Jag har blivit bjuden på soppa och skrämt sommargrannen, fått klä mig kalasfin, haft tebesök och pensionerat blommor.

Bjuden på soppa och skrämt sommargrannen
Eftersom jag inte hade möjlighet att uppvakta herr grannen junior förra veckan kom vi överens om att jag skulle ta igen det i fredags. Om jag kom kl 19 skulle det vankas ”en salt bit” SMSade junior.

Den salta biten utgjordes av en jättegod, thai-kryddad soppa med fylld stut till som intogs medan skymningen sänkte sig över vår lilla by. När det var dags att knalla hemåt var det redan mörkt, men den här gången var jag förberedd med ficklampa.

Kortaste vägen går förbi sommar­gran­nens trappa så jag chansade på att ingen skulle upptäcka mig. Men ack vad jag bedrog mig. En kort stund efter att jag kommit hem, ringde det på ytterdörrens klocka.

Vid trappan stod en ung man som undrade om det var jag som gick förbi nyss?  Jag erkände på stående fot och förklarade att vi brukar ta den genvägen. Men jag kom mig inte för att be om ursäkt för att jag hade skrämt(?) invånarna i huset, vilket ju hade hört till saken kan jag tycka.

Jag är nog så naiv så jag automatiskt skulle anta att det är nån bekant om jag såg en ljuskägla i närheten av huset. Men i sta’n är det kanske ett tecken på fara?

Fått klä mig kalasfin
Redan efter frukost igår började jag planera klädsel och accessoarer till kalaset, trots att det började först klockan tre.  Av den skriftliga inbjudan jag hade fått, framgick att kalaset hölls ”på lokal” och att det serverades ”mat och kaffe”, vilket jag tolkade som krav på lite finare utstyrsel än dom vanliga gå-bort-kläderna.

Överdelen hade jag klar för mig redan när jag läste inbjudan, men vad skulle jag ha till den? Och vilka skor och smycken passade bäst till?

Halva nöjet med att gå på ”fint kalas” är för­be­re­del­ser­na tycker jag. Det kräver förstås att man har gott om tid och känner för att delta. Båda villkoren var uppfyllda i det här fallet.

Klockan två var jag klar. Sen gjorde jag mitt bästa för att undvika att Mia strök sig mot mina svarta byxben tills det var dags att hämta upp ressällskapet. Katthår ingår liksom inte i finkläder. 😀

Tebesök
Förra veckans tebesök blev inställt på grund av annat program, men det hade jag glömt att informera om visade det sig. Ytterligare ett tillägg till den pågående feltrenden.

Däremot kom jag i håg att tala om att gårdagen var vikt för kalas, så vi tog idag i stället. Som vanligt var samtalsämnena många och varierande. Timmarna försvann i ett huj. Tack igen för besöket!

Pensionerat blommor
Efter att ha följt besöket till parkerat fordon, vidtog en del praktiskt pyssel. Bland annat behövde vedlådan fyllas på och slaskfatet tömmas.

På bänken i verandan stod en kruka med Saintpaulia som jag har tagit död på så den fick sin sista vila på komposthögen bland syrenerna. Sen fick jag syn på amplarna med petunior ovanför trappan och beslöt att pensionera dom på samma ställe. Förr eller senare skulle dom ändå hamna där.

Det blev ovanligt tomt på trappan, men ändå tommare ska det bli. Oktober innebär ju ofrånkomligen höst. Fast för varje dag som går är vi ett steg närmare våren såg jag nån som hade kommenterat på FB. Så sant som det är skrivet. 🙂