av

5.5 – Arbetsdag

Det finns dom som har haft sämre väder och som har mycket sämre tur än jag.

Bildkälla: svt.se

Tjänlig väderlek
I morse var vädret dimmigt och råkallt. En snål ostlig vind gjorde inte saken bättre och tem­pera­turen låg klart under tvåsiffrigt. Först framåt fyra-tiden i eftermiddags lyckades solen leta sig fram till Udden.

Men jag hade ändå tur med vädret. I Östersund hade dom snöglopp och i norra Jämtland är det fortfarande tre meter snö(!).

Fantastisk tur
Igår kom Trollkarlen för att inspektera det förestående bygget i syrenbersån. Med sig hade han ny­fångad, rökt fisk, nypotatis (spansk) och sallad. Mums filibabba. Det händer ju inte så ofta att arbets­karlarna står för maten. 😀

Idag på förmiddagen återkom han, den här gången försedd med diverse verktyg. Det som kom till användning först var en gammal yxa för att hugga av syrenrötterna i ena hörnet av den gamla cement­­plattan. Järnspett och spade behövdes också, men det kunde jag tillhandahålla.

När underlaget var någorlunda tilljämnat började det egentliga arbetet. Och nu gick det undan. Det behövdes inte ens kiss-, rök- eller kaffepauser. Min insats bestod huvud­sakligen i att vara säll­skaps­dam, men tidvis hade jag turen att få hålla i nån brädända.

Efter diverse gemensamma uträkningar kom jag fram till att jag hade varit dumsnål… Med ytterligare två bräder skulle jag slippa skarva och så behövs ett täckbräde, så på måndag åker vi och hämtar dom. Dessutom tog skruvarna slut.

Storleken på trädäcket blir totalt 2 x 2,75 m. Det innebär att det återstår en bra bit av varje bräda på 3,90 m. Dom bitarna såg jag genast behov av, men i stället för ett vingligt trappsteg blir dom en trall framför bryggan kom vi fram till.

Trollkarlen kom också med ett annat, ypperligt förslag. Trallen fästs med gångjärn i bryggan så kan jag fälla upp den till vintern i stället för att vara tvungen att lyfta bort den. Smart kille. Vilken himla tur att jag bara känner såna. 🙂

Middagsrepris
Gårdagens digra måltid räckte mer än nog till en middag idag också och smakade lika bra som igår. Fast idag tillkom förrätt. Min tillfälliga granne knackade på igår kväll och överräckte hemgravad lax i skivor som vi dekorerade var sin rågbit med.

Visst har jag en fenomenal tur?

av

3.5 – Nya bollar, tack

På grund av ett lätt handikapp höll jag mig till lättare sysslor igår, idag har Silverpilen fått ny ljud­dämpare och jag har fått varuleverans.

Lätt arbete
Igår hade jag riktigt ont i handleden. Antagligen är ryck- och slitmuskeln överarbetad eller så har jag gjort nåt felaktigt tryck- och vridmoment. 😉

För att skona den från ytterligare plåga nöjde jag mig med lite räfsning och nyplantering, avrundat med tvätt av taket på hammocken. Sen var det dags att stoppa i sig lite mat och åka i väg till foto­vandringen.

Utöver mig och vandringsledaren deltog ett ungt, nyinflyttat par. Sorgligt dålig uppslutning. Men det gjorde inget för min del, jag avskyr gruppaktiviteter så jag var bara tacksam över att slippa ingå i en stor skock.

Rundan på en och en halv timme resulterade i ett 60-tal bilder i min kamera, övriga hade säkert minst lika många. Jag har svårt att hitta motiv ”på beställning” och kände mig lite stressad över att inte få lulla på i min egen takt. Den publicerade bildfångsten kan du se här.

Tack vare en av deltagarna fick jag mig ett gott skratt idag – hon hade passat på att plåta mig när jag med en fimp i mungipan fotograferar ett fiskkadaver med min vanliga enhandsfattning.

Ny ljuddämpare
Efter lunch åkte jag till macken i Dalsbruk. Idag skulle Silverpilen få ny ”livrem” och ljuddämpare bak. Det bidde bara ljuddämpare. Ingen av drivremmarna dom hade hemma passade min unika pärla så jag bokade en ny tid nästa vecka.

Varuleverans
Idag på förmiddagen ringde en kille från Varutjänst och aviserade leverans under eftermiddagen. Sen frågade han: ”Tänker du skarva?”.

Jag brukar för det mesta hålla mig till sanningen, men vissa överdrifter förekommer ju då och då. Fast nu var det inte det han menade förstås. Han syftade på längden på bräderna. Jag behöver max 2,80 m och virkeslängden var 3,90 m så han ville bespara mig onödigt virke och kost­nad. Juste kille.

När jag kom hem från macken låg bräderna prydligt staplade på gräsmattan och trappmöblemanget stod intill. För att bräderna inte ska ”slå sig” innan bygget blir av, hämtade jag några gamla taktegel som underlag och radade om dom.

Jag kunde ha besparat mig besväret. Dom var redan ”slagna”. Mitt ex (som är sågverkstekniker) skulle aldrig godkänna den kvalitén, men förmodligen är virket så fuktigt att det ändå går att få till. Ägaren på Varutjänst tipsade mig nämligen om att lägga bräderna kant i kant ”för till midsommar har dom ändå krympt så mycket så det blir lagom stora springor”. Det är priset man får betala för billiga inköp.

av

1.5 – Sorgligt och festligt

Igår fick jag en ”specialpresent” av Mia och var på fest.

Specialpresent
Igår på förmiddagen hajade jag till när jag släppte in Mia. På mattan låg en orm. Jag såg mest av mön­stret på magen och trodde i hastigheten att det var en huggorm innan jag fick syn på dom gula ”öronen”. Ormen fick ligga kvar tills jag var på väg ut bestämde jag.

Då jag gick ut låg ormen i en annan position. Antingen hade den rört på sig eller så hade Mia flyttat på den. Med en bit hushållspapper tog jag tag om huvudet, bar ut den och slängde in den bland syrenerna. När den landade tyckte jag att den rörde sig, så jag började undra om den faktiskt var död?

Innan jag åkte till butiken tog jag en titt. Ormen var spårlöst försvunnen.

Några timmar senare upptäckte jag att Mia lekte med den framför rhododendron-busken. Hon hade alltså letat rätt på den och nu rörde den sig alldeles bestämt! Hur i all världen var det möjligt?

För att den skulle slippa plågas ytterligare klippte jag av huvudet med sekatören. Den var inte så vass som jag trodde, så huvudet satt fortfarande kvar och reflexerna gjorde att den vred på sig men jag tog för givet att den var död.

Mia fortsatte trots det att leka med den en lång stund. Och varje gång hon puttade till den rörde den sig?! Ormar måtte ha oerhört starka och långlivade reflexer.

Bildkälla: http://azahar-sevilla.com/tapas-tours/

Fest
Igår kväll var jag bjuden på fest. Efter en inledande ”bubbelskål” för att fira vårens ankomst, uppmanades gästerna ta för sig från ett dignande bord med tapas.

Oj, vilket urval! Hemlagad tortilla, zucchini med getost, räk-, tomat och kycklingsallad, skinka med melon, fårost, aubergine med honung, marinerade champinjoner, etc, etc. Mycket och gott och en trevlig kväll i trevligt sällskap.

Innan jag gick insisterade värdinnan på att jag skulle ha en ”doggybag”, så idag har jag fått njuta av läcker­heterna en gång till. 🙂

av

28.4 – Lärorikt

Fästingsäsongen har börjat, jag har lärt mig nya saker, förodlar och har hittat murklor.

Fästingsäsongen inledd
Jag har redan hittat tre fästingar på Mia. En hade hunnit bita sig fast, dom andra två knallade omkring i den vita delen av pälsen, annars hade jag knappast fått syn på dom.

Med varje fästing följer en tuss hår. Mia byter just nu till sommarpäls. Dammtussarna på golven ökar expo­nen­tiellt i storlek för närvarande.

Epson Stylus
Igår eftermiddag lärde jag mig kopiera och skanna på en sprillans ny Epson Stylus. Det är skrivaren som Trollkarlen köpte nyligen och som han trodde att jag kunde lära honom använda. Alltså måste jag lära mig använda den först. 😀

Likheterna mellan den och min svarta skönhet från Canon är påfallande stora, så det gick rätt så bra. Vi hann också med lite enkel ord­be­hand­ling och en del repetition innan jag rattade Silverpilen tillbaka till Udden.

Pippi på liljor
Tack vare att det är nära till berg överallt på tomten trivs liljorna. Jag har läst nånstans att dom gillar att växa på berg och jag gillar liljor så det är en lyckad kombination. Följaktligen kunde jag inte låta bli att köpa några nya lökar senast jag var på Agrimarket.

I fjol köpte jag en gul och en rosa lilja och brandgula finns det gott om sen tidigare, så det blev en Claude Shride och tre Ceres den här gången. Jag förälskade mig i färgen i fjol då jag såg vinröda liljor i Labbnäs.

För att få fart på dom små liven rekommenderas förodling läste jag på påsen. Därför sitter jag och trängs med fyra krukor vid min högra armbåge. Då kan jag se hur dom växer. 😀

Murklor
I onsdags upptäckte jag två pyttesmå stenmurklor då jag tippade av lasset från skottkärran. Inget man gör stuvning på precis. Och efter att ha läst Livsmedelsverkets artikel som är uppdaterad den 25.4.2012 kommer jag nog att låta dom vara i fred. Det räcker gott med alla andra gifter jag får i mig.

av

26.4 – Service i flera former

Jag har fått gängad fot, hemtransport, hål i plånboken och träff med sotaren.

Gängad fot
Händige släktingen tipsade mig i fjol om att det finns gängade fötter för t ex tvättställningar och andra typer av stolpar. Då hade jag redan införskaffat en variant utan gängor till pumphuset, men stolpen till tvättlinan behö­ver en bättre förankring så idag åkte jag in till Varutjänst.

Den unge mannen som har gått både kundservice- och charma gamla tanter-kursen kom ut, öppnade dörren och hälsade mig välkommen. Jag blev så tagen så jag var tvungen att fråga om han öppnade åt mig? Jo, det gjorde han. Hans chef intygade med ett brett leende.

Hemtransport
Innan jag tackade och gick hade nämnda unge man skrivit en fraktsedel på resten av grejerna jag köpte. Dom levereras preliminärt nästa vecka.

Trappan ska få nya möbler och den gamla, övervuxna cementplattan i syrenbersån ska äntligen gömmas under ett trädäck. Möblerna hade jag kanske delvis lyckats transportera i Silverpilen, men virket hade ändå inte gått in så dom får komma till Udden med hela rasket.

Hål i plånboken
I fjol betalade jag 46 € för årsservice och däckbyte så jag ska inte gnälla, men dagens belopp fick mig att med eftertryck utbrista ”oj då” när jag såg slutsumman.

Och värre blir det. Bakre ljuddämparen behöver bytas och så nån slags inre rem som var sprucken. Dock inte kamremmen eftersom Silverpilen är utrustad med kamkedja. Tur det då, men säkert blir det ett belopp i samma storleksordning som dagens.

Det är ju inte så konstigt. Den 20.6.2002 har jag ägt bilen i 10 år och hittills är inget annat bytt än fjädern i fjol och det som ingår i årsservicen. Eftersom den är tillverkad i november 2001 är det är ganska naturligt att vissa saker behöver bytas. Med drygt 57.700 km i total körsträcka håller den nog ett bra tag till min lilla snuttbil. 🙂

Träff med sotaren
I fjol var sotaren aldrig på sitt årliga besök, men nu ska det bli av. Jag träffade honom på macken och frågade när jag får se honom hos mig. ”Om ett par veckor” fick jag till svar. Återstår att se om den planeringen håller, men jag har inga akuta behov så han är välkommen när han kommer.

av

25.4 – Från ljuv musik till trauma

Jag har ”nostalgiserat”, förberett för morgondagen och är sårad. Mia har haft en traumatisk upplevelse.

Nostalgitripp
Dagen började med Backstreet Boys på hög volym. Jag lyssnar på musik ca fyra gånger per år, men när jag väl lyssnar är det fullt ös. Tur att jag inte bor i lägenhet längre. 😀

Mia kom in och såg undrande ut då det lät från vardagsrummet. Hon härledde ljudkällan, men tydli­gen gillar hon inte BB, för hon gick genast ut igen.

Medan musiken skvalade provade jag kläder. Jag har ny rutin. Varje gång jag åker ”på byn” tar jag med mig en kasse till klädinsamlingen. Igår försvann två jackor, i morgon blir det långbyxor och en skir liten sak i blekturkos som missklär mig.

Jag hann övergå till Absolute 80’s innan jag var klar med garderobsinventeringen. Sen var det dags för fysiskt arbete av annan kaliber.

Klart för i morgon
I morgon är det årsservice och däckbyte. Jag hade mycket väl hunnit lasta i däcken i morgon, men beslöt att göra det redan idag.

Jag passade samtidigt på att städa bort vinterprylarna ur bilen. Det börjar kännas onödigt med ratt­muff, kupévärmare och isskrapa.

Taggdust
Sen var det dags för beskärning. Jag beskär ju hellre bilder än taggiga rosor… Innan jag var klar var händerna perforerade och blodet rann. Jag började med trädgårdshandskarna, men för att smidigare komma åt ogräset som växer längst in föredrog jag ”avklätt”.

Efter ansning fick både rosor och ribesbuskar hästgödsel och ett lager ny mull. Nu hoppas jag dom växer och frodas.

Traumatisk upplevelse
För några minuter sen kom Mia äntligen till rätta. I drygt tre timmar var hon försvunnen.

Vid sju-tiden såg jag henne då jag började plocka i hop för att avsluta arbetsdagen, men efter det var hon borta. Jag var ut och lockade ett par gånger, men ingen kisse syntes till ännu vid 22-nyheterna. Jag höll förstås på att gå upp i limningarna. Så här sent brukar hon aldrig vara ute.

Efter nyheterna klädde jag på mig och tog med mig ficklampan för att gå ut och leta. Jag hade förstås ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå, men beslöt att för säkerhets skull kolla om hon eventuellt hade blivit instängd i boden. Nej, ingen kisse där.

Då hörde jag henne kurr-jama lite avlägset. Var i all sin dar höll hon till? När ljuskäglan svepte förbi vedlidersdörren såg jag henne. Jag hade stängt in henne i vedlidret! Stackars kisse, vilken traumatisk upplevelse! 😦

Återseendets glädje var stor på bägge håll. Hon följde direkt med mig in och efter en extra sen mid­dag har hon nu kurat i hop sig i korgstolen.

Jag kunde för mitt liv inte begripa hur hon hade blivit instängd där förrän jag kom på att jag öppnade dörren för att leta efter en tyngd att sätta på mullsäcken innan jag gick in. Helt obegripligt att jag inte såg henne smita in, men det räcker ju att man vänder ryggen till ett tag. Slutet gott, allting gott. 🙂