mamma

av

18.1 – Korta turer och inventering

Jag har fått sällskap, besökt mamma, tagit en premiärtur och inventerat.

SällskapSällskap
Igår eftermiddag såg jag en bil hos sommar­grannen, i morse hade dom förökat sig till tre och idag blev dom fyra. Det lyste så fint i grannhuset när jag släckte strax före midnatt.

Besök hos mamma
Dagens besök hos mamma blev väldigt kort, idag kände hon sig så trött sa hon. Det var till stor del mitt fel, jag borde ha åkt ändå tidigare.

På lördag-söndag serveras lunchen halv tolv. Jag räknade ut att jag skulle komma fram lagom om jag åkte hemifrån den tiden, men när jag kom in till mamma hade hon redan ätit och låg med slutna ögon.

Hon bad tårögt om ursäkt flera gånger för att hon var så trött, trots att jag försökte övertyga henne om att det var OK och att hon hade rätt att vara det. Hon sa att hon hade drömt en massa konstiga saker så jag förstod att natten kanske hade varit orolig. Efter en kvart åkte jag igen.

PremiärturPremiärtur
När jag kom hem gav jag Mia mat, fyllde på dricksvatten och hämtade ved. Eftersom sparken stod i vedlidret och jag hörde röster och hund­skall nere på isen kände jag för en sparktur för att skingra tankarna.

Mia föredrog att vila middag, hon hade varit ute under tiden jag åkte till mamma så nu var hon nöjd med att stanna inne i värmen. Och lika så bra var det, dom tre hundarna på isen hade säkert skrämt slag på henne.

Jag tog en vända runt viken, sen var jag nöjd. En av hundarna fick syn på mig när jag närmade mig stranden och kom springande i full karriär, inom kort följd av de två andra. Jag satte mig på huk och lät dom snusa på mig, men antingen luktade jag illa eller så tyckte dom att jag var oin­tres­sant för dom sprang lika snabbt i väg tillbaka till sina hussar igen.

Inventering
I min varma vardagsjacka och vinterkappan saknades två knappar sen i fjol så jag inventerade mitt digra knappförråd när jag kom in efter sparkturen. Det tog en stund att hitta rätt knappar, men efter­som jag sällan tappar några visste jag att dom borde finnas kvar. Frågan var bara var?

Knappförrådet får inte längre plats i syltburken jag har använt hittills, vilket beror på att knapparna förvaras i sina små plastpåsar som dom ligger i när plaggen är nya. Ordning och reda.

KnappOm jag också vore så ordentlig så jag skrev på varje påse till vilket plagg knappen hör, skulle letandet effektiveras ytterligare. Men så fiffig är jag ju inte bortsett från ett par undantag.

När jag hade sytt i knapparna och utökade förvaringen med en gurkburk fick jag syn på en välbekant, tygklädd, vinröd knapp som väckte glada minnen. Den tillhör en klänning som jag (tydligen) köpte på rea i Östersund nån gång på 90-talet och som var min favorit i många, många år tills jag en dag tyvärr hade ”vuxit ur” den.

Vad jag ska med knappen till vet jag inte, men den åkte ändå ner i burken tillsammans med dom andra. Vem vet, den kanske passar på nåt annat plagg nån gång?

av

16.1 – Extra råddigt

Igår letade jag förgäves, idag har det varit en extra råddig dag.

Letat förgäves
Igår bestämde jag mig för att byta till vintergungstolsmattan. Den har moster sytt som en rya så den är varm och skön att sitta på.

Där jag senast förvarade den fanns den inte och ingen annan stans heller. Jag har alltså flyttat på den och glömt var jag har gjort av den. Högst antagligen ligger den nånstans på vinden så jag får fortsätta leta där.

FärdtjänstRåddigt
Innan jag åkte i väg till dagens besök hos mamma öppnade jag hennes post. Hon har blivit beviljad färdtjänst (ansökt 11.11.2013) och kan få ett personligt stadskort bara hon skickar in ett foto och skriver under blan­ket­ten som bifogades. I morgon får jag ringa ”beredaren” av ärendet och förklara läget.

FPA har beviljat ersättning för hennes reskostnader och betalar ut ersättningen till ett av vittnena på fullmakten som jag bifogade?!? Efter samtal till FPAs kundtjänst framgick det att ersättningen betalas ut till det konto som stod i ansökan och inget annat.

Troligen var handläggaren inte kunnig i svenska och trodde att vittnet var en taxichaufför eller den befullmäktigade. Damen i kundtjänsten (som pratade med lätt rikssvensk brytning) kunde inte heller förstå anledningen och förklarade det som ett misstag. Nåväl, huvudsaken att ersättningen hamnar på mammas konto.

Extra råddigt
När jag kom in till mamma noterade jag att hon fått toastol bredvid sängen. Bra att hon sagt till om den, men samtidigt sorgligt att se.

Hon satt och åt när jag kom, så rabarberkrämen jag hade med mig kom precis lagom. Jämfört med i förrgår var hon ändå råddigare så jag misstänkte genast att dosen värkmedicin hade ökats. Min misstanke bekräftades när jag pratade med en sköterska på vägen ut. Igår kväll hade mamma haft ont så hon hade fått en extra dos värkmedicin.

Jag förklarade varför jag frågade och då menade hon att man måste välja mellan två onda ting. Jag skyndade mig genast att tala om att det självfallet är viktigast att mamma slipper smärta, jag ville absolut inte ha nån ändring!

Mamma 2012

Mamma på Udden påsken 2012

Glädjande nog gick det bra att skoja lite med mamma idag också. Hon bad mig ta fram spegel och kam så hon fick kamma sig. ”Du ser, lite av det gamla livet återstår” kommenterade hon själv­ironiskt medan hon drog kammen genom håret.

Numera återstår bara enstaka testar längst fram på huv’et och kammen blev full av hår som vanligt så jag frågade om hon ville att jag skulle göra flätor? Hon var genast med på noterna och svarade: ”Ja, vill du göra det.”

Administratören gav mig en kopia av mammas journal från Helsingfors (enbart på finska förstås) när jag gick. Efter att ha läst den två gånger kom jag fram till att det är ett under att hon fortfarande är vid liv.

Jag var också råddigare än vanligt idag. Dels glömde jag starta motorvärmaren i god tid och dels hade jag glömt inköpslistan hemma insåg jag när jag kom till butiken i Kärra. När jag var nästan hemma kom jag på att jag hade glömt att köpa veckans TV-tidning.

Ofokuserad kallas det. Jag har ju verkligen inte mycket att hålla reda på, men mammas tillstånd ligger som en tung, våt filt över mig känns det som. All extra ­– och i många fall onödig – administration som rör hennes ärenden bidrar väl också.

Nu ska jag skriva ett mejl till överläkaren på Cancerkliniken som svar på hans brev angående mitt klagomål.

av

8.1 – Engagemang

Jag har jagat en hemvårdschef, fått min insändare publicerad, besökt simstranden och mamma förstås.

Fråga till hemvårdschefen
Hemvården i distriktet som mamma tillhör i Helsingfors har fortfarande kvar nyckel till hennes lägen­het. Via den rara och hjälpsamma socialarbetaren på Storkärrs sjukhus fick jag namn och telefon­nummer till hemvårdschefen som jag har sökt och bett ringa upp.

Min idé var nämligen att hemvården kanske kunde vara så hygglig och returnera mammas hjälp­me­del till Hjälpmedelscentralen i samma veva som dom återlämnade nyckeln. Hjälpmedelscentralen har på min mejlfråga om någon kunde hämta dom den 23.1 meddelat att hjälpmedlen kan lämnas in mellan 8-17. Hjälpsammare än så är dom inte.

Idag fick jag äntligen kontakt med en dam på hemvården. Hon var mycket förstående och sa att det gick bra att göra som jag föreslog. Skönt, då var det ett problem mindre.

Insändaren publicerad
Idag var min insändare i ÅU publicerad (se inlägget den 3.1) i exakt samma ordalydelse som jag hade skrivit den. Flera personer har kommenterat och tyckt att den är välformulerad. Tack för det! Det är svårt att vara saklig när man är känslomässigt engagerad, men jag försökte mitt bästa.

Insändare

Besök i simstranden
Igår ringde en reporter från Yle Åboland på inrådan av Daphnias ordförande. Hon frågade om jag ställde upp på en intervju idag. Radion ville höra vilka skäl vår förening har för sitt klagomål över Tekniska nämndens beslut.

Vi kom överens om att träffas klockan 11 vid Folkhälsans simstrand vid Furulund eftersom de nya fastig­hets­ägarna vid stranden i Kärra inte tillåter nerfart längre. Simstranden är väl den enda strand­remsan som är allmän numera?

Intervju och fotografering var klar på 20 minuter. Reportern var föredömligt opartisk, jag kunde omöjligt avgöra om hon hade tagit egen ställning och i så fall för vad.

Undrar om hon tänker klippa bort mitt sista svar? Hon frågade vad jag kände när jag tittade ut över sjön? ”Kärlek” svarade jag utan ett ögonblicks tvekan. 🙂

Intervjun planeras sändas i morgon bitti kl 7:45 tror jag hon sa? Antar hon menade på Radio Vega. Jag erkände att jag är dålig på att lyssna på radio och frågade om jag kan lyssna på webbsajten i stället. Jodå, det kan man försäkrade hon.

Mamma o Mia

Mamma på besök påsken 2013

Besök hos mamma
Efter intervju och mathämtning fortsatte jag till Kimito för dagens besök hos mamma. Jag hade gott om tid och kunde därför svänga in till butiken och köpa hennes favoritjuice. Äppelmusten hon gillade är tyvärr slut för säsongen.

Stackars mamma, hon hade haft diarré under natten och morgonen. Fast nu kändes det bättre sa hon. Jag hjälpte henne att sätta sig upp på sängkanten när lunchen serverades och satt bredvid medan hon åt. Jag har en känsla av att hon åt upp hela portionen bara för att jag satt där. Men bra så, även om hon klagade över att hon hade ätit för mycket.

Trots att hon inte använder mobilen verkar det vara viktigt för henne att den fungerar och att hon kan hantera den. Jag lyckades äntligen hitta inställningen där man kan slå av PIN-kodsinmatningen så hon slipper den detaljen i fortsättningen.

Oavsett hur många gånger jag upprepade att den röda knappsymbolen är för av och på och den gröna för att svara på samtal blev det fel. Inte ens förklaringen vänster och höger hjälpte, så vi kom överens om att jag sätter dit klisterlappar i färg nästa gång vi ses. Den senast lagrade informationen i hennes hjärna verkar vara på väg att för­svinna.

Jag frågade om hon ville att jag skulle ta med mig rabarberkräm (som jag vet att hon gillar) med visp­grädde nästa gång? Jo, det ville hon. Och jag fick gärna lämna kvar rabarberfibrerna (som jag brukar) påpekade hon. Jag kunde ta med en vit skål som finns i skåpet ovan­för diskbänken.

Hon tänkte förstås på sin lägenhet och skakade lite på huvudet åt sitt misstag när jag sa att jag inte hade lust att åka till Helsingfors och hämta den. Det var också noga att jag tog med en dessertsked i stället för soppsked. Sen långt tillbaka vet jag att hon ogillar stora skedar så det var inget oväntat. 🙂

av

6.1 – I dödens väntrum

Rubriken är lånad från titeln på Sven Stolpes bok. Den skrevs året efter mammas födelse och känns lämplig efter dagens besök.

Besöket blev ovanligt långt, en dryg timme. Om det berodde på att våra samtalsämnen engagerade henne eller på nåt annat vet jag inte. Vi pratade mest om begravningsarrangemang och utformning av döds­an­non­ser. Det mesta har hon talat om tidigare, men hon hade också ett par nya önskemål.

FörfäderJag är oerhört tacksam över att hon är klar i huvudet, kan höra och uttrycka sig. Hennes närminne har blivit märkbart sämre, men det är fullt förståeligt då varje dag är den andra lik och hon inte längre orkar ta in nya intryck.

Hon oroar sig för hur det ska gå (för mig) att tömma lägenheten. Jag försökte övertyga henne om att det kommer att gå bra, men jag inser att hon inte kan känna nån lättnad förrän det är överstökat. Som tur är det inte så långt till dess.

Idag kändes det som en tröst att tala om för henne att det här var hennes sista jul. Doktorn hade ju redan talat om för henne att hon var döende och den tanken kände jag att hon hade förlikat sig med fullt ut för ett tag sen, men det var tydligen bara till mig han sa vilken tidsrymd det rörde sig om.

Mammas stora fasa har alltid varit att hon ska bli ”långliggare” och hon säger ofta att hon undrar hur länge hon måste vara kvar. Idag tilla hon: ”Tänk om det blir flera år?”. Därför talade jag alltså om för henne vad doktorn sagt till mig. Hon verkade lättad över beskedet.

”Hur gärna jag än vill vara här med dig, orkar jag inte längre” sa hon sen. Jag tog hennes tunna, lilla hand i min och sa att jag förstod henne så innerligt väl och att jag är övertygad om att vi ses igen. ”Hoppas det. På nåt sätt, nånstans” svarade hon med tårfyllda ögon.

————

Det är märkligt att döden kan förena två människor. Jag är ingalunda den första eller den sista som upplever det, men det är onekligen lite underligt. Först när det är för sent hittar man en relation som känns bra för båda parter.

Kanske är det för att man i dödens närvaro blir mer ödmjuk och skalar bort allt oväsentligt? Man har ingen roll att spela längre, ingen prestige eller kontrollbehov. Man bara är. Så som vi alltid borde (få) vara, men livet stöper oss tyvärr i många konstiga former innan vi är klara att bli oss själva igen.

 

av

31.12 – Goda avsikter

Jag har gjort en tredubbel uppsägning, besökt mamma och är en god skattebetalare. Mia är postvakt.

NyckelTredubbel uppsägning
Då jag besökte mamma på julafton ville hon att jag skulle säga upp hennes lägenhet i stan. ”Jag kommer ju aldrig att bo där mera” konstaterade hon.

Jag visste att huset ägs av (pensionsbolaget) Varma så jag antog att dom skulle ha uppsägningen och skickade den per post till den adress jag hittade på hyresavin. Det var ju inte rätt. Varma har näm­li­gen outsourcat hyresvärdskapet till Realia. Dom har en egen upp­säg­nings­blan­kett som skall fyllas i, vilket jag gjorde.

Realia anlitar i sin tur företaget Tontti-Huolto Oy för fastig­hets­sköt­seln så dom skulle också informe­ras. Inte mycket som är enkelt nuförtiden, men nu har alla tre fått ta del av uppsägningen så jag tror att alla parter är införstådda med att hyresavtalet upphör.

Besök hos mamma
Idag hade mamma en bättre dag. När hon hade ätit klart ville hon sitta i rullstol ett tag. Jag blev alldeles häpen, men också glad förstås.

RullstolEn sköterska såg till att vi fick disponera en rullstol och jag hjälpte mamma att komma i den. Sen gjorde vi en utflykt på avdelningen. När hon kom till ön den 23.12 var hon nog så utmattad att hon inte riktigt uppfattade hur hennes omgiv­ning såg ut.

Vi tog oss ända till receptionen och de gemensamma utrymmena. Hon tyckte miljön var trivsam i säll­skaps­rummet och gillade att avdelningen inte är så stor. Jag instämmer helt. Jämfört med sjukhuset i Helsingfors ser bäddavdelningen klart hemtrevlig ut.

Jag skojade med henne på tillbakavägen och sa att hon antagligen skulle ha muskelvärk i morgon. ”Kanske det” svarade hon obekymrat och rullade vidare. Idag var hon tuff.

God skattebetalare
I dagens tidning läste jag att skatten på mina stapelvaror (utom läsk) stiger i morgon. Ingen över­raskning precis. Finns det nånting överhuvudtaget som blir billigare efter nyår?

Jag kom fram till att nykterister och icke-rökare är skattesmitare och illojala medborgare. Borde inte alla göra sin plikt och fylla på statens skrala kassa? Och efter hand som alkoholkonsumtionen och antalet rökare minskar, blir trycket allt större på oss stackare som gör allt vi kan för att bidra. Himla orättvist. 😀

Mia postvaktMia postvakt
Igår tyckte Mia att det var lämpligt att sätta sig på posthögen. Fråga mig inte varför. Hon kanske tyckte hon kom högre upp då? Eller så ville hon inte smutsa ner bordet ifall hon hade lortiga tassar? Fast det har ju inte bekommit henne förr minsann, så det var nog höjden som lockade.

 

Alla läsare önskas ett riktigt Gott Nytt År
från alla oss på Udden!

av

29.12 – Besett

Jag har sett ”Death Race”, besökt mamma och fått se solen.

Bildkälla: ia.media-imdb.com

Death Race
När jag läste i TV-tidningen vad gårdagskvällens film Death Race handlade om var jag ytterst tveksam. Jag hade också sett en trailer som gav intryck av våld och ond, bråd död, alltså inget för mig. Men recensionen var positiv och det fanns heller inget annat i utbudet som lockade så jag beslöt ge den ett försök.

Jag satt mer eller mindre som klistrad… Filmen är ju kolossalt spännande i all sin grymhet. Och när ondskan överlistas på ett positivt sätt känns det alltid som ett bra slut. Klart sevärd.

Besök hos mamma
Mamma tycker att det räcker om jag besöker henne varannan dag sa hon före jul. Mest tror jag det är för att hon inte vill ”besvära” mig oftare, men den lösningen tycker jag också är bra. På så sätt har jag kanske lite nytt att berätta eftersom hon varken orkar läsa eller titta på TV.

Idag var det hur som helst en ”mamma-dag”. Strax efter tolv passerade jag dom numera kala och ödsliga Knipängarna. Fast fastighetsägaren beskriver det säkerligen som ”öppet och ljust” efter av­verkningen.

SolglimtHon kände sig trött idag sa hon. I förrgår var hon mer uppåt så tillståndet varierar. När jag efter den lilla halvtimmen såg på hennes blick att hon började bli trött, pussade jag henne på kinden och gick.

Solen
När jag närmade mig avtaget till kyrkbyn såg jag faktiskt en blek sol och ljusblå glimtar mellan molnen. Den syntes ännu en kort stund efter att jag var tillbaka på Udden, fast mest som en spegling i vattnet så prognosen stämde hyfsat.

En ofantlig skillnad i ljusstyrka jämfört med dom föregående dagarna. Mera sånt, tack! 🙂

av

25.12 – Julpyssel

Planeringen ändrades, jag har blivit trakterad och utan vinst, gillar Djävulssylt och har ätit jul­dags­middag. Mia har tagit död på en tomte och älskar sin julklapp.

KalenderÄndrad planering
Innan jag besökte mamma i förrgår hade jag två punkter på inköpslistan: Jultårtor och palvad (rökt) skinka. Men under besöket godtog mamma tveksamt mitt förslag att fira julafton på Udden, så listan utökades med sånt som jag vet att hon gillar. Eller gillade ska jag kanske säga. Om man saknar hungers­känslor, smak- och luktsinne är det inte mycket som frestar längre.

När jag kom hem beställde jag hämtning med ”inva-taxi” åt henne till kl 11.30. Tyvärr fanns det ingen som kunde hämta henne klockan fem-halv sex när hon ville åka tillbaka så jag för­beredde mig på att göra det så bekvämt som möjligt för henne i Silverpilen.

Vid halv elva igår förmiddag ringde hon och talade om att hon kände att hon inte orkade komma trots allt. Jag förstår henne innerligt väl. Om hon knappt orkar resa sig från sängen för att ta sig till toa­letten tedde sig en (ny) biltransport förstås oöverstiglig. Vi kom överens om att jag skulle besöka henne i stället så vi ändå fick utbyta julkramar.

Trakterad
I söndags (tor jag?) ringde fru grannen och frågade om jag ville äta julmat hos dom. Det tackade jag gärna ja till. Mamma skulle ju enligt planerna åka tillbaka till sjukhuset före den tänkta tiden. Och när den planeringen blev ändrad kändes det ganska mysigt att få äta gott och umgås i trevligt sällskap, även om jag inte har något emot att vara ensam.

På julbordet fanns kantarellsås bland mycket annat gott. Den innehöll delvis nyplockade kantareller minsann! Herr grannen hade nämligen plockat en näve kantareller i skogen för nån dag sen. Verkligen inte så vanligt den här årstiden. Såsen satt finfint till julskinkan kan jag intyga.

Ingen vinstUtan vinst
I fjol köpte jag en sån där skrapkalender som man kan vinna pengar på. Det är väl onödigt att tala om att det inte blev nån vinst?

Men skam den som ger sig, i år köpte jag en igen. Fast med samma nedslående resultat. Det var riktigt nära på en del belopp, men nära skjuter som bekant ingen hare. Tror bestämt jag satsar den tian på nåt annat nästa år.

Djävulssylt
Björknäs trädgård hade öppet under helgen före julafton så jag stack mig in för att låta mig frestas. Förutom ett par julblommor, lantpaté och äppelmust till mamma kom jag hem med en burk ”Djävulssylt”. Jag läste om den i ÅU då matmarknaden hölls här i trakten och tyckte den lät spännande så det var given sak att köpa en burk.

Den gör skäl för sitt namn kan jag påstå. Men jag gillar ju kryddor och chilismak så det var ett bra köp. Dock ska man låta bli att äta den med sked direkt ur burken om man inte är härdad. 😀

Juldagsmiddag
Efter dagens besök hos mamma lagade jag maten jag hade tänkt bjuda henne på: Köttfärs(limpa) med potatis och kokta morötter till i och med att jag inte har köpt nån skinka i år. Den smakade alldeles utmärkt trots att jag ändrade receptet.

I vanliga fall blandar jag i gräddfil och en påse löksoppa efter tips från reservmamman för många år sen, men till min stora förvåning hade jag ingen löksoppa hemma så jag uppfann ett eget recept. Det är ju rätt svårt att misslyckas med den rätten så jag improviserade friskt.

Död tomteDöd tomte och populär julklapp
Idag lyckades Mia fånga och döda tomten som hängde i kökslampan. Tur att lampan hänger kvar.

Igår kom Vik Husse helt oväntat med julklapp till både Mia och matte. Mia är omåttligt förtjust i sin: Torkade mujkor.

Hon har petat i sig en tidigare present av samma slag och både visar var dom finns och talar högljutt om när det är dags att servera en av delikatesserna. 😀

av

24.7 – I vatten och värme

Jag har vinkat av mamma, städat, blivit utmattad, fått färsk fisk och träffat en gädda. Mia ogillar värmen.

Mamma avvinkad
Igår eftermiddag åkte mamma tillbaka till sta’n. Så fort gick den veckan. Lite trist att vädret inte var varmare dom senaste dagarna, men det är ju inget man kan beställa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av henne vid bussen kände jag mig ”upphängd och nersläppt” på nåt vis, men piggade upp mig med en mugg kaffe och tog i tu med disken innan jag så småningom sjönk ner i TV-fåtöljen. Kvart över tio kom Mia in och väckte mig, sen gick vi och la oss.

NystädatNystädat
Efter förmiddagens sedvanliga rutiner i min makliga takt bestämde jag mig för att tvätta bad­rums­mat­torna och torka golvet. Det var verkligen på tiden.

Golvytan är synnerligen begränsad, men det är ändå bökigt att komma åt att torka eftersom det står prylar i vägen överallt. Värst är det att komma åt bakom vattenpumpen så där brukar jag fuska. Men inte idag, nu är det rent där också.

Utmattad
När jag hade städat klart och hängt badrumsmattorna på tork ringde jag Grisen/Tvillingen i avsikt att locka henne på te i bersån så länge det fina vädret håller i sig. Hon ställde sig positiv till förslaget men hade fullt upp fram till söndag. Jag blev alldeles utmattad när jag hörde allt hon skulle ha för sig dom närmaste dagarna.

Vi kom överens om att höras av i slutet av veckan. I fall hon inte skulle i väg på födelsedagskalas kom hon gärna sa hon. Med det digra programmet kan hon verkligen behöva en ledig dag.

Färsk fisk
I kväll dök han upp igen, storfiskar’n med stora hjärtat. Han tänkte hämta färsk fisk till mamma och mig sa han, men fick förstås besked om att hon redan hade åkt. Lyckligtvis hindrade det inte honom från att överlämna två abborrar som jag tacksamt tog emot, så i morgon blir det fiskmiddag. 🙂

Läge för bad
Redan igår eftermiddag kändes det varmare i luften och strax före nio i morse stod ter­mo­me­tern på 18,9°. Den utlovade värmen från öster har nått Udden.

Bildkälla: http://lnu.se

Jag har inte kollat temperaturen under efter­middagen men den räckte gott och väl till för ett dopp i sjön. I vattnet var det 23° så det kändes bara skönt att sjunka ner i böljan den blå.

När jag kom ner till stranden hörde jag ett ljudligt plaskande, antar bisamråttan var i farten, och vid bryggänden lurade en gädda. Den minsta jag nånsin sett (dock dubbelt större än den på bilden). Först trodde jag det kunde vara en av dom utplanterade gösarna, men efter en grundligare titt kände jag igen huvudform och färgteckning.

Gäddan var inte ett dugg skrämd av min närvaro, den låg kvar fast jag viftade med handduken och rörde mig på bryggan. Så småningom vände den stjärten till och gled i väg i sakta mak. Om man är rovfisk kan man ju inte låta sig skrämmas så lätt.

För varmt för Mia
Stackars Mia, nu är det på tok för varmt för henne igen. Efter morgonjakten har hon mest legat i skuggan fram till dess att solen började försvinna bakom trädtopparna.

Mia i skuggan

av

17.7 – Pågående och avslutat

Mamma har installerat sig, jag har avslutat ett konto, söker ägare till en jordhög och har blivit snuvad på födelsedagstårta.

KantarellerMamma installerad
Mamma anlände som planerat igår och har överlevt natten på nya gästmadrassen som pryder gäst­sängen jag köpte på Labbnäs loppis. Eller rättare sagt bytte jag upp mig, jag lämnade den befintliga till försäljning i stället.

Idag tog vi en provianteringstur till ”Bruke” och har frossat på kantarellstuvning. Fast svampen köpte vi inte där, den hade mamma med sig från stan(!). Nästan pinsamt kan jag tycka med tanke på hur nära jag har till svampskogen, men dom lär nog vara svårhittade efter den långa torkan.

Avslutat konto
I våras hittade jag en sajt som lät intressant: freelancer.com. I min enfald trodde jag att det bara var att vänta på lämpliga uppdrag, men riktigt så var det inte. Man får i stället lägga bud på dom jobb som man anser sig kvalificerad för.

Vid ett tillfälle blev jag intresserad av ett uppdrag så jag loggade in och kunde konstatera att det var 40 personer som hade lämnat bud på jobbet. Då gav jag upp. Jag hade heller inte klart för mig att för­fråg­ningarna skulle komma från hela världen eftersom startsidan var på svenska. Min mejl­korg har aldrig varit så välfylld tidigare.

Igår ville jag avsluta kontot men hittade ingen länk för det så jag frågade via kontaktformuläret. I morse fick jag ett mejl där man ville veta orsaken. Jag förklarade att jag tänkte pensionera mig på heltid om ett par veckor. En liten nödlögn, det är faktiskt 48 dagar kvar till dess.

Svaret godtogs och jag fick bekräftelse på att kontot skulle avslutas. Enligt villkoren upphör kontot automatiskt efter 365 dagar, men då skulle jag debiteras 10 $ och det hade jag ingen lust med. Nu är inkorgen normal igen. 🙂

GrävmaskinJordhögsägare sökes
Igår träffade jag grävaren som ska anlitas för den nya våtmarken som planeras i Söderby. Han upp­skattade ytan som ska grävas upp till ca 20 x 20 meter, vilket betyder ca 1.600 kubikmeter jord. Innan han lämnar anbud på jobbet vill han veta vart han ska frakta jordmassorna.

För att hålla transportkostnaderna nere bör fyllningen helst transporteras inom Dragsfjärdsområdet. Jag har en presumtiv intressent i Rosala, som ju ligger ganska så långt bort, men jag har i alla fall frågat hur många billass det kan bli frågan om.

Dess värre är det ju heller inte siktad mylla det rör sig om, utan blöt jord som är full av trädrötter och annat bråte så det lämpar sig inte till vad som helst. Idealet vore ju att hitta en jättegrop som behöver fyllas igen, men var hittar man såna inom närområdet?

Snuvad på födelsedagstårta
Idag stack sig vägmästarens fru in och meddelade att morgondagens födelsedagsfirande företas på annan ort den här gången. Och vi som hade köpt present och bespetsat oss på hemlagad grädd­tårta… Nä, så farligt är det ju inte, vi överlever nog. 😀

 

av

24.6 – Luft och vatten

Jag har luftat farmor och mamma, kokat en spindel och blivit blöt om rumpan.

FarmorPå luftning
Igår (eller i förrgår?) luftade jag farmor. Det blev tal om farfar och farmor så jag letade fram foto­grafierna eftersom mamma inte hade sett dom.

Det visade sig att ramen på fotot av farmor hade fått stearin på ena sidan, vilket innebar att jag bar ut ”henne” på trappan för att putsa ramen. Mer luftning än så fick hon inte. (Dom konstiga ränderna på bilden kommer sig av reflexerna från trapptaket.)

Mamma och jag är helt överens om att hon inte ser särskilt snäll ut. Men hon kanske bara hade en dålig dag just den dagen?

Idag har jag luftat mamma. När vi åkte ner för backen konstaterade hon att det skulle bli roligt med en åktur.

Stackars mamma, hon ser inte mycket mer än Udden under sitt besök. Att semestra på Udden är förvillande likt en vistelse på ålderdomshemmet.

Utom idag då. Då fick hon bland annat se sopstationen i Kärra på nära håll. Där stötte jag förresten i hop med Draken/Tvillingens son. När han fick syn på mig gnuggade han sig överdrivet i ögonen och sa: ”Va’? Har du lämnat byn?” Vilken oförskämd slyngel som behagar driva med en ålderstigen dam på det viset!

Kokt spindel
För ett par dar sen upptäckte jag en mörk klump som låg i botten på vattenkannan. Jag var helt säker på att det var nån slags avlagring från vattnet, men brydde mig inte om att undersöka saken närmare, vattnet kokas ju innan det används.

Idag beslöt jag tömma ur kannan. Den mörka klumpen bestod av en spindelkropp. Konstigt att den inte hade gått i bitar med tanke på hur många gånger den har blivit kokt?

Jag har inte vågat tala om för mamma att hon har druckit ”spindelvatten” dagligen, men hon lär ju få reda på det när hon läser bloggen. Tur att det inte var nåt värre.

Blöt om rumpan
Jag tänkte först skriva ”blöt i byxan” men ändrade mig, främst av hänsyn till mina läsare i Sverige. Dom hade i så fall fått helt fel uppfattning.

Det började med att jag skulle ösa båten. I vattnet låg en cigarrettfimp som jag glömde ta rätt på när jag kom hem från udden mittemot förra veckan. Möjligen var det spritens fel?

På torkJag var noga med att inte ösa ut den i sjön, men som vanligt när man fokuserar på det man inte vill ska hända, händer just det. Sakta dalade den ner till botten eftersom den var helt uppblött.

Den låg på så djupt vatten att jag var tvungen att ta av mig shortsen. Att tröjärmen blev våt gjorde inte så mycket tyckte jag. Men jag nådde den ändå inte förrän jag hade vatten upp till höfterna.

Alltså blev trosan och därmed rumpan också blöt. På köpte fick jag en omgång zonterapi när fötterna gled omkring på hala stenar.

När jag äntligen hade fått tag på den fördömda fimpen tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en sim­tur och drog av mig tröjan också. Sjön låg spegelblank och solen tittade ännu fram ovanför träd­topparna, vattnet doftade nytvättat efter regnskurarna tidigare på dagen och luften kändes ljummen. En alldeles utmärkt avslutning på dagen. 🙂