Månad: februari 2015

av

10.2 – Tacksamt

Jag har lyckats avhjälpa ett problem, skickat nya sammandrag och ser med spänning fram mot morgondagens ÅU.

Avhjälpt problem
Efter att jag nyss hade kommit hem igår kväll ringde en förtvivlad herre. Webbläsaren upp­trädde besynnerligt och han kom inte åt sitt FB-konto. Det senare problemet löste vi per telefon – det gäller att stava lösenordet rätt, men det andra bad jag honom återkomma om idag.

Sjuk datorUnder förmiddagens samtal drog jag den slutsatsen att jag kunde hjälpa honom på distans, men var tvungen att ge upp efter ett tag, de inställningar jag pratade om existerade inte på hans dator. Efter­som jag var fullt sysselsatt med förberedelser för lördagens styrelsemöte bad jag honom ta med sig datorn och komma till Udden efter klockan två, vilket han gjorde.

För att göra en lång och omständlig historia kort, kunde han åka hem tillbaka efter två timmar. Då var en system­åter­ställ­ning och ominstallation av webbläsaren genomförda plus kontroll att allting fun­ge­ra­de som det brukar. Därmed sparade han in en t/r-resa till Kimito, respektive kostnaden för fel­sök­ning och arbetstid à ca 70 €. Å andra sidan hade en tekniker förmodligen fixat problemen på tio minuter…

Innan han gick tackade han och frågade som vanligt vad han var skyldig? Och han la inte till ”om jag är skyldig nåt”. 😀 ”Betala det du tycker det är värt” fick han som svar. ”Då ska jag göra det” lovade han. Trevligt med kunder som vill göra rätt för sig.

Nya sammandrag
Efter diverse arbetsinsatser från fyra personer finns nu båda svenskspråkiga sammandragen översatta till finska från förra onsdagens vattenevenemang. För att slippa hålla reda på vem som fått vad, har jag skickat jag hela rasket på nytt till åhörarna.

Därmed sätter jag punkt för efterarbetet, utom när det gäller kostnadsfördelningen och arbets­grup­pens uppföljningsmöte. Vi ska faktiskt unna oss en god middag ”på lokal” – det är vi värda!

Spännande
Gårdagskvällens kurstillfälle var det sista för styrelsekursen. För första gången i mitt liv fick jag upp­leva att pressen var närvarande på en av mina kurser… ÅUs lokalredaktör deltog på initiativ av kurs­del­tagaren som skickade skriftligt beröm.

TulpanbukettRedaktören skrev flitigt noterade jag och strax före kaffepausen fotograferade hon den lilla ceremonin då en av de ”herrliga” deltagarna överräckte en vas med en jättebukett av tulpaner som tack för en trevlig och givande kurs. Det värmde ett gammalt ärrat hjärta må ni tro och egot njöt i fulla drag över uppmärksamheten.

Dessutom blev jag förärad en handgjord smörkniv i trä med texten Västanfjärd. Inte alla som äger sån vill jag påstå, speciellt inte en som är gjord av den äkta maken till byarådets sekreterare. Jag kanske fick den för att jag skojade och sa att jag funderar på att flytta till Västanfjärd? Förutsättningen var dock att jag kan ta med Dragsfjärden som flyttgods. 😀

Redan vid 22-tiden hade redaktören knackat ner sina anteckningar och skickat ett textförslag som idag på förmiddagen godkändes av alla berörda. Så i morgon kanske får vi se resultatet. Spännande värre. 🙂

av

8.2 – Från närsalter till städbehov

Jag har översatt, skottat snö, haft besök och dammat av dammsugaren.

Översatt
Igår tog jag i tu med översättningen av Tore Lindholms sammandrag till finska(!) eftersom det var ett önske­mål från deltagarna i onsdags. Två av sammandragen var på svenska och ett på finska, men det på finska behöver vi inte översätta eftersom svenskspråkiga personer i det här landet lustigt nog är två­språ­kiga i regel om jag ska vara lite elak. Falköföreningens sekreterare har översatt det andra svenska.

ÖversättareTores föredrag handlade om erfarenheter från restaurering av sjöar på Åland. Sammandraget var bara på en sida, men det tog sin runda tid att få till det. Fackspråk på finska är verkligen inte min starka sida så jag skickade det till honom för kontrolläsning innan åhörarna får det.

Ett ord hittade jag ingen översättning på i de hjälpmedel jag hade till hands: närsalter. Det kan omöjligt heta ravinnesuola på finska tycker jag, men vem vet? När jag får tillbaka alstret lär jag få veta.

Tack vare tips från Falköföreningens sekreterare har jag idag beställt en ordentlig finsk-svensk-finsk ordbok. Den jag fick av mamma, författad av Lea Lampén, är ganska så värdelös. Jag hittar sällan det jag söker. Språken har förstås ändrat en hel del sen 1978.

Skottat snö
Under tiden som jag brottades med översättningen hörde jag ett välbekant frasande ljud, åtföljt av en dov duns. Jag förstod att nästa uppdrag väntade framför trappan – snön hade rasat från stugtaket.

Faktiskt var högen inte så stor som jag hade förväntat mig. På en halv timme var den förpassad till ny plats och entrèn var framkomlig igen. Det blev den dagens motionspass.

Besök I
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Stolt som en tupp var han när han steg in, den här gången färdades han med egen bil. Körkortet hade han fått för en vecka sen.

Självklart gick vi ut och beundrade åkdonet. En Fiat Punto med samma prestanda som Silverpilen fast i en yngre upplaga. Silverpilen kröp nästan i hop bredvid den skinande rena kollegan, men nu är det ju inte utseendet som är viktigast. Åtminstone inte för min del, så kärleken är helt opåverkad. Dess­utom saknades två dörrar på Punton hörde jag att Silverpilen tänkte. 🙂

Besök II
Vid lunchtid idag skrämde sommargrannen psykologen slag på mig igen. Av nån konstig anledning är jag ofta djupt försjunken i nåt när hon kommer ”smygande”, så också idag. Jag hoppade till på stolen och drog djupt efter andan när hon knackade på.

Henne har jag inte träffat sen före jul, så det var en himla trevlig överraskning. Som vanligt hade jag inga nyheter att rapportera från byn, men hon fick sig en del annat nytt till livs.

DammsugareBesöket piggade upp mig påtagligt. Möjligen för att jag fick chansen att ”prata av mig” i och med att hon är en så god lyssnare? Ofta är det jag som har den rollen så det kanske fanns ett uppdämt behov?

Dammat av dammsugaren
Jag tror bestämt att jag inte har städat sen i fjol…? I dagens solbelysning framgick det med all önskvärd tydlighet att det var av nöden påkallat. Fast det är ju liksom roligare att städa när man ser resultat.

I vardagsrummet märktes ingen större skillnad när allt kom omkring. Utom runt kakelugnen förstås, barrträdsved har då en förmåga att skapa ”avfall”! Och sen när allt var städat bar jag in ny ved. Synnerligen dålig planering. 😀

av

6.2 – Ljus och skuggor

Jag har sett solen, slapp annonsen, drunknar inte längre, motiverar min avgång och har fått ett skriftligt tack.

Sett solen
Idag har solen lyst upp vår tillvaro. Nästan en månad sen sist så det behövde vi verkligen! Trots det fina vädret har jag tillbringat dagen inomhus i morgonrock. En sparktur på isen var ju ändå inte aktuell med tanke på hur svag den (antagligen) är.

Slapp annonsen
I förmiddags meddelande Daphnias ordförande att hon hade ångrat sig. En tack-annons kändes som en onödig kostnad och vi hade ju redan tackat de flesta. Så bra, då slapp jag fundera mer på den.

PapperDrunknar inte längre
När pappershögarna har vuxit till en viss nivå får jag fnatt. Det yttrar sig i att jag resolut greppar hål­slaget och arkiverar febrilt tills jag tycker att jag har fått ordning igen. Idag var en sån dag, men nu känns det som om jag har koll på det mesta.

Ett ostrukturerat mejlflöde gör mig också hispig, det blev nästa städåtgärd. Som så många andra, sparar jag mejl i tron att jag kan behöva dom i framtiden. Vilket för övrigt har visat sig stämma flera gånger! Som tur kan man också i mejlprogrammen skapa mappar.

Motiverar min avgång
Jag har en känsla av att jag för länge sen har avslöjat att jag är en ”listmänniska”? Jag gör alltid listor på allt jag behöver komma ihåg för att skapa plats för ny information i hjärnan. 😉 Funktionen Fästisar i Windows är ett ypperligt verktyg för ändamålet.

Dagens lista fick rubriken: ”Frågor och kommentarer till styrelsemötet”. På listan har jag räknat upp orsaker till min avgång som styrelseledamot. Jag har redan tidigare aviserat till styrelsen att jag avgår vid nästa årsmöte så jag kan tänka mig att man vill veta varför. Det bör väl räcka med ett halvdussin motiveringar tycker jag. Om inte budskapet har gått fram då, gör det det förmodligen aldrig.

Under ett telefonsamtal med en klok person igår fick jag en fråga som också har slagit mig: ”Vad gör du om blir vald till ordförande i stället?” Svaret är väldigt enkelt – det beror helt på vilka ledamöter som blir invalda. Alltså tar jag ställning till det först vid årsmötet har jag bestämt.

Det påminner mig om ett årsmöte som fick en högst oväntad utgång. När jag blev tillfrågad om jag ställer upp för omval som sekreterare svarade jag: ”Inte om ordföranden ställer upp för omval”. I den tystnad som uppstod kunde man ha hört en knappnål falla. Det slutade faktiskt med att jag blev vald till ordförande. 😀

TackarSkriftligt tack
Min eftermiddag förgylldes förutom sol­strå­lar av ett mejl från en av mina kursdeltagare. Hon ville tacka mig och för ett bra innehåll i sty­rel­se­kur­sen. Samma mejl var adresserat till båda mina ”chefs­halvor” och till två media­re­pre­sen­tan­ter(!). Nästan läge att begära löneförhöjning.

Härligt att det finns fler än jag som tror på att man ska dela ut beröm i grupp och skällningar i enrum såvitt det bara är möjligt. Tyvärr har jag stött på många chefer som har tillämpat den motsatta principen.

Bland annat en i Östersund som högljutt och inför öppen ridå hotade våra två tillbehörsförsäljare med avsked om inte försäljningen ökade. Det här fallet tror jag bestämt att jag har berättat om tidigare, men jag upprepar mig ofta och gärna i vissa fall.

av

5.2 – Murphys grundlag

Jag pustar ut och tar hand om ”efterbörden”.

Pustar ut
”Våra vattendrag behöver oss!”-tillställningen i Dalsbruk igår kväll drabbades av Murphys grundlag: ”Allt som kan gå galet gör det. (och vid sämsta tänkbara tidpunkt.)” men jag börjar återhämta mig. Hoppas alla andra också gör det.

I tisdags kollade jag ju att projektorn fungerade (se inlägg 3.2) men när första föreläsaren anslöt sin dator (en Mac) hittade projektorn ingen dator… Eftersom jag visste att min dator hade fungerat testade jag med den. Ingen signal. Och klockan tickade.

Välkommen

Bilden som ingen fick se. 😦

Efter ett antal handpåläggningar och omstarter prövade föreläsare tre sin lycka och halleluja! – den datorn hittade projektorn äntligen. Då hade Falkö-föreningens representant redan hunnit läsa sin presentation innantill och jag hade givetvis hunnit tänka mig vilken fasans­full konsekvens det skulle medföra om ingen av föreläsarna kunde visa sin presentation… Men lyckligtvis blev den tanken inte realitet. Tur att musiken och mikrofonerna fungerade felfritt åtminstone.

Idag har jag återlämnat nyckel och projektor till receptionisten i kommunhuset. Hon ville veta om allt gick bra igår, så hon fick ta del av en längre monolog. Men ingalunda gnällig eller be­kla­gan­de, att teknik kan strula vet ju alla.

Drygt 40 åhörare slöt upp. Vi hade beräknat 30-50 så det var ju tacksamt. Tiden kanske blev i längsta laget, 2,5 timmar, jag noterade att en del började försvinna vid 20-snåret. Om och när det blir ett liknande tillfälle ska vi nog begränsa oss till två föreläsare och max två timmar – och utan förseningar!

Efterbörd
Bara för att evenemanget är över, betyder det inte att jobbet är slut. Åhörarna ska tackas och få önskat föreläsarmaterial, en kostnadssammanställning ska göras osv osv. Men faktiskt är jag väl i fas. Allt som går att göra just nu är gjort. Utom möjligen att skissa på en tack-annons, men just idag orkar jag faktiskt inte.

av

3.2 – Nästan under kontroll

Jag har överproducerat, bokat om, gillar mediabevakningen och hoppas ingen sätter sig på sista raden.

Överproducerat
Efter gårdagens kurskväll inser jag att jag har överproducerat kursmaterialet för kursen i styrelse­arbete. Dessutom finns det för många överlappningar och upprepningar även om deltagarna kanske inte märker det?

Hela materialet behöver göras om och struktureras på ett annat sätt. Så är det nästan alltid vid första kurstillfället, det är först efteråt man har facit. Men om, utifall att det blir en kurs till kommer den att vara riktigt bra!

MöteBokat om
För att slippa känna mig stressad i morgon, beslöt jag ringa morgondagens deltagare och boka om tiden till nästa vecka i stället. För hans del gick det utmärkt, men kurs­sek­re­te­ra­ren påpekade att jag inte har nån utbildning nästa vecka.

PC‑/Användarstödet genomförs varannan vecka, jämna veckor eftersom vi sitter i rektorns rum och hon jobbar ojämna veckor. Just så, det hade jag ju redan glömt. 😦

Innan jag fick prata med den här veckans tjänstgörande rektor hade jag redan räknat ut flera alter­nativa lösningar, men det ordnade sig. Det fanns ett ledigt konferensrum i Vuxeninstitutets lokaler som vi kunde disponera. Allting ordnar sig bara man inte ger upp.

Bra mediabevakning
Idag pratade jag med en reporter på svenska Yle som bevakar nyheter i Åboland. Hon har inte möjlighet att delta i morgon, men åtar sig att lägga ut en blänkare på Yles webbsida. I morgon på förmiddagen får vi kontrolläsa det hon noterade under telefonintervjun.

Tidningarna har också välvilligt uppmärksammat vårt evenemang (på vårt initiativ). Bl a Annonsbladet och Salon Seudun Sanomat har ”puffat” för oss och ÅUs lokalreporter deltar personligen i morgon. Fint det, då får vi förhoppningsvis lite goodwill också efteråt. Tack vare mediakontakterna har jag nu lärt mig att en blänkare (inte att förväxla med stänkare!) tydligen heter puff i Finland.

Inbjudan

Klicka på bilden för se den i läsbar storlek.

Ingen på sista raden
Idag har jag ägnat mig åt de sista för­be­re­del­ser­na för morgondagens evenemang. Nån pappersduk till föreläsarbordet hittade jag inte i butiken, men väl engångslakan. Bättre än inget. Hoppas det inte har en sövande inverkan på publiken. Eller föreläsarna för den delen!

Efter inköpet hämtade jag nyckeln till lokalen och låneprojektorn. Jag ville kolla hur väl eller dåligt pre­sen­ta­tio­nerna syntes. Den lilla pluttprojektorn är visserligen smidig och har bra ljusstyrka, men ack så liten bild… Fast det kanske känns så i och med filmduken är jättestor?

För att få något större bild var jag tvungen att ställa ett bord i andra stolsraden och rigga upp pro­jektorn på en upp‑ och nervänd back för att alls få upp bilden i rätt höjd. Vinkeln behöver också justeras, så i morgon behöver jag ta med mig nån typ av stöd. Men jag vill absolut inte klaga! Kommunen har kostnadsfritt ställt upp med både lokal och projektor så det är guld värt.

Jag ställde mig på sista bänkraden för att se om jag kunde läsa texten. Det gick ju faktiskt, men om man har dålig syn ska man nog bänka sig långt fram. Det är inte alls säkert att föreläsarna har samma storlek på typsnittet som jag. Jag har ju också utbildat i presentationsteknik minsann.

Nu gäller det bara att finslipa hälsningstalet, föreningspresentationen och trimma speakerrösten. 🙂