Mia

av

7.10 – Innedagar

Igår hade jag skrivbordsarbete och ”mina alger” lever än. Idag har jag träffat en ny kund. Mia tillstår att hon är en godisråtta.

Skrivbordsarbete
Den kalla och friska vinden lockade inte till utevistelse mer än nödvändigt igår så jag tillbringade det mesta av dagen vid skrivbordet och datorn. Fråga inte vad jag gjorde för det har jag redan glömt, men timmarna rann i väg utan problem. Och ingenstans syns några resultat, det är nackdelen med administration. 😦

CyanobakterierMina alger lever än
Dom flesta blågröna algerna (cyanobakterierna) jag hämtade i sjön inför stereoskoptestet lever än. Hur jag vet det? Jo, om jag rör på glaset med vatten som dom ligger i sjunker dom till botten, men kommer om några sekunder upp till ytan igen.

Det är ett utmärkande drag för blågröna alger har vår lokala planktonexpert på Firma Zwerver förklarat för mig. Andra alger kan inte förflytta sig, men det kan dom här.

I glaset finns också några andra organismer (mindre än algerna) som pilar omkring i vattnet ser jag. Dom ska jag undersöka härnäst innan dom svälter ihjäl.

Ny kund
Strax före utsatt tid idag ringde min nya kund på dörrklockan. Han hade utforskat vägen till Udden redan igår tillsammans med sin svärdotter talade han om. Det var nämligen hans svärdotter som hade tipsat honom om att vända sig till mig.

För att skoja med henne mejlade jag och tackade och meddelade att förmedlingsprovisionen kommer att dras av från nästa faktura. I somras pratade vi om att hon behövde datorassistans när tiden så medger, men än så länge har den inte det förstår jag.

DK-logoMin nya kund tyckte jag bodde på en fin plats. Det har han ju alldeles rätt i! Bästa stället på ön och i hela världen för min del. 🙂

Han behövde dels hjälp med att ta bort gamla an­vän­dar­upp­gif­ter på en begagnad mininotebook (med Windows 7 Starter) som han nyligen hade köpt och dels ta i bruk ett mobilt bredband. Meningen var alltså inte att jag skulle städa datorn helt och hållet, men jag tog ändå bort spel- och en del andra program som han sa att han inte använder. Som avslutning laddade jag ner och körde Ccleaner, en smuttig liten gratisprogramvara som raderar skräpfiler och städar registerfilen.

Att installera det mobila bredbandet var ju inte svårt, men dess värre visade det sig att SIM-kortet saknades i modemet. Hur det är möjligt vet jag inte? Inte han heller, han hade köpt det för länge sen sa han. Men han sa sig vara nöjd med hjälpen ändå och tackade flera gånger.

Medan han väntade fick han kaffe. Först tackade han nej, han ville inte uppta min tid, men jag över­talade honom och påpekade att jag inte debiterar för kaffedrickande. Kundservice kallas det.

Mia mäterMia (och matte) är en godisråtta
Idag fick jag mig ett gott skratt. Mia har ett visst läte när hon säger ja. Det tillämpar hon när jag frågar om hon vill gå ut eller ha mat. Däremot aldrig när jag frågar om hon vill ha en puss, hur det nu kommer sig?

Mitt belöningssystem har, som jag nämnt tidigare, övergått till att hon själv avgör när hon har varit duktig. Idag tiggde hon godis utan anledning så jag frågade om hon var en godisråtta? ”Ja” svarade hon genast.

Mest troligt kom det jakande svaret för att hon uppfattade ordet godis, men det fick mig ändå att skratta. Hon tittade lite undrande på mig men var förstås nöjd när hon fick som hon ville. Sådan matte sådan katt och vice versa. 😀

av

2.10 – Blom- och andra beroenden

Slaktmånaden har börjat, jag är blomberoende och i behov av vård. Mia har haft lång siesta.

GrisSlaktmånad
Om jag var en gris skulle jag ligga illa till den här månaden… Men jag är bara gottegris och inte alls slaktfärdig – än så länge. Dessutom är nog köttet segare än på en gammal höna. 😀

På Udden innebär slaktmånaden att tvättlinan ska tas in, hammocken ”paketeras”, båten dras upp, gräset klippas en sista(?) gång, ute­mö­blerna flyttas in i boden och trappinredningen decimeras. Allt det där som hör hösten till och som jag skjuter upp i det längsta för att inte bli påmind om vad som väntar.

Blominflyttning och -beroende
Redan i förra veckan flyttade en del blommor in i verandan för att slippa frost, idag har dom fått flytta in ett steg till och njuter förhoppningsvis av värmen. Änden på köksbordet ser ut som ett växthus i miniatyr och jag har fått stuva om en del i vardagsrummet för att ge plats åt mina gröna vänner.

Den röda kaprifolen står i knopp för tredje gången i år, morsdagsrosen har fem knoppar, kärleks­örten rodnar och min rosa ölandstok blommar för fullt så helt blomfattigt är det inte ute heller än. Sommar­blommorna står sig också tills vidare. Och snart slår höstastrarna ut sina små, lila blommor. Men sen är det kört. Mörkt, kallt och blött är nästa fas innan snön kommer.

Eftersom fönstren på Udden saknar fönsterbrädor finns det egentligen ingen plats för blommor. När jag flyttade in tyckte jag det var praktiskt, då slapp blommorna lida på vintern, men efterhand har jag utvecklat ett ”blomberoende”, delvis tack vare vänliga människor som förser mig med dom gröna liven.

Blomberoendet har numera övergått i förökningsiver. Jag snor blomskott när jag kommer åt, driver upp nya plantor från befintliga blommor, planterar om och köper ytterkrukor som matchar inred­ningen. Var ska detta sluta? 😀

Blominflyttning

I behov av vård
Värre än blomberoendet är mitt smörgåsberoende. Till smörgåsar räknar jag också skorpor. Två smör­gåsar till morgonkaffet är ju OK men det blir många fler under dagen. En eller ett par till lunch brukar slinka ner rätt ofta, nyss tog jag mig en smörgås till eftermiddagskaffet. För att skjuta upp middagen kan jag ta mig en smörgås och kvällste utan tilltugg känns tomt.

Mina gäster får ofta smörgås eller skorpor till kaffet/teet och då ”måste” jag ju göra sällskap för att inte vara oartig eller hur? Många smörgåsar blir det. Och kolhydrater om man håller koll på sånt. Det låtsas man ju göra ibland.

Jag tröstar mig med att rågbröd och fullkornsskorpor är nyttigare än kaffebröd, vilket det ju är, men jag tror ändå att jag borde söka vård för mitt beroende. Nån som vet om det finns Anonyma Smör­gås­nissar man kan ansluta sig till? 😀

Mia kamoufleradLång siesta
I morse väckte Mia mig först halv sju. Efter en stunds gosande steg jag upp och släppte ut henne.  Ett par timmar senare började jag undra vart hon hade tagit vägen? Hon brukar sällan vara ute så länge på sin första morgontur.

När jag hämtade tidningen vid halv nio kom hon. Hon såg ut som om hon hade upplevt nåt obehagligt, stannade till på trappan, spanade upp mot skogen och verkade kolla att ingen följde efter henne. Hon sa också nåt när hon kom in, vilket jag tolkade som en redogörelse för det som inträffat. Men exakt vad vet jag ju inte.

Sen lunch har hon sovit i stort sett hela tiden, bara gjort enstaka korta besök ute. En ovanligt trött kisse. Dessutom har hon hållit till inne. I regel ligger hon och sover i stolen ute på trappan eller i verandan. Mysko.

Antingen känns det otryggt att sova ute eller så tycker hon att det är ruggigt trots solsken och tvåsiffriga värmegrader. Men jag klagar inte, det är bara roligt att ha sällskap – utan att behöva umgås. 🙂

av

22.9 – Förbi

Värmeböljan och ljudet av röster är förbi, jag vann ingen bil, har fått en ”felaktig” elev och väntar på rapport. Mias klåda har lugnat sig.

HöststädningVärmeböljan förbi
Det varma vädret har fått kaprifolen att blomma en andra gång och dessutom sätta nya knoppar, blåbärsriset står i blom på sina håll och mina lejongap blommar också på nytt. Men nu är det slut på det roliga.

Igår hade Udden ännu 17 grader varmt trots att solen för det mesta skymdes av molnen. Perfekt väder för att inleda höststädningen! Såpnejlikorna närmast trappan fick finna sig i att bli nerskurna och för­passa­de till sophögen, hammocken är tömd på ”inredning” och blomlandet utanför sovrummet är ansat och delvis modifierat.

Det var bra planering, idag är det kallt och blött och verkligen lämpligt väder för fisksoppa. Bara 8 grader, blåsigare än på länge och det regnar. Väderkontoret har tydligen upptäckt att höst­dag­jäm­ningen är i morgon. 😀

Tyst och lugnt
Eftersom det för det mesta är knäpptyst på Udden, var ljudet av röster under helgen nästan störande tidvis. Sommargrannen hade av allt att döma bjudit in ett gäng herrar som tack vare det fina vädret ofta höll till ute på terrrassen så jag kunde följa deras samtal när jag var ute.

Igår eftermiddag blev det lugnt och stilla. De fyra bilarna avlägsnade sig en efter en och allt blev nor­malt igen. När jag påstår att jag är ljudallergiker ligger det faktiskt en viss sanning i det, jag före­drar tystnad omkring mig. Jag förstår mycket väl varför eremiterna söker sig till obebodda trakter.

Ingen bil
Det hade ju suttit fint med en ny bil nu när Silverpilen är lite skrynklig, men sån tur hade jag inte. Röda Korsets lotteri resulterade bara i ett vykortsset. Fast det var ju förstås bättre än inget. 🙂

CVFel elev
Personalen på Vuxeninstitutet har varit på konferens under dagen så alla samtal har besvarats av damen i växeln. På efter­mid­da­gen ringde hon upp och meddelade att jag har en ny kursdeltagare som vill lära sig skriva CV.

Jag upplyste henne genast om att det inte ingår i PC-/Användarstöd, bara frågor angående dator- och programhantering och tillade att jag för all del kan lära ut hur man författar en CV men att jag inte har tillgång till kursledarens mall/förlaga och inte vet hur dom ska se ut i det här landet. Stackar’n, hon blev nästan förtvivlad över misstaget men lovade rätta till det i morgon.

Som sagt, den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör. 😀

Väntar på rapport
Den 4.9 företogs sedimentundersökningen av sjön som Daphnia beställt. Idag fick vi besked om att rapporten lämnas inom loppet av den här månaden. Det ska bli oerhört intressant att läsa den!

Om det (mot förmodan) visar sig att syret räcker till under så extrema värmeförhållanden som i somras, är det ett klart tecken på att sjöns hälsotillstånd har förbättrats. Inget kunde göra mig/oss gladare!

Mia 2010Mias klåda
Mias klåda har äntligen minskat påtagligt tack och lov. Om det beror på corisonsprutan, årstiden eller nåt annat vet jag inte, huvud­sa­ken är att hon slipper besvären. Dom kala fläckarna på ryggen har således minskat i omfång och hon kastar sig inte längre ner för att klia sig hysteriskt i tid och otid.

Veterinärens antagande kanske var rätt? Att klådan berodde på nån typ av allergi. I så fall får jag facit fram i mars nästa år, det var då hon fick dom första symtomen.

av

20.9 – Från papperskonsumtion till stolt matte

Jag är storkonsument, har sovit ut, tvättat och bevistat ett födelsedagskalas. Jag är stolt över Mia.

Storkonsument
Visst är det märkligt med hushållspapper? I min barndom existerade inte sånt, man använde ”disk­slarvan” eller en handduk. Diskdukar fanns givetvis inte heller att köpa, dom tillverkade man av ut­slitna lakan, dukar eller klädesplagg i lämpligt material.

HushållspapperJag tillhör storkonsumenterna av hushållspapper har jag märkt. För att inte slösa har jag övergått till halvarksrullar, men under en dag kan det gott bli mellan fem och tio halvark. På diskbänken och/eller spisen ligger oftast ett par tussar som kan användas en gång till, men ofta glömmer jag vad jag torkade av senast så jag slänger dom i alla fall.

I minst hälften av fallen kunde jag lika gärna använda disktrasan men det är ju så bekvämt med papper. Bara riva av, torka bort och slänga, alternativt återanvända. Annars måste jag fukta disk­trasan, torka bort, skölja av den och hänga den på tork, vilket enligt mitt för­me­nan­de tar mycket längre tid. Att snyta sig i disktrasan är dessutom inte särskilt hygieniskt.

Som bekant har pensionärer bråttom. Det beror på att dom är medvetna om att dom har kortare tid kvar att leva tror jag. 😀

Sovit ut
Mia har låtit mig sova ut. Igår till 6.40 och idag ända till klockan åtta! Jag hörde henne långt tidigare när hon först åt frukost och sen pillade ut böckerna från hyllan i nattduksbordet men hon propsade inte på att få gå ut konstigt nog utan kom och la sig bredvid mig igen.

Frågan är om det är tillfälligt eller om vi ska återgå till fem-väckningen igen?

Tvätt 2Tvättat
Både igår och idag har jag tvättat för att ta vara på det ypperliga torkvädret. Men det gäller att plocka in tvätten allra senast halv sex, annars blir den fuktig igen. För all del helt perfekt om man ska stryka, men det gör jag sällan.

Födelsedagskalas
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag, fyra dagar i förskott beroende på att han var upptagen i veckan och nästa helg. Som jag förstår det, börjar det späckade programmet redan i blöjåldern nuförtiden så en tonåring har givetvis fullt upp.

Jag stötte ihop med hans mor i onsdags och förhörde mig om tänkbar present. Hon talade om att han har ett nytt intresse: han gillar att mecka. Jag såg därmed två alternativ – en hylsnyckelsats eller en verktygsback.

”Precis vad jag behövde” konstaterade han förnöjt när han hade öppnat presenten. Han fick en liten verktygsback och ett hylsnyckelhandtag  eftersom jag inte visste vilka dimensioner han behöver. Roligt att presenten var till belåtenhet.

Om jag avslöjar att det fanns tre olika slags snittar på kaffebordet så förstår ni resten… Dagsfärska hembakta bullar, äppelkaka med vaniljsås, pepparkakor och så den självskrivna Irish Coffee-rulltårtan som är juniors favorit. Puh. Jag hade visserligen ”grundat” med Kerstins stekta strömming och potatismos ett par timmar tidigare, men det märktes säkerligen inte. 😀

Stolt över Mia
Som vanligt följde Mia efter mig när hon såg att jag inte tog bilen, men då vi närmade oss grannens entré upptäckte hon Musse (juniors systers och svågers ena katt) ute på gården och stannade på behörigt avstånd. Duktig flicka.

Mia i profilMusse och Mimmi höll mest till inne i fortsättningen, men passade på att gå ut då det kom nya gäster. För att förhindra en eventuell konflikt gick båda mattarna (heter det verkligen så?) och junior också ut. Mimmi upptäckte Mia ganska omgående men höll sig nära sin bror. Hon tänkte då inte mucka gräl.

Det tog ett tag innan Musse upptäckte Mia, men när han väl gjorde det måste han ju demonstrera var gränsen gick. Mia kröp ihop i gräset och reste ragg men gjorde ingen ansats till anfall trots att Musse på stela ben och med raggen rest långsamt närmade sig. Då tyckte mattarna att det var läge för intervention.

Jag sa till Mia att hon skulle stanna där hon var och Musses matte tog ett vant grepp om honom och släppte ner honom en bra bit ifrån. Mimmi hade redan tidigare blivit inburen. Undrar om katterna upp­fattar att vi inte vill att dom ska slåss?

Mia gjorde inga försök att närma sig, hon verkade helt klart ha uppfattat var gränsen gick, så matte kunde känna sig stolt. Troligen bara för att vi människor var i närheten. Eller så accepterar hon nume­ra att det här är Musses och Mimmis revir när dom är på besök?

av

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

av

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2

av

29.8 – I vått och torrt

Dasstaket läcker, filtret väntar på åtgärd, jag har återfått min frihet och upptäckt ett gömställe. Mia har återgått till tidiga morgnar.

LäckageDasstaket läcker
Igår upptäckte jag flera blöta fläckar i taket på dasset. Hur i hela friden är det möjligt? Ett filttak ska väl hålla tätt? Jag mejlade genast till ”byggherren” men har än så länge inte hört av honom.

”Är det inte det ena, så är det det andra” för att citera ett gammalt uttryck. Jag kanske ska ta mig en titt på hustaket också för säkerhets skull? Plåten kanske inte heller håller tätt? 😦

Väntar på åtgärd
En dag i förra veckan hade jag en kartong på trappan då jag kom hem. Under en bit svart tejp satt ett visitkort så jag visste genast vem som hade levererat och därmed vad kartongen innehöll – filtret till bottenventilen.

Senast rörkillen var här frågade jag om det inte fanns ett filter som jag kunde sätta på bottenventilen så jag slipper grumset från sjövattnet som följer med upp i vattenröret. Det trodde han att det gjorde, hittade ett och fick omgående min beställning.

Enda anledningen till att jag inte har monterat filtret är att jag behöver assistans. Helst av nån som har lite mer muskelkraft än jag insåg jag när jag försökte rengöra runt ventilen för ett tag sen. Jag kanske kan lotta ut uppdraget bland gästerna på skorstensinvigningen? 😉

Återfått min frihet
Idag kändes det äntligen som om jag har återfått min frihet – jag kunde vistas utomhus hela eftermiddagen utan att det började regna. Helt fantastiskt! Tidigare har solen för all del tidvis tittat fram korta stunder men inom en timme har regnet vräkt ner på nytt.

Jag blir deppig och handlingsförlamad när jag inte får pyssla utomhus. Det enda jag kommer mig för är att läsa och det är ju inte särskilt produktivt. Självfallet finns det att göra inomhus också men det urusla vädret har fått mig helt ur balans så jag inte har haft lust med nåt överhuvudtaget.

Timmarna jag tillbringade ute idag har återgett mig balans och själsro. Ingen utom jag kan för all del se vad jag pysslade med men det är ovidkommande. Huvudsaken är att jag känner att jag har gjort nåt nyttigt.

SpindelhemUpptäckt gömställe
I samband med att jag pysslade om mina blommor på trappan kom jag på ett gömställe. Det myckna regnandet har tydligen fått korsspindeln att skaffa sig regnskydd.

Ett av bladen på jordrevan var delvis hopdraget med spindelväv och under bladet hade spindeln kurat ihop sig. Det var förstås inte meningen att jag skulle störa den men då jag tog tag i skottet blev den avslöjad. Förhoppningsvis hittar den ett nytt regnskydd.

Återgång till tidiga morgnar
Det där med att sova till klockan sju var synnerligen tillfälligt för Mias del. Dom senaste veckorna har hon väckt mig mellan tjugo över fyra och tio över fem.

I morse höll hon sig lugn till tio över fem, blev utsläppt och återkom efter en timme, ville ut igen och in tillbaka en och halv timme senare. Då gick vi båda två och la oss på nytt och vaknade av att post­budet knackade på halv elva.

Eftersom jag behöver åtta timmars sammanhängande sömn för att känna mig utvilad innebär det att jag oftast är däckad fram på eftermiddagen och behöver fylla på sömnförrådet. I all synnerhet om inte vädret förmår locka mig att göra nåt roligare.

av

16.8 – Tur, kärlek, gurkor och närhetsbehov

Jag har haft tur med vädret, blivit uppringd och lagt gurkorna i blöt. Mia har stort när­hets­be­hov.

Översättning 2Tur med vädret
Direkt efter frukosten tog jag i tu med över­sätt­ningen som jag lovade i ett svagt ögonblick. Hur jag kunde tro att mina kunskaper i engelska skulle räcka till föreningsstadgar är en gåta? Ibland är det si och så med självinsikten tydligen.

Lyckligtvis fick jag hjälp av http://sv.glosbe.com/, en suverän sajt för översättningar till och från en mängd språk och som också har synonymer och exempel på hur ordet används. Så bra är min engelska att jag tack vare synonymerna kunde plocka ut det ord jag behövde. Tror jag i alla fall? Det är möjligt att det finns riktiga grodor i översättningen, men den ska bara användas internt så kvalitén bör räcka till.

Vädret var på min sida. Molnen klumpade i hop sig efter nån timme och vid lunchtid började det regna. Det passade mig utmärkt! Att sitta inne när det är finväder bär mig emot.

Efter översättningen gjorde jag en skiss till presentkort som ska användas i LMF och en presentation som jag skickade till torsdagens värdar. Bilderna jag tog på dom i Kasnäs såg ut som karikatyrer så jag spädde på med pratbubblor som passade till deras ansiktsuttryck. En bra porträttfotograf lär jag aldrig bli.

Felringning?
”Privat nummer” ringde och störde mig kvart i tio. En herre vid namn Laaksonen undrade om jag hade kvar Opel Kadetten jag hade åkt mycket med i Norge? Jag blev helt ställd.

SarpsborgI mitten av 80-talet ägde jag mycket riktigt en Opel Kadett som jag åkte nästan dagligen med till Norge under en period. Jag var nämligen upp över öronen förälskad i en sandblästrare som var på jobb i Sarpsborg, ca 180 km från Göteborg där jag bodde då.

Jag har glömt vad kärleken hette, men Laaksonen tror jag inte det var, även om han var finländare. Dessutom är det inte särskilt troligt att han har letat rätt på mitt telefon­num­mer i Finland eller ens kommer i håg vad jag heter. Alltså hasplade jag äntligen ur mig att han nog hade ringt fel. Han bad genast om ursäkt och la på.

Men tänk om det faktiskt var min dåvarande förälskelse…? Som kallade mig sin lilla sparvunge(!), bedyrade mig sin stora kärlek och ville att jag skulle följa honom till Moskva där han hade nästa upp­drag?

Om jag hade varit det minsta fiffig skulle jag ha frågat vad han hette i förnamn, för det minns jag fortfarande, men det var jag alltså inte. Och eftersom han hade dolt telefonnummer kan jag heller inte ringa upp och fråga. Nä, det var säkert en felringning bestämmer jag mig för. 🙂

Gurkorna i blöt
Dom 27 gurkorna jag fick igår är nu renskrubbade i regnvatten och nerlagda i saltlake. Där ska dom ligga i ca tre dygn står det i tant Agdas recept. Bäst att lägga in en påminnelse om det, annars blir det saltgurka i stället.

Mia i famn 2Närhetsbehov
Efter morgonens jakt på en präktig skogsmus tog Mia ledigt. Under tiden det regnade låg hon ute och sov i min stol på trappan men med ojämna mellanrum har hon kommit in och pratat med mig eller velat bli kelad med.

När jag höll till ute efter att det slutat regna höll hon sig mestadels inom synhåll och när jag i min tur satte mig i stolen på trappan ville hon ha en ny kelomgång eller sova i min famn. Hon har uppen­bar­ligen stort närhetsbehov. Det är förstås ömsesidigt. Om hon är borta mer än ett par, tre timmar saknar jag henne. 🙂

av

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂