av

5.6 – Plan(t)erat och oplan(t)erat

Jag har planterat Elvira, planerat fönstertvätt, haft långvarigt besök och beundrat potatisen. Mia gillar bläckfisk i kryddsås.

Elvira planterad
Igår fick hon så äntligen komma ner i jorden, den lilla Elvira. Enligt anvisningarna jag fick av för­säl­ja­ren, skulle hon ha mjukt omkring sig så jag grävde ett rejält hål och såg till att hon fick uppluckrad mylla på alla håll och kanter.

Översta jordlagret som jag ”skalade av” (uppe till höger i bild) blev utmärkt fyllning i en grop vid avloppstanken. Jag kan bara föreställa mig vad mossan och gräset hade att säga om den rockaden.

Fönstertvätt = ordning i skafferiet
Eftersom det var mulet och kyligt ännu efter frukost bestämde jag mig för att putsa fönstren och byta gardiner i vardagsrummet. Så nu är skafferiet städat.

Jag begriper inte hur jag är funtad ibland… Ingen annan heller misstänker jag. 😀 Jag kom så långt att jag flyttade undan piedestalen och drakarna från fönsterbrädan då jag helt plötsligt bestämde mig för att städa köksskafferiet i stället. Förklara det om du kan?

Halvvägs genom städningen förstod jag varför. En bekant ringde och hade behov av att bli uppiggad.

Långt besök
Jag ville inte avbryta arbetet, så jag föreslog att han kunde kvista över och se på medan jag städade skafferiet. Förslaget vann gehör. En kvart senare dök han upp.

När jag var klar med städningen umgicks vi över kaffe och smörgås, flyttade sen ut i solen som hade behagat förgylla eftermiddagen och avslutade med fläderblomssaft i syrenbersån.

Då drygt fem timmar hade passerat tyckte min bekant att det var dags att bege sig hemåt. Med sig fick han boken Fältet, en av dom mest fascinerande böcker jag nånsin har läst och som jag troligen har nämnt i nåt tidigare inlägg.

Fröjd för ögat
Arbetslusten hade runnit av mig fullständigt vid det laget. Jag gick på bildjakt i stället. Mia gjorde sällskap och ställde villigt upp som bildobjekt mellan varven.

Jag hittade också några hundlokor som försökte gömma sig bland plommonträden och tog en titt på mina ”odlingar”. Potatisen växer så det knakar och verkade nöjd över den himmelska bevattningen den fick i ett par dar.

Mums med bläckfisk
Ett av fynden i skafferiet bestod av bläckfisk i kryddsås (bäst före 31.12.2012) som jag hade glömt att jag hade köpt. Det har jag aldrig testat tidigare så jag öppnade burken till kaffet och smör­gå­sar­na.

Min bekant luktade på innehållet men ville inte smaka. Då var jag modigare. Fast det är inget jag köper flera gånger. Kryddsåsen såg inte särskilt aptitlig ut och hade en besk eftersmak. Men det bekom inte Mia.

Burken stod nämligen kvar på bordet när det var dags för hennes middag och medan jag gjorde i ordning maten passade hon på att prov­sma­ka. Av det drar jag slutsatsen att innehållet var ätbart eftersom katter aldrig äter nåt som är dåligt eller farligt, men resten åkte ändå ner i toaletten.

Synd tyckte Mia antagligen. 🙂

av

3.6 – Taxklackat och påläst

Igår invigde jag dom nygamla röda, idag har jag informerat mig om bruksavgifter och väntat ut regnet.

Nya röda
Nästan hela gårdagen gick åt till förberedelser och genomförande av studentfirande. Efter duschen vidtog klädprovning i ett par timmar(!). Jag hade bestämt mig för röda byxor, men det slutade med mossgröna. Jag hittade ingen överdel som var snygg till dom röda byxorna. Det fick bli röd blus och mossgrön poncho i stället.

För att pigga upp intrycket tyckte jag det kunde sitta fint med röda skor. Jag visste att jag har ett par med lagom låg klack och hittade asken på direkten. På kanten står det nämligen ”Nya röda m tax­klack” för att skilja dom från ett par andra röda.

Prislappen satt fortfarande kvar inne i skorna. 180 kronor hade dom kostat på Din Sko. Det innebär att jag har köpt dom i Sverige, alltså för mer än fem år sen. Av nån anledning har jag inte använt dom tidigare, men igår kom dom alltså väl till pass.

Strax efter tre ingick jag i en karavan av bilar som var på väg till samma ställe. I avsaknad av egna barn uppvaktar jag andras. 😉 Den här gången gällde det bonussysterns dotter som hade erövrat sin studentmössa.

”Öppet hus från 15.00” uppfattas av allt att döma som ”Kom klockan tre” här på ön har jag märkt. När jag steg in tio över tre var huset redan fyllt av gäster. Enligt värdinnan var vi totalt 55 personer.

Efter en gemensam skål för studenten serverades en jättegod buffé. Efter maten höll den stolta pappan tal och den stolta mamman läste en dikt. Jag blev lika rörd som festföremålet. Lika nära till tårar som till skratt.

Strax före kaffet kände jag att det var dags att åka hem till Mia. Värdinnan försökte fresta mig med sina tre delikata kakor (tårtor), men jag skyllde på tidigare kakfrosserier under veckan. Efter farvälkramar till vär­din­nan, den lyckliga studenten och hennes pappa, stoppade jag ner mina röda skor i den medhavda plastpåsen igen och drog tillbaka till ”hemsidan” som en rar dam brukar säga.

Bruksavgift
På mötet i torsdags fick jag frågan om väglaget har möjlighet att debitera extra för tillfälliga tran­sporter, t ex i samband med husbygge. Jag trodde mig veta att det kan ingå i en s k bruksavgift, men kunde inte hitta närmare info just då.

Nu vet jag. Idag konsulterade jag materialet vi fick på kursen och lagen om enskild väg (LEV). Väglaget har rätt att ta ut en bruksavgift för till­fälliga transporter och beslutar på årsmötet hur stor den ska vara. Jag hittade också en ny utgåva av handboken som innehåller beräkningsanvisningar för vägenheter och renskrev mötesanteckningarna.

Regn och mera regn
Sent i eftermiddags slutade det äntligen regna. Sen igår har Udden fått 33,5 mm. Det kan ju tyckas räcka till, men vädergudarna har tydligen bestämt att det behövs mer, för nu regnar det igen.

Jag som hade tänkt plantera Elvira… Men hon klarar sig nog där hon står till i morgon. Då ska vi slippa regn enligt prognosen.

av

1.6 – Nästan full rulle

Igår hade jag besök i vedlidret, uppvaktade en glad pensionär och bevistade ett möte. Idag har jag glatt mig åt regnet, hämtat Elvira och motionerat under huset.

Oväntat besök
Då jag skulle hämta posten igår förmiddag upptäckte jag att det stod en okänd bil framför sommar­grannens garage. Vid bilen stod en dam med kamera runt halsen. Jag antog att det antingen var en husspekulant eller en fastig­hets­mäk­lare och beslöt att pyssla med mina blommor tills hon hade åkt. Det verkade så nyfiket annars.

Strax efteråt såg jag henne öppna dörren till vedlidret. Mitt vedlider! Då reagerade uddmor. ”Kan jag hjälpa till med nåt?” ropade jag. Jag fick inget svar så jag avfyrade nästa fråga: ”Vad söker du?”.

Damen hade nu funnit sig och talade om att hon bara talar finska och att hon letade efter nyckeln till sommar­gran­nens hus. ”Men det där är mitt hus” påpekade jag på finska, ”det är därför det står 76 på väggen”.

Hon bad så mycket om ursäkt och förklarade att hon bara följde anvisningarna hon fått. Då gick jag upp till henne och visade vilket hus det gällde. Hon tackade för hjälpen, talade om varför hon var här och kommenterade vår lantliga idyll medan hon letade. Hon undrade också om jag bodde här året runt, vilket jag bekräftade. Efter en stunds letande hittade hon nyckeln till slut och tackade än en gång för hjälpen. Tänk så fel det kan bli ibland. 🙂

Grattisdags
Igår hade gått ett år sen Grisen/Tvillingens förra födelsedag. Hon fyllde dessutom pensionär, så det fanns all anledning att fira. Av uppdukningen att döma kunde man tro att hon fyllde 100 minst. 😉

Jag hade tur som råkade komma när alla trevliga gäster var där. Inga som jag kände, men ett par av damerna var åtminstone bekanta till utseendet. Efter nån timmes samtal var vi redan ganska väl be­kanta och skrattade gott åt samma saker.

Styrelsemöte
På kvällen hade ordföranden i väglaget kallat till möte. Den här gången hölls det hos den senast invalda styrelseledamoten.

Efter drygt två timmars mer eller mindre sak­liga diskussioner och kaffe med tilltugg kunde jag ta min pärm under armen och knalla hem igen. Under helgen ska jag skriva rent anteckningarna.

Regn!
Klockan 10 i dag kom det första regnet efter elva(!) dagar med idel solsken. Potatisen och alla andra grödor jublade.

Det behövdes verkligen. 11,5 mm tömde jag ur regnmätaren sent i eftermiddags och mer är att förvänta under dom närmaste två dagarna enligt prognosen.

Elvira på plats
I onsdags fick jag ett gulligt mejl: ”Nu har Elviira anlänt till ön och kan hämtas från Kimito Garden Center Kassandra. Vi har satt undan henne och sköter om henne tills du kommer och hämtar henne till sitt nya hem.”

Jag tackade för det glada beskedet och svarade att jag skulle dyka upp idag. Det var mitt första besök hos Kassandra. Jag blev helt överväldigad… Det kändes nästan som om jag hade kommit till tropikerna. Dels tack vare växtsortimentet och dels för att försäljningen sker inne i ett växthus där det var varmt och fuktigt.

Jag fick välja mellan två Elviror och tog den som hade nya skott. Den kändes liksom mer rätt på nåt vis. Man ska alltid följa sin intuition har jag lärt mig den hårda vägen.

Just nu får hon se sig om i sin nya miljö, men i morgon ska hon få sitt eget ”rum” mellan oxeln och jättevallmona. Där hoppas jag hon ska trivas och må gott.

Udda motion
Medan jag var på väg till frissan ringde den unga damen som ville ta hand om Uddens gamla fönster. Hon undrade om jag var hemma idag så jag talade om att jag var på plats en timme senare.

Vid 18-snåret dök hon upp. Jag erbjöd mig att krypa in i förrådet under huset och skicka fram fön­stren så kunde hon lasta dom i bilen. Enda sättet att stå ut under den låga takhöjden var att ligga på knä men det hade en hämmande inverkan på lyftförmågan märkte jag. Varför känns tyngden mer när man står på knä? Lustigt fenomen.

Bilen var redan välfylld med andra gamla fönster som hon hade hämtat, men hon lyckades ändå pula in alla 26 som jag hade. Snyggt jobbat. Då var jag av med dom.

Undrar om det är nån som behöver ett halvdussin taktegel också? Eller ett gäng gamla blomkrukor i lergods kanske?

av

30.5 – I stället för arbete

Jag har fått en premiärblomma, gått en soppromenad, dragit fram med lien, snott liljekonvaljer, slumrat i hammocken med Mia, haft dassbesök och blivit ombedd att dra så långt pepparn växer.

”Din färg”
Igår kväll tittade herr och fru grannen in en stund. Fru grannen överräckte den första pionen som har slagit ut med orden ”just din färg”. Att offra premiärpionen på mig kändes stort. När det gäller färgen in­stäm­mer jag förstås helt. Tack igen! 🙂

Soppromenad
Arbetslusten lyste med sin frånvaro idag också. Ruskigt vad fort man lägger sig till med dåliga vanor.

För att ändå uträtta nåt vettigt tog jag med mig soppåsarna och kameran och gick upp till soptunnan. Jag tänkte mig fånga utslagna liljekonvaljer på bild, men konstaterade att dom inte har slagit ut än.

Jag fick nöja mig med skogsstjärnorna som också är vackra. Det finns förresten inga fula blom­mor vad jag vet.

Fart på lien
Synen av dikesrenen vid grannens häck fick mig plötsligt inspi­re­rad att hämta lien. Diket är visserligen väldigt grunt, men tillräckligt djupt för att inte kunna klippa med gräsklipparen.

När jag var nöjd med det ”slagna” utseendet fortsatte jag av bara farten att slå gräset och hallon­snåren i kanten av slänten ner mot sjön. Duktig flicka.

Oemotståndlig frestelse
Eftersom jag visste att liljekonvaljerna stod i full blom hos sommargrannen bestämde jag mig för att plåta dom i stället. Sagt och gjort.

Då lystmätet av bilder var stillat gav jag efter för frestelsen att plocka en liten bukett. En alldeles pytte­­liten. 😀

Fast så får man ju faktiskt inte göra enligt alla lagar och paragrafer. Det räknas säkert som hemfridsbrott eller nåt, men jag får väl sona mitt brott om nån bloggläsare anmäler mig. Att jag erkänner offent­ligt måste väl räknas som en förmildrande omständighet?

Vilopaus
Efter all den här ansträngande sysselsättningen beslöt jag ta en vilopaus. Den friska nordvästliga vinden nådde inte riktigt ner till hammocken och benen låg i solen så jag bedömde att jag inte skulle frysa. Härligt att ligga och lyssna till fågelkvittret och se träden dansa i vinden.

Efter en liten stund fick jag sällskap. Mia behövde också en vilopaus och hoppade upp på magen på mig. Där la hon sig till rätta och började tvätta sig innan hon så småningom intog sovställning. Hon reagerade inte ens fast jag gav gungan fart. Inom kort slumrade jag också till.

En del vindil lyckades hitta oss mellan varven och solen värmde inte längre lika mycket så det började kännas kallt. I och med att Mia hade spanat in en stare och hoppade ner, klev jag också upp. En hel timme hade ”försvunnit”.

Dassbesök
Jag hann precis äta middag och läsa några sidor i blogginläggen från 2007 då telefonen ringde. Det var ”Lingongrannen” som funderar på köp av komposttoa och ville höra hur min fungerar. Jag före­slog att han skulle komma över och titta på det lilla underverket. (Nu var jag fyndig igen :D)

Den inspektionen var snabbt undanstökad. Det är ju faktiskt bara en plastbytta med lock baktill. Jag hade också plockat fram en sprängskiss för att han skulle kunna jämföra med den modell som han spekulerade på.

Sen drack vi kaffe och pratade en god stund. Det måste vara närmare ett år sen jag såg honom senast trots att han bor så nära så vi hade en del ämnen att avhandla.

Impopulär
Som avslutning på dagen blev jag ombedd att ”hoppa i helvetet”. Min halvbror ringde igen i onyktert och argsint tillstånd.

Det är fjärde samtalet på kort tid. Senast vi pratades vid kom vi överens om att jag skulle höra av mig om jag ville ha besök, men det hade han redan glömt. Troligen på grund av att hans epilepsi har på­verkat närminnet som han själv säger.

Strax efteråt ringde han igen, men då lät jag samtalet gå till mobilsvaret. Meddelandet han hade lämnat löd: ”Si dig i räven”. Hmm, där är jag således inte värst populär. I fortsättningen låter jag nog bli att svara.

av

29.5 – Onyttig

Asätaren är identifierad, jag har lånat ut mina öron, skördat en primör, missat ett jubileum och agerat räddare i nöden.

Asätaren identifierad
I förrgår kväll råkade jag titta ut genom köksfönstret då en mårdhund passerade. Av riktningen att döma hade den gjort en koll i sänkan där ormkadavret hade legat. Jag drog därför slutsatsen att jag hade identifierat asätaren och att den hade besökt samma ställe i förhoppning om att hitta mer ät­bart. Ich, varken Mia eller jag vill ha några mårdhundar som dräller omkring i knutarna.

Öron till låns
Igår på förmiddagen kom en ”flanör” förbi och tackade ja till kaffe. Jag var (självklart) fortfarande iklädd morgonrock, men man kan ju vara sällskaplig för det.

Det blev en pratstund på tre timmar! Som omväxling lyssnade jag mest. Samtalsämnet var av den karaktären att jag inte hade så mycket att tillföra. Men ibland kan man vara till hjälp bara genom att låna ut sina öron.

Primörskörd
Strax efter klockan tre bytte jag äntligen ut morgonrocken mot vardagskläder och skördade årets första rabarber. Två burkar åkte in i frysen och resten gjorde jag soppa på. Jättegott med grädde till.

Glömt jubileum
Jag har missat det andra 5-årsjubiléet kom jag på härom dagen. Det har gått drygt fem år sen jag skrev mina första inlägg på bloggspace.se.

”Den som spar han har” sägs det. Fast jag föredrar en annan version: ”Den som spar han har, men inte särskilt roligt”. Hur som helst var jag så fiffig att jag sparade ner blogginläggen innan jag av­slutade den första bloggen. Jag ska faktiskt skriva ut och läsa ”En utvandrares vedermödor” (8.3‑17.5.2007) bara för att uppliva gamla minnen. 🙂

Räddare i nöden
Idag har jag inte gjort många knop. Av nån anledning kände jag mig inte alls på hugget att företa mig nåt nyttigt. Jo, jag har diskat förstås men det räknas inte till nyttigheter, snarare ett nödvändigt ont.

Men en viktig insats har jag i alla fall klarat av. Jag har räddat några harklöverplantor från ut­tork­nings­döden. Dom stackars plantorna hade hittat en tillflykt i ett tunt jordlager ovanpå ett berg, vilket innebar att dom höll på att gå under på grund av torkan. Nu har dom fått en ny växtplats. Sen är frågan om dom gillar den, men jag har i alla fall gjort ett försök. 🙂

av

27.5 – Vilodag

Jag har haft vilodag, för tidigt besök, gjort intrång och brutit mot mina principer.

Vilodag
8.50 visade termometern 15,1 grader och solen sken för sjunde(!) dagen i sträck. Helt fantastiskt. Det fick bli bikini idag också. Dock inte ”arbetsbikinin”, nån skillnad mellan vardag och helgdag får det ju vara. 😉

Jag ställde alarmet på 14.30 så jag skulle hinna byta om och förbereda eftermiddagskaffet till dagens besök. Tiden fram till dess gick åt till fotografering och diverse småpyssel bland växtligheten.

Kaffebesök i förtid
Några minuter efter två, hörde jag en bil köra uppför backen. Första tanken var att mina tillfälliga grannar hade återvänt, men bilfärgen var fel. Mitt kaffebesök kom redan nu!

Jag rusade i lätt panik in för att byta om till mer pre­sen­ta­bel klädsel. Som tur hade jag lagt fram kläderna jag skulle ha på mig så ombytet gick på nolltid.

Efter en inledande pratstund ute på trappan gick jag in och gjorde i ordning kaffebrickan. Jag hade lovat kaffe i syrenbersån – förstås. Nya favoritplatsen. 🙂

Över kaffe och kex med diverse ostar (som klasskompisen hade med sig tidigare i veckan, tack igen!) pratade vi bort ett par timmar utan några som helst problem. Tiden går alltid fort när man har trevligt.

Intrång
Jag hade ingen lust att byta om till arbetskläder när besöket hade åkt, utan bestämde att jag inte skulle smutsa ner mig(!). Efter att ha vattnat blommor och rivit gräs en stund beslöt jag gå en runda med kameran och ta en titt på ormkadavret. Men det var puts väck! Antingen har nån fågel farit i väg med det eller så har möjligen en mårdhund varit i farten. Bra att det var bortstädat.

Jag lullade vidare ner till stranden och ”fångade” en smutsig knipa. Den var fullt upptagen med att putsa fjädrarna på sommargrannens brygga. Konstigt att sjöfåglar blir smutsiga fast dom ligger i vattnet så ofta. 😀

Efter det gick vägen förbi potatislandet där jag stannade och beundrade potatisstånden innan jag gick över tomtgränsen till sommargrannen. Jag ville gärna se vilka vilda blommor som blommade där. Tack vare att huset är tomt för tillfället tyckte jag att jag kunde ta mig friheten.

I stranden blommade kärrbräsman – en av mina favoriter – och strax nedanför huset fanns en stor fläck med smör­blommor. Då jag gick högre upp strömmade den ljuvliga doften av liljekonvalj mot mig. Ett helt hav av dom doftande små klockorna täckte en slänt.

Längre än så gick jag inte, för Mia talade om att hon minsann hade koll på mig. Hon satt vid växt­hu­set och såg ut som om hon ägde stället.

När vi hade hälsat sträckte hon på sig och gäspade. Hon hade tydligen tagit en siesta nånstans i närheten så vi gjorde sällskap till hemtomten.

Mot mina principer
”Den enda principen jag har, är att inte ha några principer” brukar jag påstå. Det finns en till. Jag slänger ytterst sällan mat. Men idag såg jag mig tyvärr nödgad.

Jag hade tänkt äta Findus’ Pasta al Salmone som jag köpte i torsdags, men när jag öppnade för­pack­ningen luktade den konstigt. Jag slängde ändå in den i mikron och antog att det fanns ost i såsen men hittade inget om det på locket. Mysko.

Smaken, eller rättare sagt frånvaron av smak, var det inget fel på, men efter ett par tuggor beslöt jag ändå ta en titt på bäst före-datumet. 02 2013 stod det på sidan av förpackningen. Bara det gjorde att jag kände avsmak.

Jag har inget minne av att rätten var djupfryst då jag köpte den? I så fall kan jag förstå att en fiskrätt blir gammal på några dar, men om den var färsk kan den ju aldrig hålla till februari nästa år?!? Vad innehåller den då för kemikalier?

Den åkte i ”avfallskvarnen” och ersattes av en påse rädisor, en smörgås och två kokta ägg i stället. Så kallad lättmiddag. Mycket godare och förmodligen nyttigare!

av

26.5 – Nyflitt*)

Jag njuter av äppelblom, har svettats i bikini, Silverpilen har återfått sin originalfärg och jag är renare än vanligt.

Äppelblom
I morse hade äppelträdet närmast källaren slagit ut i full blom. Och vilken mängd med blommor! Jag tror jag aldrig har sett det blomma så flitigt. Plommonträdet som står bredvid och som också blommar bleknar i jämförelse.

Svettigt
Vid lunchtid tog jag på ”arbetsbikinin” och släppte ut gräsklipparen på grönbete. Av förra klippningen syntes inget längre.

Vanligtvis klipper jag i två omgångar, först framför huset och därefter slänten ner mot stranden. Det var tanken idag också, men hur det nu var klippte jag alltihop, precis som förra gången.

Till och med stigen ner och hela stranden blev klippt. När inspirationen väl infinner sig går det som en dans. Men lite svettigt var det ju förstås och tog hela eftermiddagen i anspråk.

I ärlighetens namn ska medges att jag tog både lunch- och kaffepaus mellan varven. Till kaffet fick jag sällskap av före detta grannen. Men hon åkte sin väg direkt när hon hade druckit ur med av­skeds­repliken: ”Så du får fortsätta klippa”.

Då jag var klar med klippningen, gjorde jag den sista finputsningen med nävar och grässax. Med lite fantasi ser Udden ut som en välskött park efter fullföljt arbete. Bortsett från tvättlinan förstås. 😀 Riktigt prydligt.

Rengöring
Lustigt nog fick jag för mig att jag skulle rengöra gräs­klipparen noggrannare än vanligt. Efter en god stunds skrubbande syntes det faktiskt att plåten är rödmålad.

Det sista i vattentunnan gick åt till proceduren så jag beslöt fylla på. Det innebar att rengöra tunnan, hämta och koppla vattenslangen, trycka på strömbrytaren till pumpen och rusa fram till tunnan innan vattnet hann nå fram. En liten sport jag har.

Eftersom slangen var kopplad kunde jag ju passa på att spola av Silverpilen kom jag på. Pollen­täcket hade förvandlat färgen till ljusgul i stället för silvergrå. En rejäl regnskur hade gjort samma nytta, men för närvarande ser det inte ut att bli nån på ett tag.

Renare än vanligt
Framåt halv sju började det kännas svalt i den lätta klädseln. Svett och damm hade torkat in så an­siktet kändes alldeles stelt, jag var smutsig om händer och mage(!) och fötterna var impregnerade med klorofyll.

Om vattnet hade varit varmare hade jag självklart tagit en simtur, men inte ens tio vilda hästar kan få mig att bada i 16-gradigt vatten! Det blev en varm, skön dusch i stället. Medan jag lät det varma vattnet skölja över mig kände jag att elräkningen trots allt är värd att betala.

Så nu doftar jag nästan lika gott som äppelblommorna och ser fram mot att få sjunka ner i TV-fåtöljen med en mugg te och låta mig underhållas en stund. Ha en skön lördagkväll du också!

 

*Nystädat på jämtska

av

25.5 – Kamper

Jag har agerat liekvinna, hittat Mias kombattant och premiärkört grästrimmern.

Liekvinna
Undrar varför man valde just liemannen som symbol för döden? I modern tappning skulle han antagligen hålla i en AK4 i stället och vara klädd i jeans och svettiströja med huva.

Jag nöjde mig med min lilla vasslie, linne, shorts och stövlar när jag skördade liv på löpande band idag. Mask­rosorna i ”vildmarken” på västra sidan av huset fick finna sig i att bli hals­hugg­na. Visserligen är dom vackra när dom blommar, men jag vill inte att dom fröar av sig.

Förlorad kamp
Igår eftermiddag kom Mia in och betedde sig inte som hon brukar. Jag såg att hon inte mådde bra, men kunde inte lokalisera orsaken förrän hon visade mig genom att slicka sig på bröstet och morra. Jag försökte undersöka henne men hon ville inte att jag rörde vid det onda stället.

Jag såg att hon var grön på tassarna så jag förstod att hon hade tampats med ett byte av nåt slag och trodde att hon eventuellt hade blivit stucken av geting i nåt skede eller möjligen gett sig på en orm igen.

Hon ville gärna stanna inne och ta igen sig så vi la oss båda två ett par timmar. När jag steg upp verkade hon piggare och ville gå ut så det värsta verkade vara över.

I morse upptäckte jag att hon var kletig i pälsen fram på bröstet och företog en försiktig under­sökning utan att hon protesterade. Under pälsen syntes ett tydligt märke efter ett ormbett. Kletet kom sig alltså av giftet.

Idag hittade jag kombattanten – en huggorm. Hon hade lämnat den i en sänka på ängen nedanför köksfönstret. Av blodfläckarna kunde jag se att hon hade bitit i hjäl den i nacken, men innan dess hade den alltså huggit henne i bröstet.

Skönt att veta att både hundar och katter blir immuna mot giftet, men smärtan känns förstås. Jämfört med hennes reaktioner i fjol har det här varit lättsamt och snabbt överståndet tack och lov.

Premiärtrimning
Det är dags att klippa gräset igen inom kort. Eftersom jag inte kommer åt överallt med gräs­klippa­ren, plockade jag fram min eldrivna grästrimmer. Genom att skarva utomhuskablarna kom jag också åt att putsa runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Jag börjar längta efter en röjsåg igen… En sån som har både såg- och trimfunktion. Det är nog enda verktyget som kan förhindra att allt växer igen. Undrar om det finns nån ”dammodell” som jag skulle kunna tänka mig att gilla?

En sökning på nätet resulterade i en intressant variant – en röjsåg som också kan användas som jordfräs! ”150 fläckar på en timme” låter väl bra? I mitt trädgårdsland räcker det gott med en tredje­del. Jag kan redan se framför mig hur jorden sprutar åt alla håll där jag går fram. 😀