Gårdagen började med strul och efter det består livet på Udden av vedhantering – dock med en del trevliga avbrott.

Strul
Igår morse hade mitt lokala användarkonto försvunnit helt när jag startade datorn… Trots omstart och påföljande kallstart var det tji. Enda lösningen blev att göra en systemåterställning och backa tillbaka till den 17.3. Till all lycka hade jag skapat en systemåterställningspunkt då.

Enda orsaken jag kan komma på är systemfilskontrollen jag gjorde i lördags. Den beslöt tydligen att det räcker med ett konto och behöll bara Microsoft-kontot. 😦

Vedhantering och avbrott
Strax före kl 11 ångade en stor bil med stor kärra på släp uppför backen. Vedleveransen var punktlig.

När veden var avtippad på pre­sen­ningen utanför vedlidret satte jag genast i gång med in­forslingen. Jag kände mig stressad av att postbilen inte skulle ta sig fram dagen därpå för att det låg ved i vägen.

Tjugo i två var jag jättehungrig och tog lunch­paus till 15.00, sen fortsatte jag arbetet till 17.30. Så dags började det skymma i vedlidret.

Efter fem timmars arbete syntes det knappt att vedhögen hade minskat. Dessutom hotade MI med snöfall under natten så jag drog min andra presenning över högen för säkerhets skull.

I morse vaknade vi klockan nio till strålande sol och -2,8°. Det gick bra att svänga benen över säng­kanten, men sen… Ryggen och alla muskler kved av ansträngningen att räta på kroppen. Att belasta obefintliga muskler i fem timmar är inget jag rekommenderar.

Kl 12.40 kände jag mig mogen att fortsätta arbetet. Klockan två visste jag att jag skulle få en paus eftersom dagens besökare skulle komma då, så det blev en kort uppmjukning, men till dess hade jag hunnit ordna så att jag fick en bekvämare arbetsställning.

Klockan fyra var det trevliga besöket över. På med arbetshandskarna och ut igen. Ungefär en timme senare ringde Grisen/Tvillingen och kollade läget. För att inte slösa med dyrbar arbetstid höll jag tele­fonen med ena handen och lät den andra jobba.

Tjugo över sex hörde jag en handskdämpad applåd. Herr grannen kom gående längs skogsstigen och stannade till för en pratstund. Då var klockan 18.20, så jag beslöt att arbetsdagen fick vara slut.

Det är ju trist att kvällarna redan är så ljusa att man kan arbeta utomhus långt efter ordinarie kon­torstid. 😉