av

2.12 – Advent och annat

Jag har lärt mig ett nytt ord och känner mig lurad, har haft besök i julpyntet, fått hjälp från tant­akuten och mental påfyllning.

Nytt ord
Jag känner till ett antal ord som slutar på –fil, men ordet halofil var nytt för mig när jag stötte på det härom dan. Ordet finns inte heller i Svenska Akademiens ordlista så jag konsulterade ett par källor på nätet, varav den seriösaste torde vara Sveriges nationalencyklopedi.

Halofila bakterier och växter gillar eller gynnas av att leva i salthaltig miljö. Så nu vet jag det. Lite tillspetsat kan man kalla mig också halofil eftersom jag gillar salt och har/har haft för låg natrium­nivå. 😀

Rationaliseringsförslag
För att minska förvirringen (min) föreslår jag att man slår i hop 1a advent, 1 december och Lilla jul. Då slipper man fundera på vad det är man ska fira när.

Lurad
I morse öppnade jag lucka två i julkalendern. Men den var tom! Jag blev bokstavligen snuvad på konfekten.

För att komma över den traumatiska upplevelsen tror jag att jag behöver konsultera min vän psyko­logen eller nåt annat hjärnskrynklarproffs. Tur att jag är vuxen och inte ett litet barn, annars hade jag ju fått men för livet. 😀

Så bra att jag kan kompensera det med den nyfunna finlandssvenska julkalendern! Alla FB-vänner i Sverige har givetvis fått länken.

Besök i julpyntet
En av dagens programpunkter var givetvis att gå upp på vinden för att hämta adventsljusstakarna. Den som ska förses med levande ljus ligger överst i lådan med julpynt så jag tog ner den också.

Hittills har innehållet fått vara i fred för mina ”husdjur”, men tydligen fanns det inget roligare att tugga på än en röd frigolitkula som satt på en ljusmanschett. Till och med halmbockarna verkade orörda, fast jag har förstås inte inspektera hela innehållet än så länge.

Tänk om Mia kunde få gnagarna att försvinna, men jag förstår problemet. Dom små rackarna har förstås en massa gångar som hon inte kommer åt.

Hjälp från tantakuten
Några minuter före händige släktingens besök för ett par dar sen hade jag utövat kraftigt våld på stickproppen till skriv­bords­lam­pan och lyckats få ”kontaktbenen” att försvinna in i kontakten. Det har jag aldrig råkat ut för tidigare, men ilskan över dom barnsäkra uttagen fick mig att ta i mer än dom tålde.

När det nu finns så stort utbud på det mesta kunde man väl ta fram eluttag som säljs enbart till barnfria familjer? Eller konstruera ett uttag som har barnsäkert lock i stället. Grrr.

Mina tafatta försök att förhindra att benen åkte in i fortsättningen gjorde ju ingen nytta så sagda släkting tog över och gjorde sig än en gång förtjänat av sitt epitet. Fast han var inte riktigt nöjd med konstruktionen, ändan på stoppskruven stack ut för långt tyckte han.

Utmärkande för en äkta konstnär är att han aldrig är riktigt nöjd med sitt alster har jag läst nånstans. Det gäller släktingen också. Herr grannen lider förresten av samma ”åkomma”.

Idag ringde släktingen och frågade om jag var hemma, han skulle strax komma förbi och fixa finliret. Jodå, jag var hemma, så det gick bra. Jag var fullt sysselsatt med att försöka kränga på mig ett par snöskoterbyxor som jag hade hittat i en plast­säck bredvid julpyntet.

Så smärt har släktingen sällan sett mig. Jag lyckades med nöd och näppe (läs våld) få igen blixt­låset över magen och stod rak som en staty när han kom.

Lyckligtvis inskränkte sig min insats till att förhindra att metallsmulorna flög omkring, vilket jag kunde göra genom att vika ner överkroppen från höfterna. Att sitta ner på huk hade varit stört omöjligt. Jag fick faktiskt bistå med snabblim också, men då fick jag ju också stå rak så det gick bra.

Nu är kontakten som ny och jag kommer aldrig nånsin att dra ur den igen!

Mental påfyllning
Vid kaffetid kom skyddslingen som aviserat. Det är alltid lika intressant att höra vad han har haft för sig sen sist och diskutera ”människohantering”.

Över kaffet ”dissekerade” vi bland andra ett par av medlemmarna i hans team. Som teamledare gäller det ju att kunna hantera både kreti och pleti.

Det känns bra att känna igen per­son­lig­hets­typerna och få bidra med egna erfarenheter. En av dom få fördelarna med att ha ena foten i graven. 😀

Vi avslutade med glögg och konstaterade att vi ses vid jul nästa gång. Bara femton arbets­dagar till dess hade han räknat ut den unge mannen.

Vilken tur jag har som får umgås med såna också emellanåt.

av

1.12 – Luckor, verktyg och värme

Jag har öppnat tre luckor, testat ”pirran” i snö, tinar snöverktygen och har sänkt värmen.

Tre luckor
Idag har jag öppnat första luckan i tre kalendrar. En analog (med choklad) och två digitala.

I år har tydligen alla företag kommit på samma idé. Jul­kalender ska de’ va’ för att öka antalet be­sö­kare till sajten. Jag begränsar mig till bokklubbens och IDGs kalender.

Pirran godkänd
Eftersom det började sina i vedlådan passade jag på att testa tvåhjulingen i snö. Den tog sig fram nästan bättre än på bar mark tack vare att snön ger ett jämnare underlag och förhindrar att däcken sjunker ner i mossan. Ett rent nöje att bära in ved numera.

Undrar om den fungerar i vindstrapporna också? 😀

På upptining
Som avslutning på dagens digra snöskottning bar jag in snösläden i köket. Redan när jag började skotta tyckte jag den gick trögt och konstaterade att den hade ett lager is ställvis undertill.

Isbildningen kommer sig av min noggranna skott­nings­tek­nik. Eftersom marken är blöt under snön och jag skottar så djupt att snösläden blir blöt undertill bildas så småningom ett islager.

Nu står den som sagt på upptining i köket. Det tyckte Mia var jätteroligt. Efter att ha strukit sig mot den för att markera att den också är hennes, hjälpte hon gärna till med avisningen.

Snöskoveln står i badrummet av samma anledning.

Sänkt värme
Dom senaste två dagarnas fåtal minusgrader kändes mycket kallare inne huset än nuvarande -9. Enda skillnaden är vinden. Igår full storm, idag så gott som vindstilla. Därmed har isen fått chans att börja lägga sig uppe i viken.

Apropå kyla så var det faktiskt +3,2 kl 8.00 den 1 december i fjol och hela månaden var varm eller mycket varm (+8,8 den 27.12!) bortsett från några enstaka dagar. Då kanske vi får en likadan vinter som 2010 i år?

För att ha lite marginal till kallare väder har jag sänkt värmen på elementen. Det mår plånboken också gott av. 🙂

av

29.11 – Minne

Rubriken får mig att associera till en av dom roligaste snapsvisor jag hört: ”Minne, jag har tappat mitt minne, är jag svensk, eller finne, kommer inte ihåg…” Men det är nåt helt annat jag minns.

Idag diskade jag nämligen mina vackra kristalljusstakar och kom att tänka på att dom har överlevt tre flyttningar. Sen gick tankarna till personen jag fick dom av.

Det måste ha varit runt 1985 för jag minns att jag bodde i Hammarkullen i Göteborg och tjejen jag övertog lägenheten efter var ”skyldig” till att jag träffade den här personen.

Om jag minns rätt fick jag två ljusstakar som födelsedagspresent två år i rad, men alla fyra är i olika höjd. Givaren var en vacker och udda man från Etiopien. Med udda menar jag vitt skild från alla andra människor jag har träffat.

Om det berodde på hans kulturella bakgrund eller enbart på hans per­son­lig­het kan jag inte avgöra? Det är bäst att tillägga att ”udda” är ett positivt ord för mig. Alltså annor­lun­da på ett tilltalande sätt.

Alula som han hette, var inte bara snygg, välklädd och välvårdad, han hade också en inbyggd vär­dig­het som gjorde att man la märke till honom trots att han var tystlåten och tillbakadragen. Speciellt inför obekanta.

Det tog lång tid att komma honom in på livet. Jag upplevde att han alltid höll en viss distans till människor som inte stod honom nära. Men så småningom blev vi goda vänner och han kände sig otvungen i mitt sällskap.

Den kvällen han bjöd på etiopisk middag hemma hos sig kändes som om jag äntligen hade hans fulla för­troende. Då hade vi redan känt varandra ett par år.

Jag kan inte påstå att han var min pojkvän. Han var nog lika mån som sin frihet som jag. Vi träffades ganska sporadiskt och gick aldrig ut till­sammans. I så fall kom vi överens om att träffas på hans favo­ritställe, en klubb nere på stan som huvudsakligen besöktes av invandrare. Både han och jag gillade dansmusiken som spelades där så det passade utmärkt.

När jag dök upp på klubben nickade han och smålog, men kom inte fram förrän efter en stund. Det hände också att jag gick fram först. Det verkade han inte ha nåt emot heller men det kändes som om det var viktigt för honom att vi båda fick se oss om en stund först och heja på andra bekanta. En dis­kret och tillbakadragen man som sagt.

En sommar när jag var hemma på semester samtidigt som mormor och (styv)morfar var på besök ringde han och ville höra hur jag hade det. Morfars öron växte flera decimeter när han hörde att jag pratade engelska. Det gjorde vi bara för att jag tyckte att då hade jag ingen favör av mitt modersmål.

När samtalet var slut utbrast morfar i en längre harang till mormor. Visste hon att jag umgicks med en utlänning och vad tyckte hon om det? Mormor sa inte så mycket utan tyckte att jag var gammal nog att avgöra vem jag ville umgås med.

Sen blev det regelrätt förhör. Hade jag pratat med en man? Varifrån kom han, vad gjorde han, hur gammal var han, vilken utbildning hade han, etc, etc. Eftersom jag visste vilken inställning morfar hade till andra nationaliteter, retades jag med honom och frågade om han skulle godkänna en tysk eller en italienare. Ingendera förstås.

Till slut talade jag om att det var en svart man från Etiopien. Då höll morfar på att krevera. Svarta var nåt av det värsta han visste. Till saken hör att morfar var walesare och bodde med mormor i England som redan då hade en hel del svarta och mörkhyade invandrare.

Men hur kunde jag umgås med en sån tyckte han. Jag förklarade att vi var goda vänner sen flera år och att jag gillade Alula skarpt. Han suckade tungt och såg bedrövad ut men kunde ju inte göra nåt åt ”katastrofen”.

Det kändes gott att sätta ljus i Alulas ljusstakar och minnas en varm och generös människa som har lämnat oförglömliga minnen. 🙂

av

28.11 – Snö, reklam och annan soppa

Jag har skottat snö, retar mig på 48, stinker vitlök och strömbrytaren är på G. Mia är mest innekatt.

Snöskottning
Idag kom den då äntligen, den efterlängtade snön! Marken är vit och fin och livet känns ljusare. Det kändes jätteroligt att få ta fram snösläden igen och skotta.

Och Silverpilen var förstås igen­snöad. Om jag hade varit lite förutseende igår hade jag slängt på kapellet, men så fiffig var jag inte. Men jag har ju all tid i världen att putsa snö så det är inge’ synd om mig.

-2,4 grader (kl 17.40) borgar för att den ligger kvar och enligt prognosen blir det mera snö i morgon. Skönt, då slipper vi vattenklafset och kan börja plocka fram vinterkläderna.

48
Jag begriper inte att inte Konsumentverket ingriper mot allsköns osaklig TV-reklam? Just nu görs reklam för ett antal kroppsvårdsprodukter som gör att man känner sig fräsch i 48 timmar bara man använder just den produkten.

Det gäller allt från barnblöjor och hårvårdsprodukter till hudlotion och deodoranter. Och varför just 48 timmar? Hur kan dom styrka det? Vad händer om jag börjar lukta svett redan efter 24 timmar, får jag pengarna tillbaka då?

Logiken är dessutom helt obegriplig, åtminstone för mig. För att deodoranten ska kunna hålla mig fräsch i 48 timmar kan jag ju inte tvätta mig under den tiden? Hur tänker dom? Det kanske egent­ligen är en kampanj för att spara på vatten?

Vitlöksångor
För ett par dar sen greps jag av en intensiv längtan efter gulaschsoppa när K-butiken hade extrapris på malet kött (köttfärs). Efter snöskottningen googlade jag efter ett recept och hittade ett som jag tyckte verkade bra. Egent­ligen ska soppan göras på nötkött i bitar, men det går lika bra på malet kött tycker jag.

Jag modifierade receptet efter eget huvud och egna smaklökar. Mera vitlök och andra kryddor än det stod i receptet gav en mustig smakupplevelse. Som pricken över i la jag på en generös klick med crème fraîche smaksatt med salt, cayennepeppar och pressad vitlök. Mums fili­babba!

Receptet var omgjort till två portioner men räcker gott till tre. Fast i morgon har jag beställt Kerstins fiskbiffar. Dom jag åt förra gången var jättegoda så jag tar gärna en repris.

Strömbrytare på G
I eftermiddags fick jag mejl från Wuorio att dom har beställt min strömbrytare. Det tycker jag är utmärkt service!

Det ska bli intressant att se vad den kostar? Den som Trollkarlen hade köpt kostade 3,30 € så jag kan tänka mig att Wuorio tar minst 4 € om inte mer. Men det är den värd, jag slipper ju åka flera mil för att hämta den.

Mest innekatt
Det var visserligen roligt att busa i snön när matte också var ute, men annars gör Mia bara korta turer ut. Förmodligen har fler av hennes jaktbyten bäddat ner sig för vintern eller så tycker hon annars bara att det är skönt att vara inne och stretcha lite. 🙂

av

27.11 – Inte nödställd

Jag har fått besked om strömbrytare, haft upphängningsproblem, monterat snöskydden och fått kontakt med en ny tanktömmare.

Mellanströmbrytare
I måndags fick jag besked från en man/herre/gubbe på Elexi att jag kunde vända mig till Wuorios för att få köpa en bronsfärgad mellanströmbrytare och att om inte dom hade, kunde dom beställa den från Elexi. Att den lustigt nog inte finns i Elexis nätbutik kommenterade han inte, men strunt samma bara jag får tag i den.

Upphängningsproblem
Idag tog jag i tu med kaoset i vindstrappan, dvs för­va­rings­påsen som rasade ner härom dagen. Först gällde det att hitta en upphängningsanordning som pallar med vikten.

Järnstången med hål i ändarna som låg uppe på vinden hade blivit perfekt, men den var tyvärr för lång. I vedlidret hittade jag en trälist, men då var den för bred för att kunna träs genom överkanten på tygpåsen. Tillbaka med den och tänka om. Då fick jag syn på en gammal an­tenn­ka­bel. Den skulle ju bli perfekt!

Jag mätte upp en lämplig bit, kapade och drog av höljet runt koppartråden. Tyvärr var koppartråden så mjuk att den gav efter för minsta tyngd trots att jag virade den runt skruvarna ett par varv. Bort med den och tillbaka till uthuset.

Järntråd var förstås en lösning, men den jag har var inte tillräckligt kraftig. Men ett buskstöd skulle ju bli idealiskt! Efter att jag hade rätat ut böjen något blev det perfekt.

Den delen som ska stickas ner i jorden sitter kvar på var sida om påsen, men det gör ju inget. Vid behov blir upphängningsanordningen lätt som en plätt buskstöd igen. Med två krokar i stället för skruvarna jag hade satt dit hänger påsen stadigt och tål vikten, förutsatt att tyget inte är murket förstås.

Innan jag hade sorterat och fyllt på innehållet hade det gått nästan tre timmar. Så kan man (=jag) få tiden att gå.

Snöskydden monterade
När jag nu ändå var i farten med diverse verk­tyg hämtade jag snöskydden och skruvade dom på plats. Som på beställning kom några snöflingor dalande när jag var klar. Det kallar jag perfekt tajming. 🙂

Ny tanktömmare
Idag gick larmet till avloppstanken. Det var väntat – när jag gluttade ner i tanken förra veckan förstod jag att det snart var dags. Förra tömningen gjordes den 20.6 så jag är fullt belåten med mitt snå­lande.

Som vanligt ringde jag samma tanktömmare som tidigare, men fick beskedet att han har slutat och att jag skulle kontakta en annan person i stället. Den personen var minsann inte lika lätt att få tag på! Efter fem påringningar och ett SMS fick jag äntligen prata med honom.

Han erkände att han hade varit svår att få tag på just idag och lovade dyka upp senast måndag, even­tuellt tidigare, men i så fall skulle han höra av sig. Så bra, då kan jag släppa det ärendet. Åtmin­stone tills på måndag, för kommer han inte då är det risk för översvämning. 😦

av

Osynligt

Otacksamt med osynligt arbete… Enda resultatet var att kvisthögarna blev högre och att jag hade smutsiga arbetsskor och -handskar när jag var klar.

I stranden syns ingen skillnad – än. Men nästa sommar lär det göra det. Lövverket på nypon, olvon och hägg bör minska betydligt. 🙂

av

25.11 – Blandad komp(l)ott

Jag har jul på trappan, vinter på bryggan och kaos i vindstrappan. Jag har fått en halv födelse­dagspresent och haft besöksdag. Mia är vid vigör igen.

Jul på trappan
Enligt Wikipedia var det lilla jul  igår så jag plockade fram och hängde upp ljusslingan som jag brukar ha ovanför trappan. Idag har jag blivit upplyst om att lilla jul infaller samtidigt som första advent så nu är jag lite förvirrad, men ljusen får allt hänga kvar tills jag tröttnar på dom. Det brukar bli nån gång i slutet av januari.

Vinter på bryggan
Jag tyckte också det var dags att ”vika ihop” bryggan innan vattnet dränker förlängningen. I stället för att fira ner den med rep som jag testade i somras beslöt jag att det gick enklare om jag stod i vattnet bredvid bryggan.

Jodå, det gick utmärkt bortsett från att jag fick vatten i stöveln. Jag var säker på att skaften på Croqs-stövlarna skulle räcka till men tänkte inte på att dom har hål i överdelen på skaftet för att det ska vara lättare att dra på dom. En liten felkalkylering med andra ord.

Kaos i vindstrappan
Det var inte riktigt min dag igår. I samband med att jag plockade undan i verandan öppnade jag vindsdörren för att ställa in sånt som skulle upp på vinden. Efter ett tag hörde jag ett prass­lande ljud och en lätt duns. Tygsäcken där jag förvarar pappers- och plastpåsar hade rasat ner. Tyget höll inte längre för tyngden.

Just då hade jag ingen lust att göra nåt åt eländet så jag stängde dörren. Det får bli en annan dag.

Halv födelsedagspresent
Trollkarlen ville uppvakta på min födelsedag med nåt jag behövde hjälp med sa han. Det enda jag kom på var strömbrytare till lampetterna, vilket jag nämnde senast vi sågs. Igår kväll kom han försedd med strömbrytare och verktyg.

Tyvärr hade han bara fått tag på en bronsfärgad strömbrytare så han hade köpt kabel med färdig­monterad strömbrytare till den andra. Efter att ha granskat konstruktionen kom vi fram till att det skulle bli oerhört krångligt att byta kabel så det blev en halv present tills vidare.

Den av oss som först hittar en bronsfärgad mellanströmbrytare köper den bestämde vi. Sätta på den på plats kan jag göra själv.

Besöksdag
Rasandet fortsatte idag. Värme-elementet i sovrummet dråsade i golv strax innan Filosofen var på ingång för te. Men jag hann faktiskt bära in vatten, duka bordet och skruva fast elementet innan han dök upp.

Världen blev väl inte värst mycket bättre efter vårt samtal, men det blev en gemytlig pratstund som vanligt om ditt och datt efter hand som tepåsarna förbrukades.

Nästa besökare nekade bestämt till erbjudande om kaffe. Min före detta granne meddelade för ett tag sen att jag hade vunnit på Röda Kors-lotteriet och sa att hon kunde komma med vinsterna vid tillfälle. Jag föreslog att hon kunde behålla vinsterna men se det gick inte. Idag gjorde hon slag i saken och kom med en påse innehållande ett kaffepaket och ett ljus.

Kaffepaketet fick hon behålla. Jag har säkert druckit upp mer än så med tanke på alla gånger hon har bjudit mig på kaffe.

Mia vid vigör igen
Igår hade Mia riktigt ont och var inte sig själv på hela dan. Hon gick ut som vanligt på morgonen men när hon kom in tillbaka drygt två timmar senare reagerade hon kraftigt när jag strök henne över högra bakbenet.

Det var förstås omöjligt att veta vad hon hade råkat ut för. Jag hade flera teorier men dom gjorde ju ingen nytta. 😦

För ovanlighetens skull föredrog hon att stanna inne trots att jag höll till ute. Men senare på efter­mid­dagen gjorde hon mig sällskap när jag frågade om hon ville följa med till stranden (se första bilden). Jag såg att hon rörde sig stelbent men det gick ändå bra att gå och hoppa upp på båten så det värsta hade gett med sig förstod jag.

Idag verkar hon vara återställd även om hon har vilat mer än vanligt. Jag kan lyfta upp henne utan att hon säger ifrån och stryka henne över bakbenet utan att hon reagerar. Så skönt, då slapp vi ett nytt vete­ri­när­besök.

av

Frihet

Frihet är att:

  • Slippa passa tider
  • Äta när jag är hungrig
  • Vila när jag är trött
  • Ge efter för impulser
  • Få göra vad jag vill, när jag vill
  • Slippa bli ifrågasatt
  • Få välja mina vänner
  • Omprioritera utan att behöva ta hänsyn
  • Ändra mig när som helst
  • Få välja TV-program utan diskussion
  • Kunna komma och gå som jag vill
  • Sova bort en hel dag
  • Slippa en hyresvärd
  • Slippa anpassa mig efter någon annan (än Mia)
  • Få tycka och tänka som jag vill
  • Strunta i att laga mat, diska och städa om jag inte känner för det
  • Tillbringa tid vid datorn utan att någon protesterar eller blir lidande
  • Slippa höra vad och hur jag borde göra
  • Umgås när jag känner för det
  • Strunta i hur jag är klädd eller hur jag ser ut
  • Få leva i ett fredligt land
  • Ha nära till skogen
  • Inte ha grannar vägg i vägg
  • Slippa engagera mig i barn och barnbarn
  • Få lyssna på tystnaden
  • Få bo nära naturen
  • Kunna gå ner till stranden och bada på sommaren
  • Få uppleva årstidsväxlingarna inpå knuten
  • Få stanna upp och njuta när och var som helst
  • Inte behöva be om lov
  • Slippa motivera och argumentera

Kort sagt:
Att få bo ensam med en katt i litet hus ute på landet med nära till skogen och sjön. Ett hjärt­innerligt tack till alla himmelska och jordiska makter som gjort det möjligt! 🙂

av

22.11 – Julaktigt

Igår började jag jullovet och firade julafton i förskott. Idag har jag ägnat mig åt administration och reviderat kursplanen. Mia har haft ledig dag.

Jullov
Peppad av ”Simply The Best” som råkade spelas på  bilradion åkte jag till årets sista kursdag igår. Den blev tyvärr ingen succé för två av deltagarna – en fick inte sitt lösenord till e-posten att fungera och den andra blev inte insläppt på Amos av nån konstig anledning. Trist. Men för resten av gruppen fungerade allt som det skulle tack och lov.

httpv://youtu.be/GC5E8ie2pdM

Dagen till ära serverades gräddtårta till pauskaffet. Deltagarna tyckte atmosfären hade varit trevlig och enligt kursutvärderingen var alla nöjda med både innehåll och genomförande. Flera av deltagarna ville återkomma på nästa som börjar i januari. Roligt att höra. 🙂

Julafton i förskott
På väg till kursen stannade jag för att hämta ut tre paket, men fick fyra. Bra utdelning. Det fjärde som jag ännu inte hade fått avi på, visade sig vara det nya tangentbordet.

När jag kom hem blev det julafton i förskott. Jag började med rullen från Lantmäteriverket. Äntligen vet jag exakt hur byns gränser ser ut. Synnerligen originella som framgår av bilden.

Nästa var paket från mamma med några ”arvs­förskott” som hon inte längre har användning för och en påse med rea-grejer från Ellos. Sen slet jag upp plasten runt tangentbordskartongen och hade syssel­sättning i ett par timmar innan allt fungerade som det skulle.

Att det krävs 50 MB programvara för att anpassa tan­gent­bords­in­ställ­ningar­na känns lite mastigt, men om man vill använda specialfunktionerna är det nödvändigt. Jag har inte hunnit testa alla, men är helnöjd med skrivkänslan.  Så ska ett tangentbord fungera!

Att det finns en inbyggd touchpad är heller inte dumt. Jag övervägde först att pensionera min Roller Mouse, men ogillar trögheten i knapparna för vänster- och högerklick på tangentbordet så jag åter­gick till den trots allt.

Administration och ny kursplan
Förmiddagen gick åt till diverse administration. När jag var nästan klar ringde rektorn och undrade om jag kan tänka mig att hålla kurser i Kimito också eftersom min kollega inte har möj­lighet att hålla några kurser under våren. Det kunde jag förstås.

Direkt när jag var klar med det jag höll på med satte jag i gång med att rita in ett par kurser till i kurs­planen och mejlade den till rektorn. Om alla kurser blir av, har jag kurs två dagar per vecka från ja­nuari till maj utspridda på fyra orter.

 

Idag har Mia haft ledig dag.