“Peace can only last where human rights are respected, where the people are fed, and where individuals and nations are free. True peace with oneself and with the world around us can only be achieved through the development of mental peace.”
Dalai Lama
Jag har inlett veckan med fortsatt vårstädning och hört isen frasa.
Fortsatt vårstädning
För att ta vara på finvädret valde jag att fortsätta vårstädningen efter lunch. Först på listan var att ta bort dom vissna såpnejlikorna närmast trappan och det torra gräset runtom.
Dom vissna kärleksörtsstjälkarna och det torra prydnadsgräset försvann efter det. Jag rev dessutom bort värsta mossan och upptäckte att mina gula krokusar snart slår ut.
Sen kom turen till mitt lilla blomland vid norra husgaveln och därefter skar jag bort resterna av ormbunken som hittills har skyddat krokus och blivande påskliljor. Oj, vad många små liv som väntade under de vissna ormbunksbladen!
Ett tag tyckte jag mig höra surret av en humla, men det måste ha varit en hallucination. Jag såg i alla fall ingen?
För att få räta på ryggen krattade jag efter det bort de värsta högarna med lönnlöv bland syrenerna för att scillorna ska få ljus. Att låta bli att trampa på dom små gröna skotten var nästan omöjligt, men jag gjorde mitt bästa för att inte skada dom.
Sen var jag less och beslöt att ta en titt på isläget i stället.
Hört isen frasa
Grannarnas vik är nu öppen och resten av isflaket har fått ”fläcktyfus” kunde jag se från min utkiksplats på sommargrannens tomt. Dom enda som ännu kan gå på isen är fåglarna noterade jag. En kråka spatserade i maklig takt på isen framför grannens på udden mittemot.
Från utkiksplatsen gick jag över till min egen tomt och följde strandkanten fram till bryggan. Strax innan jag gick ut på den upptäckte jag att andparet höll till i vasskanten så jag hejdade mig för att inte skrämma bort dom.
Jag fick stå kvar en god stund innan dom äntligen flyttade sig i ”bildläge”. Honan la sig i en isfri fläck och hanen stod och spejade misstänksamt åt mitt håll. Som väntat flög dom i väg så snart jag gick ut på bryggan, men nu hade jag ju fått mina eftertraktade närbilder.
Den tunna isskorpan runt bryggan frasade påtagligt när min kroppstyngd fick bryggan att röra sig. Jag kunde inte låta bli att gunga lite fram och tillbaka för att få höra det läckra ljudet igen. Det låter närmast som när man trampar på krossat glas fast i en mer dämpad version. 🙂
Japp, nu är det vår på Udden! 🙂
Silverpilen är godkänd, jag har hittat en gammal nyhet, ska på kurs och har gjort en ny bekantskap.
Silverpilen godkänd
I onsdags efter lunch styrde jag norrut igen. Den här gången var avsikten att komma hem med ett godkänt besiktningsprotokoll, vilket jag också gjorde.
Hittat en gammal nyhet
Efter ombesiktningen åkte jag över till S-Market för proviantering. Bland annat var min deodorant på upphällningen. Till min stora förtjusning hittade jag ”Axe for Her” längst upp på en hylla. Det var en nyhet. Hittills har jag köpt den ”manliga” versionen för att den inte innehåller aluminium.
För att kontrollera ingredienserna i Axe for Her googlade jag när jag kom hem och noterade att produkten verkligen inte är ny, redan 2012 fanns den att köpa i USA. Men det är klart, det är ju lång väg från USA till Kimito så fyra års försening för man ha förstående för. 😉
På kurs
Igår anmälde jag mig till kortkursen i blågröna alger (cyanobakterier) som försiggår nästa lördag. Alla mikroskopiska organismer, speciellt i vatten, fascinerar mig.
Ny bekantskap
Sent på eftermiddagen igår parkerade jag utanför Holmbergs café. Jag skulle leverera min första glada överraskning som utlovat.
Samtidigt parkerade mottagaren, också hon för tidig, så vi gick genast fram till dörren. På den stod det ”Abonnerad för privat tillställning”. Snopet, men det finns ju lyckligtvis fler matställen i Dalsbruk. Vi beslöt oss för Port Side i stället.
Under tiden vi väntade på maten åt vi sallad och inledde bekantskapen. Att träffa en helt obekant människa kan ju vara knepigt, men vi hade inga som helst problem att få samtalet att flyta. Det visade sig också att vi hade flera gemensamma värderingar när det gäller våra medmänniskor.
Så småningom framgick det att jag kände en av hennes söner. Vid det här laget borde jag ha vant mig vid att världen här är liten, men jag blev ändå överraskad. Hon såg så ung ut att ha en son i hans ålder tyckte jag, men hon blev mamma i unga år förklarade hon.
Det hann gott och väl bli Mias mattid innan vi skildes. Vi kom överens om att hon gör ett besök på Udden nån gång när vi kan sitta ute och håller kontakten via FB till dess.
Vilken trevlig eftermiddag! Jag kände mig jätteglad hela vägen hem. Hoppas hon gjorde det samma. 🙂
Idag besökte jag Tiarella och blev blixtförälskad. 🙂
Jag har arkiverat och haft besök, sett solen, verkställt överraskningar, supportat och blivit avpolletterad.
Arkivering och besök
I söndags beslöt jag ta i tu med en pappershög som höll på att torna upp sig. Den innehöll en salig blandning av information som behövde sorteras och arkiveras. Mia hjälpte gärna till i vanlig ordning.
Strax innan jag var klar, knackade det på dörren. Min före detta ”bonuspappa” hade bestämt sig för att hälsa på. Som vanligt inledde han med ”Va veit du för nyytt då?” och som vanligt fick han svaret ”Int’ någå”. Men hur det nu var, hade vi ändå en del nytt att förtälja varandra visade det sig. 🙂
Sett solen
Väderprognoserna är lika tillförlitliga som att spå i sump. Solen och värmen som utlovades till lördag-söndag torkade in och ersattes av dimma, gråväder och kalla vindar.
Men faktiskt har solen glimtat till emellanåt sen dess. Idag i flera hela timmar och jag har noterat +8,3° på ”gradstocken”. Krokusarna har bestämt sig för att det är dags att slå ut, så ”det tar sig sa pyromanen”.
Verkställt överraskningar
Den 31.12.2015 publicerade jag en lånad text på FB där jag utlovade fem personer en överraskning under nästa år. Igår kontaktade jag de tre damerna som hade svarat att dom gärna deltar.
Samtliga hade glömt utfästelsen så det blev på riktigt en glad överraskning. Två av damerna blir bjudna på ätbart (på lokal) och den tredje som bor i Sverige får sin överraskning per post. Kul idé som är väl värd att upprepas!
Supportat
Idag har jag supportat hos Daphnias ordförande. Hon hade fått presentationsmaterialet som användes vid föreläsningarna om vattenvård som PDF-filer. Eftersom såna inte går att publicera på FB så behövde hon hjälp med konvertering.
När allt kom omkring valde jag ändå att skicka filerna till min e-post, spara dom i OneDrive och dela en länk därifrån eftersom ordföranden tyckte att jag skulle ha redaktörsrättighet på Daphnias FB-sida. Men för den som behöver konvertera PDF-filer till HTML-dito kan det vara bra att känna till sajten http://www.pdf.investintech.com/. Konverteringen är kostnadsfri.
Under tiden jag städade datorn och verkställde en del väntande uppdateringar, dök ett nytt uppdrag upp. Ett blogginlägg angående en kurs i blågrönalger hade publicerats på Daphnias FB-sida och behövde göras om till en anteckning för att öka synligheten.
Tre timmar senare var jag hemma tillbaka och delade ut länken till presentationsmaterialet. Och på den kuppen lärde jag mig att OneDrive-länken är tillgänglig utan inloggning på FB. Alltid lär man sig nåt nytt, fast det borde jag faktiskt ha kunnat räkna ut i förväg. Det är ju liksom det som är poängen med en delad länk.
Avpolletterad
För den som undrar hur det går på dejtingsajten (Kontakten.fi) kan meddelas att jag idag har blivit avpolletterad av den kontakt jag haft mest informationsutbyte med. Så här motiverades avfärdandet: ”Det som började så bra, kort väg att träffas men vi är inte på samma linje! Mvh Viking 1.”
Meddelandet skickades som svar på min upplysning om att jag kommer att avsluta kontot när abonnemangstiden går ut om 12 dagar och att eventuell fortsatt kommunikation fick ske via mejl, SMS eller telefon.
Uppstudsig(?) som jag är svarade jag att det då bara återstår att säga ”tack och hej, leverpastej”. Efter att ha hört mig för om vem Viking 1 är och googlat fram en bild på honom (från 2012), är jag benägen att hålla med om att vi inte är på samma linje. Nä, dejtingsajter är definitivt inget för mig har jag nu konstaterat en gång för alla. 🙂
Så här kan man också fira påsk. 🙂
Jag har haft datorbesök, vilodag och tebesök. Tomten är lättskottad och Mia är utekatt igen.
Datorbesök
I torsdags kväll infann sig en dator med vidhängande ägare. Den här gången var önskelistan ganska kort, så vi klarade av den på ett par timmar efter inledande kaffe.
Som avslutning bjöds jag på Joe Cockers ”Unchain My Heart”. Med tanke på att samma datorägare sjöng ”Love Me Tender” för mig förra gången så förstår jag att nåt har hänt sen dess. 😀
Vilodag
Långfredagen på Udden blev kort och ”vilsam”. Dels hade Mia och jag sovmorgon och dels vilade vi middag. Däremellan hämtade jag ÅU i kyrkbyn (eftersom den inte delades ut på grund av helgdagen), åt middag och läste ut ”På liv och död” av Nien Cheng. Så förflöt den långfredagen.
Tebesök
Idag har vi haft tebesök och fått en trevlig pratstund om bland annat det fina med dill, oundvikliga gifter i mat och vådan av att lita på forskningsresultat.
Före avskedet tvingade jag vår ”ständige tedrickare” ta en titt i mitt välfyllda vedlider. Det ska bli kutym för alla besökare framöver tror jag. 😉
Lättskottat
Jag kan verkligen inte klaga på att tomten är tungskottad längre. Två små snöfläckar är det enda som påminner om den gångna vintern, men bara för ett par veckor sen fanns det ännu vita strimmor kvar.
De första tranorna har siktats enligt uppgift, svanparet har gjort flera lovar över viken för att ta den i besittning så snart isen har försvunnit och första krokusen har slagit ut, så nu har jag bestämt att det är vår på Udden.
Mia är utekatt igen
Den allvarliga snöbristen gör att Mia trivs som utekatt igen. Om man tittar riktigt noga, kan man ana sig till hennes höftben så motionen och de indragna måltiderna börjar märkas.
Utelivet innebär också frekventa tillskott i ”krematoriet”. Just nu väntar en sork och en näbbmus på sin förestående eldbegängelse.
Vedhanteringen är avslutad, jag har upplevt ett märkligt fenomen, vunnit ett pris och bytt ut julduken.
Avslutad vedhantering
Igår kväll kl 19.00 var äntligen alla åtta löskubik konverterade till fasta. Hur många har jag inte mätt upp, men det ska jag göra på skoj.
Den effektiva arbetstiden exklusive städning blev 13,5 timmar. I den ingick längd- och storlekssortering så jag var rätt effektiv ändå kan jag tycka. Men jag medger villigt att det blev himla segt på slutet. Det var bara tack vare min envishet som jag blev klar igår.
När jag närmade mig slutet upptäckte jag ett ytterst udda träslag (se bilden). En cementklump med stenar, spik och armeringsjärn dök upp bland kubbarna.
Möjligen fungerade den som utfyllnad eller så hade leverantören tagit med sig en bit av en hussockel?
På tal om udda, vill jag gärna delge er ett udda verktyg. När jag var liten fick jag en snöspade, så den måste ha minst 50 år på nacken. Den är fortfarande i gott skick och fungerade alldeles utmärkt att skyffla bort skräpet med. Nästan en kubik med bara sånt fraktade jag bort. Undrar var allt det kom ifrån? 
Märkligt fenomen
Efter söndagens övningar blev uppstigningen nästa morgon en plåga som jag nämnde i inlägget den 21.3. På måndag kväll kändes det som om ryggen gått av, men igår morse kändes den tack och lov något bättre. Trots ca fem timmars arbete igår, var jag som en ny människa i morse! Ryggen är helt återställd och nästan inga muskler ömmar längre. Märkligt hur kroppen anpassar och återhämtar sig.
Vunnit ett pris
Jag hade ingen som helst ambition att vinna ÅUs biljetter till trädgårdsmässan i Åbo nästa helg, men skickade ändå in en bild till deras tävling på skoj. Och vet ni vad, jag är en av de 100 vinnarna!
Nu vet jag inte hur jag ska göra med vinsten? Jag har absolut inte tänkt åka till Åbo, men vill ju heller inte att biljetterna går till spillo. Mia kanske ska få lotta ut dom om inte fru grannen är intresserad? 😉
Bytt ut julduken
Fram till i eftermiddags har en vaxduk med julmotiv prytt bordet i verandan. Men nu är den äntligen utbytt till en vår‑ och sommarbetonad som jag fyndade hos Wahlstens för ett tag sen.
Igår kom jag nämligen helt plötsligt på att påsken stundar, så idag investerade jag i en kruka med minipåskliljor som fick bli kronan på verket. Dessutom fick jag två påskkort idag så nu är det nog påsk alldeles snart. 🙂
Bländaren öppen dygnet runt.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 