28.6 – Zoologisk trädgård

Början på dagen blev dramatisk. Jag har klippt gräset och haft en prins(?) på besök.

Dramatiskt möte
Udden är som bekant både botanisk och zoologisk trädgård. Strax före nio i morse fick den zoologiska varianten tillfälligt övertag.

Jag hade nyss hämtat tidningarna (två på torsdagar) och var tillbaka på trappan då jag såg Mia rea­ge­ra. Hon tittade spänt upp mot skogen. Jag gick några steg tillbaka mot postlådan igen för att se om jag kunde lista ut vad hon tittade på. Ett ögonblick senare kommer mårdmamman med en skock valpar gående ner för stigen.

Det såg ut som om hela backen rörde sig, dom spridda valparna fyllde hela stigen. Minst ett halv­dussin, troligen fler.

Innan dom hann ner på grusvägen morrade jag ljudligt. Mamman stannade och morrade tillbaka med blottade tänder.

Ett ögonblick såg hon ut som om hon tänkte anfalla för att försvara sina valpar men när jag tog ett par steg framåt, viftade med tid­ningar­na och fortsatte morra fann hon det säkrast att vända om. Ett par valpar hamnade på efter­kälken, men skyndade sig efter när dom upptäckte att alla övriga i flocken hade försvunnit.

Inom kort finns det alltså ytterligare 6-8 mårdhundar som gör sina rundor på tomten. Verkligen inget jag ser fram mot. Inte Mia heller. Först efter ett par timmar vågade hon sig längre bort än trappan.

Frågan är hur länge mamman minns att Udden är ett obehagligt ställe? Hon kanske dyker upp om ett par timmar för att kolla om det finns nåt ätbart här?
—-
Just nu (kl 19.02) kom Mia inrusande och flämtade ljudligt. Jag misstänkte det värsta och gick ut på trappan. Alldeles riktigt, mårdhundsmamman – eller ‑pappan? – kom springande nerför skogsstigen. Den här gången räckte det med att jag ryade till för att få den att vända om.

Att mårdhundar är skygga är alltså en myt. På Udden syns dom både morgon och kväll. 😦
—-
En korrigering är på sin plats: Antalet valpar per kull ligger runt 10, inte det dubbla som jag påstod i inlägget den 18.6. Förutsatt att artikelförfattaren på Wikipedia är att lita på?

Dags för gräsklippning
När jag hade uträttat dagens alla ärenden i Dalsbruk*, beslöt jag klippa gräset på över­sidan av tomten. Det behövdes. Regnandet har fått gräset att växa så det kna­kar.

Prins på besök
Då jag var klar åt jag middag och satte mig sen på trappan med en mugg kaffe och dagens ÅU. Plötsligt hörde jag ett konstigt ljud och noterade en rörelse i ögonvrån. En groda försökte hoppa upp på en omkullstjälpt plasthink som låg vid trappan.

Det är tredje grodan/prinsen jag ser i år. Lyckligtvis har jag inte klippt av benen på en enda hittills. Och ingen av dom har jag kysst. Här behövs ingen prins, hellre en duktig hantverkare i så fall. 😀

När jag reste på mig för att studera den närmare gav den upp och låtsades som om den inte syntes. Eller så trodde den att dess sista stund var kommen. Jag hann i vilket fall hämta kameran innan den bestämde sig för att fly fältet. Upp på trappan, ett hopp över gummimattan och in bland vintergrönan.

Mia upptäckte den också när den satt på trappan, men jag tog henne i famn och försökte förklara att det här inte var nåt för henne. Hon ville förstås väldigt gärna kolla i vintergrönan sen den hade hoppat dit, men jag stoppade henne genom att dra henne lätt i svansen och upprepade mitt nej som hon till slut lydde.

Vissa djur är mer välkomna än andra.

 

*Dalsbruk är just nu aktuellt i media.