av

22.4 – Premiärer

Jag har premiärhängt, fått tallriksleverans och installerat en skrivare. Mia gillar att ha sällskap.

Premiärhängning
Idag var det optimalt torkväder, nästan snudd på shorts­väder. Som mest noterade jag 15,3 grader, sol och frisk vind. Redan vid 11-snåret hämtade jag tvättlinan och premiärhängde tvätt utomhus – ju finare väder desto snabbare kommer jag ut. 😀

Vinden blev nog så frisk innan den lugnade sig, men det fick tvätten att torka på nolltid. Härligt med färdigmanglad tvätt direkt från tvättlinan.

Tallriksleverans
Det är premiär för Grön Anna på Udden! Den 18 april vann jag ett bud på Bytesbörs Kimitoön på FB och blev lycklig ägare till fyra begagnade mat­tallrikar.

I eftermiddags kom sommargrannen psykologen med dom. Den tidigare ägaren bor nämligen i samma stad som psyko­logen så jag frågade om hon ville göra mig tjänsten att ta med dom till byn nästa gång hon kom ut så jag slapp portot för postpaket – det hade blivit lika mycket som jag betalade för tall­rikarna.

Nu är min längtan stillad. Så snart jag har diskat tallrikarna är dom redo att tas i bruk.

Skrivarinstallation
Idag hade jag lovat Trollkarlen installera hans nya skrivare så jag avrundade trädgårdsarbetet vid fem-snåret och gav mig av. Knappt tre timmar senare var jag hemma igen.

Installationen tog inte särskilt lång tid, men premiären för fotoutskrifterna krävde en del ”fipplande” innan vi var nöjda. Dessutom hade Trollkarlen en del frågor han ville ha svar på och bjöd på kaffe, vilket också tog sin lilla tid.

Sällskaplig
Mia är förtjust över att jag gör henne sällskap ute. Med jämna mellanrum kommer hon och kollar vad jag har för mig.

av

20.4 – Värmande

Jag är filmstjärna, har börjat vårshoppingen, fått en beställning och eldar i köksspisen.

Fångad på film
Vintern 2009 läste jag en artikel i ÅU om en brasiliansk videokonstnär som höll utställning i Åbo och ville bli hembjuden till ”infödingar” på middag för att bekanta sig med oss och vår mat. Jag har tidi­gare skrivit om hennes på besök på Udden, men inte sett filmen hon spelade in.

Idag hade hon lagt ut en länk till videon på Facebook och tackade för vår medverkan. Jag hade nästan gett upp hoppet om att få se den, men hon hade alltså inte glömt sitt löfte om att delge oss den. Kul. Snuttan (min förra kisse) var också med på ett hörn.

Av anonymitetsskäl lägger jag inte ut länken här, men om du känner mig personligen och vill se filmen kan du mejla så skickar jag den gärna. 🙂

Vårshopping
Nu börjas det. Multasormi-tidningen (Agrimarkets träd­gårds­tidning) kom för ett tag sen och försågs igår kväll med ett antal hundöron eftersom jag idag skulle hämta mitt armband som varit på lagning hos guldsmeden i Kimito.

Förutom matvaror, träolja, mull och gödsel fick Silverpilen transportera hem blomlökar, fröpåsar och levande blom­mor. På sidan med rosor fanns det också ett hundöra, men jag bytte ut rosorna mot 5 kg sätt­potatis. Det verkar mer lättodlat. 😉

Oväntad beställning
Jag hade också ett ärende in till Luckan och bytte några ord med den alltid lika pigga och glada damen som sitter bakom disken. När jag var klar med mitt ärende nämnde hon mina vykort.

I höstas och strax före jul skickade jag henne länkar till vykortsmotiven, men har inte hört av henne så jag förutsatte att det var ointressant. Ajabaja, inte förutsätta! Så gör man aldrig nånsin om man har den allra minsta sälj­gen i sin kropp. Självklart borde jag ha följt upp mitt mejl.

Hon hade totalt glömt bort länkarna sa hon, men sökte upp dom i datorn och ville gärna beställa ett av motiven på Lövö bro att börja med. Sisådärja. Ska jag tolka det som en uppmuntran till fortsatt försäljning månntro?

Svinkallt
Antalet plusgrader har varit synnerligen blygsamt under dagen och vinden isande kall. Dessutom har det regnat mest hela dagen.

Stackars människa som stod i kassan ute vid träd­gårds­­för­sälj­nin­gen! Jag frågade om hon hade köld­tillägg på lönen men det hade hon inte. Mina fingrar värkte av kylan när jag skulle betala trots att jag inte inhandlade särskilt mycket av utomhusvarorna.

Det kändes kyligt i huset också när jag kom hem så jag tände upp en liten brasa i köksspisen. Den gjorde underverk, nu känns det sååå varmt och gott igen. 🙂

av

18.4 – Arbete och nöjen

Stranden är sluttrimmad och arbetshandskarna utslitna. Jag är inbjuden till Garda-sjön och har haft besök av en ung gentleman. Mia är obeveklig.

Sluttrimmat
Jag fattar inte hur jag bär mig åt…? Oavsett om jag stiger upp halv åtta eller halv tio kommer jag inte i väg ut förrän efter klockan ett? Idag var inget undantag.

Försedd med såg och grensax knallade jag ner till stranden igen. Det var dags för finliret. Bland annat ett par plommonträd och en rönn skulle sågas ner.

Sågandet var synnerligen miljövänligt – inga avgaser och inget oljud tack vare handsågen. Av rönnen och ena plommonträdet blev det några vedpinnar som nu ligger på tork i vedlidret. Min fina present-sågbock kom till användning som omväxling.

Utslitna
Slitna läderhandskar brukar få tjänstgöra som arbetshandskar innan jag slänger dom. Paret på bilden har jag slitit ut sen i höstas. Nu håller dom inte ihop längre så dom fick åka i sophinken. Jag över­vägde faktiskt en kort stund att klippa bort manschetterna i fall dom skulle komma till användning i nåt samman­hang, men sen besinnade jag mig.

Suspekt inbjudan
Ett företag som jag nån gång har köpt kosttillskott av skickar med jämna mellanrum reklam för sina pro­dukter. Idag kom ett nytt brev med rubriken Inbjudan. Nyfiken som jag är, öppnade jag kuvertet och fick veta att jag är inbjuden till Garda-sjön.

Företaget står för rubbet. Flyg t/r, tre nätter på hotell, lokala transporter och guide. Det enda jag behöver betala är flygplatsavgifterna. Det måste ju vara nåt lurt? Oavsett vilket tänker jag inte anmäla mitt intresse att delta, jag vistas mycket hellre vid Dragsfjärden-sjön.

Ung gentleman på besök
När jag jobbade i skolan skrev jag ett par gånger om en ung gentleman som bland annat kommen­terade min färggranna klädsel och mitt utseende i positiva ordalag. Sen dess har vi setts enstaka gånger och i höstas kom han och hälsade på tillsammans med herr grannen junior. I eftermiddags ringde han och undrade om det passade med besök?

Han var förstås välkommen och fick te och skorpor medan vi pratades vid. Det visade sig att han är Råtta/Kräfta precis som ”exet”. Fast jag glömde fråga honom vad som är så intressant med att hälsa på en medelålders halvtidspensionär? Hur som helst blev det en trevlig pratstund och ett trevligt avslut på dagen.

Obeveklig kisse
Mia har bråda dagar och struntar högaktningsfullt i begäran om nåd eller försvarsåtgärder.

av

17.4 – Jord- och strandnära

Jag har avstått från att bli frälst, sett och hört islossning, fått nytt avtal och slutar med vykorts­för­sälj­ningen.

Ofrälst
Igår kom två damer på besök efter lunch. Den ena hade en bibel i handen såg jag. Här gällde det att vara kortfattad och bestämd.

Damen med bibeln tyckte jag bodde i ett paradis, vilket jag ju villigt höll med om. Sen frågade hon om hon fick läsa för mig ur bibeln. Vänligt men bestämt tackade jag nej. Då undrade kollegan om jag inte trodde på kristendomen?

”Nej, jag har min egen tro” svarade jag. Den ville hon inte veta nåt om, utan började prata om till­ståndet i världen och hur jag såg på en lösning?  ”Det är helt upp till oss” fick hon till svar.

Där slutade frälsningsförsöket. Damerna insåg att jag var ett hopplöst fall. Dom log lite ansträngt, tackade och önskade mig en bra dag.

Islossning
Dom senaste två dagarna har jag ”bott” i stranden. Jag minns inte när jag röjde där senast, men det är minst ett par år sen så det behövdes sannerligen.

Igår fick jag uppleva islossning. Först hörde jag nåt som slog mot bryggan, vilket väckte både min och Mias nyfikenhet så vi gick och kollade.

Vinden hade satt det återstående tunna isflaket i rörelse. Ett frasande ljud hördes då isbitarna törnade mot varandra innan dom drev i väg. Nästan en religiös upplevelse.

Nytt avtal
Idag fick jag ett nytt avtal från Kimito Telefon på bredbandsanslutningen. Till och med den 30.4.2013 får jag behålla 8 Mbit till nuvarande pris, precis som jag önskade.

Jag kunde ha fått 24 Mbit till samma pris ett år framåt, men eftersom jag ännu aldrig har kommit upp i 8 Mbit vid nåt av TCP-testen så var det liksom ingen idé. Jag är fullt nöjd med den hastighet jag har.

Slut med vykort
Jag har beslutat avveckla vykortsförsäljningen. Dels för att min säljiver och ‑förmåga haltar, dels för att jag än en gång har konstaterat att glädjen och lusten försvinner när man gör en hobby till arbete. Jag avskyr att känna att jag ”måste” ut och fotografera och då blir bilderna heller inte bra.

En annan nog så viktig anledning är att jag vill slippa subventionera verksamheten. Det enda jag har kunnat ta betalt för är tryckkostnaden, arbetstid och resor har jag bjudit på. Det hänger förstås i hop med att volymen per motiv är så liten. Hade jag tagit betalt för alla kostnader, skulle priset ha blivit det dubbla och det är ingen villig att betala förstår jag ju, oavsett hur lokala eller unika motiven är.

Resterande färdigtryckta vykort får gå till privat‑ eller loppisförsäljning. Mia har också fått nog av dom. 🙂

av

15.4 – Hotad och hatad

Jag har blivit hotad och är hatad. Mia har blivit slankare.

Hotad
Idag kom ”fiskbilen” strax efter lunch. Oxen/Tvillingen hade varit på fiskafänge och sin vana trogen delade han med sig av fina gösfiléer och färdigrensade abborrar.

Den här gången fick jag fisken på ett villkor. Jag var tvungen att lova att aldrig mer återgälda gåvan (han och frun fick ett presentkort i julas). ”Annars får du aldrig fisk mera!” avslutade han med eftertryck. Han lät så sträng att jag kände mig som en barnunge som får bannor och neg djupt i ren reflex.

Han undrade var Mia höll hus och undrade om hon äter färsk fisk? Just då var hon osynlig, men jag intygade att hon gillar fisk och att jag ska dela med mig till henne. Det får bli hennes kvällsmål, aptiten har varit minimal under dagen. Troligen har hon försett sig med jaktbyten.

Hatad
Efter en tidig lunch/middag hämtade jag skottkärran, stoppade på mig kniv och sekatör och satte i gång med att decimera bergeniorna nedanför verandan.

Det är ju tur att dom inte kan prata eller gå till motangrepp. I så fall hade jag blivit utskälld eller ihjäl­slagen med tanke på hur hårdhänt jag hanterade dom. Men hatar mig gör dom garanterat.

Jag försöker förgäves lista ut hur jag ska hindra dom från att sprida sig? I fjol experimenterade jag med tegel­stenar men ser att jag behöver vända dom på kant så hindret blir högre. Nåt annat trick har jag inte kommit på. Tips mottas med tacksamhet!

En slankare kisse
Till för nån månad sen såg Mia ut som om hon var hög­gravid, men nu har hon blivit betydligt slanka­re. Det hänger förstås i hop med att hon sover mindre och rör sig mer.

Det är hård åtgång på mullvadar, sorkar, skogsmöss och ödlor. Fast inget av bytena har jag sett henne äta upp. Mullvadar och ödlor biter hon bara i hjäl, skogsmössen och sorkarna äter hon bara huvudet på. Men hon kan ju för all del sätta i sig en massa utan att jag ser det.

Lyckligtvis har hon slutat ta med sig levande byten in. Däremot kan ett avlivat byte fortfarande slinka in ibland om jag inte är påpasslig, men oftast lämnar hon dom utanför dörren. Ett tecken på att hon börjar bli vuxen kanske?

Epilog
Strax efter att jag publicerade det här inlägget ringde dörrklockan. På trappan stod Draken/Tvillingens son och överräckte en påse med nyfångad strömming. Tänk så mycket gott det kan bli samtidigt i bland!  🙂

av

14.4 – Nyttigt?

I onsdags fick jag för mig att det kunde vara bra att ha lite extra C-vitamin hemma. Jag blev lätt chockad då jag läste innehållsförteckningen på tuben. Varför fortsätter man använda konstgjorda sötningsmedel trots att dom är skadliga? Färgämnet verkar också överflödigt.

Sökning på nätet gav bland annat följande resultat:

E 330, citronsyra – inga kända hälsorisker
E 500, natriumkarbonater – inga kända hälsorisker
Sorbitol – skadligt
Aspartam (ombildas i kroppen till fenylalanin) – skadligt
L-askorbinsyra (E 300), dvs C-vitamin – inga kända hälsorisker
E 101, Riboflavin – inga kända hälsorisker

I fortsättningen håller jag mig till naturliga C-vitaminkällor.

av

12.4 – Ovanligt livat

Gruff i viken, besök på tomten, värme i kabeln, trädgårdsarbete och ett monster i skogen har präglat dagen.

Gruff i viken
Sen igår vistas svanparet i ”min vik” igen. Ett säkert vårtecken. Ett litet område längst in mot vassen är isfritt och ger tillträde till mat.

Idag dök det upp tre inkräktare. Möjligen svanherrar som hade för avsikt att uppvakta svandamen? Efter en stunds högljutt gruffande och hotande manövrar från revirinnehavaren tyckte dom det var bäst att försvinna och lugnet sänkte sig igen.

Besök på tomten
Två bruna korvar fångade min blick när jag hämtade tidningen i morse. Jag lockade Mia att undersöka dom, men hon drog snabbt undan huvudet efter att ha sniffat på dom. Hennes var det givetvis inte.

Eftersom mina tillfälliga grannar är hundvakt åt husägarna för närvarande, misstänker jag starkt vem som är skyldig. Det har hänt förr. Troligen en markering avsedd att sätta respekt i Mia. Men det finns också en annan misstänkt, se längst ner.

Het kabel
I vanliga fall belastar jag inte skarvsladden i badrummet med mer än tvättmaskin och vatten­pump samtidigt, men idag gjorde jag ett undantag. Samtidigt som jag tvättade en andra omgång hade jag torktumlaren i gång. Mest för att se om säkringen skulle hålla.

Säkringen höll, men ett tag trodde jag att skarvsladden skulle smälta av värmen. Jisses vad het den blev. Den belastningen ska jag nog inte utsätta den för i fortsättningen.

Trädgårdsarbete
Efter lunch beslöt jag trotsa den kalla vinden och drog på mig trädgårdshandskarna. Mina an­språks­lösa blomland och planteringar behövde befrias från löv och nerfallna kvistar. Skillnaden blev markant. Nu syns mullen och dom spirande små liven.

Varje vår är jag lika fascinerad av lupinskotten. Minia­tyr­bla­den ser nästan ut som blommor och varie­rar i färg från djupaste vinrött till ljusaste grönt.

Monster i skogen
Mia anade att det fanns en främmande figur i närheten långt innan jag fick syn på den. Hon spanade ett tag i sovrumsfönstret och ville sen gå ut, men var väldigt avvaktande så jag följde med henne ut på trappan.

Först trodde jag det var ett lodjur som syntes i skogsbrynet. Färg och storlek stämde, men lodjur har inte lång svans och visar sig förmodligen inte så öppet så det måste ha varit en katt. En jättekatt i så fall. Som jag uppfattade storleken var den tre gånger så stor som Mia. Inte att undra på att hon var vaksam.

Eventuellt kan det alltså vara ”monstret” som har lämnat sitt visitkort?

Ju mer jag funderar, desto mer övertygad blir jag om att det ändå var ett lodjur jag såg. Det jag upp­fattade som svans kunde mycket väl ha varit insidan på ett bakben precis som på bilden nedan.

av

11.4 – Äntligen vardag

Påsken är överstökad och jag har fått slaminfo.

Slut på påskhelgen
Påskhelgen avslutades med namns­dags­kaffe. Herr grannen junior firade namnsdag och hedrade oss med en personlig inbjudan som vi självklart hörsammade.

Igår hjälpte Mia till att packa mammas kappsäck. Eller så ville hon kanske bli nerpackad, men det fick hon inte förstås. På efter­middagen skjutsade jag mamma till bussen och vinkade adjö för den här gången.

Slaminfo
Idag krävde ett ärende en tur till Kimito. En sträcka motsvarande Östersund-Krokom t/r konstaterade jag på hemvägen.

Jag passade på att kombinera turen med att delta i informationstillfället gällande dom nya rutinerna för slamtömning som börjar gälla 1.1.2013. Den tiden kunde jag gott ha besparat mig. Det mesta av informationen hade jag redan innan så jag smet innan diskussions- och frågepasset började.

Den enda nya informationen var att det bildas en regional nämnd med säte i Salo som ska administrera slamtömningen i fyra kommuner inklusive vår. Då kan man undra om töm­nings­avgifterna verkligen kommer att bli lägre trots ”stordriftsfördelar”? Ett ord som verkar sakna motsats – jag har då aldrig hört talas om stordriftsnackdelar?

Eftersom fastighetsägarna ska stå för alla kostnader i samband med slamtömningen lär ju en del av kostnaden för de nya tjänste­männens löner också ingå i våra avgifter. Men man kan förstås alltid hoppas att antalet fastighetsägare som nyttjar tjänsten blir större i fortsättningen.