Månad: januari 2015

av

14.1 – Monster och annat tjafs

Nattlig dramatik, nio anmälda, brev från skatteverket och frustrerande rutiner. Mia chillar.

Nattlig dramatik
Dom enda ljud som hörs inomhus på Udden är väggklockan som tickar, respektive kyl och frys som surrar när kompressorn är i gång. I övrigt är det behagligt tyst, i synnerhet nattetid. Utom natten mellan söndag och måndag!

MonsterMia och jag hade nyss lagt oss, jag låg och läste som jag brukar. Plötsligt uppfattade jag ett nytt, okänt ljud som definitivt kom utifrån. Ju mer jag lyssnade, desto säkrare blev jag på att något/någon var i färd med att forcera luckan, dvs en gammal skärbräda i plast, som stänger Mias ingång.

Jag hade ingen som helst lust att bli konfronterad med vad-det-nu-var, i stället tände jag lyset i badrummet för att eventuellt skrämma bort ”monstret”. Det verkade fungera, ljudet upphörde.

Men när jag hade lagt mig hörde jag ljudet igen. Mia brydde sig inte alls, vilket jag tog som ett gott tecken. Då rörde det sig knappast om ett djur trots allt.

Jag drog upp rullgardinen för att kolla om jag kunde se nåt utanför och kom nästan genast på vad som orsakade ljudet. En frusen rhododendronknopp ”gnagade” mot fönstret på grund av blåsten. Skönt att ha fått en förklaring. Och bara för att jag visste var ljudet kom ifrån, hörde jag det inte längre. 🙂

Nio anmälda
Av öns styrelseledamöter i ca 150 föreningsstyrelser är det nio som tycker att dom kan ha nåt att lära sig. Jag antar det är som vanligt – dom som verkligen borde gå kurs tycker att dom redan är fullärda. Nä, usch, det var elakt. Fast det brukar de facto oftast stämma har jag märkt. Och det är klart, varför ska man gå kurs om man redan vet och kan allt?

Brev från skatteverket
I samband med att jag fick tillbaka på skatten jag betalat i Sverige slog det mig att mamma kanske också är berättigad. Jag skrev till skatteverket och talade om att hennes bankkonto inte längre finns och att den eventuella överskjutande skatten kan sättas in på mitt konto i stället.

Skatteverkets logoMen så enkelt gick det ju förstås inte. Skatteverket får på inga villkor betala ut till nån annans konto fick jag besked om, vilket är fullt förståeligt. Men jag kunde begära en omföring till mitt skattekonto och därfter begära utbetalning därifrån, så då gjorde jag givetvis det.

Det enda som behövdes då var en kopia på bouppteckningen efter mamma. Den skickade jag ju redan i juni i samband med bråket med Swedbank, så jag hoppas Lena kan hitta Dnr 430 365116-14/711. Lyckligtvis sker dialogen via mejl så jag slipper skriva och skicka brev. Svenska myndigheter är klart mer positivt inställda till mejl än vad deras tjuriga finska kolleger är.

Frustrerande rutiner
Igår blev jag less på min morgonrutin. Tio över tre var jag klar att borsta tänderna och klä på mig. Det får det bli ändring på har jag bestämt.

Felet är att jag efter frukosten kommer på en massa saker jag behöver göra och så försvinner tiden. Det kan vara allt från att skotta snö och besvara mejl till att designa en annons eller arkivera gamla räkningar.

Alltså: Från och med idag sker morgontoalett och påklädning genast när jag druckit sista skvätten kaffe! Undrar hur länge jag håller den disciplinen?

Mia chillar
När matte försvinner kan man fläka ut sig som man vill. 🙂

Mia chillar

av

11.1 – Teknikaliteter

Jag praktiserar ny eldningsteknik, har fixat en diff, promenerat med Mia, drillat min efterträdare och förlorat, resp fått en FB-vän.

Eld i kakelugnenNy eldningsteknik
Det går visst att lära gamla hundar sitta! I senaste kund­tid­ningen från el­bo­laget hittade jag tips på hur man vedeldar effektivast. Först kände jag mig väldigt tveksam, jag har alltid fått lära mig och gjort precis tvärtom, men nu har jag alltså kommit fram till att det nog är ett bra tips.

I stället för att fylla eldstaden helt ska man lämna ett tomrum på ca 2/3 och tända fyr så högt upp i veden som möjligt. På så sätt försvinner inte värmen upp med röken.

Fixat en diff
En börda mindre på mina späda axlar… Igår letade jag reda på orsaken till diffen i LMFs bokslut och skickade den reviderade versionen till styrelsen. I morgon ska jag om möjligt leta rätt på orsaken till diffen i väglagets bokslut.

Mia-promenad På promenad med Mia
Då jag hade fyllt på vedförrådet igår satt Mia en bit från Silverpilen och såg ut som om hon förväntade sig en promenad. När jag hade kommit ner en bit i backen slog hon följe. Matte menade tydligen allvar.

Vi svängde vänster i korsningen och därefter föreslog jag stigen till sommargästen psykologens (före detta) brygga. Det passade nu inte alls den lilla damen. Hon fortsatte obekymrat längs grusvägen som går parallellt.

Eftersom jag hade tänkt gå grusvägen tillbaka, tog jag mig upp till vägkanten. Vid det laget hade Mia hört nåt intressant från snåren intill och satt i lyssnarställning så jag väntade ett tag, men tålamodet tog snart slut så jag talade om att jag tänkte gå hem tillbaka.

Men då tyckte Mia helt plötsligt att det vore intressant att gå ner till strandkanten. Alltså fick jag finna mig i att kasa ner tillbaka om jag ville ha sällskap. Så snart hon var klar med undersökningen var hon be­redd att vända hemåt. Och nu passade stigen minsann utmärkt, bara för att hon själv fick välja. Typiskt katter. 😀

Drillat min efterträdare
Punktligt halv två i eftermiddags knackade min efterträdare på dörren som avtalat. Jag hade förvarnat henne om att hon skulle reservera 2-3 timmar för våra övningar i webbverktyget.

Halv fyra hade vi betat av det hon behöver kunna i det här skedet så vi satte oss vid kaffe­bordet och fick en stunds annat prat innan hon gav sig av. Hon sa sig vara nöjd och belåten med undervisningen så då är jag också det.

Förlorat och fått en FB-vän
”Om du förlorar en, står dig tusen åter” heter det ju. Fast det uttrycket gäller kanske bara män? Absolut inte nära vänner, åtminstone enligt mitt förmenande. FB-vänner kan givetvis vara både och.

FBIgår hade jag tänkt dela ett inlägg på vår invandrares FB-sida men konstigt nog kunde jag inte få upp hans namn så jag avbröt och sökte upp honom i stället. ”Skicka en vänförfrågan” stod det klart och tydligt, dvs han hade tagit bort mig som vän.

Idag hittar jag inte ens hans profil längre, så antingen har han blockerat mig eller avslutat sitt konto. Där ser man vad språkdiskussioner kan leda till. :-/

I stället har jag fått en vänförfrågan av en gammal skolkamrat som jag definitivt inte behöver komma ihop mig med om språket i alla fall. Hon är från ön och har svenska som modersmål. 🙂

av

9.1 – Planering, problem och smart kisse

Arbetsgruppen har träffats, annons och program är klara, differenser och datorproblem spökar. Mia har blivit smartare.

Arbetsgruppsmöte
I måndags träffades de fyra damer som utgör arbetsgruppen för informations- och diskus­sions­till­fället den 4.2. Två från Falkö rf  och två från Daphnia. För mig var båda damerna från Falkö rf obekanta, men minst lika besjälade av sitt arbete som jag och min kollega. Dessutom väl pålästa kunde jag konstatera. En bra arbetsgrupp och ett bra möte!

AnnonsAnnons och program klara
Idag har jag lagt sista handen vid annonsen och fått den godkänd av två i arbetsgruppen. Jag förut­sätter att den tredje inte heller har några invändningar och räknar med att jag kan skicka den till Annons­bladet den 12.1 som tänkt.

Igår fick jag föreläsarnas rubriker och idag har jag skickat tidsplanen för hela tillställningen till alla berörda. 73 mejl har det hunnit bli i mejlmappen för Konferensplaneringen.

Jag tror bestämt jag ska försöka avhålla mig från såna här uppdrag i fortsättningen, jisses vad många detaljer det är att hålla reda på, dessutom på två språk. Eller så kanske arbetsfördelningen borde vara mer jämlikt fördelad? 😉

DatorproblemDifferenser och datorproblem
Det där med att boksluten är klara var en sanning med modifikation. I både väglagets och LMFs bokslut finns en differens jämfört med siffrorna på bankens kontoutdrag. 1,83 € i väglagets är för all del lättare att svälja än 131,90 € i LMFs.

Ett detektivarbete ”hägrar” för att hitta orsaken/orsakerna. I värsta fall får jag överlämna felaktig­he­terna till verksamhetsgranskarna och hoppas dom hittar anledningen.

I förrgår fick jag ett mejl från en dam som beskrev två datorproblem. Mina försök att lösa dem på dis­tans har visat sig ogörligt så jag har idag föreslagit ett sammanträffande. Antingen på mitt ”kontor” eller någon annanstans, vilket som passar henne bättre.

Mia har blivit smartare
Som alla mattar och hussar tycker jag förstås att just min katt är ovanligt klok. Men Mia är dessutom smart och har nyligen blivit ännu smartare.

Eftersom hon vet att hon inte blir insläppt i köket om hon har ”mat” i munnen har hon sen i förrgår börjat praktisera en ny teknik. Hon släpper ner bytet innan hon ringer på klockan och jamar. Då låter hon som vanligt och blir alltså insläppt. Innan jag hinner öppnar dörren nappar hon tag i bytet igen, prome­nerar sen raka vägen in och släpper det på ett ”roligt” ställe så hon får fortsätta jaga. Suck för smarta katter. Men samtidigt roande. 😀

Mia i låda

av

6.1 – Administration, kommunikation och värmeärenden

Nya medlemmar är registrerade och medlemsavgiften debiterad, jag har eventuellt stött mig med en herre, Silverpilen har fått värma sig, jag har avgått, dricker julklappskaffe och konstaterar att det börjar sina i vedlidret.

GladNya medlemmar och debiterad medlemsavgift
I förrgår fick jag ett ovanligt trevligt mejl från en obekant dam: ”Hej! Jag betalade för en stund sen 2 x 30 € till ert konto och här kommer våra kontaktuppgifter.” Så där fick Daphnia fyra nya medlemmar på ett bräde. Sånt gillar vi!

På Dapnias senaste styrelsemöte beslöts att medlemsavgiften för i år ska debiteras i början på januari. Efter koll och en del uppdateringar av mejllistan fick alla som har mejl en inbetalningsavi igår och de två som inte har mejl fick den i postlådan idag. En uppgift mindre.

LessenEventuellt stött?
För ett par dar sen tyckte vår invandrare att by-sidan på FB skulle vara tvåspråkig (han kan inte svenska men säger sig vilja lära sig) så att fler kunde följa den och hänvisade till grundlagen. Jag invände att obligatorisk två­språkigheter gäller myndig­he­ter, inte FB-sidor.

Men han gav sig inte så jag beslöt fråga läsarna. Av dom kommentarer som kom in, var fyra mot två­språ­kig­het och tre för, vilket avgjorde saken tyckte jag och meddelade honom resultatet. Svaret jag fick överraskade mig storligen: ”This is Finland. We speak Finnish. So that settles the matter!”

I mina öron låter det som en slogan för Sannfinländarna och något jag verkligen inte hade väntat mig! Det är ju möjligt att han ville provocera men jag har en känsla av att han tyvärr menar allvar. Jag skrev givetvis ett svar: ”We also live in a (so called) democracy where the majority get their say. I never, ever thought I’d hear a worn out political slogan from you! Do you vote for Perus­suoma­lai­set? :D”.

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Han kanske känner sig stött över min ensidiga in­ställ­ning till språkvalet? Men det bjuder jag på. Jag har inget emot finska, men varför ska vi svensk­språkiga alltid anpassa oss? Vi kunde väl lika gärna kräva att alla som har finska som modersmål lär sig vårt språk?

Grundlagen

Silverpilen uppvärmd
Trots att det är helgdag tillhandahöll Kerstin mat idag också. Falsk kotlett lät frestande efter ärtsoppa och korvgrytan jag gjorde igår.

I morse visade termometern -14,9° så det var lämpligt att starta motor- och kupévärmaren före av­färd. Alla rutor var igenisade både utanpå och innanför, det märktes att det har varit kallt. Framrutan ”grät” hela vägen till kyrkbyn men det finns ju hushållspapper.

Det var förresten första åkturen i år. Silverpilen har inte lämnat Udden sen den senaste ”taxituren” den 29.12. Här åks det minsann inte i onödan!

LMF-sajtAvgått
Den 27.12 meddelade jag LMFs styrelse i samband med fullgjorda uppdateringar att jag avgår som webbredaktör den 31.12.2014. Det hade nu sekreteraren inte läst/uppfattat och meddelade idag att det hade hon alls inte förstått. Kom­mu­ni­ka­tion är svårt även om den är skriftlig. 😦

Julklappskaffe
Fru grannen är det ordning på. Hon vet minsann att jag bara dricker franskrost och inget annat om jag får välja. Bland julklapparna låg ett paket Paulig Parisien som jag öppnade idag och njöt en mugg av.

Eftersom jag råkar veta att Parisien är hutlöst dyrt, håller jag mig till Arvid Nordqvists Franskrost i stället. Om jag minns rätt skiljer det minst ett par euro per ½-kilos paket. Det finns lyckligtvis att köpa i S-butiken både i Dalsbruk och Kimito så jag behöver inte importera själv.

VedtravarVeden sinar
Det börjar sina i vedlidret… Inom kort gör jag av med sista björkveden och blandkvisthögen är också kraftigt decimerad.

Nästa gång ska jag satsa på mer än ynka 3 m3 björkved. I och med att jag vid inköpet inte hade skorstenen/kakel­ugnen i gång tyckte jag att det gott skulle räcka, men nu har jag eldat en brasa i den varenda kväll sen i oktober så det är kanske inte så konstigt att veden har gått åt!

Planen har varit att hålla den upp­värmd dygnet runt och det har ju fungerat alldeles utmärkt! Den håller som sagt värmen ett dygn om det inte är smällkallt. Det ska bli oerhört intressant att se hur stort utslaget blir på fjolårets sista elräkning.

Sen jag började föra statistik 2008, har jag ju lyckats sänka förbrukningen varje år utom 2011. T o m den 31.10.2014 hade jag använt 5 988,15 kWh så det verkar lovande. Om jag håller mig under 7 000 kWh så går det vägen i år också. 🙂

av

4.1 – Vardagligt och småfestligt

Jag har tagit ner skylten(!), sammanställt kursmaterial, följer två debatter och har haft besök. Mia är vän med snön.

Tagit ner skylten
Om jag verkligen hade tagit ner skylten skulle jag inte kunna skriva det här… Ett rikssvenskt slanguttryck för att dö/avlida. Så illa är det alltså inte, utan det handlar bokstavligen om en skylt.

SkyltEftersom vi redan är en bit in på det nya året kändes skylten med God Jul på ytterdörren lite passé. I förrgår tog jag ner den och stoppade tillbaka den längst bak i allt-möjligt-lådan i köks­skänken. Än så länge ligger jul­du­kar­na kvar, liksom julljusstaken, men snart blir dom också bortrationaliserade.

Kursmaterial
Det är visserligen ett tag till den 19.1 men fredagens regnväder och stormvindar inspirerade mig att göra i ordning kursmaterialet till kursen i styrelsearbete. Eller det kanske inte var vädret trots allt när jag tänker efter? 🙂

Hur vi ska hinna med allt på åtta lektionstimmar är en utmaning inser jag… I synnerhet om det blir mycket diskussioner, men då får jag i så fall lämna självstudiematerial till deltagarna. Er­fa­ren­­hets­ut­by­te är viktigare än teori tycker jag.

Två debatter
Jag följer två heta diskussionsämnen på FB just nu. Dels flyktingarna som hungerstrejkar utanför Östersund och dels vindkraftsdebatten här på ön. Båda framkallar lika upprörda känslor oavsett om man är för eller emot. Och de som inte tar ställning är antagligen i majoritet, men varken syns eller hörs.

Besök
Igår kväll dök skyddslingens syster upp helt otippat. En alltid lika entusiastisk, glad och optimistisk ung dam som är klar med sina studier och snart börjar sitt första ”riktiga” jobb.

Jag försökte skrämma henne med allt möjligt som kan inträffa när man jobbar som reseledare. Gäster som klagar på kackerlackor i rummet, som måste lösas ut från fyllecell eller som insjuknar akut osv. Hon bara skrattade och sa att hon tror att allt kommer att gå bra. Med den inställningen kommer det naturligtvis att göra det. 🙂

ÄrtsoppaI fredags SMSade jag till El-Tigerns fru och frågade om hon hade lust att äta middag på Udden nån av dom närmaste dagarna. Söndag passade bra meddelade hon.

Vi kom aldrig överens om nån tid, så hon såg lite konfunderad ut idag när hon såg mig ute i färd med att rulla tillbaka pirran efter vedhämtningen. ”Kommer jag fel dag?” undrade hon. Jag försäkrade att det var helt rätt dag och att jag var väl förberedd.

Hon hade fått välja mellan ärtsoppa och korvgryta. Hon valde soppan så jag behövde bara värma den och duka bordet så var middagen klar. Trots att julen är slut fick julporslinet ändå tjänstgöra, det såg festligare ut med tanke på den vardagliga anrättningen. Och självfallet fick hon kaffe och glass som dessert, vad annars? För att göra inram­ningen lite trevligare föreslog jag att vi skulle förflytta oss till södra sa­lon­gen för att inta den.

Så förflöt en gemytlig och pratglad söndagseftermiddag. Ärtsoppa är förstås ingen söndagsmat om man är lite konventionell, men det är ju inte jag och av allt att döma inte hon heller. Såna människor gillar jag. 🙂

Mia busar i snönMia är vän med snön
I morse täcktes marken av ett tunt vitt lager igen och på förmiddagen fylldes det på med stora, vita tussar. Stormen hade dragit vidare och solen gjorde en kort stund sitt bästa för att jaga molnen på flykten.

För syns skull skottade jag stigarna. Det fick Mia på lekhumör. Dom små snöhögarna som föll över kanten på snöskyffeln var jätteroliga att jaga och att plöja nosen i snön roade också den lilla damen. Bilden är från ett tidigare år men kroppsspråket gällde idag också.

av

1.1 – Slut och början

Jag har börjat år 62, haft fel i ett helt år, kokat ärtsoppa, fått kakleverans, haft tvättdag och dubbkängorna har bekänt färg.

2015År 62
Det här är min 62:a nyårsdag har jag räknat ut. Och av alla dom minns jag bara den inne­varande… 😀 Men jag kan ju glutta i gamla blogginlägg några år bakåt förstås.

Mitt bloggande började i mars 2007, så det tidigaste januari-inlägget är från 2008, exakt datum okänt. Då handlade det om Snuttan, min första kisse, under rubriken Snart vuxen: ”Idag fick jag beröm av matte igen. Inte för att jag riktigt begriper att det var nåt speciellt? Jag bara kissade i snön framför trappan och krafsade snö över. Men matte tyckte tydligen att det var storartat.”

Sen dess har det hunnit bli sex januari-inlägg till. I fjol skrev jag så här den 2 januari.

Fel i ett helt år
Igår var det ju lämpligt att avsluta året administrationsmässigt så det gjorde jag till stora delar. Bland annat skrev jag ut december månads hushållsutgifter och upptäckte då att årtalet i sidhuvudet var fel. 2013 stod det klart och tydligt.

Det stod lika fel på alla årets tidigare månader konstaterade jag. Men i år blir det rätt, jag redigerade genast sidhuvudet för årets kalkylblad.

Kokat ärtsoppa
Att äta ärtsoppa på nyårsafton är kanske inte så vanligt? Jag tyckte inte att den rökta skinkan var rolig längre så jag bestämde mig för att använda den till ärtsoppa och la ärterna i blöt i förrgår. Igår kokade jag och åt soppan. Jättegott. 🙂

SmåkakorKakleverans
Bortsett från ett par nyårshälsningar via SMS var friden på Udden lika oinskränkt som vanligt igår. Med ett undantag.

Efter ärtsoppan la jag mig och vilade middag, dvs läste tills jag somnade, och vaknade av att det hördes ljud från ytterdörren. Jag masade mig upp och hann in i köket lagom tills det knackade på innerdörren.

När jag hade sagt ”kom in” gläntade vår invandrare försynt på dörren och önskade gott nytt år i samma veva som han sträckte in ett fat med nybakta småbröd. Dom skulle jag ha som tack för taxiservicen tyckte han. Trots att jag hade påpekat att han inte behövde känna sig er­sätt­nings­skyl­dig –  jag kanske är i behov av samma tjänst nån gång framöver. Att ta bilen och ge sig ut i mörker och halka bara för kak­leve­ransens skull verkade himla onödigt, men jag kunde ju inte hindra honom.

Tvättdag
Idag kändes det lämpligt att ha storrengöring och minska på mängden i tvättkorgen igen i brist på roligare sysselsättning. Det är naturligtvis helt förkastligt att göra sånt en helgdag förstår jag att det är en del som tycker, men det får dom gärna göra, det hindrar mig inte alls. 😉

DubbkängaDubbkängorna har bekänt färg
Jag har inte vistats ute mer än nödvändigt under dagen men dom nya Icebug-kängorna har i alla fall fått bekänna färg eftersom det nu är vådligt halt på sina ställen och i synnerhet framför trappan. Eventuella besökare varnas!

Med dom dubbade sulorna kändes det tryggt och riskfritt att gå på dom hala ställena så kängorna förtjänar absolut alla positiva omdömen dom fått. Varför har ingen kommit på den idén långt tidigare kan man undra?