tebesök

av

12.12 – Från julkort till avsked

Jag har skrivit julkort, haft tebesök och privatchaufför, provsmakat en ny rätt, tagit en soppromenad och är gräsänka igen.

julkortSkrivit julkort
I fredags tog jag mig i kragen och skrev jul­kor­ten som ska gå med snigelposten. Alla inrikeskort åkte efter det ner i den röda påsen som posten vill ha dom i och limmades igen. Då kom jag på att dom var ofrankerade. :-/

Lyckligtvis finns det nya påsar i butiken, så idag blev korten frankerade och postade. En liten bunt ligger kvar eftersom jag delar ut dom direkt i mottagarnas brevlådor. Res­te­ran­de julhälsningar skickas via mejl.

Tebesök
Som vi hade kommit överens om, dök Vik Husse upp efter lunch i lördags. Han har äntligen förstått att det räcker att ha med sig en bullpåse i stället för två. Det tackar vi för.

Efter inledande hälsningskram gick han fram till Mia som låg i korgstolen vid spisen, strök henne över huv’et och sa ”God morgon älskling”. Han hade läst sig till att den häls­nings­fra­sen är vanlig numera och tyckte att Mia skulle ha samma favörer som matte. Det ledde till ett av mina ljudliga skratt.

Resten av vårt samtal var inte lika muntert. Vi uppehöll oss en bra stund vid dödsfall och be­grav­ningsritualer. Väderanlayserna gav heller inte upphov till några glädjeutbrott, men jag tycker ändå att vi hade en gemytlig eftermiddag. 🙂

bilarPrivatchaufför
Igår hade jag privilegiet att ha privatchaufför. Husse tyckte det var onödigt att värma två bilar och åtog sig att skjutsa mig till dom två ställen som jag hade ärende. (Jag börjar misstänka att han inte törs åka med mig i Silverpilen?)

Första stället var julmarknaden i Dalsbruk. Där fanns mina förköpsexemplar av Västanfjärdsboken att hämta hade jag fått löfte om av byarådets rara sekreterare.

Nästa anhalt var före detta grannen som behövde lite assistans med datorn. ”Ring när du är klar så hämtar jag dig” sa Husse. Ca en halv timme senare ringde jag och så kom han susande. Sån service är jag heller inte van vid!

Provsmakat en ny rätt
Att man kan göra gravlax av morot var för mig full­ständigt obekant tills jag blev erbjuden att smaka på det i Tallmo, dit färden gick efter av­hämt­ningen. Husses systerdotter hade tillrett den.

Eftersom en av ingredienserna är ”rök på burk”, smakade den mer rökt än gravad var vi alla överens om, men smaken var faktiskt inte alls så tokig. Fast jag kommer nog att hålla mig till ”äkta vara” i fortsättningen. Gravad fisk är en av mina favoriter.

Sopstigen 2Soppromenad
Privatchauffören var i tjänst idag också – vi hade några ärenden att uträtta i kyrkbyn. Därefter var det dags för eftermiddagsfika (mina landsmän avskyr ordet fika!) följt av en soppromenad.

Vi kunde faktiskt ha tagit bil till soptunnan också kom vi fram till, men ansåg att vi behövde en nypa frisk luft mellan varven. Så dags hade temperaturen stigit till bara ett fåtal minusgrader så det kändes skönt att få sträcka på benen och inandas lite syre.

Gräsänka igen
Sen en dryg timme är jag gräsänka igen. Det kändes vemodigt att se baklyktorna försvinna längs by­vägen konstaterade jag… Jag har av allt att döma börjat vänja mig vid och trivas med att vara två. Men på onsdag ses vi igen, så det blir en kort frånvaro. 🙂

av

31.10 – Udden-Tallmo t/r och deltidssingel

Jag har haft veckobesök, intagit middag på annan ort, fått lära mig ett och annat och är deltidssingel igen.

fangelseVeckobesök
Vik Husse gjorde sitt sedvanliga besök på lördagen, komplett med tilltuggspåse. Dagens dis­kus­sions­äm­nen – förutom väder och vind – rörde sig bland annat om kriminella, incest-offer, sociopater och psykopater.

Hur och varför det ämnet dök upp har jag ingen aning om? Det kanske berodde på att sommartiden var till ända inom kort?

Middag på annan ort
Senare på eftermiddagen dök Ordinarie Husse upp som avtalat så samtalsämnena bytte karaktär.

Efter en sen frukost och nya samtalsämnen, intogs söndagsmiddagen på annan ort, vi åkte till Tallmo, Husses andra hem. Jag hade pratat mig varm för dill­stuvad potatis, vilket gjorde att jag fick äran att laga till den.

Till den serverades gravad regnbågsforell som jag också haft äran att förse med kryddor. Både fisk och ­stuv­nin­g fick godkänt så förhoppningsvis är Husse nu övertygad om att jag är bättre än mitt (egenskapade) rykte som kock. Fast jag vidhåller att texten på kyl­skåps­mag­ne­ten fortfarande håller streck: ”Jag kysser bättre än jag lagar mat.” 😀

Efter middagen åkte vi tillbaka till Udden för att hålla Mia sällskap. Husse har redan skämt bort henne med leverpastej så vi blev varmt välkomnade.

dammtussarFått lära mig ett och annat
Vår Husse är av samma kaliber som jag. Det innebär att det ofta finns två sätt att göra saker och ting på: Fel sätt och mitt sätt. Men lyckligtvis accepterar och respekterar vi båda två den andras ”rätta” sätt.

Därav följer att jag fått lära mig ett och annat de senaste dagarna. Till exempel torkar man inte damm med våt trasa för då krullar dammet bara ihop sig. Tydligen har jag en teknik som kompenserar den våta trasan eftersom det gick bra. 😀

Jag har också fått höra att jag är generös med svordomar och att jag ofta använder vissa ut­fyll­nads­ord. Bådadera är frånstötande tycker jag också så jag ska försöka skärpa mig.

Deltidssingel
Då den sena lunchen var uppäten idag var det dags att ta farväl igen och återgå till livet som del­tids­singel. Det blev väldans tomt och tyst så jag sysselsatte mig utomhus i stället.

sjoutsiktMedan jag planerade vad jag skulle ta itu med först, avnjöt jag en mugg kaffe på pallen vid ”pump­huset” och gottade mig åt efter­mid­dags­solen. Underhållningen utgjordes av tre svanar långt ute på sjön som uppen­barligen hade sin rengöringsdag av plaskandet att döma.

Målet var att kratta löv i syrenbuskarna så scillan slipper stångas med våta, halv­för­mult­nade löv i vår. Men som vanligt gjorde jag en massa annat först.

Jag tog ner tvättlinan och ställde in stolpen i vedlidret, stjälpte ut vattnet ur stora tunnan, flyttade sommarblommor till ”blom­kyrko­gården”, bar in mitt s k planteringsbord till boden, tog ut trapptrallen och ställde in allt som fanns på planteringsbordet i ”alustan”, dvs förvaringsutrymmet under huset. Sen började jag kratta.

Utevistelsen avslutades med att Mia kom hem från en byrunda misstänker jag eftersom hon var borta i drygt fyra timmar. Hon meddelade omgående att hon var vrålhungrig så vi gick in.

Just nu har hon kurat i hop sig i min famn trots att det är både trångt och obekvämt. En fyrbent heltidssambo är verkligen en värde­full till­gång. 🙂

av

8.10 – Sant och osant

Jag har haft besök, inte hyrt bil, skrivit insändare och gjort bort mig igen. Mia njuter av höstsolen.

Besök
Vid lunchtid i onsdags fick jag ett SMS med frågan hur min agenda såg ut för dagen? Jag svarade som det var, att jag förberedde övningar till kursen men att jag nog kunde behöva en kort paus.

carnevalkexEn halv timme senare dök ”den unge gentlemannen” upp och fick ett par muggar te med skorpor till. Ja, och så Carneval-kex som han hade med sig till min födelsedag. Dom har jag inte ätit på 50 år och visste inte ens att dom fortfarande fanns!

Innan han lämnade oss gick vi runt och beundrade hans nyinköpta bil. En riktig pärla till det priset tyckte jag. Han delade förstås min uppfattning. 🙂 Tack igen för besöket!

Inte hyrt bil
Häromdagen fick jag bensinfakturan för september men blev minst sagt konfunderad när jag såg att jag blivit debiterad för biluthyrning!? Dels har jag inte hyrt bil och dels är jag ganska säker på att St1 i Dalsbruk inte hyr ut bilar, men jag kan förstås ha fel.

Hur som helst har jag inte hyrt nån bil i det här landet. Inte någonsin vad jag kan minnas? Det låga beloppet på 40,32 € stämde inte heller. Jag ringde genast kundtjänsten som lovade ta reda på hur och av vad debiteringen kom sig. Jag har ju inte lånat ut mitt kort eller tappat det så det kan inte vara orsaken.

Skrivit insändare
Carina Holms Ledare i ÅU 5.10 med rubriken Kampen mot rören fick mig att slänga i väg ett mejl till henne och tacka för en utmärkt artikel. Carina hade nämligen tagit upp frågan om (tvångs)anslutning till kommunalt vatten och avlopp, respektive Kimitoöns Vattens skuld på ca 10 miljoner €.

auJag skrev också en kommentar och fick ett svarsmejl där hon skrev att om jag ville skriva en insändare så tog dom gärna in den. Först var jag tveksam men efter att ha grunnat ett tag, infann sig inspirationen i torsdags.

Antar den dyker upp i tisdagens tidning eftersom den inte var publicerad idag. På FB har den fått flera gillningar och kommentarer som går i samma stil som min insändare så jag är inte ensam om att tycka som jag gör.

Gjort bort mig igen
Efter gårdagens möte i hembygdsföreningen var jag inbjuden på middag. Värden var bekant, men matstället och kockandet var nytt.

Att ”några potatisar” i praktiken blir en tre-rätters middag var en överraskning. Det hade jag absolut inte väntat mig. Och eftersom jag hade satt i mig kaffe och en dubbel portion äppelpaj (vad tänkte jag på!?) i anslutning till mötet kan jag inte påstå att det kurrade i magen precis.

Till råga på allt gjorde jag bort mig ytterligare. Kocken undrade hur jag förhöll mig till kryddor och fick svaret: ”Det kan nästan aldrig bli för mycket.” Om jag hade varit lite fiffig hade jag uttryckt mig för­sik­ti­gare. Den här kocken tog mig på orden, vilket innebar att jag fick snudd på andnöd när jag smakade på varm­rätten. Man lär så länge man lever. 😀

Mia njuter av höstsolen
Precis som matte, njuter Mia av höstsolen. Fast dom senaste dagarna helst inomhus, vindarna har känts isande kalla så utevistelserna har blivit få och korta.

mia-pa-taket

av

2.10 – Från soppa till blompensionering

Jag har blivit bjuden på soppa och skrämt sommargrannen, fått klä mig kalasfin, haft tebesök och pensionerat blommor.

Bjuden på soppa och skrämt sommargrannen
Eftersom jag inte hade möjlighet att uppvakta herr grannen junior förra veckan kom vi överens om att jag skulle ta igen det i fredags. Om jag kom kl 19 skulle det vankas ”en salt bit” SMSade junior.

soppa-2Den salta biten utgjordes av en jättegod, thai-kryddad soppa med fylld stut till som intogs medan skymningen sänkte sig över vår lilla by. När det var dags att knalla hemåt var det redan mörkt, men den här gången var jag förberedd med ficklampa.

Kortaste vägen går förbi sommar­gran­nens trappa så jag chansade på att ingen skulle upptäcka mig. Men ack vad jag bedrog mig. En kort stund efter att jag kommit hem, ringde det på ytterdörrens klocka.

Vid trappan stod en ung man som undrade om det var jag som gick förbi nyss?  Jag erkände på stående fot och förklarade att vi brukar ta den genvägen. Men jag kom mig inte för att be om ursäkt för att jag hade skrämt(?) invånarna i huset, vilket ju hade hört till saken kan jag tycka. :-/

Jag är nog så naiv så jag automatiskt skulle anta att det är nån bekant om jag såg en ljuskägla i närheten av huset. Men i sta’n är det kanske ett tecken på fara?

Fått klä mig kalasfin
Redan efter frukost igår började jag planera klädsel och accessoarer till kalaset, trots att det började först klockan tre.  Av den skriftliga inbjudan jag hade fått, framgick att kalaset hölls ”på lokal” och att det serverades ”mat och kaffe”, vilket jag tolkade som krav på lite finare utstyrsel än dom vanliga gå-bort-kläderna.

festkladdÖverdelen hade jag klar för mig redan när jag läste inbjudan, men vad skulle jag ha till den? Och vilka skor och smycken passade bäst till?

Halva nöjet med att gå på ”fint kalas” är för­be­re­del­ser­na tycker jag. Det kräver förstås att man har gott om tid och känner för att delta. Båda villkoren var uppfyllda i det här fallet.

Klockan två var jag klar. Sen gjorde jag mitt bästa för att undvika att Mia strök sig mot mina svarta byxben tills det var dags att hämta upp ressällskapet. Katthår ingår liksom inte i finkläder. 😀

Tebesök
Förra veckans tebesök blev inställt på grund av annat program, men det hade jag glömt att informera om visade det sig. Ytterligare ett tillägg till den pågående feltrenden.

Däremot kom jag i håg att tala om att gårdagen var vikt för kalas, så vi tog idag i stället. Som vanligt var samtalsämnena många och varierande. Timmarna försvann i ett huj. Tack igen för besöket!

Pensionerat blommor
Efter att ha följt besöket till parkerat fordon, vidtog en del praktiskt pyssel. Bland annat behövde vedlådan fyllas på och slaskfatet tömmas.

petuniaPå bänken i verandan stod en kruka med Saintpaulia som jag har tagit död på så den fick sin sista vila på komposthögen bland syrenerna. Sen fick jag syn på amplarna med petunior ovanför trappan och beslöt att pensionera dom på samma ställe. Förr eller senare skulle dom ändå hamna där.

Det blev ovanligt tomt på trappan, men ändå tommare ska det bli. Oktober innebär ju ofrånkomligen höst. Fast för varje dag som går är vi ett steg närmare våren såg jag nån som hade kommenterat på FB. Så sant som det är skrivet. 🙂

av

13.8 – Verkställning och en fråga

Jag har fått svar på en fråga, jagat en pippi, kapat, trimmat, haft tebesök och är nyfiken.

DvärgstritSvar på en fråga
För ett par dar sen ställde jag frågan vilken sorts strit som ger sig på syrener, i synnerhet den ungerska, i gruppen Naturväktarna på FB. En kunnig dam upplyste mig om att det är Dvärgstrit och la in en länk (på finska) som gav intressant information.

Dvärgstriten (Igutettix oculatus) (se också inlägg 30.8.2012 där du ser larvernas framfart) är en invasiv art som från Moskva spritt sig till S:t Petersburg-trakten och därifrån invandrat till vårt land (vad allt har vi inte fått österifrån!). Den upptäcktes första gången i Finland 1999. Numera är den utbredd i hela södra Finland och att bli av med den helt är tydligen omöjligt. 😦

Jagat en pippi
Gårdagen började ovanligt livat. Mia kom in med en liten pippi som hon släppte på golvet. Fågelungen var vid full vigör och flög genast runt i köket tills den hittade ett lämpligt ställe att landa på strax under taket.

FågeljaktEftersom Mia inte kunde komma åt den, gjorde jag några tappra försök, men jag är ju inte lika snabb som hon så det misslyckades så klart. Till slut råkade fågeln tappa greppet om sitt landningsställe och rasade ner mellan kyskåpet och väggen där jag förvarar strykbrädan.

Den fick sitta kvar ett tag för att ta igen sig tyckte jag, men kom sen på att enda sättet att rädda den var att låta Mia ta den igen och sno den från henne. Sagt och gjort. Planen lyckades och den unga talg­mesen(?) flög lättad sin väg när jag släppte den. 1-0 till matte den här gången.

Kapat och trimmat
Efter lunch igår tog jag i tu med ”slutavverkningen” av syrenerna nedanför vardagsrummet som pla­nerat. Vädret var helt på min sida: 16-18°, frisk vind och sol. Det kunde gott ha varit kallare eller mindre sol – svetten rann innan jag var färdig.

För fyra år sen kapade jag dom tydligen senast till ungefär samma höjd. Fördelen med att inte ta ner dom helt är att det blir grönt fortare, men nackdelen är förstås att det blir fler kvistar att kapa. Ett par stammar var jag tvungen att såga av, grentången rådde inte på dom längre.

UtsiktTänk om jag den här gången skulle vara så smart att jag håller efter tillväxten varje år hinner dom bli så höga att dom stör utsikten? Återstår att se hur det går med den föresatsen?

När jag hade städat upp efter mig, vilket tog en god stund, övergick jag till att trimma snö­bärs­bus­karna utanför sovrumsfönstret som också störde utsikten. Det var fort gjort och eftersom det fort­farande återstod en del av arbetsdagen fortsatte jag med att klippa ner borstspirean som nu har blommat ut i det närmaste.

Tebesök
Gårdagens vackra väder var bokstavligen bortblåst i morse. Stormvindar och regn hade vi fått i stället. Det var inte tal om att duka i bersån den här gången. Inte ens flugorna ville vistas utomhus!

Men veckans tebesök avlöpte lika smidigt i köket. Det överskuggande samtalsämnet för dagen var djur och natur – ett stort och gemensamt intresse. Stämmer det t ex att grävlingar luktar?

Enligt en sommargranne stinker hela huset på grund av att en grävling haft sitt gryte under huset. Att så är fallet bekräftas av bl a sajten gravling.se.

Den som är lika nyfiken som jag kan lyssna till grävlingens läten tack vare forskarna i Oxford som har spelat in 16 ljud (långt ner på sidan). :-). Inget av dom jag kan påstå att jag känner igen, men kanske ändå har hört utan att veta vem det tillhör?

Nyfiken
På tal om nyfiken… Är det nån som kan upplysa om vad det är som flöt omkring i stranden för ett par dar sen? Nåt som förekommer i sötvatten, men vad?

Fråga

av

29.5 – Brister och tillgångar

Jag har levt på kredit, tittat in hos storkfamiljen, köpt en bänk, varit mötesordförande och haft te­be­sök. Mia har tagit ett sista farväl av stolsmattan.

Levt på kredit
När jag steg ur bilen vid Panget i fredags och skulle ta med mig plånboken hittade jag den ingen­stans. Det var bara att erkänna för f d klasskompisen och hans sambo som jag hade lunchträff med. Sambon skrattade och sa skämtsamt: ”Då får du vara utan mat.”

KreditLyckligtvis ställde dom upp och betalade för både min lunch och en hämtportion. Revbensspjällen smakade ypperligt så jag ville ta med mig en portion hem.

Efter lunch hade jag tid hos frissan och började förstås med att tala om att jag hade glömt plånboken. ”Inga problem” sa min rara frisörska, ”det ordnar sig nog”. På återbesökslappen noterade hon konto­numret jag kunde betala till.

Hur hade det här gått till nu då? Jo, jag hade jag redan hunnit låsa ytterdörren när jag kom på att jag hade glömt en grej, så jag la plånboken på stolen på trappan medan jag gick in och hämtade grejen. Sen hade jag redan glömt att jag la den ifrån mig.

Plånboken var det första jag såg när jag kom hem, den låg kvar på stolen där jag hade lämnat den. Varken första eller sista gången misstänker jag. :-/

Tittat in hos storkfamiljen
I gårdagens ÅU fanns en artikel om webbkameror i Estland som filmar fåglar och andra djur. Att vänta på att grävlingen skulle dyka upp hade jag inte tålamod till så jag tittade in hos storkfamiljen i stället. Här kan du höra och se vad som händer i boet (rulla ner tills du ser bilden): http://www.looduskalender.ee/n/en/node/247#cam.

Köpt en bänk
Av gårdagens telefonsamtal med Trollkarlen framgick att han hade kommit på andra tankar än att bygga en bänk till mig. Jag förstår honom. Med tanke på allt han har för sig blir det svårt att få tiden att räcka till.

TrappbänkHan tipsade om några leverantörer som kunde tänkas ha en som jag gillade. Men si, det hade dom inte. Det fanns visserligen flådiga soffor av typ parkbänk, men en sån skulle ju inte passa på trappan. Inte få plats heller för den delen.

Jag övergick till att googla på ”puupenkki” (träbänk) och hittade ganska snart en som föll mig i smaken, hade rätta måtten och som dessutom såldes med 30 % rabatt och fraktfritt. Som hittat! Den beställde jag omgående och får leverans inom 14 dagar om leveranslöftet håller.

Mötesordförande
På Daphnias årsmöte igår valdes jag för en gångs skull till mötesordförande, annars brukar jag självsvåldigt agera ordförande när jag tycker att mötestekniken fallerar alltför mycket.

På hemvägen kritiserade jag mig själv. Det hör till mötesordförandens uppgift att samman­fatta vad man beslutat/kommit fram till, där missade jag flera gånger. En av dom bästa ordförandena jag hört i aktion här på ön är ordföranden för Västanfjärds byaråd. Hennes möten är det verkligen ett nöje att följa.

Tebesök
Den här veckan blev tebesöket också ”fel” dag. Så är det med strängt upptagna pensionärer. Men det gick faktiskt lika bra. Teet gick åt och samtalet löpte lika smidigt som det brukar.

Mias sista farväl
Innan det fanns plats att lägga ner stolsmattan i tvättkorgen låg den ovanpå ett tag. Hon passade då på att markera att den verkligen är hennes och ingen annans. 🙂

Mia på tvättkorgen

av

22.5 – Onyttig(t)

Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.

Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kure­rad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂

PlommonblomÄppelblom 2Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och frukt­trädens blom­prakt.

Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.

Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vår­väd­ret.

Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smyg­foto­gra­fera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.

Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig fär­dig­be­hand­lat. På slutet kom vi in på namn, bl a  Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.

E W Shauman.pngBland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mor­mors­mor), Berta Eriksson.

Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.

På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt gene­ral Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.

Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.

Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!

av

14.5 – Läsning och andra viktiga göromål

Jag har läst ut en vidrig bok, tömt en vrå, provkärrat ved och haft tebesök. Mia har snott chips.

Mao-bokenEn vidrig bok
Drygt 10 års grävande i hemliga arkiv och ett stort antal personintervjuer resulterade i boken Mao – Den sanna historien på modiga 709 sidor, författad av Jung Chang och Jon Halliday. Nu har jag läst ut den.

Det är en fullkomligt vidrig bok innehållsmässigt. Huruvida författarna är sakliga till 100 % är jag inte kompetent att ta ställning till, men boken lämnar knappast någon oberörd. Mao beskrivs som en maktgalen tyrann och massmördare utan den minsta tillstymmelse till empati.

Av alla världens ledare har han rekordet i att ta död på sina landsmän. 78 miljoner kineser dog under hans tid vid makten. I den siffran ingår både hans anhöriga och hans lojala medarbetare som han utan tvekan offrade när de hade misshagat honom.

Inte ens under sina sista levnadsdagar kunde han uppbåda någon annan känsla än självömkan. Jäm­fört med honom var Hitler och Stalin amatörer.

Massmördare

Tömt en vrå
Igår beslöt jag göra plats för veden jag fick lite oväntat den 10.4 (se inlägg 12.4). Den vrån i vedlidret har jag hittills förträngt, vilket innebar att jag gjorde diverse fynd från tiden när fosterfar levde, dvs på 60-talet.

Tanken var att nyttja dom stora lastpallarna Vik Husse har varit vänlig nog att förse mig med, men min mått­tagning visade sig vara lite fransk om man får säga så. Om jag hade mätt på smalaste stället hade jag genast sett att en lastpall på 120 cm aldrig skulle få plats. Det fick bli lite improvisation och pusslande med småpallar i stället.

Sommarved 2Provkärrat ved
För att se hur ”möbleringen” fungerade, kärrade jag in några vedlass och konstaterade att Vik Husse har rätt igen. Hela vedhögen kommer aldrig att få plats där jag tänkte mig om jag inte bygger upp den väldigt högt. Nåväl, det lilla problemet löser sig nog så småningom.

Tebesök
Idag har jag i vanlig ordning haft ”karl för en dag”. Vik Husse anlände i vanlig tid med sin vanliga skaffning plus en nyhet och drack sitt vanliga te medan vi som vanligt surrade om ditt och datt.

Nyheten bestod i en Pågen-produkt som inte föll mig på läppen. Efter att ha läst inne­hålls­de­kla­ra­tio­nen tilltalade den mig ännu mindre. För att inte såra min generösa och goda vän, påpekade jag att jag är svårflirtad ibland.

Mia äter chipsMia har snott chips
För att få potatischipsen att minska hällde jag upp dom i en skål och ställde fram den till kaffet/teet. Chipspåsen fick jag nån gång vid jultid av en besökare, men dom chipsen föll mig inte heller på läppen så den har blivit liggande i skafferiet.

Åtgången var minimal, så resten åkte ner i det nytömda slaskfatet. Den doften fick Mia att omgående hoppa upp på diskbänken och nappa åt sig ett chip som hon lät sig väl smaka.

Eftersom jag har väldigt svårt att tro att potatischips är nyttigt för katter fick hon nöja sig med ett enda.

Undrar vem som har lärt henne gilla chips? 😀

av

8.5 – Ovanligt stimmigt

Jag har haft besök, varit på födelsedagskalas, gratulerat mammor, kombinerat datorsupport med mat och njutit av konsert i bersån. Mia är lättlockad.

TekoppBesök
Igår hade jag som vanligt tebesök. Mia begåvades med en hel kartong torkad fisk och bullpåsen saknades inte heller. Sommarvädret håller i sig så vi satt och filosoferade i bersån medan vi intog varma drycker med dopp.

Ett tag halkade vi ner i dystra framtidsutsikter… Hur ska vår planet överleva? Vad resulterar konti­nen­tal­för­skjut­ningen i? Hur länge är det tills solen dör? Men vi tog oss upp igen och pratade snart om gladare ämnen. T ex mössöron, ugglor och annat naturnära. Som vanligt ett trevligt besök.

Födelsedagskalas
Både händige släktingen och fru grannen fyllde år igår. Tillsammans blev det hela 125 år. Eftersom jag hade missat inbjudan på byns anslagstavla, nöjde jag mig med att gratulera händige släktingen på distans, men knallade över till fru grannen efter avslutat tebesök.

Till all lycka bjöd hon bland mycket annat på en smaskig paj. Vid det laget var jag vrålhungrig så den satt fint. Fint var också hennes nyuppförda växthus! Till skillnad från mig är hon begåvad med gröna fingrar och odlingskunskap så om nån månad ser vi säkerligen resultat.

PåskliljorGratulerat mammor
Eftersom jag ändå skulle passera kyrkogården idag, beslöt jag föra några påskliljor på mina mammors grav dagen till ära. Praktiskt att ha två mammor i samma grav.

Datorsupport och mat
När jag kom fram till min destination gratulerade jag också en mamma. Daphnias ordförande behövde hjälp med en fil som fått fel format och inte gick att öppna.

Under tiden jag fixade med filen anlände hennes dotter och svärson in spe för att laga mat. Dator­supporten inkluderade mat den här gången. Både en fiskrätt och en kötträtt. Undrar när jag åt stekt gädda senast?? Som pricken över i serverades örter från egen odling och rårörda lingon. Jätte­mumsigt!

Konsert i bersån
Vi hade kommit överens om att dricka kaffe och te på Udden så vi bänkade oss förstås i bersån efter avslutad husesyn. Idag var det nämligen också sommar.

DragspelEftersom ordförandens dotter och svärson är skickliga musikanter blev det underhållning på dragspel och fiol när vi hade druckit ur. Just idag berörde musiken mig mer än vanligt. Vilken härlig känsla att få sitta ute i den grönskande naturen och lyssna till välljudande musik!

Mia är lättlockad
Igår kväll ville Mia prompt gå ut en sväng trots att jag insisterade på att det var läggdags. Gissa om hon fick som hon ville?

Efter en halv timme kände jag mig sugen på en macka och bredde mig en. Och så fick jag en idé. Jag gick ut och lockade med ”Kom så får du smörgås”. Det lockropet fungerade klockrent! Hon kom genast trippande och följde gärna med in.

Jag kan mycket väl förstå om hon känner igen ordet smörgås. Det ordet hör hon rätt ofta och vet att det innebär att matte delar med sig. 😀

Mia på diskbänken