller pappan tagit hand om den vid det här laget. Möjligen har lon tagit föräldrarna och eventuella syskon? I en kull kan det finnas upp till 20 valpar har jag läst. Enlig en jägare jag konsulterade för ett tag sen, betraktar lon mård­hunden som revir­konkurrent och dödar den därför.

Nära matte
Mia har följt mig som en skugga hela dan. Medan jag klippte gräs låg hon på filthögen i verandan och höll mig under uppsikt. Oavsett var jag i övrigt har rört mig har hon hållit sig i närheten. Skönt att veta att hon känner sig trygg hos matte. 🙂