av

29.10 – Vårlikt och nystädat

Vintern har övergått i vår, dagen började som vanligt, jag har förberett morgondagen, städat datorn och är gramse på en leverantör. Mia är tröttare än vanligt.

Vår
I morse var det för all del -2,9, men under dagen har plus­gra­derna tagit över och nu blåser det friska ”vårvindar” och regnet smälter resten av snön. Fast det var mer vårlikt igår egentligen, då värmde solen också. Islyktan jag fick i present igår lär också tina, men det dröjer väl inte så länge innan det går att göra nya.

Den korkade idén jag hade om att låta utemöblerna stå kvar tills sommartiden var slut är nu utvärderad. Det gör jag inte om. :-/

Standardinledning
Kvart i sju klev jag upp. Faktiskt vaknade jag före Mia den här gången, men hon var genast med på noterna och gjorde mig sällskap.

Som vanligt började dagen med frukost, bloggens läsar­sta­ti­stik och senaste nytt på Facebook för att övergå till mer seriösa nyheter i mejllistan. En bra start på dagen för både magen och huv’et.

Kursförberedelser
I morgon är det kursdag i Hitis igen. Då ska vi shoppa loss lovade jag förra veckan. Jag gjorde en lång lista på sånt man kan tänkas behöva och som finns att köpa i nätbutiker.

Eftersom alla deltagare är svenskspråkiga, valde jag i huvudsak sajter som också finns på svenska, men när listan var klar var den övervägande delen sajter ändå finskspråkiga. Fast det är väl naturligt med tanke på språkfördelningen i det här landet.

Datorstädning
Steget över till datorstädning tedde sig naturligt eftersom jag redan var parkerad framför ”burken”. Tack vare Carbonite behöver jag inte längre gratisversionen av Macrium Reflect och utrymmet på den externa disken som innehöll alla filer för en komplett system­åter­ställning var också överflödigt.

Det innebar 116.082 raderade objekt och 27,3 GB i återvunnet utrymme. Vissa system­filer hade jag inte rätt att radera så dom får ligga kvar. Jag gjorde också en felkontroll på disken och undantog Barracudan från den schemalagda defragmenteringen. Fix und färtich. 🙂

Gramse
Det har redan gått drygt en vecka sen den utlovade leveransen av utbytestangentbordet från GSM-Store i stället för det trasiga jag skickade 31.8(!). Telefonen meddelade ”nätfel” då jag försökte ringa kundtjänsten så jag mejlade i stället. Nu är jag sur!

Om inte samma modell av tangentbord finns längre får dom väl för bövelen skicka ett som motsvarar det trasiga? Fem års garanti förpliktar. Än så länge har jag bara fått svaret att mitt mejl är mottaget men nåt annat hade jag inte heller väntat mig.

Tröttare än vanligt
Jag misstänker att antibiotikan gör Mia tröttare än vanligt. Hon är helst inne, inte lika intresserad av att jaga och sover mer än normalt. Men det kanske är naturligt att också djur reagerar så? Många människor blir ju tröttare än vanligt av behandlingen.

Det kan förstås också vara väderomslaget som bidrar, men jag har ändå bestämt mig för att minska doseringen till en tablett per gång i stället för en och en halv. Svullnaden i örat är borta och det verkar inte ömt längre. Jag fick till och med pilla bort sårskorpan utan att hon reagerade nämnvärt. Vete­ri­nä­ren påpekade ju att såret helst ska hållas öppet.

Om några dar är medicineringen tack och lov slut. Jag ogillar antibiotika för att den slår ut samtliga bakterier, både dom vi behöver och dom som är skadliga. 😦

av

28.10 – Minnen, blommor och helstekt

Jag gillar min barracuda, har drabbats av akut minnesförlust, varit med Mia på räddningsuppdrag och bjudit på helstekt.

Barracuda
I fredags hämtade jag ju den nya backup-disken, en Seagate Barracuda på 2 TB. Igår tänkte jag ta den i bruk för att köra Carbonites Mirror Image, men det gick inte alls så bra. Vid disk setupen meddelade Carbonite att den inte kan använda sig disken?!?

Eftersom supporten (i USA) hade öppet, valde jag att chatta med en av de tjänstgörande. Jonathan fick ta över datorn med administratörsbehörighet och när han hade formaterat om disken startade diskspeglingen precis som den skulle. Lätt som en plätt. Troligen låg felet i att disken redan var for­materad, nåt annat fel kan jag inte komma på?

Sen dess har den tickat och gått och gör en ny diskspegling med 24 timmars mellanrum. Om och när hårddisken rasar nästa gång kan jag återställa samtliga program-, system- och datafiler tack vare den.

Fast då händer antagligen nåt som jag inte har räknat med. Men den dagen, den sorgen.

Akut minnesförlust
Hur kan man missa sånt? Av mina tre mödrar finns bara en kvar i livet och hennes födelsedag glömde jag igår. Usch, vad ledsamt. 😦

Jag lovade skicka ett gratulationsmejl men glömde det totalt tills mamma ringde igår kväll och und­rade om jag hade skickat det för hon hade inte fått nåt? Det var bara att erkänna att jag hade glömt. Hon tröstade mig med att det säkert beror på min (höga) ålder men det är en dålig ursäkt tycker jag.

Om jag åtminstone hade varit engagerad i nåt livsviktigt hade jag kunnat förstå glömskan, men går­dagen var en synnerligen slapp och slö dag. Nåväl, det går ju inte att göra om sånt som redan har hänt så jag får ta skeden i vacker hand och acceptera min minnesförlust.

Räddningsuppdrag
Igår ringde sommargrannen psykologen och frågade om jag hade lust att ta en promenad upp till hennes hus för att flytta pelargonerna till ett uppvärmt rum. Det lilla rädd­nings­upp­dra­get åtog jag mig förstås gärna.

Dom senaste fyra dagarna har temperaturen pendlat från -0,2 till -7,2 som mest nattetid så det fanns skäl för hennes oro. Jag frågade om Mia ville följa med och det ville hon självklart. 🙂

På vägen mötte vi herr och fru grannen och medan vi stod och pratade anslöt Oxen/Tvillingen (han som senast försåg oss med färsk fisk). Mia ledsnade efter ett tag på att vänta och gjorde en liten avstickare, men dök upp genast när hon hörde att sällskapet skildes åt och bestämde sig tacksamt nog för att följa matte.

Pelargonerna mådde prima, flera stod fortfarande i full blom. Medan Mia inspekterade doftspåren efter Kasper, hunden som hon gillar, flyttade jag på blommorna och bad dom om ursäkt för att dom nu hamnade i mörker.

Det blev en skön liten promenad i efter­middags­solen och genererade självklart ett antal bilder. Minst hälften på Mia och resten på snölandskap.

Det känns lite ovant med snö så här tidigt på hösten, men faktiskt var hösten 2010 också kall. Den 27 oktober det året hade vi -9,9 på morgonen enligt mina noteringar, men ingen snö för all del. I fjol var det däremot +8 samma datum. Omväxling förnöjer.

Helstekt
Frågan är om dagens middagsgäst fick helstekt broiler eller helstekt kyckling? Gästen var av den upp­fattningen att skillnaden mellan broiler och kyckling är att broilern är en snabbuppfödd kyckling matad med anti­biotika och kraftfoder. :-/

Usch, det låter inte alls gott. Det visade sig ändå att den döda fågeln smakade bra, trots att den var lite blek i hyn, så det kanske var en kyckling trots allt? 😀

av

26.10 – Inhiberat och genomfört

Det är ”förvinter” och vi har varit instängda. Expertbesöket ställdes in och veterinärdito avlöpte tyvärr inte smärtfritt.

Förvinter
I morse var det vitt på marken, vindstilla och -2,8 grader. Solen tittade fram ett tag, men sen gömdes den av stora, mörka snömoln som släppte ifrån sig mera snö. Under dagen låg temperaturen runt noll eller enstaka minusgrader men har sjunkit till morgonens värde igen. I morgon blir det kanske till att bygga snö­koja?

Jag vet i alla fall en som är lycklig. Herr grannen junior önskade snö redan för en månad sen. 😀

Instängda
Mia väckte mig tjugo i åtta, men vi låg kvar och gosade en halv timme till. Allt för att väntan skulle bli så kort som möjligt. Det var ändå flera timmar till avfärd.

Som väntat tjatade hon en hel del och kunde förstås inte begripa varför hon inte fick gå ut. I två timmar försökte hon med varierande metoder och tio minuters mellanrum att få mig att ändra be­slutet. Hon jamade högt och lågt, fjäskade, hoppade upp på dörrhandtaget och jamade igen.

Jag gjorde mitt bästa för att distrahera henne. Först med mat, kel och godis, sen med fönstertittande. Små­fåglarna roade henne korta stunder, men sen satte konserten i gång igen.

Tjugo över tio gav hon slutligen upp och la sig i korgstolen. För att vara lojal gick jag inte ut och häm­tade tidningen som jag brukar, det hade varit mer än orättvist tyckte jag. Ett tag funderade jag på motorvärmaren, men kom fram till att jag har nytt batteri så en kallstart skulle inte vara några problem.

Inställt besök
Experterna från stan ansåg att föret inte tillät några utflykter med sommardäck, så det planerade ex­pert­be­söket i Söderby ställdes in och planeras bli nästa vecka i stället. Det passade ju mig som hand i handske med tanke på min tajta tid­tabell (se gårdagens inlägg). Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

Veterinärbesök
Tio över elva gjorde vi oss redo för avfärd. Tack vare kapellet behövde jag inte skrapa rutorna. Så bra att jag fick det på igår kväll! Hjärtligt tack än en gång till ”alla som til ha hulpi” som uttrycket lyder på lokal dialekt.

Vägen upp till kyrkbyn var isig, men ”stora vägen” var saltad så där gick det bra i lag­stadgad hastig­het. Tack vare den tidiga starten hann jag hämta den nya backup-disken hos ZasData och hann ändå till veterinären till 11.50. Fast där var det stängt.

Efter tio minuters väntan – med Mia i buren uppe på biltaket för att hon skulle få se sig omkring – började jag tro att jag hade missuppfattat nåt och ringde veterinären. Nej då, jag var på rätt ställe och i rätt tid, hon var på väg sa hon.

Att undersöka Mias öra var inte helt lätt, hon morrade och försökte bitas. Alltså hade hon ont. Vete­ri­nären hann ändå se att trum­hinnan och örongången såg fina ut, men i brosket i kanten på örat såg hon nåt mysko och beslöt söva henne för att kunna undersöka närmare.

Det visade sig vara en varböld som högst antagligen förorsakats av ett sår från en (katt)fiendeklo. Den kunde möjligen också bero på att Mia stuckit sig på nåt eller på ett tidigare fästingbett, men det var mindre troligt tyckte vi.

Hur som helst punkterade hon bölden på två sidor, tömde den på var och spolade såret med Betadine-lösning. Sen satte hon på en bit gasbinda och plåster för att täcka såret, gav en spruta med smärt­stillande, resp antibiotika och avslutade med uppvakningsmedel.

Mia skulle hållas inne resten av dagen och natten, få mat först när hon vaknat ordentligt och anti­biotika i 7-10 dar två gånger om dan med start i morgon. Därmed har vi varit instängda igen sen hemkomsten tio i två.

Hon var helt vaken först kvart i fem och rejält hungrig förstås. Det var länge sen frukosten. Efter maten ville hon gå ut, men har förvånansvärt väl accepterat mina ”vi ska stanna inne”. Vid det här laget vet hon garanterat vad orden betyder.

Innan vi åkte bajsade hon i kattlådan, men inte förrän i kväll kissade hon. Hon har för all del inte druckit nåt under dagen men givetvis började jag oroa mig eftersom det närmade sig tolv timmar sen sist. Eller kanske mer, det är ju inte säkert att hon var nykissad när hon kom in igår kväll? Men nu är lugnet således återställt och vi ser fram mot en ny dag. 🙂

av

25.10 – Ändrade planer

Morgonen var frostig och dagen har mest bestått av ändrade planer, men också en markant för­bättring och första snöflingorna.

Frost
I morse frasade det under skorna, dimman låg tät över sjön och ganzian hade stelnat i utslaget läge. ‑0,2 visade termometern klockan 7.45.

Men vi fick se solen! Senast besökte den oss den 13 oktober så det tackar vi väder­kontoret för. 🙂

Ändrade planer
Första ändringen i planeringen gjorde jag vid nio-snåret. Jag hade lovat köparen av min gamla HP att leverera den efter lunch efter gårdagens besked om att han ville ha den, men ville flytta på tiden efter­som Mia hade fått tid hos veterinären klockan tre.

Det var OK, han kunde hämta den om ett par timmar i stället. Frid och fröjd. Vid halv ett var mobilmodemet installerat, jag hade visat honom det han behövde veta och han gav sig av med dator och diverse tillbehör.

Kvart över två gick jag ut och lockade på Mia. Veterinärbesöket föranleddes av att hon har fått nåt i ena örat som sitter så djupt att jag inte kommer åt det. I förrgår plockade jag ut ett gräsfrö och trodde det var orsaken till hennes besvär, men så enkelt var det inte. Gårdagens försök med ren­gö­rings­medel lyckades inte heller så jag bokade tid i morse.

Jag gjorde ett nytt försök efter tio minuter, men ingen kisse behagade dyka upp. Det var bara att ringa veterinären, förklara läget och boka en ny tid. I morgon klockan tolv kunde vi få komma i stället.

Mitt försök att påpeka att Mia behöver gå ut och morgonkissa vann inget gehör. Veterinären undrade om jag inte hade kattlåda och kunde hålla henne inne tills vi skulle åka? ”Jodå, för all del” fick jag med­ge och såg genast framför mig vilken kamp det kommer att bli.

Kvart över tre kom Mia. Men då var det ju liksom för sent.

Jag hade också aviserat att jag skulle hämta min nya hårddisk idag, men såg ingen an­led­ning att åka till Kimito två dar i sträck så jag ändrade det till i morgon. Egentligen skulle jag ha behövt åka och handla, men beslöt att det också får vänta till i morgon.

Det innebär att ett par timmar runt lunch i morgon är fullspäckade. Veterinärbesök kl 12, hämta hårddisken, hämta beställd mat och vara på plats i Söderby kl 12.20. Förutom intres­serade bybor och andra kommer ett par experter från NTM-centralen, pressen och re­pre­sen­tanter för Daphnia att in­finna sig för att inspektera den s k våtmarken.

Hur jag än bär mig åt kommer jag knappast att hinna till 12.20 för jag tänker inte låta Mia sitta i buren längre än absolut nödvändigt. Nåväl, det löser sig på nåt sätt. Jag kunde ju knappast krångla mer med veterinären eftersom vi hade uteblivit från dagens bokade tid.

Så, vad skulle jag göra i stället? Klockan närmade sig halv fyra. Det fick bli lite tomtstädning. Allt gräs jag kapade med röjsågen ovanpå avloppstanken låg kvar så det var ju ett lämpligt projekt.

Förbättrad konstruktion
Jag hade just blivit klar med krattningen när händige släktingen dök upp igen. Han tittade som hastigast in efter lunch och då blev det tal om gummistroppar och plastförstärkta hål till Silverpilens kapell, så han tog det med sig och skulle återkomma, vilket han alltså gjorde redan idag.

Wow, vilken förbättring! Nu kan jag fästa kapellet i sex punkter i stället för fyra och har gummi­stroppar som klarar orkanstyrka. Dessutom har jag fått ett hål för antennen (som sitter på taket) att sticka upp igenom, vilket påtagligt underlättar när kapellet ska läggas på. Helt suveränt! Där fick han en stjärna i himlen igen. 🙂

Första snön!
Som delbetalning på ersättningen (som han inte skulle ha) fick han kaffe med tilltugg och en liten burk äppelmos. När vi hade druckit klart och kommit fram till att vi som konsumenter säkert blir lurade oftare än vi vet om, var det dags att åka.

Jag följde med ut på trappan. Det kändes kallt i luften och på kapellet syntes tydligt att det hade kommit snö. Bara några flingor, men ändå.

Snö den 25.10 är väl inte så vanligt? Och mer ska det tydligen bli i morgon. Snart dags att ta fram snösläden. 😀

av

24.10 – Till lands och till havs

Jag hårdbelastar byvägen och möblerade om ett bibliotek igår. Idag har jag hjälpt en datoranvändare och träffat personer ur det förgångna.

Ökad vägbelastning
Eftersom styrelsen för väglaget inte beviljade min ansökan om sänkt vägavgift vid senaste mötet, gör jag mitt bästa för att få valuta för pengarna. Den här veckan kommer jag att belasta byvägen hela fem dagar mot en eller två hittills.

Dessutom har jag snott grus. Av det grovaste gruset som lades på ”min väg” för ett tag sen, hade det blivit en sträng utanför ytlagret av sand. Den strängen spadade jag upp i helgen och använde till att reparera parkeringsplatsen med.

Det myckna regnandet gjorde nämligen att mullen jag öste dit var en enda sörja, vilket fick till följd att jag knappt tog mig från stället. Men nu så är det fixat, tack väglaget för den ofrivilliga insatsen! Och full vägavgift är registrerad för betalning.

Ommöblering
Gårdagens kurs var ett helt äventyr. Jag startade hemifrån i så god tid att jag kunde stanna och fotografera på vägen till Kasnäs där båten gick ifrån.

Rosala II som jag skulle färdas med låg inne men alla bilar köade till Antonia, så jag blev lite förvirrad innan jag såg att det stod Rosala och Hitis på skylten vid kön. Jag skulle tydligen inte få åka med Rosala II trots allt, men jag fick växla några ord med kaptenen i alla fall.

Han pratade förresten finska med mig trots att han pratade svenska med sin kollega hörde jag senare. Jag såg tydligen ut som en turist från stan. 😦

Sjöresan tog ca 20 minuter och fördrevs med fotografering. Jo, och så var det en dam som kom fram till bilen och sa att hon av mitt utseende(!?) hade räknat ut att jag var kursledaren för kursen hon skulle gå på. Jag skojade med henne och frågade om hon tyckte jag hade sett vilsen ut innan vi körde ombord, men det förnekade hon finkänsligt.

Trots anvisningar och karta körde jag förstås fel. Jag svängde helt rätt till Hitis i första korsningen, men väl inne i byn hittade jag ingen väg som hette Stormängsvägen. Därför fick jag nöjet att se sopstationen i stället. 😀

Det var inte så lång bort och vägen slutade vid havet så jag svängde om och gjorde ett nytt försök. Från det hållet hittade jag omedelbart vägskylten och såg så småningom biblioteksskylten också.

Kurslokalen för dagen var nämligen Hitis bibliotek (se inlägg 22.10). Fram till 60-talet inrymde huset skolan, vilket också märktes tydligt av interiören. Men innan jag kom så långt hade en kisse (syns längst ner i bild) kommit fram och hälsat mig välkommen. Biblio­teks­före­stån­daren stod också i dörren och tog emot.

Mitt behov av en tom vägg för att visa bilden från datorprojektorn på fick tillgodoses av en kakelugn i stället. Men bara tills jag konsta­te­rade att kakelugnen inte var plan och på tok för smal. Problemet löste sig genom att en av kursdeltagarna som bodde strax intill var villig att hämta och låna ut sin filmduk. Tack o himmel sa Landén.

För att kursdeltagarna skulle kunna se bilden krävdes en total ommöblering av bord och stolar och bokställen behövde flyttas på. Alla hjälptes villigt åt. Till slut satt fyra deltagare på var sida om mig med sina bärbara datorer på var sitt bord. Puh, då kunde kursen äntligen börja om än några minuter försenad.

Datorstöd
På väg till dagens kurs i Västanfjärd stannade jag till i kyrkbyn och hjälpte en före detta kurs­del­ta­gare som hade problem att komma åt sin jobbmejl. Det var inte helt enkelt att åtgärda, men jag fick till det till slut. Skönt att det lyckades.

Fornminnen
Strax före tre började kursdeltagarna dyka upp. Och min chef! Det var en överraskning. Hon ville säkert kolla att jag var på plats? Nej då, hon var vänlig nog att förse mig med papper till blädder­blocket.

En av kursdeltagarna sa att hon kände igen mig. Jag tyckte att hon såg bekant ut hon också men kunde inte placera henne så jag bad om hjälp.

Det visade sig att hon var från samma by som ex nr 1 och det var där vi hade setts på 70-talet. ”Just så sa mommo när moffa dog” för att citera händige släktingen.

Bland deltagarna fanns också tre herrar som omväxling. En av dom såg misstänkt bekant ut, men jag var säker på att jag tog fel, den mannen jag tänkte på kunde det väl ingalunda vara? Jodå, när jag såg namnet i deltagarförteckningen fick jag bekräftelse.

Jag talade om för honom att vi känner varandra sen tidigare och att jag stod på (kommando)bryggan tillsammans med honom när han hade vakten en gång för länge sen. Också 70-tal tror jag bestämt. Det hade han inget minne av så jag plågade inte honom med några fler detaljer. Han hade tydligen förträngt mig för länge sen. 😀

Ganska lustigt. Damen som knappt kände mig förr kom i håg mig men inte herrn som jag till­brin­gade en hel del tid med en sommar. Så kan det vara. Hos vissa människor lämnar vi spår, hos andra inga alls.

av

23.10 – Mia-prövningar

Starkt
Lyckligtvis fick hon börja med att slicka av mitt finger så jag upptäckte att nåt var på tok. Hon fnyste och ruskade på huvudet, vilket fick mig att provsmaka kapselinnehållet. Oj! Det brände på min tunga också.

Mia har för all del sin egen vitaminburk, men då och då brukar jag klämma ur en kapsel Omega 3 efter­som det är lika nyttigt (enligt kostråd jag läst) för henne som för mig. Det var bara det att jag hade öppnat en ny burk som ska vara nyttig för lederna och den innehöll ingefära.

Stackars kisse! Den tavlan ska jag inte göra om. I fort­sätt­ningen får hon sköta sina leder själv och nöja sig med okryddad Omega 3.

Störd nattvila
Natten mellan lördag och söndag blev orolig. En timme efter midnatt vaknade Mia och jag av springet av små klo­försedda tassar på mellantaket till sov­rum­met. Mössen håller på att installera sig för vintern. Efter ett tag tystnade ljudet och vi somnade om.

02.07 var det dags för nästa väckning. Regnet forsade ner på taket och ljudet som Mia är så rädd för hördes igen. ”Snälla matte släpp ut mig” pep hon vid dörren.

Jag hämtade henne och la henne i sängen bredvid mig och hade nästan somnat när jag kände att hon hoppade ner. ”Snälla matte släpp ut mig” pep hon vid dörren igen.

Det blev en repris på hämtningen som också den slutade med att hon hoppade ner efter en stund och ville ut. ”Nej” ropade jag med eftertryck och tillade att hon skulle stanna inne.

Efter ytterligare en ljudlig konsert som inte gav önskat resultat, hoppade hon upp med fram­tassarna på dörr­hand­taget i förhoppning om att kunna öppna dörren. Efter en kort stund lyckades hon, bara för att mötas av nästa (jag har dubbla dörrar ut till verandan).

Hon praktiserade samma teknik på den, men var tvungen att ge upp så småningom. Klok av tidigare ut­bryt­nin­gar låser jag den dörren också numera. Jag hörde några lågmälda protester, men vid det här laget insåg hon att slaget var förlorat. Lyckligtvis hade regnet avtagit under tiden så skräckljudet hördes inte längre, annars hade hon säkerligen fortsatt.

En god stund senare hörde jag hennes ”här kommer jag-läte” och kände att hon hoppade upp på täcket. Där la hon sig äntligen till rätta. Strax efteråt slog klockan tre.

Hur i all världen ska jag kunna lära henne att störtregn mot plåttak inte betyder fara?

 

av

22.10 – Problemlösning och äpplen

Jag har haft privatundervisning, provkört nya programmet, laddat för i morgon och skalat äpplen.

Privatundervisning
10.04 visade Silverpilens klocka när jag hade åkt ett par hundra meter på byvägen. Jag borde redan ha varit på plats enligt överens­kom­melsen, men hade aviserat tio minuters försening.

Ämnet för dagen var bildhantering. Överföra från kamera, bearbeta i Picasa och ladda upp på webben. Efter två timmar var både ”elev” och jag nöjda.

Provkörning
Mia väntade på trappan då jag kom hem. Det var dags för hennes lunch tyckte hon så jag serverade den och värmde gårdagens middag till mig själv. Sen tog jag i tu med TeamViewer för att utforska vilken nytta jag kan ha av programmet.

Förutsättningen för att fjärranslutningen ska fungera är givetvis att båda datorer är påkopplade, alltså måste jag ha hemdatorn och TeamViewer i gång om jag ska komma åt innehållet på distans. Den lilla procedur som krävs för att starta kommunikationen kräver bemanning insåg jag, båda dato­rer ska ange ett ID-nr och ett engångslösenord innan förbindelsen etableras.

Det var inge’ bra, hemdatorn är ju obemannad… Jag var redan på väg att lägga ner hela idén, men kollade ändå inställningarna och hittade en som var avsedd just för att komma åt en obemannad dator, så nu är det problemet ur världen. 🙂

Laddad för morgondagen
I morgon är det kurs i Hitis bibliotek. Nån datorprojektor finns inte på plats, så jag hämtade en låneprojektor idag. Jag behövde också få reda på om det finns en filmduk så jag ringde biblioteksföreståndaren på eftermiddagen. Nej, nån sån finns inte heller fick jag besked om. Följdfrågan blev given: ”Finns det en vit vägg som jag kan visa på?”. Det fanns det.

När jag hade avslutat samtalet kom jag på att jag hade glömt en annan viktig sak – finns det trådlöst bredband? Jag har inget mobilt bredband till Zenbooken, utan brukar anlita det öppna nätverket som finns på ön. Men frågan var alltså om det finns nån accesspunkt i Hitis?

Sedan anställningsintervjun hos Region Åboland (2006) kom jag i håg att jag hade fått en pre­sen­ta­tion av ett Wimax-projekt och googlade för att se om Hitis var inkluderat i det. Jag hittade en PowerPoint-presentation där det fanns en karta över utbyggnaden och kunde konstatera att så var fallet. Så bra, då var ett problem till löst.

Jag laddade också ner tidtabellen för Rosala II för att försäkra mig om att jag inte skulle missa avgångstiden från Kasnäs. Och för säkerhets skull skrev jag också ut en karta från Google Maps så att jag säkert hittar till biblioteket, så nu är jag rustad. Bara att stoppa ner datorn och det material jag behöver.

Äppelskal
Fallfrukten från kaneläppelträdet har väntat ett bra tag på att jag ska göra nåt med den. Det fick bli avrundning på dagen.

Det var drygt att skala äpplena och kärna ur dom – kärnhusen var nästan lika stora som äpplena. Men så småningom blev det några burkar äppelmos. Tre av burkarna ska jag ge bort, men en liten behåller jag. Min kon­sum­tion av äppelmos är minimal.

Det syntes knappt att jag hade minskat på innehållet i äppelkorgen. Där finns säkert minst fem kilo till, så det kanske blir fler burkar mos eller nåt annat med äpplen som stomme. Ugnsstekta äpplen med vaniljsås är ju en stor favorit så det kanske jag skulle slå till med?

av

21.10 – Socialt veckoslut

Jag har varit på privat visning, tagit en nostalgitripp, tvättat arvegods, fått en datorspekulant och har haft tebesök.

Privat visning
Igår var jag inbjuden på eftermiddagskaffe till händige släktingen. I besöket ingick en privat visning av det nybyggda vedlidret som blev klart i somras.

Som vanligt var allting byggt med omsorg och eftertanke in i minsta detalj. Kronan på verket var hållarna till takrännan. Jag kan inte minnas att jag nånsin har sett såna gjorda i trä? Men det var inte nog med det – varje hållare hade ett unikt mått för att rännan skulle få rätt lutning. De’ ni!

Om jag hade haft kunskap och förmåga att göra dom i trä, hade jag utan tvekan tillverkat alla hållare i samma stor­lek och varierat höjden i stället. Men såna simpla konstruktioner gills förstås inte av den här bygg­herren. 😀

Inne i vedlidret rådde militärisk ordning, både på verktyg och ved. Den var lika noggrant placerad som pusselbitar i ett färdigt pussel. Vedstöttorna gick att ta bort efter hand som veden förbrukades för att skapa bättre sväng­rum när man fyllde på. Som sagt, genomtänkt och noggrant, ett nöje att se och inte den minsta likhet med mitt vedlider.

Nostalgitripp
I stället för att ta i tu med det jag borde i morse, satte jag i gång med att skanna gamla fotografier efter fru­kost. Dels foton från mitten av 60-talet och dels foton i gamla album. Bland annat hittade jag en bild på mor­mors morfar och mormor där dom är 86 år gamla enligt mosters notering.

Arvegods i tvätten
Strax före tolv blev jag avbruten av ett SMS där jag fick frågan om det passar med det avtalade be­söket? Jisses, det hade jag helt glömt bort, idag skulle ju datorspekulanten komma!

Jag bad om en timmes respit och skyndade mig att tvätta mig och klä på mig efter att ha fyllt tvätt­maskinen med gardiner. Och minsann inte vilka gardiner som helst! Mormor använde dom först i ett antal år och efter hennes död (1991) övertog mamma dom. Nu är dom hos mig för att hängas upp i sov­rummet. Mormor småler säkert i sin himmel. Eller skrattar gott kanske?

Datorspekulant
Vår invandrare i byn (”amerikanen”) nämnde för ett tag sen att han övervägde att köpa en begagnad bärbar dator. Just då tänkte jag inte så mycket på det, men senare kom jag på att jag gott kan avvara min gamla HP som gjordes om till ”surfdator” för nåt år sen, så jag meddelade honom förra veckan att han var välkommen att ta en titt.

Efter kaffe med medhavd glass och en pratstund fick han fakta om den gamla häcken (inköpt 2005) och den utlovade titten. Han tyckte att den nog skulle bli lämplig för hans behov, men ville gärna konsultera sin son innan han fattade ett slutgiltigt be­slut och undrade om jag kunde vänta till dess? Det kunde jag själv­klart, det är ju inte så att folk står i kö för att få köpa den.

Om sonen mot förmodan avråder honom, tror jag att jag lägger ut den på öns bytesbörs på FB. Eller så behåller jag den som reserv till reserven, återstår att se. Den begär ju inte mat.

Tebesök
En stund innan vi var klara med ”förhandlingarna” knackade Grisen/Tvillingen på. När hon ringde igår föreslog jag ett besök idag om hon inte hade nåt roligare för sig. Hon lovade inget utan skulle se vad hon kände för. Roligt att hon kände för ett besök.

Eftersom jag nyligen hade stigit upp från kaffebordet, nöjde jag mig med att se på medan hon drack te och åt glass. Fel, jag pratade medan hon åt och drack. 😀

Hon satt snällt kvar och höll mig sällskap tills det började skymma, sen tyckte hon det var dags att åka hem och se till sitt hus. Fint att avsluta dagen med en trivsam pratstund.