Mia

av

1.2 – Kallt och vitt

Jag har tagit avsked, träffat prästen och är ett dödsbo. Snömusklerna är uppvärmda och jag har tagit en promenad med Mia.

Avsked
Igår eftermiddag såg jag mammas kropp för allra sista gången. I stort sett såg hon ut som hon gjorde den 26.1 men var förstås kall och utsände givetvis ingen energi, men hon var jättefin i sitt siden­natt­linne och den vinröda sidenhalsduken.

PrästMöte med prästen
Direkt efter besöket i kapellet hade jag tid hos prästen. En sympatisk ung dam som lyssnade och ställde frågor i drygt en timme. Jag blev överraskad när jag upptäckte att tiden hade gått så fort.

Om jag var i hennes kläder nästa lördag skulle jag ändå inte veta vad jag skulle säga. Det blev många avvikningar från den röda tråden och jag fick en känsla av att jag pratade mer om mig än om mamma. Men hon löser det säkert.

Jag blev förvånad över att ceremonin bara tar ca en halv timme. Alla begravningar jag har varit på tidigare har känts som flera timmar, men det beror antagligen på att jag upplever dom som känslo­mässig tortyr.

Hon frågade om jag hade nån stödperson under ceremonin? Jag svarade förstås nej. Det tyckte hon att jag skulle ha och avrådde mig från att köra bil. Hm, så långt har jag inte ens tänkt, jag har nog förutsatt att jag ska klara allting ”alldeles själv” som jag är van att göra. Men om nån frivilligt erbjuder sig att vara stöd­per­son så tackar jag ju förstås inte nej.

Dödsbo
Jag hade kontakt med mammas bank igår och blev upplyst om att bankfullmakten inte gäller längre, nu behövs en fullmakt för dödsbo. Därmed uppstod en ganska komisk situation – eftersom jag är mammas enda barn är det jag som är dödsboet.

Jag frågade därför om banken vill att jag ska skriva en fullmakt till mig själv? Nej, det ville dom inte, det räckte med att dom får mammas personbevis där det framgår att jag är hennes enda barn fick jag besked om. Så bra. 🙂

Snö!Snömuskelträning
Jag blev lite chockad när jag öppnade ytterdörren i för­mid­dags – snömängden var påtagligt större än jag hade förväntat mig trots att jag hörde snöplogen klockan åtta. Mia blev tydligen också förvånad och eftersom jag inte hade sopat eller skottat gick hon ingenstans utan satt bara på trappan en kort stund.

Jag skottade stigen upp till parkeringen i samband med att jag hämtade tidningen och efter lunch var jag redo att ta i tu med resten. Efter knappt tre timmar var jag klar och blev inte ens svettig. Vikt­minsk­ningen (som fortsätter) kanske bidrog?

Promenad med Mia
Efter hand som jag skottade upp gångar, inspekterade Mia dom och hejade på. När jag hade skottat klart såg hon ut som om hon ville gå en promenad, så vi knallade i väg nerför backen.

Hon såg konfunderad ut när det var lika vitt överallt. Av allt att döma hade hon tänkt sig gå ner mot sjön till, men stod bara och tittade en stund. Vi fortsatte en bit till men då ville hon inte gå längre utan vände om.

Då vi kom tillbaka till inloppet eller ”flyet” stod hon och spanade igen, fast åt andra hållet. Jag trampade upp en stig åt henne på isen vid vägkanten som hon följde ett stycke men sen hoppade hon åt sidan och var tydligen på jakthumör.

Jag stod kvar och iakttog henne medan hon lyssnade och snusade. Hon gjorde ett jakthopp men lyckades inte pricka sitt byte. I stället grävde hon en ”toalettgrop” i snön och både kissade och bajsade i den. Snö har ändå vissa fördelar. 🙂

Efter toalettbestyren tyckte hon att vi kunde gå hem igen, så det blev ingen långpromenad precis. Det passade mig perfekt, jag var vrålhungrig.

av

17.1 – Egotrippat och väderläge

Jag är nöjd med ett testresultat, har fått ett tack, gått ner i vikt och sett ”isfarare”. Väderläget är idealiskt och Mia är uttråkad.

TestresultatPersonlighetstest
Jag har säkert avslöjat det tidigare, men berättar gärna igen att jag är ”testgalen”. I synnerhet när det gäller personlighetstest. IQ-test är jag mindre road av, dom mäter oftast förmågor som jag har minst av.

För ett tag sen hade en FB-vän lagt ut en länk till ett personlighetstest som jag givetvis inte kunde låta bli att ta. Det är alltid lika intressant att se om testresultatet stämmer med min egen upp­fatt­ning. Självfallet innebär det att ju positivare resultatet blir, desto bättre tycker jag att det stämmer. 😀

Det här testresultatet stämde ju nästan på pricken! Sån är jag nog – eller vill åtminstone gärna vara det. (Klicka på bilden två gånger så ser du den i läsbar storlek om du vill kolla.)

Tackad
I butiken igår träffade jag ”herr och fru doktorn” som bor i byn och som är medlemmar i Daphnia. ”Tack ska du ha” sa herr doktorn efter att vi hade hejat. Jag såg säkert lika förvirrad ut som jag kände mig. Vad i all sin dar ville han tacka mig för?

Jo, han och hans fru ville tacka för min insändare i ÅU angående upphörandet av syre­sätt­ningen av sjön (se inlägg 8.1). Den var välmotiverad, saklig och välskriven tyckte dom. Roligt att höra. 🙂

Viktminskning
Sen mamma blev sjuk i mitten av september har jag gått ner 3 kg i vikt. Om det beror på att jag oroat mig för henne eller nåt annat vet jag inte, men jag kopplar det till hennes sjukdom. Jag upplever att känslan av hjälplöshet och det långa avståndet har tärt på mig.

Viktminskningen är för all del inget som omgivningen märker (tror jag), men vågen, rymligare kläder och lösare ringar är bevis nog. Det är absolut ingen nackdel, men det finns ju angenämare bant­nings­me­to­der.

Isfarare
På förmiddagen hade molnen skingrat sig och solen tittade fram. Jag satt som vanligt vid datorn då jag uppfattade en rörelse i ögonvrån. Nere i viken syntes en skridskoåkare och efter en liten stund såg jag en till.

Frostblomma”Att dom törs!” var min första tanke. Det är bara några dar sen isen la sig även om det har varit två­siffriga minus­gra­der dygnet runt sen den 13.1. Hoppas verkligen att dom kom hem välbehållna!

Idealiskt väderläge
Det slog mig när jag hämtade posten att väderläget just nu är idealiskt: Inget gräs att klippa och ingen snö att skotta! Bara fantastiskt vackra rimfrostblommor som växer till sig för varje dygn. Dess­utom vindstilla och sol – bättre än så kan man väl inte begära?

Mia är uttråkad
Till skillnad från mig gillar Mia inte vädret, eller kylan snarare. Hon går ut med ojämna mellanrum, men snabbar sig in efter bara några minuter. Det betyder överlopps energi inomhus.

Under tiden jag hämtade ved var hon kvar inne och passade på att slita loss hårtussar från päls­kra­gen på min jacka som hängde över en stolskarm. Och när jag vattnade krukväxterna upptäckte jag att hon hade pillat loss ett skott från orkidén.

Däremellan gör hon sitt yttersta för att jag ska sysselsätta henne eller sover bort tiden. Dock inte mat­tiden ska tilläggas! Det har satt sina spår, hon är på tok för tung och rund jämfört med i somras, men jag har ju inte hjärta att låta bli när hon högljutt insisterar på att få mat. Alltså är det mattes fel.

Just nu ligger hon och sover bland frottéhanddukarna i linneskåpet. 🙂

Mia på bordet

av

12.1 – Borsjtj och annat gott

Jag har ätit mig igenom ett besök och är ”gullegryn”. Det är vinter på Udden och julen är bortstädad med Mias hjälp.

Matigt besök
Igår hade jag lovat hjälpa min ryska bekant förnya licenserna till säkerhetsprogrammet. Det skulle upphöra gälla den 14.1 hade hon noterat. För ovanlighetens skull började vi med det besöket gällde.

Det visade sig att licenserna för båda hennes datorer gäller till slutet av april i år, så jag föreslog att vi väntar tills leverantören skickar påminnelse. Var hon hade sett 14.1 begriper jag inte?

TeDärmed tog nästa fas i besöket sin början. ”Vill du ha ärtsoppa eller borsjtj?” frågade hon när vi kom in i köket. Valet var dödsenkelt – givetvis borsjtj! Jag har ätit den tidigare hos henne och vet att den är suveränt god. Det var den nu också.

Till efterrätt serverade hon fruktsoppa, sen fick jag kaffe. Mitt försök att undkomma den nybakta ka­nel­bullen för att jag var proppmätt gick i stöpet. Åtminstone en halv skulle jag orka med tyckte hon.

Det var inte nog med det. När jag var på väg att gå, bad hon mig vänta för hon ville ge mig en ”prezient”. Jag försökte neka, men då hänvisade hon till chokladasken jag hade haft med mig. Jag skojade med henne och sa att då kunde jag ju ta tillbaka den så behövde hon inte ge mig nåt.

Hon bara skrattade och sa: ”Nej, nej, vänta här” och hämtade en ask med intressant utseende och rysk text. Hon förklarade att asken innehöll grönt, ekologiskt te som hette Kon-fu-tse.

Av bilden och hennes förklaring framgick att teet består av en rund liten boll som vecklar ut sig i vattnet och avslöjar en röd blomma. Fascinerande, sånt te har jag aldrig druckit förr. Det ska jag minsann pröva ikväll!

Min s k hjälp utgjordes alltså av ett par minuters närvaro vid respektive dator, resten av besöket – nästan tre timmar – bestod i att äta och dricka. En tacksammare, generösare och gästvänligare person får man allt leta efter!

Gullegryn
Idag var det ”mamma-dag” igen. Den här gången åt hon av den medhavda rabarberkrämen och gav den 10 + i betyg. Det var nog lite i överkant tyckte jag, men var förstås glad över att hon gillade den.

BabyHon bad mig skriva några rader till en bekant som hade skickat henne julkort till henne i år också. ”Hjalmar i Östersund” sa hon först så jag fattade inte vem hon menade och trodde att hon möjligen syftade på exet? ”Nej, i Umeå” sa hon sen. Då förstod jag vem hon tänkte på. I stället för Fritz i Umeå blev det Hjalmar i Östersund.

Om felsägningarna och tankevurporna beror på begynnande demens, värkmediciner eller nåt annat vet jag inte. Jag bara noterar att hennes hjärna ”felkopplar” allt oftare.

”Tack snälla gullegryn för att du kom” var i alla fall lätt att förstå och ta till sig. Gullegryn kallar hon mig nästan varje gång. Det känns gott att höra. 🙂

Vinter på Udden
Igår kom snön och i morse stod termometern på -6° när vi klev upp efter en ovanligt lång sovmorgon, så nu är det vinter på Udden. Snöflingorna har singlat ner så gott som hela dagen, det är ljust och vitt och isen börjar lägga sig i viken igen.

Julen bortstädad
I morgon är det ju Trettondag Knut*) så jag beslöt städa bort julen när jag kom hem efter besöket hos mamma. Mia hjälpte gärna till.

Hon assisterade förresten också då jag fyllde på spolarvätska i Silver­pilen när jag kom hem. Så fort jag öppnade motor­huven hoppade hon upp och tassade omkring på de motordelar som inte var heta, sen satte hon sig i en lämplig hörna och iakttog mina förehavanden.

Genast då jag lyfte upp julpyntlådan på köksbordet och tog av locket hoppade hon ner i lådan och satt kvar under tiden jag plockade i hop julpyntet. Hon fick roa sig med ett par garntomtar medan jag slog in julgrejerna i skyddspapper och var vänlig nog att flytta på sig när jag började packa ner prylarna utan att jag behövde sjasa i väg henne. En klok och hjälpsam kisse. 🙂

Mia i låda

*) Tack vare en observant bloggläsare vet jag att det är tjugondag Knut i morgon och inget annat. 😦

av

Snö!

Nysnö

När vi masade oss ur sängen i morse var det ett par minusgrader och vitt på marken. Då jag kom hem på eftermiddagen såg Udden ut som en blyertsteckning. Mia smälte alltså väl in med sin svart-vita päls, men föredrog att visa bakdelen den här gången. 🙂

av

31.12 – Goda avsikter

Jag har gjort en tredubbel uppsägning, besökt mamma och är en god skattebetalare. Mia är postvakt.

NyckelTredubbel uppsägning
Då jag besökte mamma på julafton ville hon att jag skulle säga upp hennes lägenhet i stan. ”Jag kommer ju aldrig att bo där mera” konstaterade hon.

Jag visste att huset ägs av (pensionsbolaget) Varma så jag antog att dom skulle ha uppsägningen och skickade den per post till den adress jag hittade på hyresavin. Det var ju inte rätt. Varma har näm­li­gen outsourcat hyresvärdskapet till Realia. Dom har en egen upp­säg­nings­blan­kett som skall fyllas i, vilket jag gjorde.

Realia anlitar i sin tur företaget Tontti-Huolto Oy för fastig­hets­sköt­seln så dom skulle också informe­ras. Inte mycket som är enkelt nuförtiden, men nu har alla tre fått ta del av uppsägningen så jag tror att alla parter är införstådda med att hyresavtalet upphör.

Besök hos mamma
Idag hade mamma en bättre dag. När hon hade ätit klart ville hon sitta i rullstol ett tag. Jag blev alldeles häpen, men också glad förstås.

RullstolEn sköterska såg till att vi fick disponera en rullstol och jag hjälpte mamma att komma i den. Sen gjorde vi en utflykt på avdelningen. När hon kom till ön den 23.12 var hon nog så utmattad att hon inte riktigt uppfattade hur hennes omgiv­ning såg ut.

Vi tog oss ända till receptionen och de gemensamma utrymmena. Hon tyckte miljön var trivsam i säll­skaps­rummet och gillade att avdelningen inte är så stor. Jag instämmer helt. Jämfört med sjukhuset i Helsingfors ser bäddavdelningen klart hemtrevlig ut.

Jag skojade med henne på tillbakavägen och sa att hon antagligen skulle ha muskelvärk i morgon. ”Kanske det” svarade hon obekymrat och rullade vidare. Idag var hon tuff.

God skattebetalare
I dagens tidning läste jag att skatten på mina stapelvaror (utom läsk) stiger i morgon. Ingen över­raskning precis. Finns det nånting överhuvudtaget som blir billigare efter nyår?

Jag kom fram till att nykterister och icke-rökare är skattesmitare och illojala medborgare. Borde inte alla göra sin plikt och fylla på statens skrala kassa? Och efter hand som alkoholkonsumtionen och antalet rökare minskar, blir trycket allt större på oss stackare som gör allt vi kan för att bidra. Himla orättvist. 😀

Mia postvaktMia postvakt
Igår tyckte Mia att det var lämpligt att sätta sig på posthögen. Fråga mig inte varför. Hon kanske tyckte hon kom högre upp då? Eller så ville hon inte smutsa ner bordet ifall hon hade lortiga tassar? Fast det har ju inte bekommit henne förr minsann, så det var nog höjden som lockade.

 

Alla läsare önskas ett riktigt Gott Nytt År
från alla oss på Udden!

av

25.12 – Julpyssel

Planeringen ändrades, jag har blivit trakterad och utan vinst, gillar Djävulssylt och har ätit jul­dags­middag. Mia har tagit död på en tomte och älskar sin julklapp.

KalenderÄndrad planering
Innan jag besökte mamma i förrgår hade jag två punkter på inköpslistan: Jultårtor och palvad (rökt) skinka. Men under besöket godtog mamma tveksamt mitt förslag att fira julafton på Udden, så listan utökades med sånt som jag vet att hon gillar. Eller gillade ska jag kanske säga. Om man saknar hungers­känslor, smak- och luktsinne är det inte mycket som frestar längre.

När jag kom hem beställde jag hämtning med ”inva-taxi” åt henne till kl 11.30. Tyvärr fanns det ingen som kunde hämta henne klockan fem-halv sex när hon ville åka tillbaka så jag för­beredde mig på att göra det så bekvämt som möjligt för henne i Silverpilen.

Vid halv elva igår förmiddag ringde hon och talade om att hon kände att hon inte orkade komma trots allt. Jag förstår henne innerligt väl. Om hon knappt orkar resa sig från sängen för att ta sig till toa­letten tedde sig en (ny) biltransport förstås oöverstiglig. Vi kom överens om att jag skulle besöka henne i stället så vi ändå fick utbyta julkramar.

Trakterad
I söndags (tor jag?) ringde fru grannen och frågade om jag ville äta julmat hos dom. Det tackade jag gärna ja till. Mamma skulle ju enligt planerna åka tillbaka till sjukhuset före den tänkta tiden. Och när den planeringen blev ändrad kändes det ganska mysigt att få äta gott och umgås i trevligt sällskap, även om jag inte har något emot att vara ensam.

På julbordet fanns kantarellsås bland mycket annat gott. Den innehöll delvis nyplockade kantareller minsann! Herr grannen hade nämligen plockat en näve kantareller i skogen för nån dag sen. Verkligen inte så vanligt den här årstiden. Såsen satt finfint till julskinkan kan jag intyga.

Ingen vinstUtan vinst
I fjol köpte jag en sån där skrapkalender som man kan vinna pengar på. Det är väl onödigt att tala om att det inte blev nån vinst?

Men skam den som ger sig, i år köpte jag en igen. Fast med samma nedslående resultat. Det var riktigt nära på en del belopp, men nära skjuter som bekant ingen hare. Tror bestämt jag satsar den tian på nåt annat nästa år.

Djävulssylt
Björknäs trädgård hade öppet under helgen före julafton så jag stack mig in för att låta mig frestas. Förutom ett par julblommor, lantpaté och äppelmust till mamma kom jag hem med en burk ”Djävulssylt”. Jag läste om den i ÅU då matmarknaden hölls här i trakten och tyckte den lät spännande så det var given sak att köpa en burk.

Den gör skäl för sitt namn kan jag påstå. Men jag gillar ju kryddor och chilismak så det var ett bra köp. Dock ska man låta bli att äta den med sked direkt ur burken om man inte är härdad. 😀

Juldagsmiddag
Efter dagens besök hos mamma lagade jag maten jag hade tänkt bjuda henne på: Köttfärs(limpa) med potatis och kokta morötter till i och med att jag inte har köpt nån skinka i år. Den smakade alldeles utmärkt trots att jag ändrade receptet.

I vanliga fall blandar jag i gräddfil och en påse löksoppa efter tips från reservmamman för många år sen, men till min stora förvåning hade jag ingen löksoppa hemma så jag uppfann ett eget recept. Det är ju rätt svårt att misslyckas med den rätten så jag improviserade friskt.

Död tomteDöd tomte och populär julklapp
Idag lyckades Mia fånga och döda tomten som hängde i kökslampan. Tur att lampan hänger kvar.

Igår kom Vik Husse helt oväntat med julklapp till både Mia och matte. Mia är omåttligt förtjust i sin: Torkade mujkor.

Hon har petat i sig en tidigare present av samma slag och både visar var dom finns och talar högljutt om när det är dags att servera en av delikatesserna. 😀

av

15.12 – Tredje advent

Jag har tänt tredje adventsljuset och ätit tidig lunch, slängt hårvaxet och fått eftermiddagskaffe. Mia har haft ”hobbyverkstad” i köket.

3e adventTredje adventsljuset
I morse var det väckning onödigt tidigt, dvs strax efter sex, men jag beslöt strunta i Mias upp­ford­rande jamanden och bryska väck­nings­försök. Till slut resignerade hon och la sig intill mig och som­na­de om.

Tjugo över sju vaknade jag ”på riktigt”, kelade en stund med min sängkamrat, sen steg vi upp båda två. Jag tände tredje adventsljuset och njöt av att kunna knäppa på vatten­ko­ka­ren i stället för att elda och värma vatten på spisen. Det är rätt så nyttigt med elavbrott, då uppskattar man det man annars tar för givet.

Den tidiga frukosten innebar att det blev tidig lunch. Redan vid halv tolv-snåret var jag hungrig och värmde en soppa (som lämnade en hel del övrigt att önska).

Ajöss till hårvaxet
Efter den s k maten beslöt jag städa badrumsskåpet. Det har jag inte gjort sen jag köpte det 2008, så det var ju på tiden. Glashyllorna såg bedrövliga ut.

Städningen innebar en automatisk inventering. Bland annat hittade jag en burk hårvax som jag knappt har använt och aldrig gillat. Jag har ingen aning om när jag köpte det, men vet att jag inte har köpt det här i landet, så det var minst sex år gammalt.

Innan jag slängde burken försäkrade jag mig om att jag fortfarande ogillade det. Jag tog en liten dutt och kletade in på hjässan. Håret blev precis så kladdigt som jag hade förväntat mig så ajöss med den burken.

Eftermiddagskaffe hos grannen
Efter avslutad städning tänkte jag mig en soppromenad, men upptäckte att det regnade så jag ställ­de in den. För att ändå göra nåt nyttigt drog jag upp köksklockan och pysslade med en del annat.

Nästa gång jag kollade hade regnet upphört så jag klädde på mig och frågade Mia om hon ville följa med. Det ville hon.

När jag hade slängt soporna svängde vi ner till herr och fru grannen för att höra och se vad dom hade för sig. Mia var in en sväng men föredrog sen att gå ut och se sig om.

Jag hade faktiskt inte tajmat besöket med kaffetid och hade ingen koll på klockan men fru grannen bestämde att det var kaffedags så jag ”fogade” mig, kaffe lät gott. Som vanligt hade hon ”inte mycket att bjuda på”. 😀

Mia höll sig tydligen i närheten för när det var dags att gå hem behövde jag bara tala om att vi skulle gå hem så kom hon springande. Duktig kisse.

Näbbmus”Hobbyverkstad”
Mia fick sin middag när vi kom hem och gick sen ut. En stund efter att jag börjat skriva det här in­lägget hörde jag henne jama och öppnade dörren. Jag borde ha anat oråd när hon jamade i stället för att ringa på klockan.

Det är rätt länge sen hon hade med sig nåt levande byte in men idag tyckte hon av allt att döma att det var lämpligt att utöva sin ”hobby” i köket. Lyckligtvis blev det ingen långkörare och några mat­rester blev det heller inte.

Jag hörde knastret när hon satte tänderna i bytet och förväntade mig att hon skulle lämna en del, men allt försvann ner i magen, följt av lite torrfoder. Inte bara duktig utan också en prudentlig kisse. 🙂

av

1.12 – Advent på Udden

Vi har haft rekordsovmorgon, jag har gjort statistik, städat bort, plockat fram och beundrat. Mia är en prydnad för hemmet.

Sovmorgon
Idag satte Mia och jag nytt sovrekord tror jag. Klockan var halv elva när hon la sig på mitt bröst och spände ögonen i mig. Tanken slog mig när jag hade stigit upp om jag överhuvudtaget hade vaknat om hon inte väckt mig?

Till och från vaknar jag fortfarande ett par gånger per natt, det här var en av dom, så jag antar det be­rodde på det. Mia hade säkert också varit i matskålen minst en gång men ville alltså inte gå ut. Hon är mer och mer innekatt ju sämre vädret är.

Väder 1a decStatistik
Det finns som bekant tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik. Men det hind­rade mig inte från att göra väderstatistik för den första december dom senaste sex åren. Ibland är det lite roligt att jämföra. I synnerhet för mig som inte ens minns hur det var i fjol.

Städat bort
Eftersom jag ändå skulle ut och hämta ved passade jag på att ”pensionera” ett par halvkrassliga kruk­växter och sista resterna av födelsedagsblommorna. Det var inte så mycket kvar för all del, bara ett par stjälkar kärleksört och lite prydnadsgrönt, men buketten var fortfarande rätt fräsch i och med att den har stått i verandan. Inte illa att dom har klarat sig tre månader. 🙂

Plockat fram och pyntat
Ljusslingan ovanför trappan var nästa projekt. Den brukar jag vara rätt tidig med, men inte i år. Nu är den i alla fall på plats och väl förankrad så den ska klara alla kommande stormar.

Jag övervägde om jag alls skulle bry mig om att ställa fram nån adventsljusstake i år, men hur det nu var gick jag upp på vinden och hämtade julpyntlådan. Undrar om jag håller på att bli mer tra­di­tions­bunden med åren?

Tyvärr var jag för sent ute för att få tag i prydnadsljung till blomkorgen som hänger på ytterdörren. I torsdags försökte jag på tre ställen men man hade (förstås) övergått till julblommor överallt. Jag beslöt att det fick bli tallkvistar i stället. Dom stal jag för övrigt på granntomten i vanlig ordning, hos mig växer inga tallar.

ViolerBeundransvärt
Jag blev nästan tårögd när jag upptäckte att violerna fortfarande blommar… Tappert står dom där trots regn, rusk och flera minus­grader. Makalöst vilka tuffa små växter. 🙂

Det är definitivt dom sista blommorna för i år. Höstastrarna har gjort sitt för ett bra tag sen, liksom kärleksörten. Det är bara vintergrönan som klarar sig längre, men den har förstås inga blommor så här års.

Fast för två år sen hade den faktiskt blommor den 29 oktober! Antagligen trodde den att det redan var vår på grund av den varma hösten.

En prydnad för hemmet
Mia gör sig onekligen bra på vit spetsduk, eller vad tycks? En verklig prydnad för hemmet. 😀

Mia på spetsduk

av

23.11 – Knäppt, gott och trevligt

Jag har varit dagvill, haft ”problem” med växellådan, fått en ny brödfavorit och besökt byns äldsta invånare.

Dagvill
I torsdags var jag helt övertygad om att det var fredag… I meddelandet jag skickade till kurs­del­ta­gar­na skrev jag därför ”Ha en fortsatt skön helg!”. Undrar vad dom tänkte när dom läste den hälsningen?

KugghjulKonstig växellåda
Igår lämpade jag av papper och kartong i sopkärlen i kyrkbyn. När jag skulle åka därifrån trampade jag ner kopplingen vilket gjorde att bilen satte sig i rörelse framåt eftersom Silverpilen stod i ett lätt nerförlut. Då jag satte i ettans växel och släppte upp kopplingen stannade bilen. Jag blev helt per­plex, vad var detta?!?

Nytt försök med samma resultat. Hm, det kanske är fel på ettans växel kom jag fram till och försökte med tvåan i stället. Tvärstopp igen. ”Men va’ f..” hann jag tänka innan jag äntligen fattade att det inte räckte med att ha radion på, jag måste starta motorn också. Gissa om jag kände mig dum! 😀

Ny brödfavorit
Innan jag åkte hem behövde jag handla och svängde in till K-butiken. Bröd behövde jag INTE, men fick syn på en brödpåse som väckte min nyfikenhet. Den där sorten hade jag inte sett tidigare?

Jag är speciellt förtjust i havrebröd och noterade att det här var ett sånt. Alldeles färskt dessutom. Kombinationen blev oemotståndlig så jag stoppade ner påsen i köpkorgen. För övrigt den enda jag såg av den sorten på brödhyllan.

Snart är brödet slut, det finns bara två bitar kvar av 450 g… Det gjorde dom riktigt bra på Rostens bageri. Det har jag för övrigt talat om för dom via responsformuläret på deras sajt.

Besök hos byäldsten
(en lång och omständlig redogörelse)
Förra fredagen fyllde hon 89 år, vår äldsta invånare i byn. Jag hade annat inbokat den dan så jag ringde och gratu­le­rade och talade om att jag kommer nästa vecka i stället.

Mia lyssnarI och med förkylningen ville jag inte riskera att smitta henne så jag ringde i torsdags och för­klarade varför jag inte hade dykt upp tidigare i veckan. Jag föreslog ett besök idag i stället och det passade bra. Förutom en sak – nu låg tårtan i frysen hos hennes bror.

Jag övertygade henne så småningom om att det inte behövdes nån tårta och att det inte var för den jag kom. Lite motvilligt lät hon sig övertalas, men inte förrän jag hade hotat med att inte komma alls om hon envisades med att bjuda på tårta. Det skulle bara ha ställt till besvär både för henne och hennes bror som inte är nån ungdom han heller.

Mia var genast på hugget när jag skulle ge mig av. Hon låg i korgstolen i köket men reste på sig genast när jag började ta på mig ytterkläderna och ville bli utsläppt. Då jag kom ut satt hon vid syren­bus­kar­na intill dasset så jag sa ”hej då, kommer snart” som vanligt.

Jag kände hennes blick i ryggen när jag gick upp mot vedlidret för att ta med soppåsarna. Eftersom jag inte satte mig i bilen såg hon sin chans att få följa med. När jag stängde dörren till vedlidret hade hon förflyttat sig till grusvägen. Hon visste förstås inte åt vilket håll jag skulle gå.

Jag talade om att hon fick välja om hon ville stanna hemma eller följa med. Båda uttrycken känner hon till men ”följa med” är alltid roligast, oavsett vart jag går. Så snart jag började gå uppför skogs­stigen sprang hon i fatt mig och förbi, hon skulle definitivt följa med.

Vi hann bara några meter innan hon stannade och lystrade, vänd mot vägen. Jag förstod att det kom nån gående på vägen och gick tillbaka för att kolla vem det var. Det kändes onödigt att göra säll­skap med en hundägare (för Mias skull).

Damen i röd jacka som dök upp visade sig vara sommargrannen psykologen så jag ropade hej och frågade om hon tänkte hälsa på hos oss? Jo, det hade hon tänkt. Jag förklarade vart jag var på väg och föreslog att hon skulle följa med vilket hon tyckte att hon kunde göra.

Mia satt kvar och väntade tills vi kom gående, konstaterade att det var en bekant människa och sprang sen som hon brukar ibland före och ibland efter oss beroende på vilka intressanta dofter hon känner (antar jag?). Vid soptunnan gjorde vi halt, jag kom faktiskt i håg att slänga soppåsarna. 😀

Mia på vägFramme hos födelsedagsfiraren ville Mia inte följa med in. Hon har tidigare varit på besök på samma ställe så hon tyckte väl att det räckte. Sommargrannen och jag blev glatt välkomnade, det var roligt med en över­rask­nings­gäst.

Kaffepannan laddades omedelbart och ett fat med flera sorters kex stod redan på köks­bor­det när vi satte oss. Vi nekade bestämt till uppmaningen att gå in i vardagsrummet. Köket är alltid mer per­sonligt på nåt sätt tycker jag.

Vi fick se bilder på senaste barnbarnsbarnet och försåg oss från kexfatet medan vi drack kaffe och pratade. Sommar­grannen avvek efter en timme eftersom hon ville åka tillbaka till stan innan det blev mörkt men jag satt kvar ett tag till.

Det blev tal om gamla tider och personer som har dött för länge sen. Jag hajade nästan till när jag hörde ”farbror Einar”, men i samma ögonblick slog det mig att självfallet vet jag att min fosterfar var värdinnans farbror. Det hördes bara ovant att höra honom bli omtalad så.

När det började skymma ute tyckte jag det var dags att tacka för mig och bege mig hemåt. Klockan närmade sig halv fem. Jag undrade lite oroligt om jag skulle hitta Mia och få henne med mig hem…? Jag hade inte behövt bekymra mig. Hon dök upp genast då jag öppnade ytterdörren och var fullt nöjd med att följa med hem tillbaka. 🙂