Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat

Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.

Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.

TanktömningTömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.

Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi syn­punk­ter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en prat­stund i solskenet.

Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂

Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.

Mia spanarVeterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare mot­sva­rar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?

Vi kom överens om att börja med en anti­biotika­kur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper be­hövs urinprov och undersökning med ultraljud.

Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.

Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.

Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.

15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.

I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.

Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂

av

31.3 – Människovänligt

Igår var jag jättepoppis, idag har jag bytt grejer, fått en ny hamngäst och blivit bjuden på bröllop.

Jättepoppis
Ibland kan det gå flera dar utan att jag ser eller hör en levande själ utom Mia, men igår var jag jätte­poppis. Vid halv tolv-snåret hördes en försynt knackning på köksdörren så jag hojtade ”kom in” som vanligt. Jag var nämligen på sluttampen med morgontoaletten och befann mig i nordvästra delen av huset. För den som inte vet hur mitt lilla hus ser ut på insidan, kan jag nämna att badrummet ligger ca tre meter från köksdörren. 😀

PoppisJag hörde att det gläntade på dörren och en röst som frågade: ”Are you decent?” Ah, det var byns invandrare förstås. Efter att ha sett mig i morgonrock en gång frågar han alltid numera om jag är anständigt klädd innan han kommer in. Morgonrock räknas tydligen som halvnaket.

Jag talade om att jag var i badrummet och skulle ansluta om ett ögonblick. Finkänslig som han är, gick han ut och satte sig i bersån tills jag visade mig i påklätt skick och bad honom stiga på.

Cirka tre timmar senare hade vi pratat klart och han var på väg att gå då telefonen ringde, så jag vinkade hej då och svarade. I andra änden var Trollkarlen som undrade om jag var arg på honom eftersom han inte hört av mig på länge? Jag försäkrade honom att så ingalunda var fallet och på­minde honom om att han senast vi pratades vid hade sagt att han skulle komma och hälsa på, så jag såg ingen anledning att ringa eftersom jag tyckte det var han som hade bollen. Det hade han glömt så klart. Tur man inte är ensam om att vara ”gamal å haamlot”. 😀

Efter överenskommelse om ett sammanträffande och avslutat samtal tog jag äntligen i tu med träd­gårdsarbetet. Missförstå mig rätt, jag hade absolut inget emot att bli förhindrad! Som jag tidigare nämnt, går människor före allt annat om det är inte är en akut-katastrof-situation.

Ett par timmar senare dök sommargrannen psykologen upp glatt hejande. ”Jasså du är hemma” fastslog hon. Ett par gånger tidigare har jag varit borta påpekade hon så det var ett tag sen vi sågs.

Hon satte sig på marken och såg på medan jag krattade under tiden vi pratade, men blev inte så långvarig för hon skulle befria sina pelargoner från vintervilan sa hon.

Tre personer som tänkte på mig samma dag var ju lite ovanligt, men himla roligt förstås. 🙂

Bytt grejer och ny hamngäst
Vid ganska exakt samma tid som igår och i exakt samma situation knackade det på dörren idag, men till skillnad från igår kom besökaren in utan att ställa några frågor. Jag hörde en kvinnoröst som pratade med Mia och trodde först det var fru grannen, men hörde sen att rösten tillhörde Nemos och Siris matte.

Utemöbler 2För ett tag sen föreslog hon ett byte: ett kakfat i samma serie som mina rosenmuggar mot mina gamla trädgårdsstolar. Det hade jag ju glömt (i min tur), men tyckte det var ett alldeles utmärkt förslag så vi bytte grejer.

Jag blev också av med mina två jultallrikar och tillhörande förrättsdito. Det visade sig att hon gärna ville komplettera sina befintliga. Helt perfekt, då behöver jag inte bjuda ut dom på Bytesbörsen som jag hade tänkt.

Det blev också tal om strandplats för familjens kajak. Jag föreslog genast en hamnplats i min strand, så vi gick ner och tittade. Förslaget föll i god jord och efter att jag hade försäkrat att jag inte skulle bli störd av ”trafiken” kom vi överens om att kajaken får en ny plats.

Inbjudan till bröllop
Sent i eftermiddags kom herr grannen junior gående nerför skogsstigen. Han hade i uppdrag att över­räcka post i form av ett silverfärgat kuvert från sin syster. Jag gissade rätt med en gång, det stundar till bröllop.

Senast jag fick en bröllopsinbjudan var för sex år sen om jag minns rätt? I min ålder är det betydligt vanligare med begravningar, så det var en trevlig överraskning! 🙂

av

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

av

27.3 – Viktiga ärenden

I förrgår hade jag ärende- & våffeldag, igår skapade jag uddmor.fi, idag har jag haft en ny ärendedag och gjort bort mig.

Ärende- & våffeldag
I tisdags hade jag ett par ärenden till Kimito. Ett av dom bestod i att öppna bankkonto för Lion Mountain Finland rf. Än så länge har vi inte fått bekräftelse på registreringen men den ska väl komma senast nästa vecka.

På hemvägen hade jag turen att ramla in hos Grisen/Tvillingen precis vid kaffetid. Väl tajmat. 😀 Dessutom visade det sig att hon firade våffeldagen, så både jag och den andra besökaren åt oss mätta på våfflor. Färsk fruktsallad, äppelmos och glass ingick som tillbehör, jättesmaskigt, tack igen!

Uddmor-sajtenuddmor.fi
I förrgår botaniserade jag bland leverantörer som tillhandahåller s k gratis verktyg (dvs reklamfinansierade) för webb­sides­pro­duk­tion i Finland och blev förtjust i 123kotisivu.fi, eftersom reklamen inskränker sig till deras egen. I och med att deras verktyg påminde om dom jag använde för Din Konsult-sajten och att dom finns i ett 20-tal länder, beslöt jag slå till med en egen sajt för Uddmor.

För varje gång bloggen.fi strulat har jag kommit närmare ett beslut om flytt, men inte riktigt hittat nån bloggportal som jag gillar. Att ha en egen sajt ger större frihet och förhoppningsvis fungerar tekniken bättre här.

När jag hade testat lite grann, bestämde jag mig också för att registrera domännamnet uddmor.fi, annars hade det blivit långt och svårt att komma ihåg tyckte jag. Domännamnet kostar bara 1 €/år, så det var inget svårt beslut.

Än så länge har jag bara gjort grundjobbet, dvs valt mall, färger och typsnitt, etc, men ska förstås snickra till sidorna så jag kan publicera den så snart som möjligt. Det går att skapa en blogg på sajten noterade jag, men då kan jag inte spränga in bilder i texten så jag tror jag löser det på annat sätt.

OBS! Om du har önskemål eller förslag till förbättringar jämfört med den nuvarande layouten, är jag förstås tacksam om du hör av dig! Skicka i så fall ett mejl till uddmor@gmail.com. 🙂

PengarÄrendedag
Idag hade jag en lista med flera be­söks­punk­ter och ärenden som skulle uträttas. Rutten blev som så ofta Udden-Kärra-Genböle-Dalsbruk-Udden. I Dalsbruk hade jag bland annat tid hos ”min” bank­råd­gi­vare kl 14:30.

Förra gången jag hade tid hos en bank­råd­gi­vare skulle jag gå en trappa upp, så det gjorde jag idag också och ringde på dörrklockan. Ingen kom och öppnade så jag ringde på igen ett par gånger, men utan resultat. ”Så bra fungerar tidsbokningen” morrade jag tyst för mig själv.

När jag kom ner tillbaka på marknivå kollade jag för säkerhets skull vad det stod för öppettider på dörren till det kontoret, men kom fram till att det inte var nån idé att försöka dra i den dörren. Jag hade glömt telefonen hemma så jag kunde inte ens ringa upp och fråga.

Då jag kom hem såg jag att jag hade ett missat samtal från banken och ringde upp kundtjänsten. Först uppgav jag fel namn på personen jag skulle träffa, men så småningom kom jag till den dam jag hade bokat tid med och förklarade att jag minsann hade varit på plats på utsatt tid.

Det visade sig att det var hon också, fast hon satt inte på plan två, utan i kontoret på marknivå. Just så. Tänk vad lite det behövs för att det ska bli fel. Av den elektroniska tidsbokningen framgick bara adressen, inte vilket kontorsutrymme som gällde.

Jag kunde få komma i morgon, men har ingen lust att åka en extra vända, så vi kom överens om en ny tid nästa vecka. Och då är det kontoret på marknivå som gäller har jag nu fått klart för mig. 😐

av

24.3 – Snart likfritt

Starten på dagen blev dyster, jag har styckat lik och fått stryk.

Dyster start
Det fantastiska vädret till trots blev starten på dagen dyster – jag hade ingen tillgång till internet. Sånt kan ju verkligen förstöra humöret. 😉

KvisttuggNär jag ringde och felanmälde fick jag veta att det var ”ett allmänt fel” och att man i Salo jobbade på att lösa pro­ble­met. Inom en timme fungerade allt igen så jag kunde andas ut och läsa mejl och kolla FB som vanligt.

Styckat lik
Förmiddagen gick åt till diverse administration och kommu­ni­ka­tion, men efter lunch tog jag på mina Snickers och forslade ner kvisttuggen till ”avverk­ningsplatsen”. Liken bestod alltså av kvistar efter trädfällningen.

”Likstyckningen” gick som en dans! Ett rent och skärt nöje att jobba när man inte behöver göra annat än mata i kvistar. Den stackars tuggen kved lite mellan varven när jag plågade den, men för det mesta spann den belåtet.

LassInnan jag slutade för dagen var jag uppe i ca 80 l (två skottkärrslass) kvistrester. Mer än hälften av kvisthögen är borta, om jag hinner i morgon fixar jag resten.

Stryk
Och hur jag än bar mig åt, lyckades jag inte mata i elkabeln, inte ens skada den på nåt vis. 😀 Däre­mot fick jag en del stryk av små­kvistar som snärtade mig i huvud och ansikte tidvis när jag stod för nära. Antagligen som straff för att jag har mördat deras ”urmoder”.

av

23.3 – Söndag på Udden

Dagen började hyfsat tidigt och blev inte som tänkt (idag heller).

FrukostHyfsat tidigt
Redan kvart i åtta serverades frukosten. Lite tidigare än normalt trots att det var söndag. Men på Udden är vi inte så noga med tiderna. Utom Mia förstås, hon missar aldrig en mattid! 😀

Inte som tänkt
Ett par timmar senare drog jag på mig kläderna och bestämde mig för att inviga flismaskinen jag har fått låna av f d klasskompisen. Det var visserligen ingen sol, men heller ingen nederbörd så det var inget fel på vädret.

Innan jag tog i tu med flisningen kom jag fram till att det vore smart att sätta maten i ugnen under tiden jag flisade, så jag läste receptet och plockade fram ingredienserna. Rätten skulle stå i ugnen 1,5-2 timmar så det var ju ett lämpligt arbetspass.

Medan jag höll på med matförberedelserna blev jag ovanligt sällskapssjuk och kastade mig över datorn för att höra om Vik Husse hade lust att göra oss den äran? Det ville han inte just idag, så vi chattade en stund i stället.

När jag ställde in grytan i ugnen hade molnen hunnit anta en mörkare grå nyans. Jag kom i håg en väderprognos som varslade om snö på eftermiddagen och kollade aktuellt läge, men några såna hot fanns inte längre, bara moln.

MinnestestHur som helst var flislusten som bortblåst, jag tog i stället i tu med en ommöblering av filsynkningen i båda datorerna och gjorde ett minnestest. Datorn har ”frusit” nån bråkdels sekund titt som tätt (oavsett pro­gram) dom senaste två dagarna så jag misstänkte nåt annat än SBT-felet (Skit Bakom Tangent­bordet för den som inte minns vad akronymen står för).

Testet gav minnet godkänt så där låg felet alltså inte heller. Men tydligen blev datorn så skrämd av mina förehavanden att den beslöt sig för att uppträda normalt igen. Mysko fenomen.

Framåt halv fyra började det lukta bränt. Äggklockan hade ringt för andra gången (1,5 t) för ett bra tag sen så grytan började bli övermogen förstod jag. Jag provsmakade genast, men varken smak eller konsistens var nåt att jubla över. De enda smakerna jag kunde urskilja var lök och svartpeppar. Det receptet behöver jag inte fler gånger.

Jag övergick till roligare sysslor och öppnade baren klockan 15.30. I stället för att ägna mig åt hus­hållsarbete kände jag för att inviga ett av presentcocktailglasen. Den Dry Martini jag trängat och suktat efter så länge ligger nu och skvalpar på magbotten. Kalasgott. 🙂 Ginsorten var inget att skryta med men i brist på bröd äter man limpa som bekant.

Dry MartiniDrinken fick mig att tänka på ”mitt förra liv” i Östersund och Tigern/Lejonet i synnerhet. Dry Martini hade hon som favorit vid de mest oväntade tillfällen. Till exempel efter en god middag eller som av­slutning på en krogrunda. Härligt med människor som struntar i konventioner! Det var lika roligt varje gång att se servitörens/barmästarens min när hon beställde.

Det innebär att jag nu har 999 cocktailpinnar kvar… Den enda förpackningen jag hittade innehöll nämligen 1000 st. Bara att höra av dig om du har ”pinnbehov”! Dom kan ju faktiskt användas till annat än drinkar – dock inte tand­petare! Åtminstone inte mellan mina tänder.

Så har den här söndagen förflutit, nu är klockan över fem. Mellan varven har jag förstås matat Mia, kelat med henne och öppnat och stängt dörren för henne ett dussintal gånger. Förutom den smaklösa grytan och några bilder kan jag inte bevisa att jag ägnat mig åt nåt produktivt… Men dagen har gått fort och jag har inte haft tråkigt en endaste sekund. 🙂

av

22.3 – Skönt

Det är tomt på golvet och jag har deklarerat, fått ett negativt besked, slutar tjänstgöra, lärt mig en finess, hissat vimpeln och ser fram mot jubiléet.

Tomt på golvet
I förrgår intogs den friska luften via fönstret på Silverpilen. Jag åkte till Dalsbruk för att veckohandla och lämna köks­mattor på tvätt – äntligen. Det hade jag ju planerat redan till jul, men prioriterade annat som bekant.

Att det blev just nu beror på att Egnahemsföreningens medlemmar får 20 % rabatt ännu under mars månad och ett sånt erbjudande vore ju dumt att missa. Men det blev himla tomt på golvet när långa mattan ”försvann”. Lyckligtvis får jag sätta på rena mattor redan på onsdag, så leveranstiden var inte så lång som jag befarade.

Mia deklarerarDeklarerat
På eftermiddagen igår tog jag mig i kragen och satte i gång med deklarationerna. Min egen var för­hands­ifylld, så jag be­hövde bara kolla att allting stämde, men firmans kräver ju desto mer sifferexercis trots att verk­sam­heten är synnerligen blygsam.

Mia tyckte det var lika tröttsamt som jag, vilket framgår av bilden. Hon ville som vanligt ligga på just dom papper jag behövde. På bilden ”blockerar” hon årets bokföring. 😀

Efter fyra timmar hade jag skrivit och räknat klart och kunde skicka in deklarationen med gott sam­vete. Skönt att ha det gjort.

Negativt besked
Igår fick jag brev från Birkalands cancerförening. Som alltid när det gäller provsvar är det lite pirrigt att sprätta upp kuvertet och läsa innehållet. Men, jag hade inte behövt oroa mig, beskedet var nega­tivt, dvs dom hade inte hittat nåt blod i min avföring. Oerhört skönt att veta.

Slutar tjänstgöra
För ett par dar sen skickade jag in höstens kursplanering till Vuxeninstitutet med kommentaren att jag utgående från det skrala deltagarintresset inte ser nån anledning att fortsätta med dator­kur­ser­na. För att kolla att jag inte har nån uppsägningstid ringde jag vår kurssekreterare. Hon bekräftade att mitt anställningsförhållande bara gäller terminvis och att det var OK att sluta.

Vi kom ändå överens om att hon skulle höra av sig ifall hon fick förfrågningar för en hel grupp. Ensta­ka kurser åtar jag mig gärna, men att planera för ett helt läsår i onödan känns inte meningsfullt. Ingen av dom tre kurser som var inplanerade under våren har lockat tillräckligt många deltagare så kunskapsbehovet är av allt att döma litet.

VimpelVimpeln hissad
Idag hade vi ett alldeles strålande vårväder på Udden! Flera grader varmt och sol från klarblå himmel. Det fick mig att hissa vimpeln våren och den kommande sommaren till ära innan jag fortsatte vår­städningen. Egentligen hade jag tänkt hissa den först då sommartiden börjar, men vid det laget har jag antagligen glömt det så jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt.

Finess
Jag har SMSat ända sen jag köpte min telefon i december 2006, men har inte hittat nån funktion för att byta rad… Härom dagen upptäckte jag helt plötsligt att symbolen för radbyte visst finns i telefonen och beslöt pröva den och den funkar ju!!

Skönt, efter åtta år(!) kan jag äntligen byta rad i ett text­med­­de­lande! Varför har jag inte kommit på det tidigare? Eller varit klyftig nog att fråga nån som vet?

Jubileum
På måndag firar Din Konsult sin 28-års dag. Den 24 mars 1986 registrerade jag företaget (i Sverige). Det ska bli spännande att se hur firandet går av sta­peln. Firman kanske bjuder personalen på cham­pagne, eller åtminstone kaffe och tårta? Nån löne­för­höjning lär det inte bli tal om har jag förstått efter att ha tagit del av årets bokslut. 😀

av

19.3 – Från adressater till videkissar

Jag har koll på adressater och parabener, är referens och har städat lite trots snön. Kissar pryder bordet.

Koll på adressater
Enligt Itella finns det totalt 2.127 svenskspråkiga adressater på Kimitoön. Jag fick en strålande idé på förmiddagen igår och bad Itella om pris för utskick till alla postnummer på ön. För utskick på mindre än 15 g betalar man 0,176452 €/st, så det var inte så blodigt tycker jag, men det är ju inte jag ensam som bestämmer.

Parabener
AV-produktJag har i många år anlitat ett företag som säljer Aloe Vera-produkter för att aloe sägs vara så bra. Fast nu vill jag inte ha en av deras produkter längre – fem(!) olika typer av parabener ingår i den.

Det finns ju andra konserveringsmedel som är mindre skadliga, så varför inte använda dom i stället för att riskera hormon­störningar i kroppen? Usch vad dåligt av ett företag som profilerar sig som hälso­främjare. 😦

Referens
I förmiddags blev jag uppringd av en dam som sa att hon jobbar på Jämtlands läns landstings be­mannings­enhet i Östersund. Jag var helt ställd… Vad i hela friden ville hon mig?

Hon fortsatte med att tala om att en för mig bekant person hade sökt jobb hos dom och angivit mig som referens. DÅ ramlade polletten äntligen ner. Det hade jag ju lovat vara för länge sen men redan glömt förstås.

Eftersom jag anställde personen i fråga på dåvarande Consensus kompetensutveckling och bara hade gott att säga om henne, vidarebefordrade jag förstås mina omdömen. Jag påpekade dock att det är nästan tio år sen jag hade med henne att göra, men avslutade samtalet med att säga att jag tror att hon blir nöjd med henne som medarbetare. Hoppas hon får jobbet!

HalvstädatStädat
Lagom tills jag hade rustat mig i arbetskläder och plockat fram lämpliga verktyg gick solen i moln. Lustigt fenomen som inträffar ganska ofta har jag märkt, undrar vad det beror på? 😉

Jag har retat mig på torrt gräs och döda växt­rester som spretar på avloppsröret så jag beslöt städa bort dom. Dess värre visade det sig att ena sidan var snötäckt, så städningen blev bara halvgjord.

Men jag hittade utan problem mer som behövde åtgärdas. Nyponbusken på västra sidan om huset skulle bort och en ungbjörk stod olämpligt, några syren- och plommonkvistar hängde för långt ut, den vissna ormbunken vid husknuten behövde tas bort, etc, etc.

Jag blev glatt överraskad av att hitta polarrosen på ett nytt växtställe. Troligen följde en del rötter med då avloppstanken täcktes med jord 2008 och nu har den tagit sig. Spännande att se om och när den blommar.

Kissarna trängs
Som avslutning på arbetsdagen gick jag ner till strandkanten för att plocka videkissar. Visst är det märkligt att dom finaste kvistarna alltid är så långt bort och högt upp att man inte når dom? Efter lite trixande fick jag i alla fall i hop en liten bukett som pryder köksbordet.

Mia inspekterade buketten omgående men verkade tycka att den kan få stå där. Hon gick och satte sig på sin vanliga utkiksplats i stället för att angripa ”inkräktarna”. 🙂

Kissar

av

18.3 – Bekvämt

Jag har representerat, reserverat och sålt och ska inte ha dödsannons.

Representerat
Igår ville sekreteraren i Lion Mountain Finland rf (ub) ha moraliskt stöd när hon skulle informera om verk­sam­heten för Röda korsets lokalavdelning i Dalsbruk. Det var ett synnerligen smärtfritt uppdrag, jag behövde varken förbereda mig eller säga nåt.

SLs statsvapenEfter en halv timme kunde jag åka hem igen och med nya kunskaper. Jag har visserligen sett Finlands flykting­hjälps dokumentär om Sierra Leone, men vår sekreterare gav både historik och information om aktuella förhållanden i landet, vilket såväl jag som mötesdeltagarna uppskattade. Ett rikt land i fråga om naturtillgångar, men urfattigt på grund av hänsynslös exploatering och korruption.

Reserverat
För ett par dar sen förälskade jag mig i Fiskars grässax på skaft men kom fram till att jag inte hade lust att betala frakt­kost­na­den om jag köpte den i Agri-Markets nätbutik. Jag ringde i stället butiken i Kimito och fick prata med den alltid lika glada försäljaren på Multasormi-avdelningen.

Jodå, såna låg i beställning och skulle ha levererats redan för ett par veckor sen upplyste hon mig om. Eftersom snön fortfarande ligger kvar är det ju ingen panik, så jag bad henne reservera en sån till mig. Det skulle hon gärna göra och lovade meddela när den finns att hämta. En riktig pärla är hon. ”Rätt man på rätt plats är oftast en kvinna.” har nån klok person sagt. 🙂

Sålt
En ung dam på Kimitoöns Bytesbörs på FB var intresserad av att köpa trädgårdsmöbler i trä så jag laddade upp en bild. Som av en händelse har jag ju ett lämpligt möblemang. Det visade sig att avståndet var för långt, men jag fick andra intressenter i stället.

Bland andra en f d kollega från skolan i Dalsbruk som gärna ville köpa soffan. Det fick hon så klart och för en timme sen var hon och hämtade den. Ypperligt. Då gäller det att hitta seriösa köpare till resten också. Och går dom inte åt så gråter jag inte för det, dom begär ju inte mat.

KorsIngen dödsannons
Jag har ju väntat och väntat på fakturan från HBL för mammas dödsannons men inte fått nån. Igår ringde Annonsbladet och frågade om jag fått den? ABL hade nämligen fått både en kreditering och en betalningspåminnelse men inte fått fakturan. Snacka om strulkusar.

Vi kom överens om att ABL fakturerar mig och betalar HBL i sin tur så är saken äntligen ur världen. Idag fick jag fakturan. Jag var beredd på ett par hundra, men det räckte inte alls – 324,38 € ville dom ha.

För två (små) dödsannonser och en tackannons blev summan 481,12 räknade Excel raskt ut. Svindyrt tycker jag. ABLs annons kostade bara 126,98 trots att den var försedd med bild, så HBL var mer än dubbelt så dyr för bara text och standardsymbol.

Därför beslöt jag på stående fot att nån dödsannons ska jag då inte ha! Det räcker gott med djungel­telegrafen. Några nära släktingar har jag ju inte kvar och tids nog får också avlägsna vänner och bekanta reda på att jag inte finns mer. Så nu vet ni det! 🙂

av

16.3 – Veckoslutsprogram

Det som var löjeväckande i fredags är på sin plats igen, jag har upplevt en ”klyvsexa”, kommit lindrigt undan och överträffat mig själv.

På sin plats igen
I fredags kändes det löjeväckande att köra med vinterdäck, rattmuff och kupévärmare. Igår kändes det helt OK igen och än så länge ligger snön kvar så jag gör mig ingen brådska. Det kändes ovant att putsa snö från bilen, det gjorde jag senast för mer en månad sen.

Klyvsexa
Det blev ”klyvsexa” i stället för huggsexa i fredags. Fru grannen erbjöd mig att få disponera deras ved­klyv, men händige släktingen hann före.

VedtransportJag hade precis hunnit fälla och kapa den lilla björken och klyva allt jag rådde på när jag hörde surret av hans fyrhjuling och såg den dyka upp med släpvagnen bakom. Tack vare den eminenta servicen slapp jag kärra upp kubbarna, lasta dom i bilen och frakta dom till klyven. Dessutom fick dom färdiga klabbarna skjuts till vedlidret.

För att förenkla transporten till­ba­ka, föreslog jag att jag kunde hämta veden med Silverpilen. När jag infann mig var klyven redan i gång och färdiga klabbar låg i en liten hög i släpvagnen. Min enda insats bestod i att stå på behörigt avstånd och se på, förutom att bistå med nya kubbar.

Precis som en av mina bloggläsare påpekade är färskt virke lätt att klyva, men att klyva en kubbe med flera kvistförgreningar är liksom inte lika enkelt. Åtminstone inte för mig. Tack och lov för maskinell ved­klyvning!

Strax före sju hade jag tömt Silverpilens baklucka och kunde lugnt invänta den utlovade snön. Kött­soppan satt fint som avslutning på dagen. Tänk vad bra det går när det går bra. Heder och tack än en gång för all hjälp!

Lindrigt
Igår eftermiddag hade jag kommit överens med Daphnias ordförande om att hjälpa till med att för­fatta före­nin­gens verk­sam­hetsplan inför årsmötet. Att röja snön från Silverpilen var drygare än jag hade räknat med så jag ringde och talade om att jag blev något försenad och lovade meddela i fall jag inte kunde ta mig fram på byvägen, snötäcket var tjockare än jag hade förväntat mig.

KakaJag tog mig fram utan missöden och kunde konstatera att jag arbetsmässigt kom väldigt lindrigt undan… Ord­fö­ran­den hade redan skrivit en lista över planerade aktiviteter.

Vi diskuterade detaljer över kaffet hon bjöd på och spånade på en idé som vi båda gillade så klockan hann ändå ticka i väg rätt långt innan jag var hemma tillbaka. Min insats var således ungefär lika stor som dagen innan.

Överträffat mig själv
Det var fortsatt vitt på marken i morse, alltså var det innejobb som gällde. Men att både tvätta, städa, diska och laga mat en och samma dag har jag nog inte lyckats med dom senaste tio åren! Därmed har jag verkligen överträffat mig själv.

Om inte kaffebesöket hade anlänt i förtid hade jag också hunnit byta om och duka kaffebordet. Nu fick det bli som det blev med klädseln, men jag var ju i alla fall påklädd och hade hunnit vispa grädde till kakan. 😀