av

24.1 – Från rimfrost till lockpris

Det vackra vädret håller i sig, kvisthögarna är borta, isbanan har förökat sig och jag är förundrad över köpbeteende.

IskristallerMera vackert väder
Idag var det vackrare än vanligt när jag hämtade tidningen. Solljuset glimmade och glittrade i iskristallerna som hade bildats under natten. Jättetjusigt.

Kvisthögarna borta
Efter mathämtning och butiksbesök fastnade jag en stund framför datorn. På måndag gör jag min första be­kant­skap med Windows 8 och kände att jag behövde veta mer innan jag gav mig i kast med allt det nya.

Klockan hann bli halv tre innan jag kom i väg till stranden för att fortsätta gårdagens arbete. När jag hade kapat ett par buskar och städat bort kvist­hö­gar­na började det kännas kyligt. Solen var på väg ner så jag beslöt avsluta den extra korta arbetsdagen och i stället roa mig med en sparktur på is­ba­nan.

Flera banor
Isbanan hade förökat sig konstaterade jag. Nu kan man nästan ta sig till Hästholmen om man följer den yttersta banan. Finfint! Tack för det, vem det än är som har varit i farten. 🙂

Förundrad
Jag upphör aldrig att förundras över att så många låter sig lockas av låga priser… Hur tänker man då? Är folk verkligen så lättlurade att dom tror att man får samma kvalitet? I synnerhet när det gäller kapi­talvaror.

Ta till exempel en dator. Att jag får en sämre dator är det förstås ingen som talar om, men faktum är att oavsett fabrikat och modell används billigare komponenter i lågprisvaran. Det råkar jag veta efter ett antal år i branschen och det bekräftas också av leverantörsoberoende källor.

Man tillverkar en kort serie med billigare komponenter och kan därför sälja den till ett lägre pris. Att köpa billigt kan således bli dyrare än att köpa dyrt.

LockprisTill detta kommer tid och kringkostnader. Ponera att jag ser en annons med lockpris på bärbara dato­rer hos ett varuhus i stan. Först ska jag ta mig dit för att köpa den och hem tillbaka – vad kostar den resan på ett par hundra kilometer? Och om nåt händer med datorn måste jag skicka eller lämna in den på samma ställe för att få den reparerad. Hur mycket är den hanteringen och extra väntetiden värd?

Jag ifrågasätter också kompetensen hos varuhusets personal jämfört med special­affä­rens. Sälja kan dom förstås, men hur kunniga är deras tekniker? Som jag har förstått det installerar man om datorn eller byter moder­kortet i stället för att reparera om det inte är ett specifikt hårdvarufel.

Om det inte fanns lokala leverantörer på ön hade man förstås inget val, men det finns ju faktiskt två företag som är specialiserade på att sälja, installera och reparera datorer. Att bara behöva åka 50 km t/r i stället för det mångdubbla och kunna få prata med den som sköter servicen är kolossalt mycket värt tycker jag. Men det är jag det.

av

23.1 – På hugget

Igår använde jag huvudet, idag resten av kroppen. Och en del redskap.

Mia på bushumörKursdag
Igår gällde som vanligt fil- och mapphantering i Windows 7. En kursdag i veckan är idealiskt. Det tror jag bestämt jag har konstaterat tidigare?

Mia tyckte det var OK att stanna inne när jag åkte, men hade ledsnat innan jag kom hem. Innerdörren stod på glänt så hon hade gjort sitt bästa för att ta sig ut. Stackars kisse, jag har full förståelse för att fyra timmar är för lång tid att vara instängd.

Fast hon var nog mest sällskapssjuk. Efter en snabbtur ut kom hon in igen och var på bushumör så jag lekte med henne en god stund innan jag ägnade mig åt annat.

Strandröjning
Idag kände jag för att röja i stranden. Redan före lunch var jag arbetsklädd och försåg mig med diverse redskap och knallade ner. Mia hängde på.

På väg ner kollade jag för säkerhets skull hur fläkthuset såg ut. Tack och lov syntes inte den minsta tillstymmelse till isbildning.

StrandröjningVädret var alldeles ljuvligt. Vindstilla, några minusgrader och strålande sol igen. Mor­go­nens dimma hade lyft och bytts mot en rökstrimma från udden mittemot. Tack vare skaren, det tunna snölagret och isen gick det utmärkt att ta sig fram överallt där jag inte kommer åt vår eller höst.

Efter att ha gått loss på en del grenar på stora alen fortsatte jag längs stranden åt andra hållet. Tre timmar senare hade jag fått nog och konstaterade att det enda som syntes av allt arbete var en massa fotspår och några små kvist- och vasshögar. 😦

Om inspirationen och det fina vädret håller i sig fortsätter jag med vassen i morgon.

av

21.1 – Inte illa

Min kalla present står sig, jag har lögat mig i solsken och testat isbanan. Det susar välbekant i vardags­rummet och djurmaten är borta.

IsljusstakarKall present
Fredagens middagsgäst överräckte vid ankomsten en tom plastpåse med ett leende och orden: ”Det här är resten av din present.”

Jag gick genast ut i verandan för att ta reda på vad påsen hade innehållit men såg inget så jag fort­satte ut på trappan. Där såg jag heller inget, men innan jag gav upp föll blicken på två fladdrande ljuslågor i snön en bit ifrån.

Visst är dom fina, mina isljusstakar? Än så länge står dom sig väl utomhus men frågan är hur jag ska få plats med dom i frysen så dom håller sig till nästa vinter? Jag kommer ju aldrig nånsin att kunna få exakt likadana. 😀

Solsken och isbana
Igår var vädret så där fantastiskt fint igen. Strålande sol, svag vind och lagom kallt. Under natten hade vi fått ett nytt, tunt lager med snö men jag chansade på att det fortfarande var sparkföre. Mia föredrog att stanna inne.

IsbanaEgentligen var det nog mera skid- än sparkföre konstaterade jag när jag lämnade stranden. Men herr grannen hade gjort en berömvärd insats med snöbladet… En rejäl isbana!

Jag såg att han kom glidande åt mitt håll så jag inväntade honom och berömde honom för initiativet innan jag drog mot Långholmen till.

Det blev ett hundratal bilder innan jag vände hemåt ett par timmar senare. Som avslutning testade jag isbanan. Där gick det förstås undan utan att jag behövde anstränga mig det minsta. 🙂

Välbekant sus
I morse vaknade Mia och jag av ljudet från mansröster utanför fönstret. Jag drog upp rullgardinen och tittade ut men såg bara en mörkblå skåpbil. Då visste jag vems röster jag hade hört. Värme­pumps­ser­vicen var på plats.

Anledningen till att ytterfläkten hade lagt av var fullt förståelig när man tittade in bakom gallret – ”fläktboet” täcktes av ett tjockt islager. Efter ett par timmars avtining gick fläktmotorn snällt i gång och fungerar nu som vanligt igen.

Installatören lovade ändå komma tillbaka om nån dag för att kolla att allt funkar som det ska och fylla på kylvätska. Så bra, då är det bekymret ur världen. Tills det (antagligen) händer igen vill säga. Fast då vet jag ju vad det beror på och hur jag åtgärdar det.

Slut på djurmaten
I och med att sparken är i användning, har jag ingenstans att hänga soppåsarna längre. Tidigare hängde jag dom på sparkhandtagen för att slippa ”snyltgäster”. Sparken stod nämligen på högkant med medändarna som stöd. Sågbocken var en dålig lösning, det underlaget är ju idealiskt att klättra på.

Mia kollar dofterMen nu är maten borta. Mia och jag tog en promenad till soptunnan idag. Vid tillfälle ska jag kon­struera en annan upphäng­nings­lös­ning.

Mia tyckte jag var urtråkig som gick samma väg tillbaka. Men hon följde snällt med efter att ha gjort några korta avstickare. I kanten på stigen kollade hon in doftmarkeringen efter ett annat husdjur, högst antagligen en hund av tassavtrycken att döma.

Eller så har vi vargbesök som vår invandrarvän påstår?!

av

19.1 – Vintrigt och somrigt

Mia frostar avFrysen är avfrostad, men i övrigt är det nog så frostigt. Utom på Åland.

Avfrostning
Igår var det kallare ute (-23°) än i frysen så jag tyckte det var lämpligt att frosta av den. Bara att lyfta ut backarna på bordet på trappan, stänga av frysen och vänta. Mia hjälpte förstås till som vanligt.

För att få bättre plats och ordning på matvarorna plockade jag ur backarna och sorterade om så nu hittar jag väl ingenting längre. Men skönt att ha det gjort, det behövdes verkligen.

Snabb sparktur
Det kändes slösaktigt att inte ta vara på solskenet så när jag var klar med frysen och ved- och vatten­påfyllning letade jag fram yllekalsongerna och drog på mig extra varma kläder. En liten sparktur hägrade.

SparkturSnötäcket har blivit tjockare sen sist, men medarna skär fortfarande igenom så föret var helt OK. Den här gången fick jag klara mig själv. Mia följde visserligen med ut, men stannade kvar på trappan trots mina lockrop.

Jag beslöt mig för att nöja mig med ett närliggande mål så ”Vidbusken” verkade lagom. Jag ville inte låta Mia frysa så länge.

Jag förbrukade högst ett par kalorier på den korta turen, men det var ju inte det som var syftet. Jag njöt i fulla drag av ljuset, gnistret från miljoner snödiamanter och den rofyllda vyn. Sjön känns alltid lika vänlig, sommar som vinter. 🙂

När jag kom tillbaka blev jag välkomnad av Mia. Hon hade tagit sin tillflykt till verandan under tiden. Inte för att den är varmare än ute, men hon tyckte kanske att den kändes så?

Kallare
Vid läggdags visade termometern -26°. Men det gjorde inget. Inne hade jag det varmt och skönt. Plattan på köksspisen hade antagit en rödaktig nyans och kaminen i sovrummet var het efter allt eldande. Kaminen kändes varm ännu 12 timmar senare.

DimmaVarmare
I morse hade det blivit ett par grader varmare och på förmiddagen sveptes Udden in i tät dimma. Var­ma­re luft på väg.

Jag kunde inte längre se över till grannen på udden mittemot, men efter lunch hade dimman lättat, solen sken för fulla muggar och temperaturen steg ytterligare. Väder­lek som verk­ligen lever upp till namnet.

Kl 17.57 visade termometern bara -9,8 så i kväll behöver jag inte elda i sovrumskaminen. Men ett par brasor i köket blir det nog för att sakta ner elmätaren.

ÅlandSommar på Åland?
I gårdagens ÅU låg en bilaga från Ålandshotels. Bilderna var minst sagt malplacerade med tanke på årstid och temperatur. Badväder kändes svårt att ta till sig när snön ligger vit och utom­hus­tempe­ra­tu­ren runt -20.

Antingen en miss i planeringen eller så vill man vara ute i verkligt god tid för att locka resenärer? Alternativt har Åland fått nytt klimat? 😀

av

16.1 – Gult och grönt

Jag har ny tvålkopp, fläktmotorn har lagt av och tvätten är grönflammig.

TvålkoppTvålkopp
Dagens enda glädjeämne är tvålkoppen som kom med posten idag. Jag tillhör dom som fortfarande an­vänder fast tvål och önskade mig en tvålkopp med av­rinnings­hål i julas när mamma var här, så hon lovade köpa en och skicka.

Det är förmodligen den enda prylen på Udden som har ”Swiss design”. Jämfört med den tidigare tvål­koppen i ene är den här i plast och således inte miljövänlig, men den är tillräckligt stor för alla tvål­former och har som sagt avrinningshål. Jag avskyr när tvålen ligger och simmar i vatten så den nästan har löst upp sig.

Kallt
Framåt halv fem i eftermiddags började det kännas nog så kyligt i huset trots att torktumlaren var i gång. Ytter­tempe­ra­tu­ren låg kvar på -5 så det var inte orsaken konstaterade jag. När jag gick in i vardagsrummet var det ändå kallare och förutom den gröna lampans normala sken, blinkade en gul lampa på luft­värme­pumpen. Fram med handboken.

Det var ingen rolig läsning. Fast grönt sken + gul lampa som blinkar sju gånger betyder att fläkt­mo­torn på den yttre enheten har slutat fungera. Suck och stön. 😦 Lyckligtvis fick jag genast tag på säljaren/installatören som lovade beställa en ny efter att han fått modell­be­teck­ningen.

Den 2-åriga garantin har givetvis gått ut, pumpen installerades den 7.1.2009, men i två år till gäller självriskersättningen på hemförsäkringen. Fast än så länge har jag inte fått något pris på motorn. Att in­stalle­ra den är förstås inte gratis så arbetskostnaden tillkommer.

Till all lycka finns el-elementen att tillgå så jag behöver inte frysa, men jag kan ju tycka att en fläkt­motor borde hålla i mer än tre år? Men det är tidens melodi, senast när garantin har gått ut slutar prylarna fungera.

Grönflammigt
Det var tydligen inte min dag idag… När jag plockade ut tvätten ur torktumlaren var alla plagg grön­flammiga. Jag kunde inte begripa varför, alla plagg var ju ljusa?

Till slut dök mitt knallgröna siden­linne upp och förklarade sig skyldigt. Det måste ha följt med av miss­tag. Jag har aldrig tvättat det tillsammans med ljusa plagg tidigare. Om jag åtminstone hade upptäckt det innan jag slängde in det i torktumlaren hade inget hänt, men det var tydligen inte meningen att jag skulle göra det. Suck igen.

av

15.1 – Orsak och verkan

Jag favoriserar två tidningar och har träningsvärk, bensinkortet är OK och Mia pryder en vägg i norr.

Tidningsfavoriter
Jag gillar två tidningar mer än andra. Den ena är Salon seudun sanomat och den andra är Annonsbladet, öns lokala annonstidning.

SSS gillar jag av storleksskäl. När man viker upp den vid mittuppslaget är den perfekt att lägga på mattan under vedbäraren så jag inte skräpar ner mer än nödvändigt när jag fyller på vedlådan.

Annonsbladet är idealiskt som eldstände. Tidningen är lagom tunn för att man ska kunna riva av den i vikningen på mitten och den saknar häftklammer som annars ofta hamnar i asklådan och därmed ute i naturen när jag tömmer ur askan.

TennisTräningsvärk
När jag skrapade isen från rutan inför hem­fär­den från kursen i kväll, upptäckte jag att jag har tränings­värk i en överarmsmuskel i höger arm. Alla som känner mig det minsta vet att det omöjligt kan bero på nån form av motionsutövning.

Jag kom fram till att enda anledningen måste vara gårdagens dammsugning. Vilket säger en del om hur ofta jag städar. 😀

Bensinkortet
Idag ringde jag angående bensinkortet som inte gick att betala med den 11.1. Jag hörde på kund­tjänst­killens tonfall att han var säker på att jag inte hade betalat räkningen när han förklarade vad felet oftast beror på. Han kunde förresten svenska så det får St1 ett plus i kanten för.

Han kollade upp kortnumret och lät flera nyanser ljusare på rösten då han intygade att allt var i sin ordning. Krediten är orörd och alla räkningar är betalda intygade han.

Enda tänkbara förklaringen till att kortet inte godkändes för betalning var fel på kortläsaren eller en tillfällig störning. ”Pröva igen på en annan mack” föreslog han och avslutade med ”kortet är i toppskick”.

Det finns också en annan tänkbar förklaring som jag har tidigare erfarenhet av. Magnetremsan är smutsig eller sliten. Fast ingendera anledningen verkar plausibel i det här fallet, kortet är relativt nytt och inte använt särskilt ofta. Men jag kan ju lämpligen rengöra remsan ändå för säkerhets skull.

LagtextPå en vägg i norr
I morse fick jag mejl från en av mina bloggläsare. Hon blev så förtjust i bilden i inlägget den 12.1 att hon undrade om hon fick tillåtelse att skriva ut bilden för att kunna njuta av den på sin vägg.

De’ ni! Förutom att Mia blir kändis i landets nordligare del, är jag imponerad över att det finns männi­skor som är så måna om upphovsrätten. Heder åt en sådan vördnad!

Enligt lagen om upphovsrätt hade personen i fråga inte ens behövt ställa frågan. Bilder för eget bruk och som inte publiceras i ett allmänt forum har man alltid rätt att kopiera. Därför blev jag nästan rörd av frågan.

Om någon av mina bilder kan skänka glädja åt en medmänniska delar jag så gärna med mig! 🙂

av

13.1 – Personligheter och nytt liv

Jag har analyserat personligheter, avslutat julen, skänkt mina stövlar nytt liv och sett gamla kökssoffans nya liv.

KodenPersonlighetsanalys
I slutet av förra året fastnade jag för en bok som kategoriserar och beskriver personligheter baserat på födelse­datumet. Ett mellanting mellan numerologi och Feng shui. Idag har jag försökt hitta ett mönster i den närmaste bekant­skaps­kretsen. Jag ville bland annat veta om det finns en gemensam nämnare för de personer i vars sällskap jag trivs bäst.

Faktiskt finns det ett mönster. Problemet är bara att jag (än så länge) har begränsat mig till två perso­ner så det är kanske lite förhastat att dra några slutsatser. 😀

JulbockarKnut kör julen ut
Idag är det Knut så då ska julen ut om man håller på traditionen. Det kan jag absolut inte påstå att jag gör, men julen började allt kännas lite luggsliten så det passade mig bra att göra det den här gången.

Av nån mystisk anledning har jag tre julbockar, två stora och en liten. En stor tillhör huset och den lilla har jag fått av mamma tror jag, men varifrån kommer den tredje? Jag måste ju ha haft den med mig från Östersund? Fast jag har inget minne av att jag hade nån där?

Strunt samma, dom får bo här så länge dom vill. Och för att rädda dom från vassa klor och gnagar­tänder får dom hålla till i ett av över­skå­pen i köket tills dom ska fram nästa gång.

LjusflaskaJulgransbelysningen är fixad till nästa år, en lampa hade gått, och ljusslingan som fick tjänstgöra som ersättning har jag pulat ner i en flaska och ställt i verandan. Flaskan var inte optimal för ändamålet men man tager vad man haver. En större glascylinder hade varit mer på sin plats, men nån sån råkar jag inte äga.

Inspirationen tog dess värre slut innan jag fick bort alla juldukar, men förr eller senare ska dom bytas ut. Helst före påsk.

Nytt stövelliv
Läderstövlarna som skyddslingens syster inte tyckte passade henne har fått ett nytt liv. Mamman i familjen provade och godkände dom vid dagens besök, så nu har jag sluppit dom också. Så bra att det är nån mer än jag som gillar dom. 🙂

Nytt soffliv
Uddens gamla kökssoffa går inte att känna igen längre… Herr grannen var in som hastigast idag och visade ett par bilder på den efter renoveringen.

Helt fantastiskt snygg blev den! Men så har han också lagt ner ett rejält antal arbetstimmar på den förutom nya material.

För nån dag sen frågade han om jag vet hur gammal den är men det gör jag ju inte. Ca 100 år tippar jag. Den är i vilket fall äldre än jag. Men nu ser den som sagt ut som ny. Han som snick­rade den ler säkert belåtet i sin himmel.

PS. Om man vill se bilderna i större storlek krävs numera två klick. Ett för att se bilden utan text och ett för att förstora den. DS.