av

12.8 – Bland flora och fauna

Det är tidsödande att vara vetgirig, jag har planterat i sjön, kapat buskar och pratat med en groda.

NateTidsödande
I söndags satt jag minst i en timme och bläddrade i Småkryp, Våra vanligaste växter och Nordens flora för att hitta allt jag ville veta. Och när jag väl har hittat vilken växt eller insekt det är frågan om glömmer jag det lika fort. 😀

Min kompis i vattentunnan var i alla fall en virvel­bagge, det som jag har påstått är hornsärv är hår­slinga (jag hittade också hornsärv i sjön) och den fantastiskt vackra vatten­växten som jag har ”tappat på flaska” torde vara nära släkt med ålnate. Bladkanten på ålnaten ska vara fint tandad, men dom här bladen är då inte det, så det rör sig allltså om en annan sort.

Mitt bläddrande gav också namnet på en växt som jag hittade i strandkanten under min lilla ex­kur­sion. Fackelblomster heter den. Lite förvirrande är att det finns en annan blomma som har samma sorts växtplats men den heter strandfackla. Alltså kommer jag förmodligen att blanda ihop dom.

FackelblomsterPlanterat i sjön
Att plantera i vatten är inte det enklaste. Jag fick för mig att fackelblomstret skulle kunna trivas under alen i min strand och tog med mig ett par exemplar med rot. Får se hur det lyckas?

Kapat buskar
Det var dags att hyfsa till syrenerna på baksidan av bersån tyckte jag igår, alltså skred jag till verket. När jag var klar hade jag fyra högar att städa undan men då sinade entusiasmen som vanligt. Jag åt och la mig i hammocken i stället.

Det blev ingen lång siesta. Jag vaknade abrupt av att regnet slog mot taket på hammocken. Ha, så bra, då blev jag arbetsbefriad!

Den sista regnskuren kom kvart över fyra i morse. Regnsmattret mot taket gjorde att Mia prompt skulle ut så hon fick sin vilja igenom, men den här gången gick jag tillbaka och la mig ett par timmar till.

Dagens projekt var alltså att bära bort kvisthögarna. Så vad gjorde jag? Jo, jag decimerade borst­spirean i stället. Den växer i ena änden av bersån och har blivit synnerligen gles, så jag bestämde att den skulle jämnas med marken.

På så sätt fick jag två nya högar förutom dom fyra tidigare, men faktiskt städade jag bort allihop och sopade berget efter mig. Sen behövde jag ett svalkande dopp (i 24 gradigt vatten) och tog ledigt resten av eftermiddagen.

GrodaPratat med en groda
Jag är såå glad över varje groda jag får syn på. Utom dom som hoppar omkring på diskbänken för­stås. När grodorna försvinner betyder det att vattenkvaliteten är dålig. Dom är tydligen extra känsliga.

Då kan man ju undra varför dom föredrar att hålla till runt huset? Bland vintergrönan verkar dom trivas extra bra. Fast dagens stiliga groda låg för all del i gräset framför vattentunnan. Det var snudd på att jag trampade på den innan jag upptäckte den.

”Vad gör du här?” frågade jag men fick inget svar. Grodan låg kvar trots att jag gick runt den flera gånger. Det fick mig att tro att den var skadad (förlåt mig Mia) men när jag petade på den hoppade den vigulant i väg en bit.

Mia syntes lyckligtvis inte till annars hade den stackaren garanterat blivit jaktbyte. För att rädda den motade jag i väg den till vintergrönan, därifrån den troligen kommit. Då och då hör jag kväkanden därifrån. 🙂

av

10.8 – På land och till sjöss

Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vatten­sork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.

Klocka 2Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-ny­he­ter­na.

Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.

Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.

Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!

Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.

Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.

vattensorkGrillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vatten­sork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”pre­sen­te­rades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂

För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte be­hö­ver oroa mig för lukt eller larver.

Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.

I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.

Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vink­larna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.

Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leve­ran­törer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!

Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!

Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.

KartaVid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.

Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.

När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.

Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦

Bisamråtte-bajsInspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växt­pro­ver innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.

Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.

Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.

I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂

av

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂

av

6.8 – Intressant

Blompensionatet har stängt för säsongen, jag har fått intressant post, utökat mina kunskaper och träffat en danskavaljer.

BlompensionatBlompensionatet stängt
Igår hämtade byns invandrare sina krukväxter. Dom har tillbringat sin semester på Udden medan ”husse” var på besök i sitt hemland.

På min fråga om han hade haft en trevlig vistelse fick jag svaret: ”It’s been a hassle” och så fick jag en utförlig redogörelse av allt som inte hade varit bra. Allt från temperatur och släktingar till mat och landsmän i allmänhet. Nu skulle han inte åka förrän om två år hade han bestämt. Trist när man upplever det så.

Intressant post
I gårdagens post låg en brun påse och ett vitt konvolut förutom Illustrerad vetenskap. I den bruna påsen fanns min pH-mätare för jord och i konvolutet låg boken ”100 frågor om alger” som jag be­ställde från Finlands miljöcentral.

Jag tog genast i tu med pH-mätningen. Eftersom tomten till stor del är täckt av mossa har jag fått för mig att jorden är sur, men det var inte alls så illa som jag trodde. Åtminstone inte jorden i det s k kökslandet – pH-mätaren visade drygt 6.

Av nyfikenhet mätte jag också kompostjorden. Den fick en 7a, vilket var ungefär vad jag hade för­vän­tat mig, men båda värden anses alltså neutrala. Så bra, då trivs dom flesta växter på Udden.

Utökade kunskaper
På eftermiddagen kastade jag mig ivrigt över algboken som algexperten tipsade om i söndags. Den var faktiskt väldigt intressant och lagom uttömmande trots att den skrevs redan 1999. Tyvärr är den fortfarande aktuell.

När jag hade läst den dök fråga nummer 101 upp, dvs varför stiger algerna till ytan tidvis (s k algblomning)? Hittills har jag trott att dom gör det för att dom är döende/har dött, men så är det inte upplyste algexperten: ”Det finns gasbubblor i blågrönalger. När dom fyller gasbubblorna, kan dom flytta på sig lite i vattnet, en fördel (mera tillgång till mat) jämfört med många andra alger. Vanligtvis kan dom gå upp och ner, men när det finns mycket solsken och cellerna jobbar febrilt, kan det hända, att dom bara pumpar mera gas i bubblorna och det går inte att reglera mera. Och då flyter dom.” Så nu vet jag det också. Dom får alltså värmeslag.

DansMöte med en danskavaljer
Med tanke på mitt intresse för dans och min dansförmåga är det ett under att det finns några dans­kavaljerer i mitt liv överhuvudtaget. 😀 Men i tonåren var det ju ett bra sätt att bli bekant med det motsatta könet.

Idag träffade jag en av dom få i butiken – min danskavaljer från 1971. Han var på besök i fosterlandet några dar och tackade ja till eftermiddagskaffe i bersån.

Det blev en lång och trevlig pratstund. Han är en sån där härlig människa som man kan fortsätta prata med där man slutade senast, oavsett hur länge sen det var. Det var förresten drygt ett par år sen sist, så vi hade minsann en hel del att ventilera.

Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag hade svarat ja på hans frieri för ett otal år sen? Men det är ju onödigt att grubbla över eftersom jag gjorde ett annat val vid den tidpunkten. Hur som helst är jag glad och tacksam över att fortfarande ha honom kvar som en av mina närmaste vänner.

av

4.8 – Trevligt och svettigt

Arvsskiftet är verkställt, jag har blivit bjuden på middag, planterat forsythian, varit mötesvärd, haft trevliga besök och svettats floder.

Arvsskiftet verkställt
I stället för det väntade telefonsamtalet fick jag ett mejl från Swedbank på fredag förmiddag:
”Hej, Dödsboet är skiftat och avslutat, pengarna sitter på ditt konto xxxx-xxx.
Trevlig helg!”

Helt fantastiskt! För säkerhets skull kollade jag att pengarna faktiskt fanns på kontot innan jag skrev svar.

KasperBjuden på middag
I fredags kväll bjöd sommargrannen psyko­lo­gen på middag. Mia var också välkommen och hon följde förstås gärna med.

Stackars Kasper (hunden), han såg helt bestört ut när han skulle gå fram till mig och hälsa. Bakom mig fick han syn på Mia. Mia blev lika förvånad hon och burrade upp svansen, men när chocken lagt sig låg dom i varsin ände av rummet och slumrade obekymrat under middagen.

Forsythian planterad
I lördags grävde jag en grop nästan mitt i gräsmattan, fyllde den delvis med kompostjord, gödslade lätt, vattnade och satte ner forsythian som jag köpte till rabatterat pris hos Multasormi tidigare i veckan. Jag ser den redan fullväxt i full blomprakt framför mig, men det lär ju ta några år.

Sommar­gran­nen psykologen har en jättestor, fin forsythia som jag hade fått lov att ta skott från, men det här kändes lättsammare. Nu gäller det bara att hålla den fuktig så den rotar sig ordentligt.

Mötesvärd
Lördagen avslutades med LMFs styrelsemöte i bersån. Det blev i mitt tycke ett lååångt möte, men vi hade en del strategifrågor att diskutera.

VattenprovTrevliga besök
I går ringde öns expert på vattenorganismer och undrade om det passade med besök? Det har vi pratat om flera gånger men nu passade det henne tyckte hon. Jag blev glatt överraskad och önskade henne hjärtligt välkommen.

Hon ville gärna börja med kaffe i bersån så vi bänkade oss där med kaffe och glass. Innan vi hade hunnit förflytta oss ner till sjön kom ägaren till datorn jag städade med be­tal­ning för arbetet, så han fick göra oss sällskap med en mugg te.

Då datorägaren hade åkt tog vi en kort roddtur i viken, där min prominenta gäst mätte pH-nivån och konduktiviteten. pH-halten låg på 7,7 och konduktiviteten gav ett värde som hon blev positivt överraskad av. Om jag minns rätt sa hon 10?

Vid bryggan tog hon ett vattenprov för att jag skulle få veta vad dom gröna ”prickarna” är för nåt. I provkärlet vimlade det också av pyttesmå saker som rörde sig energiskt. Det var vattenloppor (Daphnier) förklarade hon.

Tillbaka i bersån packade hon upp sitt medhavda mikroskop och sen fick jag se den ena organismen läckrare än den andra. Dom gröna prickarna är helt normala och ofarliga grönalger fastslog hon, så nu vet jag det.

I skugganSvettigt
Idag utlovades nytt värmerekord. På Udden blev det lyckligtvis inget nytt rekord, men väl 30 grader igen. Till och med bikinin kändes för varm, så jag har gått omkring i ett florstunt ”skynke” sen jag var i väg och vattnade i Nemos mattes växthus. Vattnet svalkade så länge jag befann mig i det, men när jag hade gått upp från stranden var jag lika varm och svettig igen.

Lyckligtvis var den sydliga vinden väl tilltagen så jag parkerade mig i skuggan med vinden i ansiktet och underhöll mig med ”Einstein, kaos och svarta hål” under eftermiddagen. Nåt nyttigt har jag inte uträttat men jag har ju utökat mina kunskaper i fysik. 🙂

av

31.7 – Slutet gott, allting gott

Jag beskriver ”incidenten”, har lidit av akut minnesförlust och fått ett häpnadsväckande besked.

Mia uteIncidenten
Det är Mia som är orsaken till att gårdagens inlägg inte blev publicerat. Så här gick det till.

Efter simtur och te trodde Trollkarlen att jag säkert ville förlora en ”marjas”. Innan vi satte i gång gick jag ut och hämtade Mia eftersom klockan hade passerat hennes ingångstid. Hon sitter numera och spanar vid uthuset eller vid grannens garage, troligen efter fladdermöss.

När hon upptäckte att vi inte brydde oss om henne, skulle hon ut igen, men jag sa att hon snällt fick stanna inne. Efter det försvann hon så jag antog att hon hade gått och lagt sig i sovrummet.

När marjasen var klar – efter ställningen 12-12 förlorade jag avgörandet – gav sig Trollkarlen av vid halv tolv-snåret. Jag tyckte det var konstigt att Mia inte syntes till när jag öppnade dörren men tänkte inte mer på det förrän jag gick in i sovrummet. Då förstod jag vad som hade hänt.

Fönstret stod öppet så hon hade givetvis smitit ut den vägen, rackar’ns kattskrälle. Klockan närmade sig nu midnatt och hon var alltså fortfarande ute nånstans.

I en halv timme letade och lockade jag utan resultat så jag gick in igen och hoppades att hon skulle behaga dyka upp så småningom. Det gjorde hon också, men först klockan 00.40. Med sig hade hon ett litet byte som så småningom åkte ner i magen. Det renderade henne dubbelt beröm förstås.

Sen, äntligen, gick vi och la oss. Vid det laget hade jag fullständigt glömt det nästan färdigskrivna inlägget och somnade som en stock. Därav den försenade publiceringen. 🙂

Akut minnesförlust
När förmiddagens åskmuller och regnskur (6 mm) hade passerat beslöt jag att äntligen åka i väg till Kimito för att beta av min långa lista. Eller två rättare sagt, en för mat och en för annat.

Skrivarpappret jag ville ha fanns inte att uppbringa, men i övrigt fick jag tag i det jag behövde. Jag gjorde också en avstickare till byns nya Outlet, men hittade inte mycket av intresse. Sen blev det favoritbutiken, dvs Multasormi och kollegan S-Market.

Matinköpena var snart gjorda så jag åkte hemåt igen. Strax före Högmo slog det mig: Spelt­skor­porna! Dom fanns dess värre på fel lista och hade givetvis blivit glömda. Järnspikar, dom var ju en av dom viktigare anledningarna till att jag överhuvudtaget åkte upp!

Jag stannade vid nästa vägskäl och vände om. Skorporna skulle jag absolut ha! Det innebar en extra tur på ca 20 km förutom dom ordinarie 50. Suck. Det är dyrt att ha dåligt minne.

Häpnadsväckande besked
När jag sent i eftermiddags kollade dagens mejl höll jag på att ramla av stolen… Jag hade fått ett mejl från Swedbank av min kontakts ”stand-in” under semestern. Så här skrev han (min fetstil):
”Hej,
Ja det stämmer att jag har haft ärendet under bevakning, har nu fått svar om att vi avslutar och delar boet.
Vart befinner du dig? Har du ett telefonnummer jag kan nå dig på?”

FågelboHelt otroligt! Dom har slut på invändningar, frågor och ifrågasättanden och tänker faktiskt göra det dom borde ha gjort för flera månader sen!

Med tanke på antalet inblandade personer och all arbetstid som är nerlagd kan jag undra hur mycket det här ärendet har kostat banken – alldeles i onödan. Om jag hade fått alla frågor på direkten hade det här varit klart för länge sen.

Förhoppningsvis blir jag uppringd i morgon så jag kan fråga vad i all sin dar dom menar med ”delar boet”? Med vem har dom tänkt att jag ska dela det kan jag undra, eller vill banken dela det med mig? Nåväl, tids nog får jag veta.

Det är nästan så att jag överväger att skriva en insändare i ÅU andra till varning om hur komplicerat det kan vara. Men inte förrän ärendet är definitivt avslutat. 🙂

av

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂