Månad: mars 2016

av

14.3 – Så gott som optimalt

Jag har fått ny antenn, köpt ved och påbörjat vårstädningen. Mia behöver banta.

Ny antenn
Igår förmiddags ringde TV-killen och undrade om det passade att han kom trots att det var söndag? På Udden gör vi ingen större skillnad på veckodagarna, så det passade förstås bra.

TVEfter kontrollmätning av signalerna var han helt överens med mig om att dom är svaga för en del kanaler. Signal­för­stär­ka­ren och filtret som ska ta bort störningarna från 4G-signalen räcker alltså inte till.

Att flytta antennen visade sig också omöjligt. Var på taket han än mätte var signalerna ännu svagare. Sändaren i Fiskars gav heller inte högre styrka.

Den slutliga lösningen blev att investera i en ny antenn. Den har något högre signalstyrka än för­stärkaren och är skyddad från 4G-signalerna som ligger strax intill på 800 MHz.

Och resultatet? Jodå, klart bättre än tidigare men inte 100 för alla kanaler, vilket han heller inte kunde garantera förstås. Enda sättet att få optimal signalstyrka är alltså att flytta huset. :-/

Köpt ved
Sista veden är snart uppeldad, så jag ringde samma leverantör som jag anlitade i fjol. Tyvärr hade han ingen torr ved att sälja så jag svalde min stolthet och ringde försäljaren från 2014.

Ved 2Den minnesgode kommer säkert i håg att jag kritiserade hans klabbkvalitet, men tydligen finns det bara ett fåtal som har kort ved? Min köksspis sväljer högst 35 cm långa klabbar som bekant. Eller så är det kartellbildning också på det området?

Hur som helst slog jag till med 8 m3 björkved. På så sätt fick jag gratis hemtransport (värd 20 €) och har an­tag­ligen ved för två år framåt. På söndag får jag leverans.

Det innebär att jag har sysselsättning ett tag framöver. Om det tog drygt två timmar för två personer att få in 4 m3, kan jag alltså räkna med minst åtta timmar exklusive vilopauser. Två dagar förbrukar jag säkerligen.

VårstädningPåbörjat vårstädningen
Jag borde visserligen prioritera städning inomhus, men det är mycket roligare att städa utomhus. I eftermiddags tog jag mig an ett litet område närmast huset och överdelen av ”sorkslänten”. Fram i juni går den i stället under namnet lupinslänten.

Det finns redan gott om livstecken bland fjolårslöven. Förutom snödropparna som står i knopp, har lupi­nerna börjat röra på sig, liksom gullvivorna och liljorna. Den första vårgrönskan är alltid lika glädjande och mirakulös tycker jag. 🙂

Mia behöver banta
I lördags fick jag skämmas. Vår ”lottobesökare” påtalade att Mia får för mycket mat. Lite motvilligt instämde jag, det gick ju inte att förneka hennes mulliga figur.

Jag gör nu mitt bästa för att få henne att minska i omfång. Men lätt är det inte, hon är lika matglad som matte. På bilden har jag slarvigt nog lämnat chokladkaka med vispgrädde kvar på bordet medan jag gick ut som hastigast. Den grädden försvann fort.

Mia snor grädden

av

12.3 – Imponerande, varning och konvertering

Jag har blivit imponerad, utfärdar en varning och har konverterat.

Imponerande
Kimitoön är verkligen rikligt begåvad med konstnärer av alla de slag. Allt från målare, fotografer, keramiker och skulptörer till en mängd konsthantverkare, bara för att nämna några.

LillrödjanI torsdags var jag på besök i Lillrödjan. Där tar sig kreativiteten många uttryck: Trasmattor, bonader och ruggade ullplädar bland annat. Men hant­­ver­ka­ren är också duktig på att sy. Just nu var hon i färd med att vecka en cape som kommer att bäras till en folkdräkt.

Jag blir alldeles matt när jag tänker på vilken tid och vilket tålamod som krävs innan produkten är klar för försäljning… Och när den väl är det, vänder och vrider kunderna på den och muttrar allt som oftast ”det var dyrt”.

Då vet man inte mycket om det arbete och den tid som gått åt! Eller så jämför man med billiga im­port­varor av (mycket) sämre kvalitet. Heder åt alla konstnärer som trots allt utsätter sig för den ringa uppskattning de får!

Utfärdar en varning
Gårdagens eftermiddag förlöpte i undervisningens tecken. Eller snarare i form av praktisk assistans för att kunden skulle ha lättare att komma vidare på egen hand. Att sortera 768 lösa bilder och organi­se­ra flera års bildmappar tar sin rundliga tid.

Jag vet att jag har nämnt saken tidigare, men jag gör det igen: Lagra dina bilder i mappar som har namn efter motiven! Att göra som jag är totalt förkastligt.

SökordEftersom jag har varit dum nog att spara bilderna i kronologisk ordning på år och månad innebär det att jag måste minnas vilket år och vilken månad bilden togs när jag ska söka upp den. Sen några år tillbaka förser jag visserligen bilderna med sökord (s k taggar) i Picasa, men det är ju inte säkert att jag minns vilket det var eller att jag har varit konsekvent när jag har angivit det.

T ex sökordet ”sjöutsikt” ger 472 bilder som resultat, men det finns 737 bilder som börjar med ”sjö”, så det är ändå tveksamt om jag hittar just den bild jag är ute efter. Suck.

Ju mer specifikt mappnamnet är, desto bättre. Om man tar många foton på t ex människor, föreslår jag att man i så fall delar upp dom så mycket som möjligt: Barn, Barnbarn, Släktingar, Vänner, Bekanta osv.

Konverterat
Den vackra tulpanbuketten jag fick den 3.3 har idag konverterats till påskbukett. Alla ”grönsaker” var fortfarande fräscha så jag behöll dom och kompletterade med videkvistar från tomtens västra sida. Med lite tur håller den sig till påsk. 🙂

Påskbukett

av

9.3 – Frivilliga och ofrivilliga övningar

Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.

OsisFrivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.

Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.

Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?

Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.

Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.

Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.

SkogsmusJakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga göm­ställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.

Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.

Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.

Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.

Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. :-/

Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.

I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.

Fotoövning

av

7.3 – Tacksamt, irriterande och icke önskvärt

Jag har varit bortbjuden, haft besök, ringt efter hjälp och tror inte på evig ungdom.

KöttgrytaBortbjuden
I fredags kväll hade jag turen att vara bortbjuden på middag igen. Vid 18-snåret samlades tre damer i mogen ålder hos El-Tigerns fru som bjöd på en mustig köttgryta med diverse tillbehör. Alltid lika trev­ligt med god mat och trivsam samvaro.

När jag var på väg att lämna sällskapet insisterade hon på att jag skulle ta med mig resten av cho­klad­kakan och vispgrädden vi hade fått till kaffet. Första gången jag har fått dessert som ”doggy bag”. 😀

Besök
Det sedvanliga lördagsbesöket blev av den här veckan också. Strax efter lunch dök han upp, vår go’saks‑ och lottoleverantör.

Dagens diskussionsämnen kretsade bl a kring ensamhet och social samvaro. Ja, och så diskuterade vi diskussionsämnen. Vi kom fram till att vi ingalunda behöver planera några, dom ger sig själva när vi väl sitter vid köksbordet. Det uppstår definitivt inga pinsamma tystnader.

Ringt efter hjälp
Igår kväll blev jag både arg och besviken. Jag ville gärna se filmen om Malala på Fox klockan åtta. Det gick inte alls. Sig­nal­stör­ningar­na var så kraftiga att jag gav upp efter några minuter. Det jag för mitt liv inte kan begripa är varför sändningen ibland är helt OK?

TV-antennIdag ringde jag efter hjälp – för fjärde gången – men till en firma i Dalsbruk den här gången. Efter mina förklaringar ansåg killen i andra änden av luren att det bästa vore att skaffa en ny antenn som är avskärmad från 4G-signalerna eftersom det befintliga filtret inte räcker till.

Vi kom överens om att han gör ett besök för att avgöra vilken modell jag behöver. Tidigast i slutet av veckan eller i början på nästa lovade han.

Att teoretiskt ha tillgång till 16 (betalfria) kanaler, men bara kunna se drygt hälften är rysligt irri­te­rande. Digita får ju lika mycket av mina skattepengar som av alla andras så då förväntar jag mig också leverans. Deras ”banbrytande digitala teknik” imponerar då inte värst på mig.

BlodTror inte på evig ungdom
Undrar hur många gånger jag har läst ”leva längre” eller ”förlänger livstiden” den senaste tiden? Den medicinska forskningens mål är av allt att döma att göra oss odödliga.

Enligt de senaste rönen kan man av ett blodprov snart se vilka sjukdomar vi kommer att drabbas av och förhindra dom i förväg. Den mest extrema teorin är att byta ut kroppen mot en robot som jag också läste om i Illustrerad vetenskap för ett tag sen.

Men hallå? Hur går det i hop med oron för den ökande folk­mäng­den och bristen på föda? Om jordens resurser redan nu är överförbrukade efter drygt ett halvår och miljoner människor svälter, hur ska det då se ut om vi fortsätter leva här i evighet? Och vem vill det? Inte jag i alla fall!

av

Tysta protester

Protestmarsch

Jag tillhör inte dom som står på barrikaderna och agiterar eller deltar i protestmarscher. Jag föredrar tysta protester och är anhängare av passivt motstånd.

Den lindrigaste formen av mina tysta protester torde vara hundöron. Såna viker jag gladeligen i mina böcker på alla ställen där det finns viktig läsning. Det är min protest mot att ha blivit uppfostrad till att inte göra så. 🙂

Den senaste tysta protesten jag deltog i var gruppaktionen mot Carunas prishöjning på elöverföring. Den gav mig en idé: Tänk om alla skattebetalare i det här landet lät bli att betala alla direkta skatter i en månad? Skulle våra beslutsfattare då fatta att dom är ute och cyklar när det gäller övergripande beslut som är aktuella just nu?

Men jag har mera hyss för mig. Jag bojkottar t ex alla produkter från Israel för att protestera mot landets politik. I möjligaste mån undviker jag också varor från Kina på grund av deras invasion och förtryck av Tibet.

Paprika och vindruvor hittar ytterst sällan till min varukorg efter att jag tog del av Matfuskets rapportering om giftmängderna de innehåller. Jag håller mig också till GMO-fritt  och undviker kött från länder som utfordrar sina djur med antibiotika.

Jag skriver insändare, skickar brev och mejl till företag och myndigheter, undertecknar upprop och kommenterar på FB-sidor när jag tycker att nåt är oetiskt eller förnuftsvidrigt.

I fråga om kläder avstår jag numera från att köpa päls‑ och fleeceplagg, totalvägrar glyfosat-preparat och försöker överhuvudtaget hålla kemi­ka­lieanvänd­ningen på minimal nivå.

Min respekt för mediciner är lika med noll sen en tid tillbaka och jag undviker nogsamt hälso­kon­troller för att slippa bli ordinerad statiner, blodtrycksmedicin eller vätskedrivande. Morfin och andra smärt­lind­ringspreparat är enda undantagen om det blir aktuellt framöver.

I stället för tysta protester kan man förstås påstå att jag gör medvetna val. Men i min lilla värld är det samma sak. 🙂

av

3.3 – Från styrketräning till bloggmuskler

Jag har ägnat mig åt styrketräning, blivit avtackad, fått ett larm, skickat kursdagboken, besökt en kund och undrar över en tävling.

VedStyrketräning
Igår ägnade jag mig åt styrketräning en stund. Det var tomt i vedlådan och dricksvattendunken be­hövde fyllas på.

Hur mycket vedbäraren fylld med björkklabbar väger har jag ingen aning om, men det är på håret att jag orkar lyfta den med en hand. Vattendunken rymmer fem liter så det motsvarar väl ca fem kilo? Träningen upprepas ungefär var tredje dag beroende på hur kallt det är och hur mycket jag dricker. 🙂

Avtackad
I samband med kaffepausen blev jag avtackad av mina kursdeltagare igår kväll. En jättefin tulpan­bukett pryder nu köket. Dessutom vankades mango­tårta till kaffet. En av deltagarna jobbar som husmor i ett storkök och hade ”svängt i hop” den åt oss.

Fått ett larm
Morgonens enda mejlskörd bestod av ett saldolarm från banken. ”Kontots saldo understiger nu 20 €” löd meddelandet. Larmet bekom mig inte nämnvärt eftersom det inte kom från min ordinarie bank, men beskedet var ju inte speciellt glädjande som början på dagen.

Skickat kursdagboken
I förmiddags fyllde jag i kursdagboken och reseräkningen för den avslutade kursen och skickade i väg den. Tack vare en nätbaserad rutin slipper jag numera skriva och posta redovisningen. Dels förenklar det hanteringen och dels slipper jag stå för portot. Teknik som underlättar är bra.

BackupBesökt en kund
I eftermiddags hade jag bokat in ett besök hos min allra första kund här på ön. Nästa år har det gått 10 år sen dess! Det ska vi minsann fira på nåt trevligt sätt. Bäst att lägga in en påminnelse om det genast.

Problemet var en diskpartition som inte gick att rädda i samband med ett utpressningsvirus. På den låg 1000-tals bilder som om möjligtvis kunde räddas via backupen i Carbonite.

Om min kund hade hört av sig inom 30 dagar efter händelsen hade bilderna gått att återställa, men tyvärr hade det gått mycket längre tid än så. Jag kunde bara beklaga och konstatera att bilderna var borta för evigt. Som plåster på såret fixade jag kostnadsfritt en del andra önskemål och grejer som behövde åt­gärdas.

Undrar över en tävling
Nuförtiden kan man tydligen tävla om allt möjligt och omöjligt. Eftersom jag saknar tävlingsinstinkt går dom flesta mig obemärkt förbi, men på en blogg jag följer läste jag att det finns en tävling också för bloggar.

Blogg 100Tävlingen går ut på att publicera ett inlägg per dag i 100 dagar. Men vad är det för vits med det frågar jag mig? Ungefär lika meningsfullt som att tävla i skönhet eller musik.

Enligt initiativtagaren är syftet att bli en bättre bloggare, vilket förstås är lovvärt, men då hade jag ju valt en annan tävlingsrubrik. ”Träna dina bloggmuskler i 100 dagar” till exempel.

Nu fick jag den uppfattningen att det bara var antalet som pre­mie­rades, inte innehållet. Å andra sidan hade jag inte läst motiveringen till tävlingen utan dragit en förhastad slutsats (som jag ofta gör). Så åkej då.

Men jag vill ändå inte delta. Jag skriver bara när jag har lust, sådeså! 🙂

av

1.3 – Soldyrkan, sorgligt och frågor

Jag har lapat sol, sörjer Picasa och har komponerat frågor.

Mia på brygganLapat sol
I söndags hade Udden ett strålande väder igen, tredje soldagen i sträck. För att njuta av finvädret gick Mia, kameran och jag ner till bryggan för att lapa sol. Men efter en stund började det kännas kallt, brisen utifrån sjön blev påträngande så vi rörde på oss.

Efter ett antal bilder på mossa och lav bestämde jag mig för att sätta mig och sola vid husknuten i stället där det var lä. Solen värmde skönt och en del småfåglar kvittrade glatt, så det kändes verkligen vårlikt.

Sörjer Picasa
I samband med att jag laddade upp bilder till mitt webbalbum gjordes jag uppmärksam på ”En viktig uppdatering av Picasa webbalbum”. Av informationen framgick att uppdateringarna av Picasa upphör den 15 mars och att webbalbumsfunktionen ersätts av Google Photos. Det kändes sorgligt. Picasa och Picasas webbalbum har jag använt sen 2007 och varit jättenöjd med!

Picasa-logoSjälva programmet Picasa fortsätter att fungera som tidigare, men kommer alltså inte att kunna laddas ner efter den 15.3. Det finns givetvis många fler gratis-program för bild­han­te­ring men inte särskilt många på svenska, vilket jag – bland mycket annat – tyckte var en stor fördel med Picasa.

Samtliga mina bilder finns redan i Google Photos, men av allt att döma kan jag inte skapa en länk till alla album eller ”samlingar” som det numera heter, bara till specifika album. Tydligen blir arbets­gången också annorlunda – först efter att bilderna laddats upp kan jag skapa ett nytt album om jag har förstått det rätt. Usch, i bland känns det motigt att lära sig nytt. :-/

Bloggens länkar till aktuella album (under Bloggar jag följer) är redan ändrade till Google Photos, men inom kort får jag alltså slopa länken Webbalbum 2007‑‑2016. Det kanske är lika bra, vem är intresserad av mina gamla bilder (utom jag)?

Komponerat frågor
I och med ommöbleringen av kursinnehållet uppstod frågan vad jag ska underhålla kursdeltagarna med i morgon? Det slog mig att några kontrollfrågor kunde vara på sin plats. Idag skred jag till verket.

”10 snabba frågor om Windows 10” löd rubriken först, men ändrades sen till 15 efter att jag hade plockat ut det väsentligaste ur presentationen. Om man kan svara på alla frågor har man varit både kroppsligt och mentalt närvarande på kursen och får med beröm godkänt. 🙂