Hemvändare

Ersätter kategorin Finländare igen

av

29.5 – Mia till doktorn

Vid femtiden igår eftermiddag kom Mia springande som hon brukar, men tvärstannade på trappan och hostade våldsamt. Hostattacken övergick i kräkningsförsök men hon fick bara upp lite slem och några korta grässtrån.

Mia sjuk 1Jag förstod genast vad det var frågan om. Det här var tredje gången gillt sen hon flyttade in. Ett grässtrå satt i svalget på henne och fram­kal­lade kräkreflexer. Hur hon än bar sig åt fick hon inte upp eller ner det.

Så här i efterhand inser jag att det har besvärat henne redan några dar, hon har haft ett par host­attacker tidigare, men hittills har det inte varit akut. En timme senare var hon hungrig, men alla försök att äta eller dricka resulterade i kräk­ningar och nya hostattacker.

Jag gjorde flera försök att få syn på det fördömda grässtrået men kunde inte se det. I fjol hade jag turen att se det sticka upp bakom tungan och lyckades dra ut det utan att det gick av, men den turen hade jag inte nu. Det enda jag lyckades åstadkomma var en ”punktering” i tummen av en hörntand. Att peta i munnen på en katt är inte alldeles enkelt.

Kvällen blev lång, både för Mia och matte. Veterinären stängde 16.00 och till jouren i Åbo ville jag inte åka – det handlade ju inte om liv eller död. Det gällde i stället att hänga på luren klockan åtta i morse då tids­bok­nin­gen öppnade hos veterinären i Kimito.

Natten blev ändå hyfsat lugn. Jag bar Mia till sängen och la henne bredvid mig, där hon somnade så småningom, men vaknade och hostade varje gång hon bytte sovställning.

Direkt klockan åtta i morse bokade jag tid hos veterinären. Klockan 13.00 fick vi komma. Mia gick ut en sväng men var tillbaka efter en halv timme och ville ha frukost. För att bespara henne hosta och kräkningar fick hon ingen mat eller dryck nu heller.

Förmiddagen har varit gräsligt lång. Tiden går väl aldrig så långsamt som när man är tvungen att vänta. Mia ville gärna dela min frukost och fick två små bitar påläggskorv, men det orsakade givetvis nya host­attacker och kräkningsförsök.

Ett par gånger satte hon sig vid dörren och jamade, men nu måste hon ju stanna inne för att vi inte ska behöva avboka det absolut nödvändiga veterinärbesöket. För att vara solidarisk stannade jag också inne. Timmarna kröp fram.

Just nu är det en halv timme kvar tills vi ska åka och jag skriver för att hålla mig sysselsatt. Nåt annat vettigt kommer jag mig inte för. Mia har resignerat. Hon satt en stund i sovrummet och tittade ut ge­nom fönstret, sen hörde hon en skalbagge i diskhon och är för tillfället ”på jakt”.

Epilog
Strax före två var vi hemma tillbaka. Jag gillar vår kommunala veterinär, hon är skicklig, effektiv och behandlar djuren med respekt. Till skillnad från dåvarande länsveterinären i Östersund. Han hanterade djuren som döda ting, så där blev det bara ett besök.

Mia sjuk 2Min diagnos stämde. Ett långt grässtrå hade fastnat i svalget, som nu var svullet och irriterat så Mia fick också värkmedicin förutom att hon blev sövd förstås. Samtidigt fick hon sin årliga vaccination, så slipper vi åka igen i juli.

Vid femtiden började hon piggna till och var givetvis vrålhungrig. Hon satte i sig två (små) portioner på raken. Sen gick hon ut på trappan. Några minuter senare var hon puts väck. Jag tog för givet att hon hade lagt sig i skuggan nånstans, men kvart över sex kom hon med en näbbmus i munnen och ”pratade” för fullt. Det tolkar jag som att hon är sig själv igen. 🙂

För den som inte gillar djur eller som aldrig har haft husdjur är min vånda antagligen obegriplig. Det kanske känns likadant som när spädbarn är sjuka? Dom kan ju inte heller tala om vad som är fel och det är svårt att veta på vilket sätt man ska hjälpa dom.

Men nu är allting frid och fröjd igen, tack och lov!

av

26.5 – Omväxling

Igår var besöksfrekvensen ovanligt hög, idag har jag fått i gång ett modem och pratat finska.

Före detta grannen
Först på plats igår var min före detta granne. Hon skrämde nästan slag på mig. Jag var i full gång med dammsugning och hörde inte att hon kom förrän hon sa hej.

Som alla pensionärer var hon lite småjäktad och hade inte tid att slå sig ner. Kaffe hade hon nyss druckit så det kunde jag heller inte locka med. Det blev en snabbvisit.

Samma kvistar som den 23.4. :)

Kvistarna från den 23.4.2013.

Herr grannen junior
Näst i tur var herr grannen junior som kom på sin åkgräsklippare med pappas vagn bakom. Han skulle hämta kvisthögen jag hade erbjudit honom att flisa.

Jag tittade lite storögt på ekipaget han parkerade vid avloppstanken, jag hade förväntat mig att han skulle flisa kvistarna på plats. Men han föredrog att bära upp hela högen, lasta på vagnen och flisa dom hemma hos sig. I mitt tycke en massa extra jobb, men han är ju inte lika lat som jag. 😉

För säkerhets skull föreslog jag att han kunde låna ett par bläckfiskar att surra lasten med så han inte skulle tappa den i uppförsbackarna. Sen åkte han sakta i väg.

En stund senare återkom han med bläckfiskarna och jag erbjöd honom en glass. Den tackade han ja till så vi (jag tackade också ja) slickade i oss var sin glass i syrenbersån medan vi diskuterade de senaste rönen inom astro­nomin.

För ordningens skull frågade jag vad jag var skyldig. Nja, det hade han lite svårt att avgöra, så jag föreslog ett byte. Jag stod för gratis råmaterial som han kunde bearbeta och sälja. Den idén verkade inte riktigt tilltala honom, så jag bad honom fundera på saken och återkomma när han hade kommit fram till ett belopp.

VintergrönaUng dam på skoter
Framåt sju-snåret satt jag på huk för att fotografera vintergrönans vackra små blommor när jag hörde en skoter köra upp för backen och en ung dam prata i telefon med sin vägvisare. ”Jo, nu har jag nog kommit rätt” hörde jag henne avsluta samtalet med.

Den unga damen har alltså aldrig besökt Udden tidigare. Vi är bekanta sen jag jobbade på högstadiet i Dalsbruk och har hållit sporadisk kontakt fram till dess att vi blev vänner på FB. Därefter har kom­mu­ni­ka­­tio­nen varit tätare och igår hade hon alltså bestämt sig för att hälsa på.

Hon fick sedvanlig guidning runt ägorna och rundtur i huset, sen satte vi oss på trappan och drack ett glas juice innan jag kom på att jag hade glömt att äta middag. Hon följde med in i köket och tackade ja till en bit gurka medan jag slängde i mig maten.

Ett par timmar senare tyckte hon det var dags att åka. Mia och jag följde henne till skotern och vinka­de adjö. Det vill säga jag vinkade, inte Mia. 😀

Sommargrannen psykologen
En stund senare ringde dörrklockan. Sommargrannen psykologen kom in och pustade, hon hade nyss avslutat säsongens första gräsklippning. Jag frågade om hon tänkte sig en simtur men hon hade inga badkläder med sig sa hon.

Jag föreslog att hon kunde låna min baddräkt och försåg henne med en ren handduk. ”Har du ingen gam­mal?” undrade hon. Eftersom jag tycker det är roligt att tolka ord bokstavligen, påpekade jag att alla mina handdukar är gamla. Det fick henne att skratta och omformulera sig.

BaddräktEfter simturen fick hon en mugg te och ett par skorpor medan vi avhandlade lite nytt och lite gammalt. Efter ett tag började hennes sällskap låta. Kasper (hunden) hade lessnat på att vänta och satt och skällde utanför, så hon tackade för sig och knallade tillbaka till sitt.

Det var dagens sista besök. Snudd på rekord tror jag.

Modemproblem
På förmiddagen idag SMSade gårdagens sista besökare att hon hade problem med sitt nya mobila modem. Jag lovade titta in på eftermiddagen i samma veva som jag skulle hämta dagens gäst.

Att vända SIM-kortet fel borde vara en omöjlighet tycker jag, men tydligen är så inte fallet. Efter att ha vänt på det fungerade det som det skulle.

Övning i finska
Den rara kvinnan som förlänade mig den nya titeln (se inlägg 19.5) var dagens gäst. Innan vi skildes åt efter mötet föreslog jag ett besök för att hon skulle få se var jag bor. För ett par dar sen kom vi överens om att idag var en lämplig dag.

Eftersom hon inte har bil lovade jag hämta henne lagom till eftermiddagskaffet. Hon förstår svenska, men har finska som modersmål så jag fick chansen att träna mina halvrostiga kunskaper.

Det första hon fick se var förstås husets framsida, men inspektionen började faktiskt med dasset. Jag tror bestämt det är första gången en premiärbesökare har blivit presenterad för dasset först av allt. 😀

Jämfört med hennes köksland är mitt rena vildmarken, men hon avhöll sig vänligt från både hånskratt och nedsättande kommentarer. Det ligger nog inte i hennes natur att nedlåta sig till sånt. Det samma gäller förresten fru grannen, hon säger heller aldrig nåt negativt om min ogrässamling.

Timmarna gick med en väldans fart under livligt samtal. Min fråga blev också besvarad – jag ville veta hur hon kunde ha så stort förtroende för mig trots att vi aldrig hade träffats före årsmötet? Det be­rodde på att hon litar helt till sin intuition och är en god människokännare förklarade hon. För­hopp­nings­vis kan jag leva upp till det.

Förutom intresset för sjöns välmående visade det sig att vi bland annat har växtintresset ge­men­samt, både när det gäller odlade och vilda växter. Så snart blir det rosenbönor på Udden om det vill sig väl. Hon var vänlig nog att ge mig en näve bönor förutom en halv påse med frön av Atlasblomma.

Ojojoj, undrar om det blir ytterligare ett nytt litet blomland nånstans? 😀

 

av

23.5 – Småkryp och semester

Jag har lärt mig nya saker, fått ett fästingbett och haft ”semester”.

Ny kunskap I
Tack vare kommentaren till gårdagens blogginlägg har jag lärt mig att det finns harlekinnyckelpigor (Harmonia axyridis) som kan vara förvillande lika nyckelpigorna. Usch och fy, såna vill vi inte ha på Udden!

Harlekinnyckelpiga

Dess värre säljs dom i Finland under namnet rovskalbagge av företaget Oy Steelmark Ab (se längst ner på deras sida) trots att dom har ställt till en massa elände på andra håll i världen. Här i landet är vi tydligen inte så nogräknade. 😦 Jag har därför skickat ett mejl till företaget och uttryckt min bestörtning.

Ny kunskap II
En mer positiv kunskap är att vår sjö fortfarande officiellt är kommunens reservvattentäkt enligt gällande miljöskyddsföreskrifter. Det fick jag idag verifierat av kommunens miljö­sekreterare, trots att kommunens tekniske chef hävdade nåt annat vid mötet med Daphnias styrelse­repre­sen­tanter den 15.5. Men så länge det inte finns några nya offi­ci­ella beslut, får det stå för hans personliga uppfattning.

Fästingbett
Igår kväll när jag bytte om till ”gräsklippningsklänningen” (se inlägg 21.5) kände jag nåt konstigt i ryggslutet. Jag såg ju inte vad det var och det gick inte att få bort med handen. Då ramlade 10-centaren ner. Självklart var det en fästing, inte ett dugg festligt.

FästingDet är första gången under mina 60 levnadsår som jag råkat ut för ett fästingbett. Jag har upptäckt ett fåtal som har krupit på mig, men som sagt aldrig haft några bett. Om frekvensen håller i sig lär jag slippa fler.

Lyckligtvis satt den så till att jag fick bort den. Den hade inte sugit i sig nåt blod och var död så jag antar att det inte bara är min tunga som är giftig. 😀 Således räknar jag heller inte med några men, men jag ska förstås hålla bettstället under uppsikt.

Numera har jag inrättat ett ”minikrematorium” speciellt avsett för fästingar eftersom Mia oftast har nån i pälsen när hon kommer in. Ett gammalt tefat och en braständare är allt som behövs. Av gammal hävd bränner jag nämligen oftast fäs­tingar­na för att jag inbillar mig/tror att eventuella skadliga bak­te­rier inte sprids då.

Semester”Semester”
Dom senaste två dagarna har jag lyckats övertala chefen/ar­bets­le­da­ren att få vara ledig. Igår regnade det och då hade jag ju planerat såga upp lönnen, men kände inte för det. Enen väntar förresten också på åtgärd. Jag lydde mamma i stället, hon tyckte jag skulle diska, så då gjorde jag det och ägnade en stor del av dagen åt övriga hushållssysslor.

Idag blev det extra tidig väckning – Mia insisterade på att få gå ut kvart i fem. Jag la mig på nytt och sov tills hon kom in två timmar senare, sen sov vi båda två i några timmar till. Lyxigt värre.

På eftermiddagen åkte jag till butiken, sen har jag inte gjort nåt mer idag, förutom en del mejl­kommu­ni­ka­tion med Daphnias styrelse. Men i morgon kanske jag ska göra rätt för mig igen så jag slipper avdrag på lönen. 😀

av

21.5 – Träsmak och mirakel

Jag har ägnat mig åt trä(d)arbete och upplevt ett mirakel. Mia är åter i tjänst.

EnenTrä(d)arbete
I söndags sågade jag ner den vackert formade gamla enen som stod granne med eken. Den har blivit allt brunare de två senaste åren i stället för att repa sig så jag bedömde att det var dags att ta ner den.

Jag kan inte påstå att den har varit i vägen för utsikten direkt, men faktiskt blev det ett ”hål” där man lättare ser sjön. Dessutom har jag fått för mig att eken inte gillar den men det har jag ju inga belägg för.

Igår tog jag i tu med lönnen och en liten björk jag fällde för ett par veckor sen. Jag kvistade båda, kapade björken till ved och bar upp lönnen till vedlidret där den väntar på att bli uppsågad. Om det blir regn i morgon som utlovat blir det lämplig sysselsättning.

Mirakel
Sent igår eftermiddags bestämde jag mig för att klippa gräset. Men den här gången var det tji att få i gång gräsklipparen. Den lät inte alls som den brukar när jag försökte starta den.

Jag kollade att jag hade bränsle och olja och att tändstiftshatten satt på. Jag kollade också luft­filtret. Det såg ju inte bra ut, det dröp av olja, men det kunde förstås inte vara orsaken avgjorde jag.

I min nöd ringde jag en tekniskt begåvad kille som bor en bit bort. Snäll som han är, lovade han dyka upp om en timme trots att jag sa att det ingalunda var akut.

GräsklippareHan kollade i stort sett samma saker som jag hade gjort innan han tog loss tändstiftet. Det såg OK ut men gnistan hoppade lite hit och dit tyckte han, så vi kom fram till att jag skulle skaffa ett nytt.

Idag fick jag för mig att jag ändå skulle pröva att starta den på nytt. När jag hämtade tidningen rullade jag ut den i solen. Där fick den stå i sol och blåst ett par timmar, sen skruvade jag i tändstiftet så gott det gick eftersom jag inte har nån tändstiftsnyckel som passar.

Nu så skulle den få en sista chans. Döm om min förvåning när den startade på första försöket! Jag var fortfarande klädd i nattsärk och morgonrock men vågade inte riskera en omstart, så jag satte i gång med att klippa gräset trots munderingen.

Det blev rätt varmt efter ett tag så jag krånglade av mig morgonrocken, men utan att stanna. Här togs inga chanser. Om nån hade sett mig i mitt långa, fladdrande nattlinne bakom gräsklipparen hade dom förmodligen trott att jag fått fnatt.

Jag körde tills tanken var tom. Då var översidan och stigen ner till sjön färdigklippta. Sen tog jag paus för att tvätta mig och bytte till kortbyxor och linne innan jag fyllde på bränsle. Omstarten var lika smärtfri, motorn gick i gång på första försöket den här gången också.

Visst är väl detta ett mirakel?

Mia i tjänstMia åter i tjänst
Igår hade Mia semester. Hon låg antingen i min närhet och såg på medan jag stökade eller så sov hon. Först på kvällskvisten gjorde hon en jaktrunda som resulterade i en skogsmus.

Idag återgick hon till normala rutiner, även om hon har tittat till mig med ojämna mellanrum. När hon inte ser mig jamar hon högljutt tills jag svarar, sen kommer hon springande och håller mig sällskap en stund innan hon pyser i väg en sväng igen.

av

19.5 – 69,5

Ryggsäcken har bytt ägare, dasset är städat och jag har fått ny titel.

Ny ryggsäcksägare
Medan jag höll på att dammsuga i dasset igår, körde en bil upp och ur den steg två vuxna och två barn. Den unga damen jag hade kommunicerat med gick först och sa att hon gärna ville se ryggsäcken. ”Se den? Du har ju redan köpt den!” svarade jag lite barskt.

Hon provade den och hade säkert godkänt den också utan mina säljargument. Fast så liten och tunn som hon var försvann hon nästan i den.

FiléknivDet visade sig att det var det yngre ättelägget som skulle ha den. Han var unge­fär lika lång som rygg­säcken var hög så jag påpekade att det här var en ryggsäck för vuxna. Mamman förklarade att han inte skulle använda den än på ett tag.

Den blivande ägaren satte bestämt armarna i kors och skakade på huvudet, men hade som tur (för mig) ingen bestämmanderätt. Tydligen var det främst färgen som var fel, han gillar bara orange förklarade mamman.

Efter några minuters ytterligare inspektion var köpet klart och ryggsäcken åkte i väg till en annan kommun. Så där ja, då var jag av med den.

Vilken tur att jag kollade alla fickor innan jag ställde fram den till försäljning! I en av dom låg min fina filékniv. Inköpt i Sverige för många år sen, men faktiskt av finskt fabrikat.

Dasstädning
När ”ryggsäcksklienterna” hade åkt, fortsatte jag med storstädningen av dasset och hann precis bli klar före påminnelsen jag hade ställt in på telefonen. Oj, vad fint det blev! Så fint att en geting genast bestämde sig för att flytta in. Släktingar och vänner lär väl dyka upp inom kort.

Ny titel
Efter lite mat och klädombyte sa jag ”hej då, kommer snart” till Mia (hon följde mig till parkeringen) och satte mig i Silverpilen. 69,5 visade bil­termo­me­tern. Tydligen vaknar den till liv när det tillräckligt varmt. Ca 24 grader kan jag tänka mig att låg närmare sanningen.

Klockan 16.00 hade jag lovat infinna mig till Daphnias årsmöte i Café Augusta. Nästan alla var redan på plats trots att klockan ”bara” var två minuter i fyra.

Ordföranden steg upp när jag kom in, välkomnade mig översvallande glatt och uttryckte sin för­tjus­ning över att se mig ”live”. Hon hade reserverat en plats till mig vid sin högra sida. Jag kände mig nästan lite generad, jag var väl inte viktigare än nån annan medlem?

StyrelserumJag hade tidigare blivit tillfrågad (via FB) om jag kunde tänka mig en plats i styrelsen med moti­ve­ringen att jag kan svenska och är uppvuxen här. Lite motvilligt gick jag med på att ställa upp. Jag tycker att jag för länge sen är färdig med alla styrelseuppdrag (med undantag för väglaget).

Direkt efter årsmötet hölls verkställande styrelsemöte där styrelseposterna för­de­la­des. Jag höll nästan på att ramla av stolen när den omvalda ordföranden sa att hon ville ha mig som vice ordförande. Jag blev så paff så jag inte ens kom mig för att protestera. ”Ifall jag dör” la hon till med ett brett leende.

Det är för mig en gåta att en person som aldrig har sett mig tidigare har så stort förtroende? Vi har visserligen haft en hel del med varandra att göra på distans och jag har hjälpt henne med annan översättning än föreningens, men ändå?

Övriga styrelseposter (utom kassör!) har jag haft under årens lopp, men det är faktiskt första gången jag är vice ordförande. På sätt och vis ska det bli riktigt roligt att vara aktiv medlem med tanke på att sjöns hälsa ligger mig så varmt om hjärtat. 🙂

av

17.5 – Mord, värme och sjösättning

Igår blev krattan mordvapen, idag har bägarrankan flyttat ut och jag har firat sjösättning i trevligt sällskap.

HuggormslikKratta som mordvapen
När jag hämtade posten igår på förmiddagen hade Mia fått tag på ett byte i grannens häck såg jag. Jag tog för givet att det var en mus eller en sork, men nånting sa mig att jag borde ta en titt så jag gick fram till henne och frågade vad hon fångat. Hon svarade genast, men tyvärr kunde jag inte tolka svaret.

Hur jag än försökte titta såg jag inget djur under löven, jag bara hörde prasslet när det rörde sig under dom. Men när Mia gjorde en attack begrep jag vad det var. Ett tydligt väsande hördes. Det ljudet går inte att ta fel på, hon hade ”hittat” en orm igen.

Då blev matte lite hispig. Ett eventuellt ormbett till så tätt inpå det förra ville jag till varje pris förhindra. Jag sprang och hämtade krattan i brist på annat och försökte få fram ormen genom att sticka in skaf­tet bland löven.

Det märktes att Mia har lärt sig att ormar är farliga. Hon reagerade genast när hon hörde väsandet och backade blixtsnabbt undan med huvudet då ormen gick till anfall.

Så småningom ansåg ormen att det var bättre att fly än illa fäkta, men det löste ju inte problemet. Mia skulle ju ha försökt ta den till varje pris, så jag fattade beslutet att ta livet av den även om det bar mig emot.

Det var lättare sagt än gjort på det mossiga och gräsbevuxna underlaget, men till slut körde jag ner ändan på skaftet över ormens huvud och borrade in det i marken. Mia satt intill och tittade intresserat på. ”Så där klumpigt hade ju inte jag betett mig” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Rörelsereflexerna fortsatte en god stund till vilket Mia tyckte var kul förstås, så hon fick ta hand om kroppen. Utan huvud kunde den ju inte göra henne illa. Slutet gott allting gott. Utom för ormen förstås.

BägarrankaUtevistelse
Redan kvart i åtta i morse visade termometern 15,8 grader och solen visade sig från sin bästa sida. Wow, det skulle bli en varm dag, precis som utlovat. Ett par timmar senare var det ändå varmare och vinden kändes också behagligt varm. Härligt!

Då var det ju läge att flytta ut bägarrankan. När jag köpte den tillsammans med sommarblommorna var det ännu på tok för kallt så hittills har den fått husera vid köksfönstret och blivit försedd med en ny ”klätter­ställ­ning” i stället för blompinnarna den hade. En jättelång häggkvist som växte i stranden blev alldeles perfekt.

Sjösättningsfirande
Efter att ha hängt ut tvätten i det idealiska torkvädret och ätit en tidig lunch beslöt jag ta hand om dom nytillkomna högarna i stranden. Nu ville jag bli klar med den, för sen väntar lönnen på att bli kapad, dasset behöver städas och komposten tömmas, etc, etc.

Timmarna gick vartefter som jag hittade nåt nytt att städa bort. Innan jag gick upp med redskapen och skottkärran kom jag fram till att det vore smart att sjösätta båten så jag fick städa under den också.

Jag brast ut i gapskratt när jag fick syn på lövhögarna som hade gömt sig under den. Nu var det fint på alla andra ställen men här låg minst ett par skottkärror till. Den friska, sydostliga vinden under­lättade lyckligtvis arbetet påtagligt. Fast om det blir västlig vind får jag göra om en stor del av jobbet. 😀

SjösättningsfirandeJag var inne på slutrakan när jag fick ett SMS. Fru grannen på udden mittemot tyckte det var lämpligt att fira sjösättningen med lite vin på min brygga. Hon hade alltså noterat att båten låg i sjön.

Det var ju ett alldeles utmärkt förslag och lagom avslutning på arbetsdagen tyckte jag, så hon skulle ro över när hon var klar med disken.

Sen satt vi där på bryggändan i efter­middags­solen och blåsten och hinkade i oss. Skämt å sido, för­brukningen var synnerligen moderat, hennes arbetsdag var inte slut än även om min var det. Ett mycket trevligt avslut på en nyttig dag. 🙂

av

15.5 – Innedag

Igår var jag på en blöt fotovandring, idag har jag haft innedag, tagit fram ryggsäcken och provat ena vinterkappan. Mia har tydligen inbyggt fästingmedel.

VägvaktBlöt fotovandring
Igår kl 18.00 samlades en liten trupp på sju personer vid brandstationen i Dalsbruk inför årets foto­vandring. Molnen såg hotfulla ut, men ingen av oss hade beställt regn så vi hoppades på det bästa.

Enligt mitt förslag gick vi längs Sabbelsvägen mot Dragsedet till. Efter tjugo minuter kom dom första regndropparna, men vi segade på ändå. Tidvis var regnet rätt ymnigt, men varje gång jag föreslog att vi skulle gå tillbaka lugnade det sig.

Efter en dryg halv timme var vi ganska blöta och regnet tilltog, så vi gav upp och vände om. Men alla verkade glada och nöjda ändå.

Av mina 46 bilder refuserade jag 16 och har lagt upp en länk till två av dom som jag valde ut till Linssoppas forum som är samlingspunkten för alla fotovandringar. Här finns samtliga mina bilder om du vill ta dig en titt. (Klicka på första bilden så ser du den i större storlek och kan bläddra vidare.)

Innedag
Ända fram till långt in på eftermiddagen idag var det mulet och kändes klart kallare än föregående dagar så jag bestämde att det fick bli innepyssel. Skolådorna som har legat framme några dagar behövde bland annat åtgärdas.

Det innebär att alla vinterskodon nu är utbytta mot sommardito i klädkammaren. Vårskor (eller höst­dito) får ligga framme året runt. Vinterhandskarna är i sitt sommarförvar, liksom vinterkappor och –jackor. Men sommarkläderna hänger kvar på vinden än så länge, det får bli varmt först.

RyggsäckenFram med ryggsäcken
Det var egentligen ryggsäcken som fick mig att bära upp vinterplaggen på vinden. Om jag ändå gick upp, kunde jag ju ta med mig nåt i stället för att gå ”tomningom”.

Anledningen till att jag ville hämta ryggsäcken var ingalunda en förestående fjälltur eller ens en lång­vandring, utan en helt annan idé. Jag ska sälja den på Bytesbörsen på FB kom jag på. En stor ”proffs­rygg­säck” med metallmes kommer jag garanterat inte att behöva längre, så den kan nån annan gärna få överta.

På köpet får man ett sovsäckstäcke och en kåsa skrev jag i annonsen och prissatte ryggsäcken till 80 €. En ny, liknande ryggsäck, fast i en modernare variant kostar från 150 € och uppåt, så priset borde inte avskräcka om man har köpbehov.

Kapprovning
Under tiden jag fixade ryggsäcksannonsen fick min ”finvinterkappa” hänga ute på vädring. Den har inte fått frisk luft sen i fjol vinter. I vintras använde jag den aldrig.

Den är så gott som oanvänd, mest beroende på att den är ankellång (på mig) och känns otymplig när jag ska åka bil, men är annars varm och skön. Varje gång jag ser den kallar jag den ”be­grav­nings­kappan” i mitt stilla sinne, den är nämligen svart och har en svart (avtagbar) fuskpälskrage.

Innan jag satte den i klädpåsen provade jag den för att utvärdera om jag kanske ska sälja den också? Den var inte direkt trång, men kunde gott få vara en storlek större kändes det som. Jag var nog minst fem kilo lättare när jag köpte den för åtta år sen om jag minns rätt.

Jag fotograferade den i vilket fall innan den åkte i ”malpåsen” och får fundera ett tag innan jag fattar beslut.

Mia medhjälpare

Min ovärderliga medhjälpare. 🙂

Inbyggt fästingmedel?
I regel brukar jag hinna se fästingarna innan dom biter sig fast på Mia, men tre har lyckats undkomma hittills. När jag tog bort dom var dom döda och hade inte hunnit suga blod. Synner­ligen märkligt.

Precis så fungerade fästingmedlet också, men i år har hon inte fått nåt för att jag har läst om hur giftigt det är. Det kan ju räcka med ormgiftet hon får i sig. 😦

Medlet kan ju omöjligt verka så här långt efteråt, så frågan är vad Mias blod inne­håller? Ormgiftet kan det heller inte vara, för den första fästingen hittade jag långt innan hon blev ormbiten. Nån som har en vettig förklaring?

av

12.5 – Sommar på trappan

Igår var jag för tidig, grävde ner regnbrunnar och blev bjuden på middag. Idag har jag haft dator­support, återanvänder snö och har ätit middag på ”sommartrappan”.

För tidig
Igår på förmiddagen ringde jag och gratulerade mamma på Mors dag. ”Tack, men det är först i morgon” svarade hon. Ridå. Att vara för tidig är nästan lika pinsamt som att vara för sen. Idag fick hon nöja sig med ett mejlgrattis och en bild på blommande vitsippor.

RegnbrunnRegnbrunnar
I fredags investerade jag i tre regnbrunnar. Trots att häng­rännan på uthuset bara består av två korta stumpar blir det alltid en pöl vid husknuten när det regnar. När pölen är full, rinner vattnet ner och lägger sig framför dörren till vedlidret. Men nu är det slut med det, igår grävde jag ner en regnbrunn.

Den andra placerade jag under stupröret vid trappan. Egentligen stör väl inte regnvattnet direkt, men jorden är alltid fuktig där så jag tyckte det var ett lämpligt ställe. Det blev också mycket snyggare och tack vare ett gammalt taktegel fick skräptunnan en bättre placering.

Den tredje har jag inte grävt ner än så länge. Den ska ligga under stupröret vid husgaveln ner mot sjön, men först måste jag antingen förlänga det eller fixa så att vattnet rinner rakt ner. Nu slutar stupröret vid sockeln, drygt en meter från marken.

En kätting eller ett rep skulle göra susen, men hur sjutton fäster man änden? Jag får ta en titt hos herr grannen och höra hur han bar sig åt.

Bjuden på middag
Runt halv två igår knackade sommargrannen psykologen på och talade om att hon tänkte sjösätta båten. Jag höll precis på att värma lunchmat, men ställde ifrån mig tallriken och erbjöd mig att hjälpa till. Nej då, det behövdes inte, hon hade två starka kvinnor i sällskap sa hon.

Innan dom gick ner till stranden frågade hon om maten jag tänkte äta var lunch eller middag? Om det var lunch var jag välkommen på middag till Hemliden senare på dagen. Det lät som ett trevligt och alldeles ut­märkt förslag, så jag tackade gärna ja. Jag kunde ju ändå inget göra för att Mia skulle må bättre (se gårdagens inlägg).

Fyra timmar senare vankades både fisk, lammfärs och grönsaker förutom två sorters potatis i trevligt och glatt sällskap. Den ena damen har jag träffat tidigare, den andra var en ny bekantskap. Som dessert ser­ve­rades en delikat fruktsmoothie.

GräslökDatorsupport
Igår ringde före detta grannen och hade problem med att överföra sina foton till datorn så vi kom överens om att hon skulle komma till Udden idag och ta både dator och kamera med sig. Vid tolvsnåret dök hon upp och frågade försiktigt om jag hade stigit upp än då hon inte såg mig genast.

Jag försäkrade att jag hade varit uppe i flera timmar och bad henne visa vad som var problemet. Det visade sig lyckligtvis att det inte var nåt problem. Anledningen till att hon inte såg dom nytagna fotona berodde på att redan överförda foton hindrade henne från att se dom nya som låg längre ner på skärmen så det var snabbt avklarat.

Sen drack vi kaffe och åt var sin skorpa innan vi tog en ”blomsterpromenad”. Förutom lite vårblommor ville hon gärna ha en tuva gräslök så jag grävde upp en åt henne. Jag har ju gräslök så det räcker till hela byn – det enda jag är riktigt duktig på att odla. 😀

Det kändes bra att hon fick lite kompensation för violen hon hade varit vänlig nog att plantera på mina fosterföräldrars grav.

Återanvänd snö
Det är säkerligen inte så många som har snö kvar sen i vintras? Det har jag, om än i smält form. Så snart det började tina och droppa från taken ställde jag regntunnan vid trappan för att slippa ha mer slask än nödvändigt medan snön och isen smälte på marken.

Den snön har kommit väl till pass, både som tvättvatten och för bevattning när jag sådde och plan­te­rade sommarblommorna. Vid det här laget är smältvattnet förstås uppblandat med regn men regn­vatt­net hade förmodligen inte räckt till så som jag klottar.

Middag på sommartrappan
När före detta grannen hade åkt, beslöt jag ”fälla ner” bryggan, dvs delen längst in mot land som hänger på gångjärn. Det gick mycket smidigare än jag hade trott, det enda som krävdes var lång­skaftade stövlar och lite armstyrka.

Alla stenar som (för säkerhets skull) har legat som stöd under gångjärnen hade isen förstås flyttat på, så jag fick rada upp dom på nytt, men det var ju fort gjort. Vilken himla tur att Trollkarlen kom på den här idén till bryggförlängning!

Sen satte jag i gång med städning och sommarmöblering på trappan. Den varma solen och spirande grönskan inspirerade, även om det än så länge är nog så kyligt i skuggan. När jag så småningom var klar kunde jag äta middag i kvällssolen på en sommarmöblerad trappa. Det kändes sååå härligt. 🙂

Sommarmöblering

av

10.5 – Jordnära

Igår natt blev det ”regnväckning” och kort arbetsdag. Idag vaknade jag i dimma, har fyllt på mullförrådet och konstruerat en blombänk.

Regnväckning
Strax efter tre igår natt väckte Mia mig. Som vanligt när regnet smattrar på plåttaket och det är mörkt blir hon rädd och ska ut. Efter andra försöket att bära henne till sängen och kela med henne, lugnade hon sig så småningom och somnade med framtassarna på min utsträckta hand.

LövKort arbetsdag
På grund av det ostadiga vädret ägnades förmiddagen åt skrivbordsarbete, men efter avslutad lunch vid halv två såg det hoppfullt ljust ut så jag övergick till mer jordnära sysselsättning.

En timme senare hade molnen hopat sig igen och vinden blåste kallt. ”Tur att man har nära hem” tänkte jag då jag gick in för att hämta mera kläder och värma mig med en mugg kaffe.

Innan jag gjorde kväll hade jag putsat klart runt plymspirean och liljorna vid ”alustan”, ormbunkarna var befriade från sina gamla, torra blad och största delen av löven var borta fram till husknuten.

Medan jag öste ner lövfång efter lövfång i skräptunnan avundades jag mina grannar som har mest barrträd på tomten och alla som bor på en bergknall. Men nu är jag faktiskt klar med vårstädningen för i år om man bortser från några högar här och där som ska flyttas till den sista vilan.

Dimma 2Dimma
Kvart över sju i morse tyckte Mia det var dags att börja dagen. Det tyckte inte matte. Jag släppte yrvaket ut henne i dimman och la mig på nytt tills hon väckte mig för att få frukost vid halv nio.

Det var fortfarande dimma noterade jag. Inte här på Udden, men runtomkring. 😀

Påfyllning
Dagens inköpslista krävde en tur till Kimito. På listan fanns allt jag hade kryssat för i Multasormi-tidningen – bland annat mull, gödsel och vattenbrunnar. Mullsäcken jag köpte i onsdags räckte precis till plantering av sommarblommorna, men jag brukar alltid ha ett litet lager i reserv och passar därför på att köpa 5 x 45 l när det är extrapris.

Faktiskt följde det med en liten kruka randgräs också. Men absolut inget annat som ska sås eller planteras!

Blombänkskonstruktion
För ett par dar sen fick jag den ljusa idén att fixa en liten blombänk vid ”pumphuset”. Enligt ritningen skulle den bestå av en brädstump på 57 cm och ha en höjd på 30 cm. I princip en pall således.

I eftermiddags gick jag ut i vedlidret och satte i gång. Benen kunde gott bestå av två restbitar från virket till altanen i syrenbersån kom jag på. Dom var visserligen bara 25 cm långa men det skulle nog räcka tyckte jag.

BlombänkSen tog jag fram en lämplig bräda från gamla bastun och satte i gång att såga. Den var 20 cm bred så det skulle räcka med en bit. När den var kapad föll min blick händelsevis på en fällskärsbit som jag snodde när tallarna fälldes vid Ytterkulla skola. Men den vore ju alldeles perfekt!

Jag bar ner den till pumphuset och såg till min förtjusning att den passade precis bara jag pallade upp den i den tunnare kanten. I min lilla stengömma fanns två lagom stora stenar som fick den att ligga plant. Det har jag minsann kollat med vattenpass så här ska ingen komma och säga nåt annat. 😀

Så enkelt gick den konstruktionen. Nu har jag en bräd­stump som jag inte behöver men vips kommer den också till användning.

av

8.5 – Shorts- och blomväder

Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.

BlygFörsynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.

Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.

I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprep­ning till varje pris.

”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.

Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade ter­mo­­metern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhets­tips) och undrade om jag visste vad det var för växt.

GazaniaMer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!

I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.

Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.

Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blom­kassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.

Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.

VitsipporVitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.

Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 😀

Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.

Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.

Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen åter­stod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.