av

21.3 – Trist med strul och ljusa kvällar

Gårdagen började med strul och efter det består livet på Udden av vedhantering – dock med en del trevliga avbrott.

W10 2Strul
Igår morse hade mitt lokala användarkonto försvunnit helt när jag startade datorn… Trots omstart och påföljande kallstart var det tji. Enda lösningen blev att göra en systemåterställning och backa tillbaka till den 17.3. Till all lycka hade jag skapat en systemåterställningspunkt då.

Enda orsaken jag kan komma på är systemfilskontrollen jag gjorde i lördags. Den beslöt tydligen att det räcker med ett konto och behöll bara Microsoft-kontot. 😦

VedleveransVedhantering och avbrott
Strax före kl 11 ångade en stor bil med stor kärra på släp uppför backen. Vedleveransen var punktlig.

När veden var avtippad på pre­sen­ningen utanför vedlidret satte jag genast i gång med in­forslingen. Jag kände mig stressad av att postbilen inte skulle ta sig fram dagen därpå för att det låg ved i vägen.

Tjugo i två var jag jättehungrig och tog lunch­paus till 15.00, sen fortsatte jag arbetet till 17.30. Så dags började det skymma i vedlidret.

Efter fem timmars arbete syntes det knappt att vedhögen hade minskat. Dessutom hotade MI med snöfall under natten så jag drog min andra presenning över högen för säkerhets skull.

I morse vaknade vi klockan nio till strålande sol och -2,8°. Det gick bra att svänga benen över säng­kanten, men sen… Ryggen och alla muskler kved av ansträngningen att räta på kroppen. Att belasta obefintliga muskler i fem timmar är inget jag rekommenderar. :-/

ArbetsställningKl 12.40 kände jag mig mogen att fortsätta arbetet. Klockan två visste jag att jag skulle få en paus eftersom dagens besökare skulle komma då, så det blev en kort uppmjukning, men till dess hade jag hunnit ordna så att jag fick en bekvämare arbetsställning.

Klockan fyra var det trevliga besöket över. På med arbetshandskarna och ut igen. Ungefär en timme senare ringde Grisen/Tvillingen och kollade läget. För att inte slösa med dyrbar arbetstid höll jag tele­fonen med ena handen och lät den andra jobba.

Tjugo över sex hörde jag en handskdämpad applåd. Herr grannen kom gående längs skogsstigen och stannade till för en pratstund. Då var klockan 18.20, så jag beslöt att arbetsdagen fick vara slut.

Det är ju trist att kvällarna redan är så ljusa att man kan arbeta utomhus långt efter ordinarie kon­torstid. 😉

av

19.3 – Ur språklådan

Jag ber ödmjukast om ursäkt, är förmodligen reaktionär, retar mig på tautologier och har praktiserat mina kunskaper i arabiska.

KontaminationBer ödmjukast om ursäkt
I gårdagens inlägg hade jag gjort mig skyldig till en kontamination, men den är nu korrigerad.

Jag är dock i gott sällskap. Journalisten som hade skrivit den här artikeln i torsdagens ÅU (se bilden) gjorde sig skyldig till samma språkfel… Antingen söker man eller ansöker om en plats. Också i övrigt var rubriken illa formulerad. 😦

Förmodligen reaktionär
Det stör mig kolossalt att nutida skribenter inte kan komparera. Det verkar som om de flesta har anammat reglerna för komparation på engelska i stället?

Magister Jansson (min modersmålslärare på gymnasiet) skulle vända sig i sin grav om hon visste hur illa man komparerar nuförtiden. Det kan ibland vara något så elementärt som t ex ”soligare väder”, vilket i värsta fall kan bli ”mer soligt väder”. Usch och fy tycker jag!

Troligen beror slarvet/okunskapen(?) på att man inte kan skilja mellan böjliga och oböjliga adjektiv. Oböjliga adjektiv kräver mer, respektive mest vid kom­pa­ration, t ex för adjektiven uttråkad eller kompatibel.

Retar mig på tautologier och redundans
Omnämnda magister var också noga med att lära oss undvika tautologier och redundans, men de har dess värre också blivit vardagsmat numera. Hur ofta ser vi inte ”allt mer och mer” eller ”den lokala ortsbefolkningen” i dagspress?

Faktiskt gjorde jag mig också skyldig till en redundans i förra inlägget, men upptäckte den lyckligtvis under korrekturläsningen. Men det lär bli fler språkgrodor, så kommentera gärna när du upptäcker dem!

HabibiPraktiserat arabiska
I går hade jag tillfälle att praktisera mina ytterst begränsade kunskaper i arabiska (trots att jag har ett arabiskt förnamn). I en av affärerna i Dalsbruk var tre av våra nyinflyttade män också på uppköp så självklart hälsade jag på deras språk för att vara artig.

”Salam aleikum” är nästan det enda jag kan på arabiska förutom ”habibi”, men det kunde jag ju inte gärna säga till de här gifta männen… Det betyder nämligen ”käresta” eller ”älskling”. 😀

av

18.3 – Ett himla flängande

Jag har fått en förklaring, upptäckt en nyhet, träffat vår nya kommundirektör, fått ett nytt uppdrag och är redo för ombesiktning.

Fått en förklaring
I onsdags hade jag ärenden till öns norra centrum, jag behövde bl a färgpatroner och ett USB-minne så jag svängde in till ZasData. Eftersom jag var enda kunden just då, passade jag på att ventilera användarprofiler med ”Tobbe”.

W10 2Samma morgon råkade jag nämligen ut för att W10 hade ”glömt” mitt lokala användarkonto igen – nu för fjärde gången… När texten ”Windows förbereds” dyker upp efter inloggning vet man att det är kört. Både kunder och kursdeltagare har råkat ut för samma sak, så jag frågade honom vad det beror på?

Hans förkla­ring var att orsaken är F-Secures nätskydd och att samma fenomen uppträdde i W7. Men i samma andetag erkände han att det också har hänt en del användare med andra säker­hets­program, t ex Norton och Avast. Hm, då är ju frågan om felet trots allt ligger i Windows kan jag tycka?

Enligt Microsofts Community har fler än 700 användare samma problem, så den här gången tror jag bestämt att orsaken inte är säkerhetsprogrammen. Där hittar man också supportpersonalens förslag till lösning för den som kan/vill pilla på egen hand.

Upptäckt en nyhet
Jag behövde också en del matvaror och gick därför in till K-butiken. Strax före den manuella disken fanns en ”Deli-bar” som var helt ny för mig. I den hittade jag flera ovanliga och intressanta sallads­ingredienser, som t ex ”Italian black barley”, olika sorters bönor och linser.

Jag fyllde omgående en skål, vägde den och konstaterade att min måltid kostade 4,68 € exklusive salladsdressing. Om jag hade skippat det kokta ägget hade jag kommit ännu billigare undan, men priset för den måltiden var klart överkomligt i mitt tycke.

KommundirektörenTräffat nya kommundirektören
Igår kväll höll Egnahemsföreningen i Dragsfjärd sitt årsmöte på Strandhotellet. Som första programpunkt var öns nya kommun­direk­tör inbjuden som talare.

Efter en inledande presentation av sig själv och sin familj var vi välkomna att ställa frågor. För att föregå med gott exempel ställde jag första frågan och fick också svar, därefter var det fler som ville höra hennes uppfattning i olika spörsmål.

Hon gjorde ett öppet och mycket sympatiskt intryck så hon blir nog bra på sin post.

Nytt uppdrag
Strax innan jag begav mig av mot Dalsbruk idag, ringde ordföranden i Dragsfjärds hem­bygds­före­ning. Hon undrade om jag kunde tänka mig att bli styrelsesuppleant? Nån hade tipsat henne om att jag kanske var villig att ställa upp sa hon.

Suppleant låter ju inte värst betungande så jag accepterade. ”Oj tack, du har räddat min dag!” utbrast hon och lovade skicka stadgarna snarast möjligt. Dessutom behöver jag först bli medlem så hon skulle också skicka ett inbetalningskort.

Silverpilen 2Redo för ombesiktning
Ett av onsdagens ärenden i Kimito var den årliga kontrollbesiktningen. Och tur var ju det, annars hade det kunnat gå illa. Höger spiral fram hade gått av konstaterade den trevliga besiktningskillen. Han ogillade också min maskot som hänger i backspegeln.

Idag har Silverpilen fått ny spiral och ny ”krage” så nu är vi redo för ombesiktning. Jag bad killarna samtidigt byta till sommardäck, vilket antagligen medför att det blir snöglopp och/eller blixthalka, men då får jag väl hålla mig hemma tills det går över. 🙂

av

14.3 – Så gott som optimalt

Jag har fått ny antenn, köpt ved och påbörjat vårstädningen. Mia behöver banta.

Ny antenn
Igår förmiddags ringde TV-killen och undrade om det passade att han kom trots att det var söndag? På Udden gör vi ingen större skillnad på veckodagarna, så det passade förstås bra.

TVEfter kontrollmätning av signalerna var han helt överens med mig om att dom är svaga för en del kanaler. Signal­för­stär­ka­ren och filtret som ska ta bort störningarna från 4G-signalen räcker alltså inte till.

Att flytta antennen visade sig också omöjligt. Var på taket han än mätte var signalerna ännu svagare. Sändaren i Fiskars gav heller inte högre styrka.

Den slutliga lösningen blev att investera i en ny antenn. Den har något högre signalstyrka än för­stärkaren och är skyddad från 4G-signalerna som ligger strax intill på 800 MHz.

Och resultatet? Jodå, klart bättre än tidigare men inte 100 för alla kanaler, vilket han heller inte kunde garantera förstås. Enda sättet att få optimal signalstyrka är alltså att flytta huset. :-/

Köpt ved
Sista veden är snart uppeldad, så jag ringde samma leverantör som jag anlitade i fjol. Tyvärr hade han ingen torr ved att sälja så jag svalde min stolthet och ringde försäljaren från 2014.

Ved 2Den minnesgode kommer säkert i håg att jag kritiserade hans klabbkvalitet, men tydligen finns det bara ett fåtal som har kort ved? Min köksspis sväljer högst 35 cm långa klabbar som bekant. Eller så är det kartellbildning också på det området?

Hur som helst slog jag till med 8 m3 björkved. På så sätt fick jag gratis hemtransport (värd 20 €) och har an­tag­ligen ved för två år framåt. På söndag får jag leverans.

Det innebär att jag har sysselsättning ett tag framöver. Om det tog drygt två timmar för två personer att få in 4 m3, kan jag alltså räkna med minst åtta timmar exklusive vilopauser. Två dagar förbrukar jag säkerligen.

VårstädningPåbörjat vårstädningen
Jag borde visserligen prioritera städning inomhus, men det är mycket roligare att städa utomhus. I eftermiddags tog jag mig an ett litet område närmast huset och överdelen av ”sorkslänten”. Fram i juni går den i stället under namnet lupinslänten.

Det finns redan gott om livstecken bland fjolårslöven. Förutom snödropparna som står i knopp, har lupi­nerna börjat röra på sig, liksom gullvivorna och liljorna. Den första vårgrönskan är alltid lika glädjande och mirakulös tycker jag. 🙂

Mia behöver banta
I lördags fick jag skämmas. Vår ”lottobesökare” påtalade att Mia får för mycket mat. Lite motvilligt instämde jag, det gick ju inte att förneka hennes mulliga figur.

Jag gör nu mitt bästa för att få henne att minska i omfång. Men lätt är det inte, hon är lika matglad som matte. På bilden har jag slarvigt nog lämnat chokladkaka med vispgrädde kvar på bordet medan jag gick ut som hastigast. Den grädden försvann fort.

Mia snor grädden

av

12.3 – Imponerande, varning och konvertering

Jag har blivit imponerad, utfärdar en varning och har konverterat.

Imponerande
Kimitoön är verkligen rikligt begåvad med konstnärer av alla de slag. Allt från målare, fotografer, keramiker och skulptörer till en mängd konsthantverkare, bara för att nämna några.

LillrödjanI torsdags var jag på besök i Lillrödjan. Där tar sig kreativiteten många uttryck: Trasmattor, bonader och ruggade ullplädar bland annat. Men hant­­ver­ka­ren är också duktig på att sy. Just nu var hon i färd med att vecka en cape som kommer att bäras till en folkdräkt.

Jag blir alldeles matt när jag tänker på vilken tid och vilket tålamod som krävs innan produkten är klar för försäljning… Och när den väl är det, vänder och vrider kunderna på den och muttrar allt som oftast ”det var dyrt”.

Då vet man inte mycket om det arbete och den tid som gått åt! Eller så jämför man med billiga im­port­varor av (mycket) sämre kvalitet. Heder åt alla konstnärer som trots allt utsätter sig för den ringa uppskattning de får!

Utfärdar en varning
Gårdagens eftermiddag förlöpte i undervisningens tecken. Eller snarare i form av praktisk assistans för att kunden skulle ha lättare att komma vidare på egen hand. Att sortera 768 lösa bilder och organi­se­ra flera års bildmappar tar sin rundliga tid.

Jag vet att jag har nämnt saken tidigare, men jag gör det igen: Lagra dina bilder i mappar som har namn efter motiven! Att göra som jag är totalt förkastligt.

SökordEftersom jag har varit dum nog att spara bilderna i kronologisk ordning på år och månad innebär det att jag måste minnas vilket år och vilken månad bilden togs när jag ska söka upp den. Sen några år tillbaka förser jag visserligen bilderna med sökord (s k taggar) i Picasa, men det är ju inte säkert att jag minns vilket det var eller att jag har varit konsekvent när jag har angivit det.

T ex sökordet ”sjöutsikt” ger 472 bilder som resultat, men det finns 737 bilder som börjar med ”sjö”, så det är ändå tveksamt om jag hittar just den bild jag är ute efter. Suck.

Ju mer specifikt mappnamnet är, desto bättre. Om man tar många foton på t ex människor, föreslår jag att man i så fall delar upp dom så mycket som möjligt: Barn, Barnbarn, Släktingar, Vänner, Bekanta osv.

Konverterat
Den vackra tulpanbuketten jag fick den 3.3 har idag konverterats till påskbukett. Alla ”grönsaker” var fortfarande fräscha så jag behöll dom och kompletterade med videkvistar från tomtens västra sida. Med lite tur håller den sig till påsk. 🙂

Påskbukett

av

9.3 – Frivilliga och ofrivilliga övningar

Jag har frivilligt deltagit i en kaffeövning, ofrivilligt ägnat mig åt gymnastik‑ och städövningar, frivilligt bytt avgassystem och frivilligt gjort veckans fotoövningar.

OsisFrivillig kaffeövning
Igår eftermiddags bytte jag om till gå-bort-klädsel och kletade lite Osis (otur?) i håret. Jag var bjuden på eftermiddagskaffe hos sommargrannen.

Som välkomstdrink serverades ett glas gräddlikör, sen flyttade vi oss till kaffebordet och försåg oss av diverse tilltugg till kaffet. Efter kaffet blev det mera gräddlikör.

Därmed är måttet för gräddlikör rågat för i år känns det som. Den sista klunken var klart svår att få ner. Jag fattar inte varför jag inte tackade nej till påfyllningen?

Visiten i övrigt var riktigt trevlig. Vi hade inga problem att hitta samtalsämnen, bortsett från frågan om det har hänt nåt nytt i byn? Varje gång nån frågar mig det drabbas jag av tunghäfta. Även om jag vet nåt kommer jag inte på det just när jag får frågan.

Dessutom händer det nu inte så värst mycket i vår lilla by. Och i så fall får jag veta det sist av alla eftersom jag sällan rör mig i ”centrum” eller träffar byborna.

Ofrivilliga gymnastik‑ och städövningar
Igår kväll kom Mia in med ett levande byte. Det har inte hänt på länge, så jag antog dumt nog att skogsmusen som hängde mellan käkarna redan hade fått sätta livet till. Men så var ingalunda fallet, den var synnerligen pigg och alert.

SkogsmusJakten i köket krävde tidvis mattes assistans i form av flytt på grejer som hindrade Mia från att komma åt den lilla rackar’n. Tyvärr tillhörde den här musen den där fiffiga varianten som lyckas hitta omöjliga göm­ställen. Under och bakom spisen, under bokhyllan, bakom tidningshyllan, under tvättmaskinen osv.

Jag har därför fått en hel del ofrivillig gymnastik och städat på ett antal ställen som jag annars inte bryr mig om. Min långa linjal och tumstocken har varit i flitig användning som skrämselverktyg.

Men nu har både Mia och jag gett upp. Efter 24 timmar varken syns eller hörs musen så jag har bestämt att den har tagit sig ut på nåt sätt.

Frivilligt byte av avgassystem
Oj, vad Silverpilen går tyst igen! Redan för ett år sen tyckte killarna på macken att det snart kunde vara dags att byta avgassystem, men först för ett par veckor sen började tomgången låta ovanligt högt. Idag byttes hela ”paketet” så nu spinner Silverpilen som den ska igen.

Tyvärr uppstod ett nytt hål… I plånboken närmare bestämt. :-/

Frivilliga fotoövningar
Igår fick vi övningarna till femte kurstillfället på fotokursen. Den som har adekvat utrustning för att fota fåglar fick göra det, övriga – däribland jag – fick fota landskap.

I samband med dagens ärenden i Dalsbruk passade jag på att förse mig med bildmaterial. En gråmulen och disig dag som idag gjorde inte motiven rättvisa, men det kan inte hjälpas.

Fotoövning

av

7.3 – Tacksamt, irriterande och icke önskvärt

Jag har varit bortbjuden, haft besök, ringt efter hjälp och tror inte på evig ungdom.

KöttgrytaBortbjuden
I fredags kväll hade jag turen att vara bortbjuden på middag igen. Vid 18-snåret samlades tre damer i mogen ålder hos El-Tigerns fru som bjöd på en mustig köttgryta med diverse tillbehör. Alltid lika trev­ligt med god mat och trivsam samvaro.

När jag var på väg att lämna sällskapet insisterade hon på att jag skulle ta med mig resten av cho­klad­kakan och vispgrädden vi hade fått till kaffet. Första gången jag har fått dessert som ”doggy bag”. 😀

Besök
Det sedvanliga lördagsbesöket blev av den här veckan också. Strax efter lunch dök han upp, vår go’saks‑ och lottoleverantör.

Dagens diskussionsämnen kretsade bl a kring ensamhet och social samvaro. Ja, och så diskuterade vi diskussionsämnen. Vi kom fram till att vi ingalunda behöver planera några, dom ger sig själva när vi väl sitter vid köksbordet. Det uppstår definitivt inga pinsamma tystnader.

Ringt efter hjälp
Igår kväll blev jag både arg och besviken. Jag ville gärna se filmen om Malala på Fox klockan åtta. Det gick inte alls. Sig­nal­stör­ningar­na var så kraftiga att jag gav upp efter några minuter. Det jag för mitt liv inte kan begripa är varför sändningen ibland är helt OK?

TV-antennIdag ringde jag efter hjälp – för fjärde gången – men till en firma i Dalsbruk den här gången. Efter mina förklaringar ansåg killen i andra änden av luren att det bästa vore att skaffa en ny antenn som är avskärmad från 4G-signalerna eftersom det befintliga filtret inte räcker till.

Vi kom överens om att han gör ett besök för att avgöra vilken modell jag behöver. Tidigast i slutet av veckan eller i början på nästa lovade han.

Att teoretiskt ha tillgång till 16 (betalfria) kanaler, men bara kunna se drygt hälften är rysligt irri­te­rande. Digita får ju lika mycket av mina skattepengar som av alla andras så då förväntar jag mig också leverans. Deras ”banbrytande digitala teknik” imponerar då inte värst på mig.

BlodTror inte på evig ungdom
Undrar hur många gånger jag har läst ”leva längre” eller ”förlänger livstiden” den senaste tiden? Den medicinska forskningens mål är av allt att döma att göra oss odödliga.

Enligt de senaste rönen kan man av ett blodprov snart se vilka sjukdomar vi kommer att drabbas av och förhindra dom i förväg. Den mest extrema teorin är att byta ut kroppen mot en robot som jag också läste om i Illustrerad vetenskap för ett tag sen.

Men hallå? Hur går det i hop med oron för den ökande folk­mäng­den och bristen på föda? Om jordens resurser redan nu är överförbrukade efter drygt ett halvår och miljoner människor svälter, hur ska det då se ut om vi fortsätter leva här i evighet? Och vem vill det? Inte jag i alla fall!