3.2 – Nästan under kontroll


Jag har överproducerat, bokat om, gillar mediabevakningen och hoppas ingen sätter sig på sista raden.

Överproducerat
Efter gårdagens kurskväll inser jag att jag har överproducerat kursmaterialet för kursen i styrelse­arbete. Dessutom finns det för många överlappningar och upprepningar även om deltagarna kanske inte märker det?

Hela materialet behöver göras om och struktureras på ett annat sätt. Så är det nästan alltid vid första kurstillfället, det är först efteråt man har facit. Men om, utifall att det blir en kurs till kommer den att vara riktigt bra!

MöteBokat om
För att slippa känna mig stressad i morgon, beslöt jag ringa morgondagens deltagare och boka om tiden till nästa vecka i stället. För hans del gick det utmärkt, men kurs­sek­re­te­ra­ren påpekade att jag inte har nån utbildning nästa vecka.

PC‑/Användarstödet genomförs varannan vecka, jämna veckor eftersom vi sitter i rektorns rum och hon jobbar ojämna veckor. Just så, det hade jag ju redan glömt. 😦

Innan jag fick prata med den här veckans tjänstgörande rektor hade jag redan räknat ut flera alter­nativa lösningar, men det ordnade sig. Det fanns ett ledigt konferensrum i Vuxeninstitutets lokaler som vi kunde disponera. Allting ordnar sig bara man inte ger upp.

Bra mediabevakning
Idag pratade jag med en reporter på svenska Yle som bevakar nyheter i Åboland. Hon har inte möjlighet att delta i morgon, men åtar sig att lägga ut en blänkare på Yles webbsida. I morgon på förmiddagen får vi kontrolläsa det hon noterade under telefonintervjun.

Tidningarna har också välvilligt uppmärksammat vårt evenemang (på vårt initiativ). Bl a Annonsbladet och Salon Seudun Sanomat har ”puffat” för oss och ÅUs lokalreporter deltar personligen i morgon. Fint det, då får vi förhoppningsvis lite goodwill också efteråt. Tack vare mediakontakterna har jag nu lärt mig att en blänkare (inte att förväxla med stänkare!) tydligen heter puff i Finland.

Inbjudan

Klicka på bilden för se den i läsbar storlek.

Ingen på sista raden
Idag har jag ägnat mig åt de sista för­be­re­del­ser­na för morgondagens evenemang. Nån pappersduk till föreläsarbordet hittade jag inte i butiken, men väl engångslakan. Bättre än inget. Hoppas det inte har en sövande inverkan på publiken. Eller föreläsarna för den delen!

Efter inköpet hämtade jag nyckeln till lokalen och låneprojektorn. Jag ville kolla hur väl eller dåligt pre­sen­ta­tio­nerna syntes. Den lilla pluttprojektorn är visserligen smidig och har bra ljusstyrka, men ack så liten bild… Fast det kanske känns så i och med filmduken är jättestor?

För att få något större bild var jag tvungen att ställa ett bord i andra stolsraden och rigga upp pro­jektorn på en upp‑ och nervänd back för att alls få upp bilden i rätt höjd. Vinkeln behöver också justeras, så i morgon behöver jag ta med mig nån typ av stöd. Men jag vill absolut inte klaga! Kommunen har kostnadsfritt ställt upp med både lokal och projektor så det är guld värt.

Jag ställde mig på sista bänkraden för att se om jag kunde läsa texten. Det gick ju faktiskt, men om man har dålig syn ska man nog bänka sig långt fram. Det är inte alls säkert att föreläsarna har samma storlek på typsnittet som jag. Jag har ju också utbildat i presentationsteknik minsann.

Nu gäller det bara att finslipa hälsningstalet, föreningspresentationen och trimma speakerrösten. 🙂