av

13.7 – Från sommargäster till getingar

Jag vet hur man känner igen sommargäster, har varit på visit med mamma, smakat på en masto­dontjordgubbe och upptäckt att getingar är grisiga.

Igenkänningstecken
Det slog mig härom dagen att det är enkelt att känna igen sommargäster. Dom är solbrända på fram­sidan, medan vi som tillhör gruppen ”arbetande infödingar” bara är solbrända på baksidan av kroppen och armarna beroende på att solen inte kommer åt när man är böjd över planteringar, odlingar, såg­bocken, etc.

Tyvärr är kännetecknet inte 100 %-igt – en del hurtiga pensionärer och fysiskt aktiva personer är ock­så solbruna framtill. Då får man kolla klädseln för att avgöra vilken grupp dom tillhör. Tror bestämt jag har uttalat mig i det ämnet tidi­gare, så jag ska inte upprepa mig.

Eftermiddagsvisit
Idag var vi inbjudna till min före detta granne på efter­middags­kaffe. Strax före tre ringde vi på, utrustade med ett kaffepaket och en liten sommarbukett. Det var mammas idé. Så väluppfostrad är inte jag när jag hälsar på.

Det betydde att mamma missade sin eftermiddagslur, men jag tror inte hon tyckte att det gjorde nåt. Timmarna försvann raska tag utan att nån av oss hann bli sömnig. Hon hade det desto skönare igår efter­middag som framgår av bilden. 🙂

Maxisize
På vägen hem från ”kafferepet” stannade vi till vid Björknäs Trädgård för att inhandla lite färska grön­saker. Bland alla go’saker låg dom största jordgubbar jag nånsin sett! Enligt uppgift frilandsodlade i Bjärnå. Mamma föll för frestelsen omgående.

Direkt när vi kom hem provsmakade mamma jordgubbarna, men tyckte dom var lite smaklösa. Efter middagen gjorde jag också ett smakprov och tyckte nog att dom var godkända utan an­märk­ning. Jämfört med dom små, sura och ”snyrpiga” bären i mitt jordgubbsland var dom alldeles utsökta. Men jag kan ju undra hur dom har fått till storleken? Dom kanske är genmanipulerade som jag skojade med mamma om?

Snuskiga/renliga getingar
Sen några veckor tillbaka har jag hyresgäster på dasset. Getingarna har byggt bo nästan nere vid golvet mellan två battingar, vilket förstås innebär en maxstorlek på boet. Nu kan det inte bli större på bredden i alla fall.

Som dom flesta andra djur kackar dom inte i eget bo har jag upptäckt. All avföring ligger i stället nedanför boet, dessutom en blöt fläck. Kan det vara möjligt att getingar både kissar och bajsar?

Idag bytte jag till ett nytt tredubbelvikt toapapper för att fånga upp allt som kommer ut ur boet. Jag luktade på det tidigare toapappret men mitt luktsinne räcker inte till för att fånga upp eventuell lukt.

Så getingarna är alltså renliga med getingmått mätt, men snuskiga ur min synvinkel eftersom jag blir tvungen att rengöra efter dom. Tur att dom inte är större eller fler. 😀

av

11.7 – Stillsamt

Igår klippte jag gräset och vågade mig i sjön. Idag har mamma och jag fått var sin örfil.

Nyklippt
Gårdagen var mulen och sval, helt perfekt för gräsklippning. Och tur var ju det, för sen kom regnet. Tja, vad mer kan man säga om gräsklippning?

Simtur
Efter gräsklippningen kände jag mig varm och svettig nog för ett dopp. Mamma och Mia gjorde mig sällskap ner till bryggan. Men jag kan inte påstå att simturen var behaglig – vattentemperaturen hade sjunkit till 20 grader på grund av det mulna och svala vädret.

Torgdag
För att få lite omväxling respektive påfyllning i kylskåpet beslöt vi åka till torget idag. Vi började med att titta in på loppisen för att kolla läget och gick därefter en runda bland stånden för att få palvad skinka, potatis, morötter, fisk, nötter, etc.

Ett glest duggregn bidrog till effektiviteten i uppköpen. Verkligen tråkigt väder, men vi klarade oss från att bli alltför våta.

Inköpslistan krävde också besök i båda matvaruaffärerna. Vi började med Kompis som låg närmast. Utanför butiken satt en ung dam och sålde egenhändigt bakat bröd. Såna initiativ ska belönas tycker jag, så vi slog till med en påse örfilar (kanelbullar).

Efter en vända i den andra matbutiken åkte vi hemåt, åt en lätt lunch och provsmakade var sin örfil till det efterföljande kaffet. Jätte­goda var dom. Duktig ung dam.

Resten av eftermiddagen tillbringades i ryggläge ett par timmar innan det var dags för middag och TV-tittande. Lugnt och stillsamt med andra ord.

av

8.7 – Väderoberoende

Vi har (hittills) sluppit hård åska, det har gått troll i årsmötesprotokollet, jag känner mig lurad och Udden är prydligare än vanligt (till skillnad från mig). Mia gillar ”min” plats.

Lindrig åska
Varken gårdagens eller dagens åska kan betecknas som ”våldsamt åskväder” som det varnades för i väder­prog­no­sen, vilket jag är innerligt glad för! Hotfullt muller, enstaka blixtar och störtskurar räcker gott.

Varmt tack till klasskompisen för länken till åskradarn. Den kommer jag att använda flitigt!

Fel igen
Ordföranden hittade dom första felen i protokollet och en av protokolljusterarna upptäckte ytterligare ett. Suck. Fast det är ju det protokolljusterare är till för. 🙂

” En gång trodde jag att jag hade fel, men det var ett misstag” stod på en av skyltarna i mitt sista tjänsterum. Enda gången man inte kan göra fel är när man inte gör nåt alls är ett av mina valspråk.

Nu är protokollet i alla fall slutredigerat, skannat och ivägskickat till alla berörda parter.

Lurad
Idag tog jag fram blomkål till middagen. Och blev sur. 230 g (jo, jag kontrollvägde) bestod av blad och rotstock. Det tycker jag är i mastigaste laget.

Troligen har producenterna för dåligt betalt så dom kompenserar sig genom att låta bli att ansa blom­kålen. Kilopriset var 3,90 €, vilket inkluderar grossistens och butikens avans, så det kan inte bli mycket över till dom som gör jobbet. Men jag känner mig ändå lurad. Lägg hellre på 2-3 euro och ta bort blasten.

Jag kan tänka mig att argumentet för att behålla blasten är att blomkålen ska hålla sig fräsch längre. Det kan jag också köpa, men nästan ett kvarts kilo verkar onödigt väl tilltaget.

Prydligare än vanligt
Städningen började redan igår. För att inte förse mårdhundarna med mat, åker Mias samtliga jakt­byten in i köksspisen. Igår kväll kremerade jag två fåglar, tre näbbmöss och en purfärsk skogs­mus, men det ligger redan två nya näbbmöss och väntar på nästa brasa.

Idag fortsatte rengöringen och förberedelserna för mammas besök. Tyvärr kan man både städa och tvätta fast det är dåligt väder. Tork­tum­la­ren fick gå som omväxling.

I morgon ska jag företa en grundlig rengöring av mig själv, sen är det bara disken kvar… Jag hade ingen lust att diska också idag, det fick räcka med allt annat stök. Det blir ju mer disk i morgon i vilket fall. 😉

Mattes stol
I och med det ostadiga vädret har Mia mestadels hållit sig under tak, men mellan regnskurarna hann hon ut och hämta två näbbmöss som hon tyckte var lämpliga att slarva bort i köket. :-/ Givetvis kröp dom fram så småningom och blev ihjälbitna.

Resten av dagen har hon tillbringat halvslumrande i min stol ute på trappan. Där hade hon koll på vädret och ifall det hände nåt, men var ändå skyddad från väta. Vilken himla tur att vi har tak över trappan!

av

6.7 – ”Arbete är njutning”

Jag har fått nåt att tänka på, varit lite huslig och händig, jagat bort mårdhundar och oljat klart.

Tankeväckande
I morse kom värdinnan och husbonden från Östergårds förbi då jag var på väg att hämta tidningen. Vi pratades vid en kort stund och kommenterade förstås sommarvärmen. ”Fast ni har väl inte tid att njuta, så mycket som ni arbetar jämt?” avrundade jag. Då svarade mannen: ”Att arbeta ÄR att njuta.”

Jag instämmer gärna. Visst njuter jag också av att arbeta. Men bara för att jag äger min egen tid och får bestämma när jag har lust att göra vad. Jag känner för övrigt inte en enda pensionär med hälsan i behåll som sitter och rullar tummarna.

Huslig & händig
Medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, dammsög jag i vardagsrummet och när jag hade hängt ut tvätten på tork tog jag i tu med att konstruera en fågelskrämma. Det är nån som snor mina jordgubbar.

På slutrakan
Idag skulle bryggan oljas klar. Efter lunch plockade jag med mig alla attiraljer och gick ner till stran­den. Men kors vad det blåste! Och vilken sjögång! Jag kände mig som en matros till sjöss.

Efter ett par timmar beslöt jag ta matpaus. Tänk att jag varje år har glömt hur drygt det är att måla den… Men tur är väl det, annars skulle den aldrig bli målad.

Mårdhundsbesök
Under tiden jag avnjöt en övermogen men jättegod mango (ätmogen stod det på förpackningen när jag köpte den för några dar sen) som lunchdessert, såg jag att Mia gick mot dasset och satte sig en bit ifrån. Jag antog att hon spanade på nån fågel, men plötsligt kom hon rusande i full fart tillbaka till trappan.

Vid det här laget har jag full koll på den signalen. Mårdhundarna var tydligen i farten. Jag gick för­siktigt mot dasset och tog upp en sten på vägen i fall den skulle behövas.

Först varken såg eller hörde jag nåt, men sen fick jag syn på två mårdhundsvalpar som lekte i gräset några meter nedanför dasset. Då kastade jag stenen. Ingen av dom blev träffad tror jag men i ren förskräckelse skrek dom som dom brukar när det är fara å färde.

Klockan var 14.50 noterade jag. Det där med skymningsdjur stämmer alltså inte heller som jag redan tidigare har konstaterat.

Jag förstår varför Mia ligger inne och sover när jag är borta. Idag gjorde hon det också medan jag var i stranden. Det har hon aldrig gjort tidigare, men med dom ständiga besökarna känner hon sig förstås tryggast inomhus.

I stranden syns det tydligt var dom tar sig fram. Jag ser att Mia känner lukten, hon stannar alltid framför deras stig, men när hon ser att jag korsar den följer hon efter mig och litar på att det är OK då matte är med.

Sista rycket
Efter att ha skrämt i väg dom ovälkomna gynnarna knallade jag ner till stranden igen för att göra klart. En och en halv timme senare var både brygga, växter, stenar och insekter gröna. Jag också fläckvis. 😀

Småfåglarna gillar tydligen också den nya färgen på bryggan. Dom gillade för all del den gamla också, skillnaden är bara att deras avföring nu syns tydligare. Men det hör till om man bor vid en sjö.

Oj, vad skönt att få stryka den punkten från sommarens arbetslista!

 

av

5.7 – Storartat

Varmt tack riktas till två bloggläsare, Udden har fått sommarvärme, jag har vågat mig ovanligt långt bort och gillar nya grepp i marknadsföringen.

Tack för upplysningarna!
Två av mina bloggläsare har varit vänliga nog att upplysa mig om vem min besökare var/är (se kommentarer till dagens tidigare inlägg) – en hästmyredrottning. Och henne ska man vräka om­gående har jag förstått om man inte vill ha myrinvasion.

Det räcker ju gott med en drottning i huset så den här damen får nog lov att flytta på sig. Det har hon redan gjort förresten. Åtminstone tror jag det? Det sista jag såg av henne var att hon gömde sig i elementet och sen dess har jag för säkerhets skull besprutat det med insektsmedel (för ovanlighetens skull).

Sommarvärme!
Redan klockan 11.14 var det en grad varmare ute än inne och som varmast har jag noterat 25 grader. Ljuvligt att kunna gå på dass utan sjal och äta kall mat utan att börja huttra. Som vi har väntat!

Vatt­net har också nått ganska behaglig badtemperatur och det går bra att sitta i skuggan utan frysa. Hoppas det håller i sig ett tag.

Långt, långt bort
Idag har jag varit på visit halvvägs till Helsingfors. Det var en grov överdrift i vanlig ordning… Jag lämnade inte ens ön. 😀 Men faktiskt var jag alldeles nära gränsen till fastlandet.

Den långa resan började med ett besök hos min före detta granne för att hjälpa henne ändra namn på mejl­servern och gick via Agri-Market för att skaffa mer träolja. Det innebar att jag blev tvungen att ringa värdfolket och tala om att jag var en halv timme försenad.

Den tiden höll jag. Exakt 14.30 steg jag ur Silverpilen på Tallkotten. Lyckat namn på fastigheten, det vimlar av gamla, höga furor. Klasskompisen hälsade mig välkommen och när vi rundade husgaveln fick jag hälsa på hans fru.

Kaffe och delikata tilltugg intogs självfallet på terrassen. Skuggan kombinerad med den friska vinden från havet gjorde ändå att jag uppskattade axelvärmaren jag fick låna.

Tiden går alltid fort i trevligt sällskap. Plötsligt var det dags att bege sig hemåt. Tack igen för en trevlig eftermiddag!

Nya grepp
Det blir allt populärare att marknadsföra sina produkter utan tillsatser. Inte en dag för tidigt! På rågbrödet står det ofta ”Inga tillsatser” numera och till middag åt jag Snellmans korv utan fosfat. Kors, jag visste inte ens att korv har innehållit det också?

Sedan ett par år tillbaka använder dom inte natrium­glutamat längre och nu har det tillkommit fler värden som är ändrade till 0 såg jag av förpackningen. En kötthalt på 86 % är inte heller fy skam. Ett gott föredöme för andra producenter!

Fast litet förundrad blev jag över beteckningen ”Finlädskt kött”. Översättaren kanske var förkyld? 😉

av

3.7 – Grönt är skönt

Jag har fallit för en frestelse, påbörjat en ny punkt på att göra-listan och haft besök.

Oemotståndlig
I samband med andra ärenden åkte jag in till Tallbo trädgård igår. Det var dags att byta ut violerna jag köpte i maj. Dom står sig för all del ett tag till, men såg förvuxna ut i amplarna.

När jag hade bestämt mig för värdiga er­sät­tare kom jag i håg diamantblommorna. Jag köpte ju tre innan dom riktigt hade slagit ut och nu visar det sig att två har samma färg. Då var frågan vilken den tredje färgen var?

Gyllengula lyste dom nu i full blom. Då kunde jag inte motstå frestelsen – en till kunde jag alltid få plats med. Fast nu var ju blombänken redan full och jag ville inte plantera om, så den gula har fått en egen plats vid ”pumphuset”. Namnsdagsblomman (i trä) som har stått där hittills var enklare att plantera om.

Ny punkt
Idag tog jag i tu med punkt fyra på att göra-listan. Väderleken var optimal. Det var sol, lagom vind och lagom varmt. Redan i april köpte jag träolja och pensel. Nu skulle bryggan oljas.

I år bestämde jag mig för att sätta lite färg på bräderna och ville helst stryka på impregnering för att slippa olja om varje år. Händige släktingen tipsade mig om att det finns en extra fukttålig im­preg­ne­ring, men den fanns tyvärr inte i rött… Nä, jag skojar, röd brygga vill jag faktiskt inte ha fast jag gillar rött i övrigt.

Just den impregneringen fanns bara i brunt och det ville jag inte ha, det har ju alla andra. 😉 Grön skulle den förstås vara. Då fick jag hålla till godo med träolja upplyste den unga damen mig. Jag tvekade inte en sekund, jag skulle absolut ha grön brygga i fortsättningen. Även om det innebar att jag måste olja om den varje år.

Rätt så korkat eller hur? Då kunde jag ju lika gärna ha köpt en vanlig impregnering i grönt. Men se den tanken slog mig inte just då.

Sen gällde det att välja rätt grön färg. Den fick absolut inte vara ärtgrön eller mossgrön. TVT 5067  föll mig i smaken med tanke på att bräderna har mörknat under dom här fem åren.

Det var ohyggligt spännande att stryka den första brädan… Innan oljan hade dragit in och torkat lite trodde jag att jag hade gjort en dundertavla. Kulören såg på tok för gulgrön ut, men sen blev nyansen helt perfekt. Faktiskt bättre än på färgkartan. 🙂

Bildkomposition och -motiv var den unge mannens förslag. 😀

Besök
Strax innan jag var klar med första bryggsektionen fick jag en sticka i stortån. Fråga mig inte hur jag lyckades med det? Ont som attan gjorde det efter en stund, så till slut beslöt jag ta paus för att plocka ut den. ”Det är väl nån mening med det också” muttrade jag för mig själv medan jag la på locket på oljeburken.

När jag tittade upp stod ”den unge gentlemannen” halv­vägs ner i backen. ”Jasså, där är du” sa han. ”Jag har ringt fyra gånger men inte fått svar, men jag förstår varför” sa han och fortsatte: ”din telefon ligger inne i köket”. Jag bekräftade att så var fallet för att den låg på laddning.

Efter att ha pillat ut stickan och blodat ner mattan och halva foten (nästan) satte jag på ett plåster och talade om för den unge mannen att det inte blir nån servering förrän jag är klar med resten av bryggsektionen. Det fann han sig i och höll mig sällskap medan jag kröp och knäade för att stryka dom sista bräderna.

Sen blev det lunchpaus för min del – smörgås och fil. Den unge mannen erbjöds rabarbersaft och glass, vilket han tackade ja till.

Efter besöket återgick jag till arbetet. Två sektioner är alltså klara, nu är det bara resten kvar.