Månad: mars 2017

av

30.3 – Från osäkerhet till bevisfört

Jag har fått rapport, Silverpilen rullar vidare, jag har bytt upp/ner? mig och dukat med vårfärg.

Rapport
I gårdagens post låg en rapport från STUK (Strålsäkerhetscentralen). Under tiden 17.1-14.3 mätte jag nämligen radon­halten i sovrummet. Enligt rapporten uppgick radonhalten till 37 Bq/m3 med en fel­mar­gi­nal på ±9 och kräver inga åtgärder, så det var ju bra.

Sen läste jag om resultatets osäkerhet: ”Den osäkerhet som anknyter till resultatet anges som ut­vidgad osäkerhet som har räknats med täckningsfaktorn k=2. Detta motsvarar en konfidensgrad på cirka 95 %.” Bra att veta eller…?

Hade det inte räckt med att konstatera att resultatet är tillförlitligt till 95 %? Vad är en täckningsfaktor??

På STUKs webbsajt hittar jag en förklaring till täckningsfaktor: ” Faktor, med vilken osäkerheten multipliceras för att få utvidgad osäkerhet.” Jaha. Klart som korvspad. 😦

Faktorn används för att beräkna konfidensnivån läser jag vidare: ”Täckningsfaktorn anger konfidens­nivån: faktor 1 = konfidensnivå 68 %, faktor 2 = konfidensnivå 95 %.” Så vad är då en konfidensnivå undrar jag?

Jo, det är: ”Sannolikhet, med vilken det rätta värdet för storheten som mäts är inom fel­margi­na­ler­na.” Konfidensnivån för att jag ska begripa är därmed 0. Men tack och lov är det ju ingen som kräver det.

Silverpilen rullar vidare
Efter lunch igår lämnade jag in Silverpilen på service enligt besiktningskillens önske­mål. Dessutom skulle vinterdäcken av. Knappt två timmar senare var den klar att ”söka” som det heter på finlandssvenska. (I Sverige hade man högst antag­ligen uppfattat det så att dom tappat bort fordonet.) 😀

Enligt Husses förslag åkte jag sen raka spåret till Kimito för ombesiktning. Numera kan den lyckligtvis göras var som helst och utan tidsbokning. Förutom det tidigare besiktningsintyget visade jag också upp kvittot på reparationen. Det fick besiktningskillen att utbrista att jag åtminstone hade fått betala för åtgärden, men nu skulle han ta sig en titt.

Nere i smörjgropen konstaterade han att felen var åtgärdade och skrev ut ett nytt intyg, så nu rullar Silverpilen gladeligen vidare igen ett tag.

Bytt upp/ner? mig
Idag fattade jag ett revolutionerande beslut. Jag som ogillar att läsa på skärmen och alltid har hävdat att jag vill känna doften av trycksvärta och höra prassel när jag vänder sida i tidningen… Från och med nu läser jag ÅU enbart i digital form.

Största skälet till beslutet var priset. Ett årsabonnemang på den digitala upplagan skiljer i pris med 166,60 € jämfört med pappersversionen. Om jag mot förmodan blir välsituerad eller vill ändra mig kan jag ju alltid göra ett nytt val.

Dukat i vårfärg
Medan jag väntade på att få ”söka” bilen igår fördrev jag tiden bl a med att shoppa. Hos Wahlstens hittade jag bordstabletter i en mild vårgrön färg som passar utmärkt till mattorna i köket så jag slog till med ett köp.

I eftermiddags invigde jag dom i samband med att jag fick rå om Grisen/Tvillingen ett par timmar. Vi har bara setts som hastigast en gång sen strax före jul så det var verkligen länge sen. Följaktligen uppstod inga långa tystnader på grund av brist på samtalsämnen.

Fast dom nya bordstabletterna kommenterade hon inte eftersom hon ju inte kunde veta att dom var nya. Hon såg i stället buketten med videkissar som prydde bordet och tyckte att jag hade gjort påsk­fint.

Snart kommer Husse hem. Undrar om han märker nåt? 😀

av

28.3 – Inledning på veckan

Jag har fått ett spjäll, påbörjat vårstädningen, instruerat, haft utbildning och putsat lite mera. Mia undrar vart isen tagit vägen.

Fått ett spjäll
Medan jag satt hos verksamhetsgranskaren i söndags, besökte Husse Lingongrannen som för ett tag sen nämnde att han hade ett gammalt spjäll som kanske passade till köksspisen, så Husse tog sig en titt.

För att kolla bredden ringde han upp mig. ”38 cm” svarade jag utan att tveka. En kort stund senare ringde han igen och påpekade att måttet omöjligen kunde stämma!? ”Mät på nytt” tyckte han, vilket jag gjorde.

Den här gången blev bredden 18,3 cm, vilket verkade klart rimligare. När han kom hem hade han spjället med sig. Om man kapar ca 4 mm på vardera sidan ska det passa perfekt och vi slipper elda för kråkorna. 🙂

Påbörjat vårstädningen
Innan gårdagens besökare anlände, beslöt jag skära bort nervissnade blomplantor. Husse bistod med att kratta löv. Det blev en märkbar skillnad, förutsatt att man kom i håg hur det hade sett ut innan.

Instruerat
När besökarna dök upp inledde vi med kaffe, sen fick ”gubbarna” sätta sig i södra sa­lon­gen medan jag och föreningens kassör ägnade oss åt hennes nya bokföringsmodell som Husse fixat.

Om man är van att bokföra med penna och papper är övergången till ett kalkylprogram rätt svår, men förhoppningsvis överstiger nyttan det ovana arbetssättet. Fast om det känns helt omöjligt kan man ju alltid återgå till tidigare metod.

Utbildning
I eftermiddags hade jag nöjet att välkomna en tidigare kund som nyligen skaffat ny dator med Windows 10 och behövde en genomgång. Den märkbara skillnaden mellan Windows 7 och 10 är ju inte så stor, men det finns en hel del som är nytt och annorlunda.

Vi tog samtidigt en snabbtitt på Office 365 som blir hans arbetsverktyg i fortsättningen. När man väl startat res­pek­ti­ve program kände man väl igen sig så det fixar han utan problem.

Putsat lite mera
Innan jag hade hunnit byta om till lämplig klädsel för utomhusarbete kom Husse hem. Med sig hade han sin ny­vässade lövhacka så vi beslöt oss för en stunds ”utejobb” före middagen. Husse höll till i stranden och jag närmast huset.

Efter nån timme var vi hungriga och gjorde kväll. Nu är det dags för kvällsbrasorna och teve-nyheterna.

Mia undrar
Härom dagen såg Mia ut som om hon undrade vart isen har tagit vägen. 🙂

av

25.3 – Veckorapport

Vi har haft en rätt jäktig vecka.

Måndag
I måndags gjorde Husse mera ved och snickrade vidare på en kalkylmodell till kassören innan vi infann oss till hem­bygds­före­nin­gens extra ordinarie årsmöte som gick av stapeln kl 18:00. Vi hade bara en punkt på föredragningslistan, så mötet var överstökat på fem minuter. Men efter det skulle protokollet förstås skrivas och lämnas vidare till protokollgranskarna.

Tisdag
Efter lunch hade vi avtalat möte med föreningens kassör för att presentera ett digitalt alternativ till den manuella bokföringen. Det visade sig dess värre att Libre Office Calc inte kunde hantera Excels formatering på rätt sätt, men hon fick i alla fall en uppfattning om hur hon går till väga. Sen drack vi kaffe och pratade om helt andra saker.

Onsdag
Enda dagen utan hålltider. Husse fortsatte med vedhanteringen innan vi åkte i väg för att uträtta en del ärenden och proviantera i Kimito eftersom vi ändå hade ärende dit. Efter det tog vi det lugnt och avslutade dagen med att dricka skumvin i sängen för att fira vår 5-månaders samvaro.

Torsdag
Igen en mötesdag. Den här gången med styrelsen för väglaget, så Husse var befriad. Jag skrev genast protokoll, dels för att inte glömma det och dels för att förhindra att nåt annat kom emellan.

Fredag
Igår eftermiddag var vi bjudna till Husses vänner i Dalsbruk. Det blev en lång visit. Värdinnan nöjde sig nämligen inte med ett dignande kaffebord utan serverade också en varm måltid innan vi äntligen pallrade oss i väg hem.

Lördag
I förmiddags kom herr grannen junior som avtalat för att köra upp blivande köksved som Husse fixat. På ett par timmar hade flera högar förflyttats till Silverpilens parkeringsplats, men det återstår en hel del så junior lovade komma igen nästa lördag.

På eftermiddagen var det dags för sedvanlig bastu. Mina vistelser i hettan har förlängts successivt så snart kan jag kalla mig bastubadare på allvar.

Söndag
I morgon har jag avtalat tid med väglagets verksamhetsgranskare, men om det vill sig väl hinner jag också kratta bort gräs och löv runt scillan som står i knopp vid södra hus­ga­veln. Vädret ska visst bli behag­ligt har väderspåarna lovat. 🙂 Och så är det dags för den onödiga klockomställningen igen då vi ”får” en hel timme till.

Och så är det dags för en ny vecka som inleds med nya hålltider. Tänk att det kan vara så jäktigt att vara pensionär!?

av

19.3 – Från slaskfat till ödlor

Slaskfatet är uppgraderat, jag har fått ett modellerbjudande och strandröjningen är avslutad. Husse har varit i arbetstagen och fått plättar. Mia har hittat ödlor.

Slaskfatet uppgraderat
För ett bra tag sen undrade Husse varför jag inte använder ett slaskämbar i stället för det fulla fatet som jag balanserar med när det ska tömmas? Det var ju en himla bra fråga som jag inte hade nåt svar på. Att jag inte har tänkt på det tidigare, jag som är så fiffig (ibland)?

Sen dess har det spygröna slaskfatet uppgraderats till ett marinblått ämbar och töm­nin­gen har under­lättats betydligt. Dessutom rymmer det mer än fatet så det har blivit glesare mellan tömningarna.

Modellerbjudande
I onsdags blev jag hejdad utanför Räpylä i Dalsbruk av en man som undrade vad jag har för mig lördagen den 25.3? ”Då har jag besök” svarade jag och frågade vad det gällde.

Mannens fru skulle ordna en modevisning den dagen och behövde modeller. Jag skulle passa bra för uppdraget tyckte han. Egot sträckte förtjust på sig, men förnuftet segrade så jag avböjde hövligt(!) men bestämt. ”Kom om du kan på lördag kl 10” tyckte mannen.

Strandröjningen avslutad
Igår hördes ljudet av en motorsåg på tomten igen. Nu hade turen kommit till dom gamla syre­ner­na som har kamouflerat dasset och komposthögen. Mina grannar på udden mittemot har således full koll på när jag sitter på dass i fortsättningen. 😀

Idag avhämtades grävmaskinen som f n har fullgjort sitt uppdrag. Resten blir längre fram i vår. Därmed är den hett efterlängtade strand­röj­ningen avslutad och dom gamla syre­ner­na har fått chansen att skjuta nya skott. På min in­rådan kapades dom nämligen inte längs med fotknölarna utan har kvar en del av stammen.

Husse i arbetstagen
I fredags eftermiddag återvände Husse till Udden och blev förstås varmt välkomnad av båda sina damer. Dagen till ära var huset nystädat, så han kände inte riktigt igen sig först men vande sig snart. 😀

Både igår och idag har han klätt sig i arbetskläder, greppat ”vesurin” (lövhackan) och gett sig av till slänten på husets västra sida. Bland allt ris efter röjningen ligger också kvistar som är grova nog att använda till ved som vi vill ta rätt på.

Fått plättar
Både Husse och jag gillar plättar. Vem gör inte det förresten? Med mig i flytten hade jag en plätt­panna men jag var osäker på var den höll till när vi pratade om plättar.

Medan Husse var ute och jobbade letade jag rätt på den. Den låg (helt logiskt) på samma ställe som gjutjärnsgrytan och stekpannorna så det var fort gjort. När han kom in frågade jag om han ville ha plättar till dessert efter dagens middag? Det ville han. Jag också.

Söndagsmiddagen avslutades alltså med plättar stekta på köksspisen och givetvis serverade med sylt, respektive strösocker och vispad grädde till. Mums. Förra gången jag stekte plättar var nån gång på 90-talet tror jag, men dom gamla takterna sitter tydligen i fortfarande. 🙂

Mia har hittat ödlor
Av allt att döma har ödlorna vaknat. I torsdags kom Mia in i verandan med den första ödlan jag har sett i år. Ett par timmar senare kom hon in med en till.

Dess värre var deras öde beseglat. Båda hamnade i hennes mage utan pardon.
(Bilden är från sommaren 2012)

av

16.3 – Bedrövligt

Jag har tagit mitt straff. Och varit ohövlig.

Tagit mitt straff
Varför åker man drygt 179 km när man kunde ha klarat sig med 50? Enkelt. Det beror på att man är (mer än lovligt) glömsk. Men idag har jag tagit mitt straff. 😦

Härom dagen slog det mig plötsligt att jag inte har besiktat Silverpilen i år. I fjol var jag en dag för sen och det var i slutet av mars mindes jag. När jag kollade visade det sig vara den 23.3, alltså hög tid att boka tid.

I vanliga fall beställer jag tid i Kimito. Det kostar ju betydligt mer att åka till Åbo, Salo eller Ekenäs om man ser till reskostnaden. Men dess värre fanns det ingen tid i Kimito före den 22.3 så jag valde Ekenäs idag kl 14:20 i stället.

Som vanligt följde jag med in i besiktningshallen. Alla mätvärden var bra, bortsett från att den högra strålkastaren lyser lite för högt, men det var OK tyckte besiktningsmannen. Samma trevliga kille som jag hade i Kimito i fjol. Han tyckte dock att jag gott kunde dammsuga bort alla löv och barr i motor­utrymmet. 😀

Värre blev det när han kom till underredet och fick syn på ett läckande gummiskydd. Och ännu värre när han kon­sta­te­ra­de att styrstagsänden behöver bytas. Alltså underkände han Silverpilen – precis som i fjol – men det är ju ingalunda hans fel.

Silverpilen med tillhörande chaufför är alltså nyligen hemkomna från långturen. Hade jag åkt till Salo i stället hade resan blivit 18 km kortare insåg jag på hemvägen då jag läste avståndsskyltarna. Men det var det värt. Nu fick jag ju prata svenska och hade dessutom en bekant besiktningsman.

Varit ohövlig
På vägen mellan Bjärnå och Kimito satt jag och funderade på om jag skulle svänga in till butiken i Kimito? Mina magnesiumtabletter är snart slut. Strax före Brusaby bestämde jag mig och åkte in vid avtaget till rondellen.

När jag kom in i butiken och med bestämda steg gick mot hyllan med kosttillskott fick jag syn på ett bekant ansikte som jag först inte kunde placera. Men sen slog det mig – det var ju ex nr 1!

Jag töjde på smilbanden och hejade, men stannade inte för att höra hur han har det nuförtiden. Ytterst ohövligt tycker jag.

Det är minst ett par år sen vi sågs senast så jag kunde gott ha bytt några ord. Men jag får väl ta igen det om vi ses en annan gång.

Lika ohövlig var jag då jag passerade ”Pustis-värdinnan” här i byn och bara vinkade i stället för att stanna och säga hej. Med tanke på hur länge hon har varit borta kunde jag ju ha hälsat henne välkommen tillbaka åtminstone. Bedrövligt uppförande. 😦

av

13.3 – Senaste nytt från Udden

Udden är ljusare än nånsin,  vi har träffat en föreläsare och haft kaffebjudning. Jag har flaggat och haft ett valuppdrag.

Udden ljusare än nånsin
För ett tag sen gav taklampan i köket upp. Plastdelen ovanför kupan hade vittrat sönder, vilket innebar att nedre delen av kupan halkade ner och spred ett mindre praktiskt sken.

Några lampaffärer finns mig veterligen inte här på ön så det blev till att googla. Helst ville jag ha en exakt likadan hissmodell som den gamla men den fick inte vara för dyr.

Husse letade snart rätt på en nätbutik som hade precis vad jag önskade. Förra veckan hämtade jag den på posten och sen mon­te­ra­de Husse den i ett nafs. Ordningen återställd således.

Dock återstår att dämpa ljusstyrkan.  Den 10 watts LED-lampa på 806 lumen som Husse vänligt nog hade införskaffat avslöjar obarmhärtigt minsta lilla rynka (och att jag inte städar värst ofta) så jag har utbett mig om en något lägre ljusstyrka. 😀

Uddens omgivningar har också ljusnat högst betydligt tack vare strandröjningen. Jag njuter i fulla drag varje gång jag ser ut genom fönstren eller knallar runt på tomten. Nu hoppas jag bara att sommargrannen följer exemplet så jag kan se sjön obehindrat också från min plats vid köksbordet.

Träffat en föreläsare
I hembygdsföreningens verksamhetsplan ingår en föreläsning om tiden runt sekelskiftet 1500-1600. Efter många om och men hade vi turen att hitta en lärare i historia här på ön som ville åta sig upp­draget och hade stämt träff med honom i torsdags.

Utgående från det förslag till innehåll som föreningens sekreterare hade skissat på, beslöt vi att göra föreläsningen till en serie på tre med start måndagen den 24.4. Idag gjorde vi klar annonsen, så om du prenumererar på Annonsbladet kommer du att se annonsen den 20.4, alternativt på föreningens FB-sida.

Kaffebjudning
I fredags var det dags för en kaffebjudning igen, den här gången i Tallmo. I vanlig ordning bjöds det på Husses hemlagade gräddtårta. Innan gästerna avvek hade dom också fått salt tilltugg förutom flera goda skratt och det senaste i lokal nyhetsväg. En trevlig efter­mid­dag i trevligt sällskap.

Flaggat
Igår gick Jämtlands ”nationaldag” av stapeln så självfallet hissades den jämtländska flaggan också på Udden. Som tidigare boende i Jämtland vet jag förstås att det finns en ”befrierörelse” som håller hårt på republiken och dess flagga.

Valuppdrag
I förmiddags fick jag ett oväntat och roligt uppdrag. Ville jag åta mig att göra en valaffisch i A5-storlek till en kandidat som ställer upp i kommunalvalet? Text, bild och partilogo skulle komma via mejl.

För säkerhets skull frågade jag när den skulle vara klar. ”Det räcker om den är klar till fredag” svarade beställaren. Tja, det borde jag ju kunna fixa tyckte jag så jag svarade ja.

Eftersom jag fick i stort sett fria händer när det gällde design och layout gjorde jag så gott som ge­nast ett utkast och skickade i väg det. Ett par timmar senare fick jag positiv feedback, dock med önskemål om en jus­te­ring som jag omgående verkställde och fick godkänt på.

100 exemplar av den lilla affischen är nu utskrivna i färg och därmed klara för leverans. Ibland flödar både inspiration och kreativitet. 🙂

av

8.3 – Uddmors bloggande fyller 10 år!

Mitt absolut första blogginlägg skrevs den 8 mars 2007 i Östersund. Så här löd det:

8 mars 2007
Aldrig för sent att lära sig nåt nytt

I dag har jag försökt få tag på ett inköpsvärde för en skogsfastighet i Jämtland. Skatte­verket hänvisade i går till Landsarkivet i Härnösand. Dagens telefonsamtal med en trevlig dam där, har lärt mig att Landsarkivet i Härnösand har lagfarter från 1947 och framåt. För att få tag i en köpehandling som är daterad 1930, blir jag hänvisad till Landsarkivet i Östersund. Att det råkar vara staden jag än så länge bor i gör det hela nästan komiskt.

Dagens viktigaste uppdrag har varit att leta rätt på nyckeln (en lång sexkantig metall­stång) till vinds­luckan i fastigheten. VikingSat behöver nämligen ta sig upp på taket för att byta ut husets antenn till en digital dito.

Det analoga TV-nätet släcks den 14 april här i Jämtland, vilket innebär att styrelsen i Bostadsrättsföreningen har beslutat bekosta digital mottagning för grundutbudet. På så sätt slipper våra boende skaffa egen digitalbox, förutsatt att dom nöjer sig med de fem kanaler vi har tillgång till.

Resten av dagen och kvällen ska jag ägna åt att börja plocka ihop saker som INTE ska med i flytten. Idealet är att det inte blir nåt kvar att flytta. Men den chansen är tyvärr mindre än minimal, med tanke på hur jag är funtad!

Bevisligen ingen pedofil

Fantastiskt! Det finns inga uppgifter om mig i straffregistret i Finland heller! Nu kan jag bevisa att jag är en hederlig medborgare och ett föredöme för alla invandrare i Sverige. Litet sent påtänkt förstås.

Centralskolan i Dalsbruk får originalet på utdraget per post endera dagen, sen återstår bara hälso­kontrollen innan jag är godkänd som timlärare under nästa läsår. Det förut­sät­ter förstås också att jag klarar prövotiden på en månad… Och att de elever som har ”data” som tillval inte ber mig omkonfigurera port 80 eller nåt dylikt. Fast det lär väl inte ingå i kursplanen förmodar jag?

Från Östersund…

 

 

Här huserar jag ytterligare ett tag…

(Bilden tagen av Bo Oscarsson, som också bor i huset.)

… till Udden

 

 

 

 

Håll med om att flytten är motiverad!

av

6.3 – Vårmånadsinledning

Möten och besök, administration, kvistning och fortsättning på strandröjningen har inlett vårmånaden. Jag blir fortsatt bortskämd.

Möten och besök
Vårmånadens första dag inleddes med datorsupport och möte med hem­bygds­fö­re­nin­gens kassör. Eller snarare kaffebjudning med efterföljande möte. Här förenar vi nöje med nytta.

Förra månadens sista dag präglades av besök i Kimito. Dels hos optikern för att kolla min syn och dels hos presumtiva återförsäljare för föreningens nytryckta kondoleans. Ingen tackade nej så det var en lyckad ”turné”.

motePå torsdagen höll föreningens nya styrelse sitt första möte i Tallmo och i fredags hade jag träff med frissan. Förutom klippningen bad jag henne göra ett hål till i ena örat för att känna mig  lite vårfin.

Efter lunch i lördags anlände Vik Husse med sedvanlig bullpåse. Dagens samtalsämnen rörde sig om brygg‑ och staket­kon­struk­tio­ner, fiskemetoder och ‑fångster, respektive blogghistorik. Och så vädret förstås.

Dagens besökare var väglagets ordförande. Hans underskrift krävdes på en handling som ska vara inlämnad inom kort så vi kombinerade eftermiddagskaffe och signatur.

Administration
En hel del tid har gått åt till föreningsadministration den senaste tiden. Bl a protokoll från torsdagens möte, ny layout på bokföringen och diverse annat. På lördagen hann Husse författa ett par pro­jekt­be­skrivningar medan jag ännu sov min skönhetssömn, men i övrigt har jag bidragit efter bästa förmåga.

Kvistning
Mellan varven har vi hunnit kvista en del grenar och grova kvistar som duger till köksved. Det tycker vi båda är skön avkoppling från tanke‑ och skrivbordsarbete.

Arbetspassen har dock blivit ganska korta och för min del rätt så ineffektiva. Jag har inte alls samma snits på arbetet som Husse. Men det beror säkert på att vi använder olika verktyg. 😉

strandrojningStrandröjningen fortsätter uppåt
Sen ett par dar har jag fri sikt också från köksfönstret. Helt fantastiskt! Nu kan jag obehindrat se ut över ”min vik” och kolla vad sjöfåglarna har för sig när dom har återkommit.

Idag på förmiddagen föll dom sista lönnarna intill komposten så nu är backen bakom dasset fri från höga träd som hittills skuggat eftermiddagssolen i bersån. Öppet, ljust och fint blir det. 🙂

Fortsatt bortskämd
Förutom att frukosten står famdukad när jag stiger upp numera, ”försvinner” slask­vatt­net på nåt mirakulöst sätt och dunkarna med dricks­vatten, liksom vedbärarna, är påfyllda utan att jag behöver röra ett finger.

Dessutom har diskandet blivit ett nöje i och med att jag tackade ja till ”samdisk”. På så sätt kan vi umgås samtidigt som kärlen blir rena och arbetet utförs mycket snabbare. Rekommenderas varmt till alla som har en omtänksam livskamrat och som diskar för hand!

Fast den här veckan får jag klara mig själv ett par dar igen… Det finns fler som vill disponera Husses tid. Så möjligen blir det solofrukost vid datorn, odiskat, fylld slaskhink och slut på ved och dricks­vatten. 😀