av

24.5 – Mest glädjeämnen

Jag har öppnat en födelsedagspresent, berörs av en konkurs, gläds åt odlingarna och ogillar pollen­regnet.

Födelsedagspresent
I fjol fick jag en burk frysta blåbär i födelsedagspresent av ”bonuspappan”. Med tanke på att en ny blå­bärs­sä­song närmar sig, tyckte jag att det var hög tid att öppna presenten.

Tillsammans med resten av ”presentplättarna” och ett lass vispgrädde blev det ett utmärkt kvällsmål i förrgår. Mia föredrog en sork och missade därmed grädden.

Osannolikt
Att jag skulle beröras av Skyways’ konkurs var fullständigt osannolikt. Men alltid får man lära sig nåt nytt.

Jag hjälpte nämligen mamma att boka flygbiljett hos dom och betalade den med mitt kreditkort eftersom hon inte har anslutit sitt kort till Verified by Visa. Igår ringde hon och talade om att före­ta­get gått i konkurs och bad mig boka en ny biljett, så hennes resa blev ändå av idag, men hon kunde ju inte kräva återbetalning från Skyways eftersom mitt kortnummer hade använts för betalningen.

Som framgår av informationen på Skyways sajt, återbetalas inga bokade biljetter, utan man får kräva kortföretaget i stället. Efter telefonköande hos banken fick jag anvisningar om att lämna in en re­kla­ma­tion och bifoga handlingar som styrkte köpet.

Om jag hade betalat biljetten med ett kontantkort hade jag inte haft nån möjlighet att återkräva beloppet. Bra att veta, men surt att acceptera som konsument. :-/

Odlarglädje
Nejlikpionen har knoppar! Jag har aldrig sett den blomma tidigare. Om jag minns rätt köpte jag den för två år sen men planterade den på ett ställe där den inte trivdes. I fjol fick den en ny växtplats, men först i år tycker den att jag ska få min belöning.

Av sex gurkfrön har fem grott och ska så småningom få komma ”ut i det fria”. Men inte förrän ”järnnätterna” är förbi. Honungsörten har också grott och potatisen har till min förtjusning börjat titta upp. Stora glädjeämnen för en småodlare. 🙂

Pollenchock?
Min (stora) gran har täckt omgivningen med ett lager pollen. Lyckligtvis är jag inte pollenallergiker, men igår kändes det som om jag hade vissa symtom. Ögonen kliade, jag var täppt i näsan och ovanligt trött. Men jag älskar den ändå. 🙂

av

22.5 – Lat, men sällskaplig

Om jag var lat igår, är det inget jämfört med idag. Däremot har jag varit sällskaplig. Mia har in­spek­te­rat en traktor.

Arla morgonstund
För ovanlighetens skull steg jag upp redan 6.45. Mia tittade förvånat på mig när jag började prata och kela med henne så dags. Hon låg i fotändan som hon ofta brukar.

Före tio hade jag redan hängt ut tvätt på tork – det första och enda nyttiga jag har gjort under dagen. Bortsett från att plocka/riva maskrosor. Knopparna jag missade igår hade slagit ut idag.

Vid lunchtid kom fru grannen ”på inspektion” som hon sa, men stannade bara en kort stund eftersom hon hade en tid att passa. Det fanns ju för övrigt inte nåt att inspektera utöver dom nya trä­kon­struk­tio­ner­na. Fram till det förestående besöket fördrev jag tiden med diverse småpyssel.

Long time no see
Strax efter ett körde en svart bil uppför backen, så jag antog att det var mitt besök, men den vände och åkte vidare längs G:vägen. Antagligen nån som hade kört fel förmodade jag, mitt besök skulle inte komma förrän halv två.

En kort stund senare dök samma bil upp igen och den här gången par­ke­rade den bredvid Silverpilen. Det visade sig att GPSen inte godkände min adress. 😀

Ut ur bilden steg en äldre herre (ett år äldre än jag ;)) men med omisskänliga drag. Han var sig väldigt lik trots att vi sågs senast 1974 (tror jag?). Nästan 40 år sen.

I slutet av 60-talet var vi klasskamrater och goda vänner och gick också samtidigt i lilla Hanken (som jag har skrivit om tidigare). Helt fantastiskt att träffa honom igen efter alla dessa år!

Det var inte bara utseendet som var sig likt. Kroppsspråk, minspel och humor är också de samma. Härligt med människor som har behållit sin personlighet.

Samtalsämnen rådde det förstås ingen brist på. Men faktiskt pratade vi inte enbart om det förgångna, vi hann också med en liten koll på nuvarande värderingar och ståndpunkter i fråga om sam­hällslivet. Precis som förr, var vi överens om det mesta.

Traktorbesök
I förrgår kom ”vägchefen” på besök i en av sina traktorer. Mia var inte sen att inspektera den, både utan och innan. Till och med jordskopan var intressant.

 Epilog: Den observante noterar att inlägget publicerades den 23.5. Förklaringen är sorgligt enkel. Jag hade skrivit klart, men bilderna fattades och jag skulle ”bara” titta på 22-nyheterna innan jag publicerade. Klockan 23 vaknade jag och var för trött att fullfölja. Nackdelen med tidiga morgnar. :-/

av

21.5 – Värmeslag

Idag slutade jag fungera, men har ”klätt” hammocken och fått en roddtur.

Nytt värmerekord
Dagens toppnotering slutade på 25 grader. 10 fler än igår och varmare ute än inne. Onekligen lite chockartat, men jag klagar inte även om jag slutar fungera vid den tem­pe­ra­tu­ren. Jag kan ju sitta i skuggan och rulla tummarna om jag vill.

På förmiddagen kändes det ännu ganska skönt. Jag gick omkring i morgonrocken som vanligt och passade på att foto­gra­fe­ra­ sommargrannens körsbärsträd som blommar för fullt, men efter lunch började värmen kännas på allvar.

Hammocken i bruk
Efter en nödvändig snabbtur till Dalsbruk på eftermiddagen bestämde jag mig för att ”inreda” ham­mocken. Nåt fysiskt grovjobb kände jag sluffinitivt inte för.

Nånstans på Udden finns det ett mus- eller råttbo inrett med skumgummibitar. När jag drog ut rygg­stödsdynan från emballaget dråsade en liten hög med fyllning ut. Järnspikars. :-/

Hittills har dynorna fått vara i fred, men den här gången hade jag bara trätt två plastsäckar över dynan så jag får skylla mig själv för att jag inbjöd till besöket. Men det är förstås ett i-landsproblem.

Hammocken skulle givetvis invigas. Jag gjorde en improviserad lagning av hålet och la mig på rygg med senaste numret av PC för Alla. Efter ett par sidor insåg jag att jag redan hade läst tidningen – jag har fått dubbel uppsättning av samma nummer.

Vinden nerifrån sjön kändes ändå lite halvkylig mot min bara hud, så tidningen fick tjänstgöra som vindskydd i stället. Sen slumrade jag in och vaknade av att jag snarkade. Fantastiskt skönt att vara lat. 😀

Roddtur
Efter den lilla tuppluren signalerade magen påfyllning. Medan jag slafsade i mig spagetti och kött­färssås (tack mamma för tipset!) ringde den unge gentlemannen och frågade vad jag sysslade med.

”Äter spagetti” svarade jag sanningsenligt. Artigt frågade han om det passade med besök? ”Visst, kom du” fick han till svar.

När vi hade druckit ur våra respektive te- och kaffemuggar ute på trappan frågade jag om han hade lust att ta en roddtur? Det var han med på och ville gärna ro.

Mia följde med till stranden och satt länge kvar på bryggan och tittade efter oss. Jag tyckte bestämt att hon jamade, men jag kan ha inbillat mig.

Målet blev Hästholmen och efter en tur till badplatsen återvände vi. Jag bad att få ro på hemvägen för att få visa hur det ska gå till ”på riktigt”. 😉

Mia hade bytt plats. Hon satt nu på sommargrannens brygga, men kom snabbt springande när vi tog i land och hälsade oss välkomna tillbaka.

Vi satt ute på trappan en stund till – Mia la sig på ”arbetsbordet” – men framåt halv åtta började det kännas kyligt i linne och shorts. Den unge gentlemannen tyckte också att det var dags att bege sig hemåt så vi avrundade snabbt ”sitsen”.

En lat och skön eftermiddag. 🙂

av

20.5 – Trevliga avbrott och årsdag

Gårdagen var rätt blöt med pauser i arbetet. Idag har jag jubileum.

Finjustering och test av ”falluckan”
Igår verkställde jag uppdraget jag fick av Trollkarlen. För att skona gångjärnen på landgången bad han mig stötta underredet på vardera sidan.

Det tog sin runda tid att hitta stenar i rätt storlek och rada upp dom så det kändes stabilt. Den lilla övningen lär jag få göra om varje vår. Isen flyttar på bryggan både på längden och tvären.

Jag beslöt samtidigt att testa hur ”falluckan” fungerar. Jag lyfte landgången på högkant och knöt ett gammalt nylonrep runt ett av bräderna och släppte långsamt ner den på bryggan. När Mia äntligen hade flyttat på sig kunde jag släppa taget, annars hade hon blivit platt.

När jag fällde ner den tillbaka på sin ordinarie plats gick det inte lika smidigt. Om jag hade varit det minsta fiffig hade jag förstås stått på bryggan och gjort på samma sätt som förra gången. Men det var ju alldeles för enkelt.

Jag stod på stranden och drog upp den i stället. Som tur höll repet, men det är då inget jag tänker praktisera i fortsättningen. Kors vad tungt det var. För dumt huv’e får kroppen lida.

Gräs- och vassklippning
Eftersom jag var klädd i långskaftade stövlar var det lämpligt att snygga till ”hamnen” när jag ändå var i stranden. Dom torra vasstråna var verkligen ingen prydnad.

Det krävde lie och båtshake (för att dra i land vassen med). Då kunde jag samtidigt klippa gräset på strandstigen när jag ändå skulle upp till boden. Efter några vändor upp och ner med gräsklipparen var jag redo för vassen.

Om jag inte hade varit så lat i vintras hade den varit borta på nolltid. 😦 Nu fick jag vada omkring i vattnet och slå med lien i stället. Fördelen är att jag kom ner till botten, men jag fick slita desto mer innan jag var nöjd.

Paus 1
Strax innan jag var klar kom ”bonuspappan” nerför stigen, Han pratade högt medan han gick: ”Och där står gräsklipparen, undrar om hon har trillat i sjön”.

Jag förklarade vad jag hade haft för mig och frågade om jag fick bjuda på kaffe, men det fick jag inte. Men ett glas vatten tackade han ja till, så vi gick upp och satte oss i syrenbersån med var sitt glas. När vi hade ventilerat dom senaste nyheterna och världsekonomin fortsatte han sin promenad och jag gick till stranden för att avsluta arbetet.

Paus 2
Medan jag höll på att rengöra gräsklipparen kom El-Tigerns fru förbi och stannade till. När jag var klar med rengöringen frågade jag om hon ville ha kaffe, men hon ville inte bli bjuden på nåt, så hon fick ett glas vatten i syrenbersån hon också.

Under pratstunden talade hon om att hon hade sett röda blommor i ”Möllers” och frågade om jag visste vad det var för sort? Jag hade inte den blekaste aning, men blev (förstås) nyfiken så jag gjorde henne sällskap när hon gick. Mia följde givetvis också med på promenaden. 🙂

Det var det vackraste jag sett på länge. En lågvuxen rhododendron med knallröda blommor, wow vilken syn! Mitt habegär väcktes omgående. En sån skulle jag också vilja ha… Jag vet redan var den skulle få plats och säkert trivas, nu gäller det bara att hitta ett ställe att köpa den!

Gräsklipparbesök
På vägen hem stannade vi till i ”flyet”. Jag för att plåta kabbelekan och Mia för att undersöka nya dofter. Efter en stund hörde jag ett motorljud som jag inte kände igen. Uppenbarligen nån som var på väg åt mitt håll längs skogsstigen.

När jag gick uppför backen såg jag anledningen till motorljudet. Herr grannen junior var ut och luftade sin åkgräsklippare. Han ville se om det gick att ta sig fram på skogsstigen sa han. Och det gjorde det alltså. Så bra, då kan jag anlita honom om jag inte orkar/ids klippa gräset själv.

Jubileum
Idag sov Mia och jag längre än vanligt. Klockan var över halv tio när vi steg upp och började med frukosten. Vädret var halvmulet, men 14,6 grader verkade lovande. Kortbyxor och linne skulle säkert gå an.

På eftermiddagen kom solen fram och det kändes nästan sommarlikt. Dagen har bland annat gått åt till att ansa buskar, tvätta, riva maskrosor och skörda gräslök.

Först i kväll kom jag på att jag har anledning att fira. Det är på dagen fem år sen jag flyttade hem. Fortfarande bästa beslutet i mitt liv. 🙂

av

18.5 – Bilder, blommor och mat

Gårdagens utflykt regnade bort, idag har jag gjort viktiga inköp, sått gurkor och ätit ”samaritmat”. Mia har ett nytt gömställe.

Inställd vårutflykt
Igår kl 9-12 hade Fotoklubben vårutflykt till Purunpää. Jag steg upp klockan sju för att ha god tid på mig och noterade bedrövat att det ösregnade. Om det fortfarande regnade halv nio beslöt jag att inte delta.

Det magiska klockslaget kom och gick och det regnade fortfarande så jag packade upp ryggsäcken igen. Jag är visserligen inte gjord av socker eller salt, men jag hade ingen som helst lust att knata omkring i skogen i ösregn när jag inte var tvungen.

I stället laddade jag upp utvalda bilder till aday.org som arrangerade den internationella fotodagen den 15 maj. Alla bilder hamnade i kategorin Home, men det var ju inte oväntat för den som känner mig. 😀

Viktiga inköp
För ett par år sen köpte jag skydd till vattentunnan i K-butiken i Kärra, men i år hade dom inga, så jag frågade på Varutjänst. Där fanns heller inga, men var beställda fick jag besked om.

Idag fick jag mejl om att dom hade anlänt. Utmärkt service! Det passade bra, jag skulle ändå åt det hållet för att göra mina årliga uppköp hos Tallbo trädgård.

Ägaren själv stod till tjänst, lika vänlig och hjälp­sam som vanligt. Med mig hem hade jag två amplar med petunior, fyra hängpelargoner och en flitig lisa. Min favoritblomma (se bilden) fanns också, men hade ännu inte börjat blomma, så ett par såna ska jag hämta senare.

Gurksådd
Trollkarlen föreslog att vi skulle odla gurkor ihop när vi sågs senast. Han ville gärna pröva på att lägga in egen saltgurka. Jag var inte pigg på idén, men nånstans fastnade den. Några få plantor vore kanske inte så dumt?

Idag fick jag syn på gurkfrön i butiken och slog till med en påse. På påsen stod det att man lämpligen kunde förodla dom och sen plantera ut dom i juni.

Bredvid mig står nu två krukor med tre frön i varje. Om alla gror och sommaren är gynnsam kanske det blir några gurkor att lägga in så småningom.

”Samaritmat”
För några dar sen kom grannfrun över med vinstekta abborrfiléer. Såna delikatesser tar man ju mer än gärna emot! Jag åt halva portionen dagen efter och idag slank resten ner. Min ryska bekant stod för efter­rätten, plättar som hon propsade på att jag skulle ha när jag var på besök i tisdags. Vilken tur jag har som är omgiven av matsamariter. 🙂

Mia har nytt gömställe.

av

Resurssnålt

Bildkälla: nyteknik.se

Elbilar
Alla större biltillverkare har numera minst en elbilsmodell i sortimentet. Siemens har tagit ett steg längre. Man tänker sig att också göra långtradarna eldrivna.

Sen kan man ju diskutera hur miljövänlig eldriften är, oavsett teknik? Vi borde väl snarare minska på el­konsum­tio­nen? Men det är en annan fråga.

Bredband i lampan
Bredbandsanslutning via eluttaget har funnits ett tag, men nu kommer bredband i led-lampor. Ingen dum idé, åtminstone vid första anblicken. Det finns säkert nackdelar med den tekniken också.

Papper av sten
Med tanke på hur mycket resurser vi förbrukar för att producera papper, är det här en lysande upp­finning – papper av sten. Mer info och fakta hittar du på http://www.getfiberstone.com/stone-paper-myths-truths/.

Bildkälla: http://ga.water.usgs.gov

Vattenbrist
Återstår att lösa tillgången till färskt sötvatten… Den här bilden är minst sagt skrämmande.

Vi ska vara oändligt lyckliga över att vi råkar bo på den delen av planeten som har gott om vatten! Fast det betyder ju inte att vi behöver slösa med det för den skull.

Mer info på http://ga.water.usgs.gov/edu/earthhowmuch.html (eller klicka på bilden).

av

16.5 – Inspirerande

Igår levererade jag blomplantor, idag har jag har dammat, muttrat och skruvat. Mia är en linslus.

Blomleverans
I höstas lovade jag min ryska bekant att hon skulle få praktlysing, astilbe och plymspirea av mig. I och med att nätterna har blivit varmare och växtsäsongen kommit i gång, tyckte jag det var lämpligt att hålla mitt löfte igår. Jag grävde också upp en akleja och ett par liljor som jag stoppade ner i en av kassarna.

Bordet stod dukat som vanligt då jag kom fram. Köttsås och potatis med grönsaker till. Som efterrätt serverades plättar och så en mugg kaffe på det. Puh.

Innan jag åkte hem fick jag en inblick i det ryska pen­sions­systemet och en titt på planteringar och växthusodlingar. Den kvinnan har verkligen gröna fingrar och ett brinnande intresse för odling av köksväxter!

Sommarmöblering
Halv nio i morse var temperaturen redan uppe i 14,3 grader trots att det var mulet, som varmast under dagen noterade jag 17,9 grader. Det inspirerade mig att påbörja sommarmöblering av trappan.

Första steget var att städa bort skräp och löv som hade gömt sig i en vrå och damma mattan. Sen packade jag upp det nya bordet och studerade monteringsanvisningen.

Efter mycket muttrande och skruvande fick jag till slut bordet monterat. Det mesta muttrandet kom sig av det värdelösa verktyget som följde med skruvarna. Och när allt var klart insåg jag att jag inte hade lagt dit brickorna och hattarna som skulle sitta på skruvhuvudena. Suck. Jag ska nog hålla mig till vedhuggning och gräsklippning.

Sommarmöbleringen framkallade dess värre regn så in­spira­tio­nen har mattats av betydligt, men till veckoslutet återkommer den nog om väderprognosen slår in.

 

Linslus
I förrgår ville jag ta en bild på nejlikpionerna som just nu ser ut som minipalmer. Vips hade jag en baktass i sökaren och strax efteråt en kisse som behövde tvätta sig just där och just då.

av

14.5 – Stordåd

Jag har möblerat om avfallshögarna, hittat lårben, fått öronen granskade och en ny ända.

Ommöblering
Inomhus möblerar jag aldrig om, så idag blev det ommöblering av avfallshögarna i stället. Upp­rinnelsen var att jag skulle tömma komposten och beslöt att det stora, fula plastkärlet avsett för trädgårdsavfall kunde få tjänstgöra som kärl för efterkompostering i stället.

Beslutet fick givetvis konsekvenser. I och med att jag ville flytta kärlet närmare dasskomposten var en del döda syrener i vägen och platsen där kärlet hade stått behövde snyggas till. Högen där jag lägger trädgårdsavfallet behövde makas i hop och slutligen såg jag mig nödgad att såga av en syren som stod olämpligt till.

Lårbensfynd
När jag äntligen var klar kunde jag öppna luckan till dasskomposten och börja det huvudsakliga ar­be­tet. Jag insåg omgående att jag behövde nåt att raka ner jorden i för att slippa gräva upp den från gropen där vätskebehållaren ska ligga. Ett gammal tvättfat blev idealiskt.

Fyndet av lårbenet från en kyckling överraskade mig. Hade jag verkligen slängt resterna av stekt eller grillad kyckling i komposten? Då lårben nummer två dök upp var jag tvungen att acceptera faktum. Köttrester ska inte slängas i komposten står det nämligen i anvisningarna. Hädanefter får det bli skärpning.

Strax innan jag hade tömt ur den sista jorden hörde jag Trollkarlen köra upp för backen. Idag skulle han fixa trallen till bryggan.

Örongranskning
Eftersom jag inte var till nån nytta i snickeriarbetet, avslutade jag komposttömningen innan jag erbjöd mig vara hantlangare. Medan Trollkarlen mätte och skruvade nämnde jag att jag hade bränt öronen senaste gång han var här.

När jag beskrev hur dom hade känts, ville han titta på dom. ”Du har förfrusit dom” sa han bestämt och fortsatte: ”Jag har råkat ut för precis samma sak”. Jag stod med häpnadens finger i förvåningens mun. Förfrusit dom?

Hur och när kan jag ha gjort det undrade jag? Han förklarade att det inte känns just då, utan först efteråt och att jag måste vara extra försiktig i fortsättningen, annars frys dom på nytt och jag får dras med besvären lång tid framåt.

Jag som tycker att jag jämt har öronlappar eller mössa på när det är kallt? Men det kanske har räckt med att jag gått barhuvad till och från postlådan? Det ska det bli ändring på. Såna här men vill jag inte få flera gånger.

Ny ända
Jag kunde gott tänka mig att byta ut min ända till en smalare modell, men nu gällde det brygg­ändan, eller landgången rättare sagt.

På nolltid skruvade Trollkarlen i hop ramen efter att ha mätt ut rätt vinkel till marken och efter lite kon­troll­mät­ning kom bräder och gångjärn på plats. Jag kan bara önska att jag var lika händig!

Sen bar vi ner den färdiga ändan till stranden och konstaterade att den blev helt perfekt. Det sista momentet var knepigast – att fästa gångjärnen i bryggan. Jag försökte påpeka att dom inte var så nödvändiga, men det var ju Trollkarlens idé så dit skulle dom absolut förstod jag på hans kommentar.

Det blev helt suveränt! Nu kan mamma och alla andra ta sig upp och ner från bryggan utan att vara oroliga för att bryta benen av sig och jag kan fälla upp landgången om och när jag vill. Tusen tack än en gång!