Så där, då var trappan blominredd. I år hade jag gjort en lista på de växter jag behövde annars hade jag förköpt mig igen som i fjol. Det är jättefarligt att besöka Tallbo trädgård!
När jag hörde slutsumman på inköpen konstaterade jag förnöjt att jag klarade mig under hundralappen. ”Jamen du får gärna gå runt ett varv till” tyckte ägaren. 😀
Drivbänken har fått ny ägare, jag har haft en onyttig dag, ett historiskt besök och gjort mig osams.
Ny ägare
Igår eftermiddag hämtade den nya ägaren sin drivbänk. Eftersom min odlingslusta verkar vara kurerad för gott, ringde jag för några dar sen till Trollkarlen för att höra om han ville ”ärva” drivbänken och det ville han gärna. Bra att den fick ett nytt hem där den kommer till användning. 🙂
Onyttig dag
Idag hade jag inga åtaganden (utom att ringa ett viktigt samtal), inga tider att passa, ingenstans att åka i väg till – en helt fri och onyttig dag – suveränt! Fri att njuta av solen, fågelkonserterna och fruktträdens blomprakt.
Det där var ju en sanning med modifikation. Jag väntade faktiskt besök. Medan jag väntade roade jag mig med att avbilda blommorna på vildäppelträdet och plommonträden. I år tror jag dom gör nytt blomrekord.
Historiskt besök
Jag hade givetvis förberett besöket. Solparasollet stod uppspänt och bordet var dukat i bersån. Också idag fick vi njuta av det fantastiska sommar-vårvädret.
Enligt kamerans tidtagning inträdde Vik Husse på Udden kl 11:44 (jag passade på att smygfotografera ankomsten). Och tidpunkten var ju en timme fel ser jag nu… Kameran är kvar på vintertid. Det ska jag genast ändra på.
Timmarna rann i väg medan vi konsumerade snabba kolhydrater och pratade om hackspettar, husdjur och människors dumhet. Det senare är ett ofta återkommande ämne men blir nog aldrig färdigbehandlat. På slutet kom vi in på namn, bl a Eugen, och då var Eugen Waldemar Schauman nära till hands.
Bland alla andra rariteter på Udden finns ett vykort med bild på herr Schauman. Kortet är skrivet i Sjundeå 1906 av fostermors faster och adresserat till fostermors mamma (som är min mormorsmor), Berta Eriksson.
Ingendera av oss var så där väldigt insatt i herr Schaumans livshistoria förutom att han tog kål på den ryska guvernören Bobrikov i Finland. Efter lite googlande blev vi klart mer upplysta och kunde konstatera att herr Schaumann begick självmord (29 år gammal) två år innan kortet skickades.
På kortets framsida har fostermor skrivit ”Bobrikoff guvernör i Finland. Landsplågare nr 1. Sköt general Bobrikoff och sedan sig själv för att han visste hur han skulle bli torterad.” Fastern har nedanför bilden skrivit: ”Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar. Dignar i kamp för ditt land och för din stad och ditt hem”. Dagens besök blev alltså mer historiskt än vanligt.
Gjort mig osams
Sedan tedrickaren lämnat oss övergick jag till att bli osams med små ljusgula varelser, ”eitergaddor” på vår lokala dialekt, men ”pissismyror” är kanske vanligare numera. I min iver att rycka bort ogräs råkade jag nämligen rubba deras bon på ett par ställen.
Antingen hade jag tur eller så var dom på bättre humör än vanligt för ingen stack mig även om dom förstås blev väldigt upprörda över intrånget. Det tackar jag varmt för, den svedan känns minsann!
Jag har tillbringat mesta tiden vid datorn dom senaste dagarna känns det som. Men det finns ju en del undantag.
16.5
Efter 50,5 mm regn på två dygn(!) var solen tillbaka. Jag designade ett visitkort och skrev kallelse till väglagets årsmöte på svenska och finska. Efter det lite hushållsgöromål som omväxling.
17.5
Jag hämtade mat hos Kerstin, levererade Mao-boken till sin nya ägare och fixade annonser till hembygdsföreningens Öppet hus-dag + en FB-sida. Sök på Dragsfjärds hembygdsförening när du har loggat in så hittar du sidan. Än så länge syns den inte när man googlar.
Som avslutning på dagen tittade herr och fru grannen in på en snabbvisit.
18.5
Gräset på ”paradsidan” av tomten blev markant kortare, sen mat och i väg på ett par timmars kurs i Lov och tillstånd (för föreningar) som hölls i Dalsbruk.
Där träffade jag f ö en ungdomsbekant som inte alls kom i håg mig. Vi sågs senast i slutet av 60‑ eller början av 70-talet så jag förstår honom. ”Hur kommer det sig att du minns mig då?” undrade han. ”Du var ju stilig redan då” svarade jag. Han återgäldade chevalereskt komplimangen. 🙂
19.5
Ambitionen var att klippa gräset på resten av tomten, men när jag hade städat klart efter föregående dags övningar var det snart dags (efter en liten fototur på tomten) att bege sig till hembygdsföreningens extra ordinarie årsmöte och efterföljande konstituerande styrelsemöte.
Jag hade tidigare meddelat att jag med tanke på alla mina åtaganden föredrog att vara ersättare som jag ursprungligen tillfrågats om. Den lilla passusen hade inte alls gått hem tydligen. Jag blev invald som ordinarie ledamot och utsedd till sekreterare. Ur askan i elden således.
Jag kunde givetvis ha protesterat, men egentligen tycker jag ju att styrelsen är ett trevligt litet sällskap och jag känner att jag har en hel del mer att lära om min hembygd som har anor sen sten‑ och bronsåldern. Samarbetet ser också ut att fungera bra.
20.5
Mötena innebar givetvis protokollskrivning och distribution. Jag fortsatte med en kontaktlista för föreningens alla funktionärer, skrev en fullmakt till kassören, redigerade föreningsbrevet som ska skickas snarast möjligt och skrev ut 50 ex av föreningens nydesignade infoblad.
Efter att ha hastat i väg för att köpa tidningen med veckans teveprogram drog jag i gång stora gräsklipparen och klippte ”andra halvan”. Det gick snabbare än jag hade väntat mig.
Som avslutning på dagen lyssnade jag på 22-nyheterna på teve medan jag vek infobladen till önskat format och därefter packade jag ner grejerna jag skulle ha med mig idag.
21.5
Ca 10:15 hämtade jag upp föreningsordföranden och fick på vägen till Dragegården order om att stanna till vid Björknäs trädgård för att hämta utlovade lotterivinster i ätbar form. Styrelsen hade kommit överens om att träffas 10:30, men när vi kom fram var nästan alla andra redan på plats.
Halv tolv var vi klara med alla förberedelser. Flaggan var hissad, dasset upplåst, lotterivinsterna numrerade, kaffet under bryggning och bänkar utradade på gräsmattan. Prick tolv anlände våra musikanter och så småningom anlände våra ”gäster”.
Dom blev inte så många att det uppstod kö till kaffeförsäljningen, men tillräckligt många för att göra vårt arbete mödan värd tycker jag. En ny medlem fick vi också. 🙂
Äntligen är allt gräs klippt på Udden! Utom i ”djungeln” på västra sidan förstås. 😀
2004 fick jag syn på de s k millenniemålen i nåt sammanhang. Ambitionen var att åtgärda åtta konkreta punkter till 2015 (se bilden).
Målen var högt ställda och har inte uppfyllts, men arbetet fortsätter. På sajten http://www.millenniemalen.nu/malen-2/ kan du se hur långt man har nått och hur arbetet fortskrider. Målen är alltså inte glömda.
Idag delade jag ett hedersuppdrag med hembygdsföreningens vice ordförande. Efter högmässan var det blomuppvaktning vid hjältegravarna.
”Med tacksamhet och vördnad” stod det på kortet till blombuketten som ordföranden hade ordnat. Jag instämde av hela mitt hjärta.
Jag har läst ut en vidrig bok, tömt en vrå, provkärrat ved och haft tebesök. Mia har snott chips.
En vidrig bok
Drygt 10 års grävande i hemliga arkiv och ett stort antal personintervjuer resulterade i boken Mao – Den sanna historien på modiga 709 sidor, författad av Jung Chang och Jon Halliday. Nu har jag läst ut den.
Det är en fullkomligt vidrig bok innehållsmässigt. Huruvida författarna är sakliga till 100 % är jag inte kompetent att ta ställning till, men boken lämnar knappast någon oberörd. Mao beskrivs som en maktgalen tyrann och massmördare utan den minsta tillstymmelse till empati.
Av alla världens ledare har han rekordet i att ta död på sina landsmän. 78 miljoner kineser dog under hans tid vid makten. I den siffran ingår både hans anhöriga och hans lojala medarbetare som han utan tvekan offrade när de hade misshagat honom.
Inte ens under sina sista levnadsdagar kunde han uppbåda någon annan känsla än självömkan. Jämfört med honom var Hitler och Stalin amatörer.
Tömt en vrå
Igår beslöt jag göra plats för veden jag fick lite oväntat den 10.4 (se inlägg 12.4). Den vrån i vedlidret har jag hittills förträngt, vilket innebar att jag gjorde diverse fynd från tiden när fosterfar levde, dvs på 60-talet.
Tanken var att nyttja dom stora lastpallarna Vik Husse har varit vänlig nog att förse mig med, men min måtttagning visade sig vara lite fransk om man får säga så. Om jag hade mätt på smalaste stället hade jag genast sett att en lastpall på 120 cm aldrig skulle få plats. Det fick bli lite improvisation och pusslande med småpallar i stället.
Provkärrat ved
För att se hur ”möbleringen” fungerade, kärrade jag in några vedlass och konstaterade att Vik Husse har rätt igen. Hela vedhögen kommer aldrig att få plats där jag tänkte mig om jag inte bygger upp den väldigt högt. Nåväl, det lilla problemet löser sig nog så småningom.
Tebesök
Idag har jag i vanlig ordning haft ”karl för en dag”. Vik Husse anlände i vanlig tid med sin vanliga skaffning plus en nyhet och drack sitt vanliga te medan vi som vanligt surrade om ditt och datt.
Nyheten bestod i en Pågen-produkt som inte föll mig på läppen. Efter att ha läst innehållsdeklarationen tilltalade den mig ännu mindre. För att inte såra min generösa och goda vän, påpekade jag att jag är svårflirtad ibland.
Mia har snott chips
För att få potatischipsen att minska hällde jag upp dom i en skål och ställde fram den till kaffet/teet. Chipspåsen fick jag nån gång vid jultid av en besökare, men dom chipsen föll mig inte heller på läppen så den har blivit liggande i skafferiet.
Åtgången var minimal, så resten åkte ner i det nytömda slaskfatet. Den doften fick Mia att omgående hoppa upp på diskbänken och nappa åt sig ett chip som hon lät sig väl smaka.
Eftersom jag har väldigt svårt att tro att potatischips är nyttigt för katter fick hon nöja sig med ett enda.
Undrar vem som har lärt henne gilla chips? 😀
Igår inkräktade jag på sommargrannens tomt igen. Jag ville föreviga kabb(e)lekan som blommar för fullt. Då jag var klar med det fick jag syn på körsbärsträdet som står i full blom. Visst är det ljuvligt?
Jag har köpt fel sort, hängt ute, levererat sista överraskningen, vunnit, städat och målat. Mia föredrar vintermattan.
Köpt fel sort
Häromdagen började jag på en ny ost. Det var inget fel på smaken, men konsistensen var gummiaktig. Jag anade genast oråd… Mycket riktigt, jag har i misstag köpt ost med bara 17 % fetthalt. Dessutom en stor bit.
Men den går nog ner den också. Nästa gång ska jag kolla förpackningen lite noggrannare. Minst 20 % fetthalt ska de’ va’, gärna mer.
Hängt ute
Igår hängde jag ut tvätten på tork för första gången i år. Det är nästan lite högtidligt. Och ett sant nöje att borra näsan i plaggen när de har torkat. Bättre parfym finns inte. 🙂
Levererat sista överraskningen
Jag hängde också ute igår förresten. På eftermiddagen levererade jag den tredje och sista utlovade överraskningen. Vi satt på terrassen i Holmbergs café där solen nådde oss.
Överraskningen skulle ju bestå av fiskburgare och kaffe, men damen i fråga avböjde, hon hade nyss ätit sa hon. Efter lite trugande tog hon en kanapé i stället och tackade ja till ett glas likör. En tom kopp kaffe var ju inte mycket att bjuda på tyckte jag.
Vunnit
Fantastiskt vilken röta jag har haft på sistone! Först vann jag en tia på lotto, därefter ett burköppningsset i Röda Korsets lotteri och slutligen 1 € på en skraplott jag fick som tack för att jag besvarat en undersökning. Inte alls illa.
Städat
Igår, äntligen, tog jag mig för att städa. Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst en månad för att jag tänkte städa där härnäst.
Det blev en längre och grundligare städning än vanligt, vilket också var av nöden. Jisses vilket dammlager jag hade fått till ovanpå bokhyllan i ”kontoret”! Flera andra ställen också för den delen. Mattorna blev minst en nyans ljusare och det känns faktiskt lättare att andas.
Jag bytte också till den handvirkade sommargungstolsmattan och la på en ren dito på korgstolen. På trappan blev det också sommardörrmattor så nu är Udden redo för sommar.
Målat
I morse var jag handikappad. Ryggen talade om att gårdagens övningar var i värsta laget. Så i stället för att ta i tu med veden beslöt jag måla klart trappräcket.
Längsta tiden gick åt till förberedelser. På ena sidan sitter två kanter av räcket tätt intill husväggen och den ville jag gärna ha kvar originalfärgen på så det blev till att skydda den på alla sidor med målartejp.
Efter en dryg halv timmes målning var jag klar. Nu ser ingen längre att det ena trappräcket är nytt, men det var guld värt att få det utbytt. Ett stort och varmt tack än en gång till Vik Husse som åtog sig uppdraget!
Mia föredrar vintermattan
När jag hade dammat av stolsmattan till korgstolen vek jag i hop den och la den tillfälligt på trappstolarna. Det hade Mia minsann koll på. Hon snusade först på den för att vara säker på att det var ”hennes”, sen hoppade hon upp och la sig på den.
Den rena stolsmattan har hon än så länge inte godkänt. Den doftar förstås ”fel”. 🙂
Jag har uppmätt värmerekord, skickat annonser, känner mig ungdomlig, sliter på bersån, överväger alternativ och är tacksam för bank-ID.
Värmerekord
Årets värmerekord uppmättes till 18,1° igår kl 13. Jämfört med andra ställen i landet är det inte mycket att skryta med, men för mig räcker det gott. Tio soldagar i sträck är också synnerligen tacknämligt.
Skickat annonser
Första halvan av gårdagen gick åt till att finslipa och skicka hembygdsföreningens två annonser till Annonsbladet. Tack vare att tidningen fick tryckfärdiga original fick föreningen 15 % rabatt. Det ska jag givetvis uppmärksamma styrelsen på så att ledamöterna förstår vilken tillgång jag är. 😀
Känner mig ungdomlig
På väg efter Kerstins strömmingsflundror och terpentin hos Varu-Tjänst idag, svängde jag in till en av hembygdsföreningens styrelseledamöter för att ge henne en kopia av senaste protokollet. Hon har nämligen ingen e-post stackars människa.
Eftersom jag hade en tid att passa blev pratstunden kort, men jag kände mig klart yngre när jag gick därifrån… Den rara damen tyckte att det var roligt med nytillkomna ”ungdomar” i styrelsen. De’ ni! Det hör jag minsann inte så ofta numera.
Fast i söndags påstod för all del en av musikanterna att jag inte har ändrat mig märkbart på 11 år då han såg ett gammalt foto, så det är bara att tacka och ta emot. Egot krumbuktar sig av välbehag. 🙂
Sliter på bersån
Igår intogs både mat och kaffe i bersån, idag kaffe och glass. Att sitta där i den varma solen, se ut över min favoritsjö (Dragsfjärden), höra göken ropa och se på allt som grönskar är verkligen livskvalitet!
Överväger alternativ
Hur stor tyngd håller ett 1,5 cm tjockt bräde som är 120 cm långt? Mitt senaste designprojekt är en bänk till trappan och då är det onekligen en fördel om den håller att sitta på!
Sittytan består förstås inte av bara ett bräde utan fyra, vilket innebär att vikten fördelas, men jag tycker ändå att 1,5 cm är i tunnaste laget… Annars hade den s k bastupanelen varit idealisk. För 3,5 €/m får man färdigbetsade bräder i längden 2,4 m hos Rautia.
Alternativet är stockpanel som är 2,8 cm tjock och i 4 meters längd. Att bräderna ska vara rundade är en ypperlig idé som Vik Husse hade och som jag helhjärtat nappade på så nu är frågan bara vilken tjocklek den tilltänkta snickaren förordar?
Tacksam för bank-ID
Härom dagen fick jag brev från AMF, en av mina pensionsutbetalare. Dom ville ha ett levnadsintyg före den 31.8.
Om jag inte hade haft ett svenskt bank-ID hade jag varit tvungen att åka 50 km t/r och passa FPAs öppettider, men som tur kunde jag ladda ner en ny version från Swedbank och därmed bevisa att jag verkligen lever. Sån teknik gillar jag. 🙂
Bländaren öppen dygnet runt.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 