Månad: maj 2012

av

30.5 – I stället för arbete

Jag har fått en premiärblomma, gått en soppromenad, dragit fram med lien, snott liljekonvaljer, slumrat i hammocken med Mia, haft dassbesök och blivit ombedd att dra så långt pepparn växer.

”Din färg”
Igår kväll tittade herr och fru grannen in en stund. Fru grannen överräckte den första pionen som har slagit ut med orden ”just din färg”. Att offra premiärpionen på mig kändes stort. När det gäller färgen in­stäm­mer jag förstås helt. Tack igen! 🙂

Soppromenad
Arbetslusten lyste med sin frånvaro idag också. Ruskigt vad fort man lägger sig till med dåliga vanor.

För att ändå uträtta nåt vettigt tog jag med mig soppåsarna och kameran och gick upp till soptunnan. Jag tänkte mig fånga utslagna liljekonvaljer på bild, men konstaterade att dom inte har slagit ut än.

Jag fick nöja mig med skogsstjärnorna som också är vackra. Det finns förresten inga fula blom­mor vad jag vet.

Fart på lien
Synen av dikesrenen vid grannens häck fick mig plötsligt inspi­re­rad att hämta lien. Diket är visserligen väldigt grunt, men tillräckligt djupt för att inte kunna klippa med gräsklipparen.

När jag var nöjd med det ”slagna” utseendet fortsatte jag av bara farten att slå gräset och hallon­snåren i kanten av slänten ner mot sjön. Duktig flicka.

Oemotståndlig frestelse
Eftersom jag visste att liljekonvaljerna stod i full blom hos sommargrannen bestämde jag mig för att plåta dom i stället. Sagt och gjort.

Då lystmätet av bilder var stillat gav jag efter för frestelsen att plocka en liten bukett. En alldeles pytte­­liten. 😀

Fast så får man ju faktiskt inte göra enligt alla lagar och paragrafer. Det räknas säkert som hemfridsbrott eller nåt, men jag får väl sona mitt brott om nån bloggläsare anmäler mig. Att jag erkänner offent­ligt måste väl räknas som en förmildrande omständighet?

Vilopaus
Efter all den här ansträngande sysselsättningen beslöt jag ta en vilopaus. Den friska nordvästliga vinden nådde inte riktigt ner till hammocken och benen låg i solen så jag bedömde att jag inte skulle frysa. Härligt att ligga och lyssna till fågelkvittret och se träden dansa i vinden.

Efter en liten stund fick jag sällskap. Mia behövde också en vilopaus och hoppade upp på magen på mig. Där la hon sig till rätta och började tvätta sig innan hon så småningom intog sovställning. Hon reagerade inte ens fast jag gav gungan fart. Inom kort slumrade jag också till.

En del vindil lyckades hitta oss mellan varven och solen värmde inte längre lika mycket så det började kännas kallt. I och med att Mia hade spanat in en stare och hoppade ner, klev jag också upp. En hel timme hade ”försvunnit”.

Dassbesök
Jag hann precis äta middag och läsa några sidor i blogginläggen från 2007 då telefonen ringde. Det var ”Lingongrannen” som funderar på köp av komposttoa och ville höra hur min fungerar. Jag före­slog att han skulle komma över och titta på det lilla underverket. (Nu var jag fyndig igen :D)

Den inspektionen var snabbt undanstökad. Det är ju faktiskt bara en plastbytta med lock baktill. Jag hade också plockat fram en sprängskiss för att han skulle kunna jämföra med den modell som han spekulerade på.

Sen drack vi kaffe och pratade en god stund. Det måste vara närmare ett år sen jag såg honom senast trots att han bor så nära så vi hade en del ämnen att avhandla.

Impopulär
Som avslutning på dagen blev jag ombedd att ”hoppa i helvetet”. Min halvbror ringde igen i onyktert och argsint tillstånd.

Det är fjärde samtalet på kort tid. Senast vi pratades vid kom vi överens om att jag skulle höra av mig om jag ville ha besök, men det hade han redan glömt. Troligen på grund av att hans epilepsi har på­verkat närminnet som han själv säger.

Strax efteråt ringde han igen, men då lät jag samtalet gå till mobilsvaret. Meddelandet han hade lämnat löd: ”Si dig i räven”. Hmm, där är jag således inte värst populär. I fortsättningen låter jag nog bli att svara.

av

29.5 – Onyttig

Asätaren är identifierad, jag har lånat ut mina öron, skördat en primör, missat ett jubileum och agerat räddare i nöden.

Asätaren identifierad
I förrgår kväll råkade jag titta ut genom köksfönstret då en mårdhund passerade. Av riktningen att döma hade den gjort en koll i sänkan där ormkadavret hade legat. Jag drog därför slutsatsen att jag hade identifierat asätaren och att den hade besökt samma ställe i förhoppning om att hitta mer ät­bart. Ich, varken Mia eller jag vill ha några mårdhundar som dräller omkring i knutarna.

Öron till låns
Igår på förmiddagen kom en ”flanör” förbi och tackade ja till kaffe. Jag var (självklart) fortfarande iklädd morgonrock, men man kan ju vara sällskaplig för det.

Det blev en pratstund på tre timmar! Som omväxling lyssnade jag mest. Samtalsämnet var av den karaktären att jag inte hade så mycket att tillföra. Men ibland kan man vara till hjälp bara genom att låna ut sina öron.

Primörskörd
Strax efter klockan tre bytte jag äntligen ut morgonrocken mot vardagskläder och skördade årets första rabarber. Två burkar åkte in i frysen och resten gjorde jag soppa på. Jättegott med grädde till.

Glömt jubileum
Jag har missat det andra 5-årsjubiléet kom jag på härom dagen. Det har gått drygt fem år sen jag skrev mina första inlägg på bloggspace.se.

”Den som spar han har” sägs det. Fast jag föredrar en annan version: ”Den som spar han har, men inte särskilt roligt”. Hur som helst var jag så fiffig att jag sparade ner blogginläggen innan jag av­slutade den första bloggen. Jag ska faktiskt skriva ut och läsa ”En utvandrares vedermödor” (8.3‑17.5.2007) bara för att uppliva gamla minnen. 🙂

Räddare i nöden
Idag har jag inte gjort många knop. Av nån anledning kände jag mig inte alls på hugget att företa mig nåt nyttigt. Jo, jag har diskat förstås men det räknas inte till nyttigheter, snarare ett nödvändigt ont.

Men en viktig insats har jag i alla fall klarat av. Jag har räddat några harklöverplantor från ut­tork­nings­döden. Dom stackars plantorna hade hittat en tillflykt i ett tunt jordlager ovanpå ett berg, vilket innebar att dom höll på att gå under på grund av torkan. Nu har dom fått en ny växtplats. Sen är frågan om dom gillar den, men jag har i alla fall gjort ett försök. 🙂

av

27.5 – Vilodag

Jag har haft vilodag, för tidigt besök, gjort intrång och brutit mot mina principer.

Vilodag
8.50 visade termometern 15,1 grader och solen sken för sjunde(!) dagen i sträck. Helt fantastiskt. Det fick bli bikini idag också. Dock inte ”arbetsbikinin”, nån skillnad mellan vardag och helgdag får det ju vara. 😉

Jag ställde alarmet på 14.30 så jag skulle hinna byta om och förbereda eftermiddagskaffet till dagens besök. Tiden fram till dess gick åt till fotografering och diverse småpyssel bland växtligheten.

Kaffebesök i förtid
Några minuter efter två, hörde jag en bil köra uppför backen. Första tanken var att mina tillfälliga grannar hade återvänt, men bilfärgen var fel. Mitt kaffebesök kom redan nu!

Jag rusade i lätt panik in för att byta om till mer pre­sen­ta­bel klädsel. Som tur hade jag lagt fram kläderna jag skulle ha på mig så ombytet gick på nolltid.

Efter en inledande pratstund ute på trappan gick jag in och gjorde i ordning kaffebrickan. Jag hade lovat kaffe i syrenbersån – förstås. Nya favoritplatsen. 🙂

Över kaffe och kex med diverse ostar (som klasskompisen hade med sig tidigare i veckan, tack igen!) pratade vi bort ett par timmar utan några som helst problem. Tiden går alltid fort när man har trevligt.

Intrång
Jag hade ingen lust att byta om till arbetskläder när besöket hade åkt, utan bestämde att jag inte skulle smutsa ner mig(!). Efter att ha vattnat blommor och rivit gräs en stund beslöt jag gå en runda med kameran och ta en titt på ormkadavret. Men det var puts väck! Antingen har nån fågel farit i väg med det eller så har möjligen en mårdhund varit i farten. Bra att det var bortstädat.

Jag lullade vidare ner till stranden och ”fångade” en smutsig knipa. Den var fullt upptagen med att putsa fjädrarna på sommargrannens brygga. Konstigt att sjöfåglar blir smutsiga fast dom ligger i vattnet så ofta. 😀

Efter det gick vägen förbi potatislandet där jag stannade och beundrade potatisstånden innan jag gick över tomtgränsen till sommargrannen. Jag ville gärna se vilka vilda blommor som blommade där. Tack vare att huset är tomt för tillfället tyckte jag att jag kunde ta mig friheten.

I stranden blommade kärrbräsman – en av mina favoriter – och strax nedanför huset fanns en stor fläck med smör­blommor. Då jag gick högre upp strömmade den ljuvliga doften av liljekonvalj mot mig. Ett helt hav av dom doftande små klockorna täckte en slänt.

Längre än så gick jag inte, för Mia talade om att hon minsann hade koll på mig. Hon satt vid växt­hu­set och såg ut som om hon ägde stället.

När vi hade hälsat sträckte hon på sig och gäspade. Hon hade tydligen tagit en siesta nånstans i närheten så vi gjorde sällskap till hemtomten.

Mot mina principer
”Den enda principen jag har, är att inte ha några principer” brukar jag påstå. Det finns en till. Jag slänger ytterst sällan mat. Men idag såg jag mig tyvärr nödgad.

Jag hade tänkt äta Findus’ Pasta al Salmone som jag köpte i torsdags, men när jag öppnade för­pack­ningen luktade den konstigt. Jag slängde ändå in den i mikron och antog att det fanns ost i såsen men hittade inget om det på locket. Mysko.

Smaken, eller rättare sagt frånvaron av smak, var det inget fel på, men efter ett par tuggor beslöt jag ändå ta en titt på bäst före-datumet. 02 2013 stod det på sidan av förpackningen. Bara det gjorde att jag kände avsmak.

Jag har inget minne av att rätten var djupfryst då jag köpte den? I så fall kan jag förstå att en fiskrätt blir gammal på några dar, men om den var färsk kan den ju aldrig hålla till februari nästa år?!? Vad innehåller den då för kemikalier?

Den åkte i ”avfallskvarnen” och ersattes av en påse rädisor, en smörgås och två kokta ägg i stället. Så kallad lättmiddag. Mycket godare och förmodligen nyttigare!

av

26.5 – Nyflitt*)

Jag njuter av äppelblom, har svettats i bikini, Silverpilen har återfått sin originalfärg och jag är renare än vanligt.

Äppelblom
I morse hade äppelträdet närmast källaren slagit ut i full blom. Och vilken mängd med blommor! Jag tror jag aldrig har sett det blomma så flitigt. Plommonträdet som står bredvid och som också blommar bleknar i jämförelse.

Svettigt
Vid lunchtid tog jag på ”arbetsbikinin” och släppte ut gräsklipparen på grönbete. Av förra klippningen syntes inget längre.

Vanligtvis klipper jag i två omgångar, först framför huset och därefter slänten ner mot stranden. Det var tanken idag också, men hur det nu var klippte jag alltihop, precis som förra gången.

Till och med stigen ner och hela stranden blev klippt. När inspirationen väl infinner sig går det som en dans. Men lite svettigt var det ju förstås och tog hela eftermiddagen i anspråk.

I ärlighetens namn ska medges att jag tog både lunch- och kaffepaus mellan varven. Till kaffet fick jag sällskap av före detta grannen. Men hon åkte sin väg direkt när hon hade druckit ur med av­skeds­repliken: ”Så du får fortsätta klippa”.

Då jag var klar med klippningen, gjorde jag den sista finputsningen med nävar och grässax. Med lite fantasi ser Udden ut som en välskött park efter fullföljt arbete. Bortsett från tvättlinan förstås. 😀 Riktigt prydligt.

Rengöring
Lustigt nog fick jag för mig att jag skulle rengöra gräs­klipparen noggrannare än vanligt. Efter en god stunds skrubbande syntes det faktiskt att plåten är rödmålad.

Det sista i vattentunnan gick åt till proceduren så jag beslöt fylla på. Det innebar att rengöra tunnan, hämta och koppla vattenslangen, trycka på strömbrytaren till pumpen och rusa fram till tunnan innan vattnet hann nå fram. En liten sport jag har.

Eftersom slangen var kopplad kunde jag ju passa på att spola av Silverpilen kom jag på. Pollen­täcket hade förvandlat färgen till ljusgul i stället för silvergrå. En rejäl regnskur hade gjort samma nytta, men för närvarande ser det inte ut att bli nån på ett tag.

Renare än vanligt
Framåt halv sju började det kännas svalt i den lätta klädseln. Svett och damm hade torkat in så an­siktet kändes alldeles stelt, jag var smutsig om händer och mage(!) och fötterna var impregnerade med klorofyll.

Om vattnet hade varit varmare hade jag självklart tagit en simtur, men inte ens tio vilda hästar kan få mig att bada i 16-gradigt vatten! Det blev en varm, skön dusch i stället. Medan jag lät det varma vattnet skölja över mig kände jag att elräkningen trots allt är värd att betala.

Så nu doftar jag nästan lika gott som äppelblommorna och ser fram mot att få sjunka ner i TV-fåtöljen med en mugg te och låta mig underhållas en stund. Ha en skön lördagkväll du också!

 

*Nystädat på jämtska

av

25.5 – Kamper

Jag har agerat liekvinna, hittat Mias kombattant och premiärkört grästrimmern.

Liekvinna
Undrar varför man valde just liemannen som symbol för döden? I modern tappning skulle han antagligen hålla i en AK4 i stället och vara klädd i jeans och svettiströja med huva.

Jag nöjde mig med min lilla vasslie, linne, shorts och stövlar när jag skördade liv på löpande band idag. Mask­rosorna i ”vildmarken” på västra sidan av huset fick finna sig i att bli hals­hugg­na. Visserligen är dom vackra när dom blommar, men jag vill inte att dom fröar av sig.

Förlorad kamp
Igår eftermiddag kom Mia in och betedde sig inte som hon brukar. Jag såg att hon inte mådde bra, men kunde inte lokalisera orsaken förrän hon visade mig genom att slicka sig på bröstet och morra. Jag försökte undersöka henne men hon ville inte att jag rörde vid det onda stället.

Jag såg att hon var grön på tassarna så jag förstod att hon hade tampats med ett byte av nåt slag och trodde att hon eventuellt hade blivit stucken av geting i nåt skede eller möjligen gett sig på en orm igen.

Hon ville gärna stanna inne och ta igen sig så vi la oss båda två ett par timmar. När jag steg upp verkade hon piggare och ville gå ut så det värsta verkade vara över.

I morse upptäckte jag att hon var kletig i pälsen fram på bröstet och företog en försiktig under­sökning utan att hon protesterade. Under pälsen syntes ett tydligt märke efter ett ormbett. Kletet kom sig alltså av giftet.

Idag hittade jag kombattanten – en huggorm. Hon hade lämnat den i en sänka på ängen nedanför köksfönstret. Av blodfläckarna kunde jag se att hon hade bitit i hjäl den i nacken, men innan dess hade den alltså huggit henne i bröstet.

Skönt att veta att både hundar och katter blir immuna mot giftet, men smärtan känns förstås. Jämfört med hennes reaktioner i fjol har det här varit lättsamt och snabbt överståndet tack och lov.

Premiärtrimning
Det är dags att klippa gräset igen inom kort. Eftersom jag inte kommer åt överallt med gräs­klippa­ren, plockade jag fram min eldrivna grästrimmer. Genom att skarva utomhuskablarna kom jag också åt att putsa runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Jag börjar längta efter en röjsåg igen… En sån som har både såg- och trimfunktion. Det är nog enda verktyget som kan förhindra att allt växer igen. Undrar om det finns nån ”dammodell” som jag skulle kunna tänka mig att gilla?

En sökning på nätet resulterade i en intressant variant – en röjsåg som också kan användas som jordfräs! ”150 fläckar på en timme” låter väl bra? I mitt trädgårdsland räcker det gott med en tredje­del. Jag kan redan se framför mig hur jorden sprutar åt alla håll där jag går fram. 😀

av

24.5 – Mest glädjeämnen

Jag har öppnat en födelsedagspresent, berörs av en konkurs, gläds åt odlingarna och ogillar pollen­regnet.

Födelsedagspresent
I fjol fick jag en burk frysta blåbär i födelsedagspresent av ”bonuspappan”. Med tanke på att en ny blå­bärs­sä­song närmar sig, tyckte jag att det var hög tid att öppna presenten.

Tillsammans med resten av ”presentplättarna” och ett lass vispgrädde blev det ett utmärkt kvällsmål i förrgår. Mia föredrog en sork och missade därmed grädden.

Osannolikt
Att jag skulle beröras av Skyways’ konkurs var fullständigt osannolikt. Men alltid får man lära sig nåt nytt.

Jag hjälpte nämligen mamma att boka flygbiljett hos dom och betalade den med mitt kreditkort eftersom hon inte har anslutit sitt kort till Verified by Visa. Igår ringde hon och talade om att före­ta­get gått i konkurs och bad mig boka en ny biljett, så hennes resa blev ändå av idag, men hon kunde ju inte kräva återbetalning från Skyways eftersom mitt kortnummer hade använts för betalningen.

Som framgår av informationen på Skyways sajt, återbetalas inga bokade biljetter, utan man får kräva kortföretaget i stället. Efter telefonköande hos banken fick jag anvisningar om att lämna in en re­kla­ma­tion och bifoga handlingar som styrkte köpet.

Om jag hade betalat biljetten med ett kontantkort hade jag inte haft nån möjlighet att återkräva beloppet. Bra att veta, men surt att acceptera som konsument. :-/

Odlarglädje
Nejlikpionen har knoppar! Jag har aldrig sett den blomma tidigare. Om jag minns rätt köpte jag den för två år sen men planterade den på ett ställe där den inte trivdes. I fjol fick den en ny växtplats, men först i år tycker den att jag ska få min belöning.

Av sex gurkfrön har fem grott och ska så småningom få komma ”ut i det fria”. Men inte förrän ”järnnätterna” är förbi. Honungsörten har också grott och potatisen har till min förtjusning börjat titta upp. Stora glädjeämnen för en småodlare. 🙂

Pollenchock?
Min (stora) gran har täckt omgivningen med ett lager pollen. Lyckligtvis är jag inte pollenallergiker, men igår kändes det som om jag hade vissa symtom. Ögonen kliade, jag var täppt i näsan och ovanligt trött. Men jag älskar den ändå. 🙂

av

22.5 – Lat, men sällskaplig

Om jag var lat igår, är det inget jämfört med idag. Däremot har jag varit sällskaplig. Mia har in­spek­te­rat en traktor.

Arla morgonstund
För ovanlighetens skull steg jag upp redan 6.45. Mia tittade förvånat på mig när jag började prata och kela med henne så dags. Hon låg i fotändan som hon ofta brukar.

Före tio hade jag redan hängt ut tvätt på tork – det första och enda nyttiga jag har gjort under dagen. Bortsett från att plocka/riva maskrosor. Knopparna jag missade igår hade slagit ut idag.

Vid lunchtid kom fru grannen ”på inspektion” som hon sa, men stannade bara en kort stund eftersom hon hade en tid att passa. Det fanns ju för övrigt inte nåt att inspektera utöver dom nya trä­kon­struk­tio­ner­na. Fram till det förestående besöket fördrev jag tiden med diverse småpyssel.

Long time no see
Strax efter ett körde en svart bil uppför backen, så jag antog att det var mitt besök, men den vände och åkte vidare längs G:vägen. Antagligen nån som hade kört fel förmodade jag, mitt besök skulle inte komma förrän halv två.

En kort stund senare dök samma bil upp igen och den här gången par­ke­rade den bredvid Silverpilen. Det visade sig att GPSen inte godkände min adress. 😀

Ut ur bilden steg en äldre herre (ett år äldre än jag ;)) men med omisskänliga drag. Han var sig väldigt lik trots att vi sågs senast 1974 (tror jag?). Nästan 40 år sen.

I slutet av 60-talet var vi klasskamrater och goda vänner och gick också samtidigt i lilla Hanken (som jag har skrivit om tidigare). Helt fantastiskt att träffa honom igen efter alla dessa år!

Det var inte bara utseendet som var sig likt. Kroppsspråk, minspel och humor är också de samma. Härligt med människor som har behållit sin personlighet.

Samtalsämnen rådde det förstås ingen brist på. Men faktiskt pratade vi inte enbart om det förgångna, vi hann också med en liten koll på nuvarande värderingar och ståndpunkter i fråga om sam­hällslivet. Precis som förr, var vi överens om det mesta.

Traktorbesök
I förrgår kom ”vägchefen” på besök i en av sina traktorer. Mia var inte sen att inspektera den, både utan och innan. Till och med jordskopan var intressant.

 Epilog: Den observante noterar att inlägget publicerades den 23.5. Förklaringen är sorgligt enkel. Jag hade skrivit klart, men bilderna fattades och jag skulle ”bara” titta på 22-nyheterna innan jag publicerade. Klockan 23 vaknade jag och var för trött att fullfölja. Nackdelen med tidiga morgnar. :-/

av

21.5 – Värmeslag

Idag slutade jag fungera, men har ”klätt” hammocken och fått en roddtur.

Nytt värmerekord
Dagens toppnotering slutade på 25 grader. 10 fler än igår och varmare ute än inne. Onekligen lite chockartat, men jag klagar inte även om jag slutar fungera vid den tem­pe­ra­tu­ren. Jag kan ju sitta i skuggan och rulla tummarna om jag vill.

På förmiddagen kändes det ännu ganska skönt. Jag gick omkring i morgonrocken som vanligt och passade på att foto­gra­fe­ra­ sommargrannens körsbärsträd som blommar för fullt, men efter lunch började värmen kännas på allvar.

Hammocken i bruk
Efter en nödvändig snabbtur till Dalsbruk på eftermiddagen bestämde jag mig för att ”inreda” ham­mocken. Nåt fysiskt grovjobb kände jag sluffinitivt inte för.

Nånstans på Udden finns det ett mus- eller råttbo inrett med skumgummibitar. När jag drog ut rygg­stödsdynan från emballaget dråsade en liten hög med fyllning ut. Järnspikars. :-/

Hittills har dynorna fått vara i fred, men den här gången hade jag bara trätt två plastsäckar över dynan så jag får skylla mig själv för att jag inbjöd till besöket. Men det är förstås ett i-landsproblem.

Hammocken skulle givetvis invigas. Jag gjorde en improviserad lagning av hålet och la mig på rygg med senaste numret av PC för Alla. Efter ett par sidor insåg jag att jag redan hade läst tidningen – jag har fått dubbel uppsättning av samma nummer.

Vinden nerifrån sjön kändes ändå lite halvkylig mot min bara hud, så tidningen fick tjänstgöra som vindskydd i stället. Sen slumrade jag in och vaknade av att jag snarkade. Fantastiskt skönt att vara lat. 😀

Roddtur
Efter den lilla tuppluren signalerade magen påfyllning. Medan jag slafsade i mig spagetti och kött­färssås (tack mamma för tipset!) ringde den unge gentlemannen och frågade vad jag sysslade med.

”Äter spagetti” svarade jag sanningsenligt. Artigt frågade han om det passade med besök? ”Visst, kom du” fick han till svar.

När vi hade druckit ur våra respektive te- och kaffemuggar ute på trappan frågade jag om han hade lust att ta en roddtur? Det var han med på och ville gärna ro.

Mia följde med till stranden och satt länge kvar på bryggan och tittade efter oss. Jag tyckte bestämt att hon jamade, men jag kan ha inbillat mig.

Målet blev Hästholmen och efter en tur till badplatsen återvände vi. Jag bad att få ro på hemvägen för att få visa hur det ska gå till ”på riktigt”. 😉

Mia hade bytt plats. Hon satt nu på sommargrannens brygga, men kom snabbt springande när vi tog i land och hälsade oss välkomna tillbaka.

Vi satt ute på trappan en stund till – Mia la sig på ”arbetsbordet” – men framåt halv åtta började det kännas kyligt i linne och shorts. Den unge gentlemannen tyckte också att det var dags att bege sig hemåt så vi avrundade snabbt ”sitsen”.

En lat och skön eftermiddag. 🙂

av

20.5 – Trevliga avbrott och årsdag

Gårdagen var rätt blöt med pauser i arbetet. Idag har jag jubileum.

Finjustering och test av ”falluckan”
Igår verkställde jag uppdraget jag fick av Trollkarlen. För att skona gångjärnen på landgången bad han mig stötta underredet på vardera sidan.

Det tog sin runda tid att hitta stenar i rätt storlek och rada upp dom så det kändes stabilt. Den lilla övningen lär jag få göra om varje vår. Isen flyttar på bryggan både på längden och tvären.

Jag beslöt samtidigt att testa hur ”falluckan” fungerar. Jag lyfte landgången på högkant och knöt ett gammalt nylonrep runt ett av bräderna och släppte långsamt ner den på bryggan. När Mia äntligen hade flyttat på sig kunde jag släppa taget, annars hade hon blivit platt.

När jag fällde ner den tillbaka på sin ordinarie plats gick det inte lika smidigt. Om jag hade varit det minsta fiffig hade jag förstås stått på bryggan och gjort på samma sätt som förra gången. Men det var ju alldeles för enkelt.

Jag stod på stranden och drog upp den i stället. Som tur höll repet, men det är då inget jag tänker praktisera i fortsättningen. Kors vad tungt det var. För dumt huv’e får kroppen lida.

Gräs- och vassklippning
Eftersom jag var klädd i långskaftade stövlar var det lämpligt att snygga till ”hamnen” när jag ändå var i stranden. Dom torra vasstråna var verkligen ingen prydnad.

Det krävde lie och båtshake (för att dra i land vassen med). Då kunde jag samtidigt klippa gräset på strandstigen när jag ändå skulle upp till boden. Efter några vändor upp och ner med gräsklipparen var jag redo för vassen.

Om jag inte hade varit så lat i vintras hade den varit borta på nolltid. 😦 Nu fick jag vada omkring i vattnet och slå med lien i stället. Fördelen är att jag kom ner till botten, men jag fick slita desto mer innan jag var nöjd.

Paus 1
Strax innan jag var klar kom ”bonuspappan” nerför stigen, Han pratade högt medan han gick: ”Och där står gräsklipparen, undrar om hon har trillat i sjön”.

Jag förklarade vad jag hade haft för mig och frågade om jag fick bjuda på kaffe, men det fick jag inte. Men ett glas vatten tackade han ja till, så vi gick upp och satte oss i syrenbersån med var sitt glas. När vi hade ventilerat dom senaste nyheterna och världsekonomin fortsatte han sin promenad och jag gick till stranden för att avsluta arbetet.

Paus 2
Medan jag höll på att rengöra gräsklipparen kom El-Tigerns fru förbi och stannade till. När jag var klar med rengöringen frågade jag om hon ville ha kaffe, men hon ville inte bli bjuden på nåt, så hon fick ett glas vatten i syrenbersån hon också.

Under pratstunden talade hon om att hon hade sett röda blommor i ”Möllers” och frågade om jag visste vad det var för sort? Jag hade inte den blekaste aning, men blev (förstås) nyfiken så jag gjorde henne sällskap när hon gick. Mia följde givetvis också med på promenaden. 🙂

Det var det vackraste jag sett på länge. En lågvuxen rhododendron med knallröda blommor, wow vilken syn! Mitt habegär väcktes omgående. En sån skulle jag också vilja ha… Jag vet redan var den skulle få plats och säkert trivas, nu gäller det bara att hitta ett ställe att köpa den!

Gräsklipparbesök
På vägen hem stannade vi till i ”flyet”. Jag för att plåta kabbelekan och Mia för att undersöka nya dofter. Efter en stund hörde jag ett motorljud som jag inte kände igen. Uppenbarligen nån som var på väg åt mitt håll längs skogsstigen.

När jag gick uppför backen såg jag anledningen till motorljudet. Herr grannen junior var ut och luftade sin åkgräsklippare. Han ville se om det gick att ta sig fram på skogsstigen sa han. Och det gjorde det alltså. Så bra, då kan jag anlita honom om jag inte orkar/ids klippa gräset själv.

Jubileum
Idag sov Mia och jag längre än vanligt. Klockan var över halv tio när vi steg upp och började med frukosten. Vädret var halvmulet, men 14,6 grader verkade lovande. Kortbyxor och linne skulle säkert gå an.

På eftermiddagen kom solen fram och det kändes nästan sommarlikt. Dagen har bland annat gått åt till att ansa buskar, tvätta, riva maskrosor och skörda gräslök.

Först i kväll kom jag på att jag har anledning att fira. Det är på dagen fem år sen jag flyttade hem. Fortfarande bästa beslutet i mitt liv. 🙂