30.6 – Möten

Årsmötet är avklarat och jag har mött en mårdhundsvalp. Mia har upplevt ett raggresande möte.

Årsmöte
Idag kl 14.00 samlades en liten skara vägandelsägare till väglagets ordinarie årsmöte. Uppslutningen var påtagligt mindre än i fjol, förutom styrelsen deltog ett halvt dussin personer.

Glädjande nog deltog också byns senast inflyttade fastighetsägare. Det är alltid trevligt att få ett ansikte till namnet. Hon har redan konstaterat att tomten är jobbig, men vi gladde henne med att familjen på det sättet har sysselsättning under semestern.

Nytt för i år var att det vankades kaffe med ”Martabulle” och pepparkaka. Det verkade vara upp­skattat. Ordförandens fru var vänlig nog att stå för arrangemanget. Nån kommenterade att det var bra att fjolårets överskott räckte till kaffe.

Protokollet är nästan färdigskrivet. I år tog jag med Zenbooken för att slippa skriva samma sak två gånger.

Valpmöte
Jag är förföljd av mårdhundar! På hemvägen från mötet mötte jag en mårdhundsvalp som kom lubbande längs vägen en bit före mitt avtag. Jag saktade in för att få en noggrannare titt, men då pep den snabbt i väg ner i diket. Tyvärr hade jag inte kameran till hands den här gången heller. Snart tror väl folk att jag bara hittar på. :-/

Ordföranden talade om att han har satt ut en fälla och var den finns så nu kan jag hoppas på att valparna är till­räckligt hungriga för att gå i den. ”Och så vet du ju var katten är om du saknar den” la han till. Betet är förstås lika frestande för Mia.

Raggresande möte
När jag hade kommit hem och bytt om beslöt jag kolla närmare var fällan är placerad. Kan ju vara bra att veta i fall jag ska rädda Mia. Då hon upptäckte att jag inte gick till bilen var hon snabb att följa med.

För att hon inte skulle få vittring på betet vek jag av till herr och fru grannen då jag hade sett fällan på avstånd. Hon blev lite avvaktande när vi närmade oss huset. Herr och fru grannen har nämligen varit katt­vakter några dagar och Mia har enligt uppgift gjort sitt bästa för att skrämma bort dom med jämna mellanrum. Idag fanns inga katter kvar längre, så hon tror säkert att hon har lyckats. 🙂

Innan det raggresande mötet inträffade hann jag börja peta i mig glass ”garnerad” med Bailey’s, beundra juniors sprillans nya iPad och testa Angry Birds. Jag förstår varför också vuxna gillar spelet, det är faktiskt skitroligt.

Fru grannen hade redan nämnt att hon väntade mat­gäster, men jag var inte riktigt beredd på att en liten (bekant) hund också ingick i sällskapet. Inte Mia heller.

Hunden blev förstås eld och lågor, vilket omgående fick Mia att bli dubbelt så stor och inta försvars­ställning sen hon räddat sig halvvägs upp i trappan till övervåningen. Lyckligtvis har hundens matte utmärkt pli på sin hund så vi slapp bevittna en samman­drabbning.

För att inte fresta på djurens tålamod ytterligare, fick Mia gå ut på verandan medan jag snabbade mig att äta upp resten av glassen. Att bli utestängd var inte populärt. Hon stod med tassarna på fönster­blecket, tittade in genom tamburfönstret och jamade förnärmat(?).

Så snart jag hade fått i mig glassen tackade jag för mig och gick. Mia höll föreläsning för mig hela vägen hem, men det hon sa lämpar sig inte för tryck. 😀

Jag kan förstå hur hon tänker. I stället för konkurrerande artfränder är ett av hennes favoritställen nu ockuperat av ett svartlurvigt odjur i stället. Fullständig kat(t)astrof!