av

6.2 – Oväntat, makabert och spännande

Jag har vunnit en oväntad seger, utdelat en nådastöt och provat ett nytt program.

Oväntad seger
Igår förmiddag fick jag ett högst oväntat mejl från Rouskis: ”Ärendet gällande tömningarna av slutna avloppstankar har behandlats av avfallsnämnden och kraven har lindrats. I fortsättningen är det möjligt att beställa tömningen av slutna tankar vid behov. Tömningarna av er tank är insatta till vecka 18, 34 och 50/2013. Ifall ni önskar ändra detta och istället beställa tömningarna själv, önskar vi beställningen två veckor i förväg pga. jämna och ojämna veckors kör-rutter.” Yesss! Ibland lönar det sig att vara ”besvärlig”.

Nådastöt
Då det var läggdags i natt hade jag både Mia och musen under sängen. Just när jag var på väg att somna beslöt musen att flytta på sig. Mia hängde förstås på. Jakten slutade i köket hörde jag av pipet. Sen blev det tyst. Klockan slog halv tre.

Mia jagarJag insåg att jag inte skulle få nån ro förrän det var slutjagat så jag steg upp och tog fram hammaren. Nu hade den stackarn lidit nog tyckte jag.

Mia satt bredvid gungstolen med musen framför sig men hade tassarna på be­tryg­gande avstånd be­dömde jag innan jag måttade ett slag mot huvudet på musen.

Mia såg synnerligen överraskad ut när musen sprattlade i döds­ryck­nin­gar. För säkerhets skull bar hon liket till köksmattan och bet till över nacken. Jag förväntade mig nästan att hon skulle äta upp ”vårt” byte, men nej, hon lämnade kroppen och gick till matskålen i stället så jag passade på att ta upp den döda kroppen och slänga den i spisen.

När Mia hade ätit klart undrade hon uppenbarligen vart liket tog vägen. Min förklaring gjorde ingen nytta. ”Borta” är förstås ett abstrakt begrepp som hon inte förstår. Så småningom insåg hon att det bara var doft-/luktspår kvar och övergick till att tvätta sig efter maten.

Äntligen var det lugnt och tyst i huset. Jag tror jag somnade inom tio sekunder.

Nytt program
Som resultat av ett litet experiment fick jag ett glädjande mejl i morse:

Du har inga aktiviteter den 6 februari 2013
Sluta ta emot aviseringar

En hel dag utan några som helst förpliktelser eller programpunkter! Vad kan vara bättre än det?

För att ändå få lite spänning i tillvaron beslöt jag tvätta ett antal stickade tröjor i varierande färg. Allt från knallröda till svarta. Tvättråden varierade så jag kom fram till att tvättprogrammet handtvätt skulle alla tåla.

Fast jag begriper inte hur man ska kunna stänga locket med händerna inne i tvättrumman? Skämt å sido, just det här tvättprogrammet har jag inte använt tidigare trots att jag har haft tvättmaskinen i fem år. Oerhört spännande.

Jag kom i håg att jag hade ett flytande specialtvättmedel för ylle och siden nånstans så jag letade rätt på det och läste instruktionen. Hela flaskan räckte till 800 ml vatten. Hm. Fast nu var ju flaskan på­börjad så det skulle säkert bli lagom att hälla resten i maskinen. Jag tillhör ju inte dom som tycker att ”less is more”. 😀

När tvättprogrammet var klart öppnade jag locket och fick en smärre chock… Utsidan av trumman var täckt av skum runtom. Det här tvättmedlet var kanske inte tänkt för maskintvätt? Eller så är min tvätt­maskin snål med vatten? Jag hade räknat med ca fem liter men det var kanske inte riktigt rätt?

Tröjorna kändes också ”tvåliga” tyckte jag. Lyckligtvis finns det ett extra program för enbart skölj­ning så det fick gå en stund. Programmet skulle ta 50 minuter men det hade jag ingen lust med så jag av­bröt efter ett tag och bytte till kort centrifugering.

Den här gången var skummet borta och tröjorna kändes inte längre tvåliga så jag fiskade upp dom en efter en och hängde upp dom. Helt fantastiskt, alla hade behållit sin originalfärg! Ett par tröjor gillade inte riktigt att bli centrifugerade, men det gör inget, jag brukar ändå pressa mina tröjor efter tvätt.

I morgon blir det nya, rafflande äventyr.

av

5.2 – Kursdag och jaktnatt

Jag har ”sloschat” mig fram och tillbaka från Hitis-Rosala skola och hittat ett nytt an­vänd­nings­om­råde för tumstocken.

Töväder
Nattens stormvindar hade bedarrat och lämnat efter sig ett nytt lager snö när jag så småningom masade mig ut idag. Stigen fram till dörren såg lika orörd ut som den gör vid sommarstugorna.

GråttNär jag hade skottat mig fram till parkeringen såg jag till min glädje att ”vägmästaren” hade varit i farten. Uppfarten och vändplanen var nyröjd. Skönt, då tog jag mig utan problem ut till stora vägen.

Avresa
Mia föredrog att stanna inne när hon såg att jag var på väg. Delvis beroende på vädret men främst för att hålla koll på vår senaste besökare som har gömt sig under/bakom köksspisen.

Prick 14.30 visade Silverpilens klocka när jag startade motorn. Vägen till Kasnäs var blöt och moddig, men jag hade ändå nio minuter till godo då jag nådde kajen.

Vyerna såg lite annorlunda ut jämfört med november då jag senast åkte. Det mulna och gråa vädret fick landskapet att se ut som en bild i svartvitt. Hamnen i Rosala gick i gråskala och det dugg­regnade då jag körde i land.

Hitis-Rosala skolaNy kurslokal
Den här gången skulle vi hålla till i Hitis-Rosala skola. Rektorn var på väg till fastlandet med samma färja som jag kom med så vi träffades bara som hastigast. Hon är bekant sen jag jobbade i Björkboda och Dalsbruks skola för några år sen.

Dom första kursdeltagarna var redan på plats då jag kom. Meningen var att köra i gång 15.45, men vi kom fram till att 16.00 är mer realistiskt. Även om restiden från färjan är kort, tar det sin lilla tid att packa upp alla medhavda kollin och ställa i ordning.

Visa större karta

Dagens grupp bestod av 10 deltagare och nästa vecka ansluter ytterligare en, så det är en ovanligt stor grupp. Dom flesta deltog i höstens kurs, vilket är en fördel, annars är det svårt att hinna be­dö­ma för­kun­ska­perna och anpassa innehållet.

Hemresa
Skolans klocka visade 17.33 då vi började packa i hop och 17.48 var jag nere i hamnen. Silverpilen fick hela bildäcket för sig själv – jag var den enda som åkte med sista färjan för dagen. Båtresan fördrev jag med att återgälda ett missat samtal så tiden gick fort.

Jag var rätt ensam på vägen också. En bil bakom mig och två mötande på 13 kilometer. Ingen större rusning alltså. Så dags har väl dom flesta hunnit äta middag och sätta sig framför TVn kanske?

Mia sträckte nyvaket på sig när jag kom in i köket. Hon hade inte försökt ta sig ut noterade jag. Så länge det finns ett byte inne i huset lämnar hon det inte har jag konstaterat tidigare. Skönt att vara hemma igen.

————————————-

Epilog
Med hjälp av tumstocken har jag petat fram musen som gömt sig bakom spisen. Jakten pågår för fullt. På Udden är det minsann aldrig tråkigt. 😀

 

 

av

3.2 – Manligt

Om trenden håller i sig kan det sluta i en könsoperation.

Sen jag flyttade hem har inköpen av artiklar avsedda för män stadigt ökat. Se här:

SlutstadiumDeodorant för män
Ansiktsrengöring för män
Keps i herrmodell och ‑storlek
Herrväst
Tröja
Overall
Diverse par arbetshandskar
Snickarbyxa, sommar
Arbetsbyxa, vinter
Arbetsstövlar, vinter
Diverse verktyg & redskap, bl a skruvdragare, båg- och röjsåg, yxa, stege, snörakor, grep, spade, etc

Arbetshandskar, liksom verktyg och redskap, är i och för sig könlösa men används oftast av män så därför fick dom komma med på listan. Herrskjortor har jag använt redan i många år så det får väl räknas som inledning på mansprocessen.

Till följd av stigande ålder har dessutom östrogenhalten i kroppen minskat högst påtagligt, vilket innebär att testosteronet har eller snart har tagit över. Det syns redan nu i form av ökad kropps­behåring. Förhoppningsvis slipper jag be frissan klippa öron- och näshår men man vet ju aldrig. Ett undantag är skulten, där tycker jag hårväxten har blivit tunnare med åren.

Med risk för att bli lynchad av mina manliga vänner tycker jag mig också märka att svettlukten har ändrat till en starkare nyans som närmast påminner om lök som stått framme ett tag. Testos­te­ro­nets fel det också förmodar jag.

Att jag går som en karl och svär som en borstbindare gör inte saken bättre. 😀

av

2.2 – Matte har ordet igen

Matte förklarar sig och har ny kunskap.

Matte förklarar sig
Att jag övergav Mia i mer än fem timmar igår (se inlägget Efterlängtad) har sin förklaring. Just igår behöv­des jag bättre på annan ort – min ryska bekant ville ha ytterligare justeringar i datorn och hade insisterat på att få bjuda på mat den här gången. Dessutom ville jag göra en säkerhetskopia av alla inställningar.

T-shirtMed tanke på väglaget ville jag ha gott om tid. Halv två hade jag lovat infinna mig och tog därför till den dubbla körtiden, därav start 13.10. Föret var bättre än jag trodde, jag tog mig till Dalsbruk på den vanliga tiden så jag hade tio minuter till godo.

Så bra! Då hann jag ju in på Wahlstens och köpa en T-tröja. På Facebook har dom gjort reklam för nyinkomna tröjor med roliga texter på. En sån MÅSTE man ju ha (se bilden).

Jag hade inte tid att prova så jag chansade på en i storlek L. När jag kom hem och provade kon­sta­terade jag att den gott kunde vara en storlek större – jag är tydligen fetare än jag tror – så vid tillfälle ska jag byta den, förutsatt att den finns i XL.

Kortläsaren i kassan ville inte riktigt vara med på noterna då kunden före mig skulle betala, så inköpet dröjde längre än tänkt men ett par minuter efter halv två var jag på avtalad adress. Enligt över­ens­kom­melse skulle vi äta först så jag satte mig vid dukat bord och blev serverad ärtsoppa med nybakad råglimpa till. Efter mat vankades kaffe och nybakta bullar. Puh.

Förtäringen var avslutad klockan tre så då kunde vi/jag sätta i gång och jobba. Jag prickade av punk­ter­na på åtgärdslistan en efter en. Vissa tog längre tid än planerat. Till exempel att byta språk i Skype. Min ryska bekant vill av naturliga skäl ha den på ryska precis som förut.

SkypeI alla tidigare versioner har man kunnat byta språk under Verktyg, Alternativ, Allmänna inställningar, men i Windows 8-versionen är det slut med det. Det finns bara ett val som heter Inställningar och där hittar man tyvärr ett synnerligen begränsat antal alternativ. Suck. Vid dagens efterforskningar har jag lärt mig att Skype numera alltid använder Systemspråk, dvs samma som Windows i övrigt.

I morgon ska jag på återbesök så då ska jag ändra systemspråk till ryska och hoppas det löser pro­ble­met. Om inte, är enda alternativet att ladda ner ett ryskt språkpaket. Fast då blir konsekvensen för­stås att jag aldrig mer kan hjälpa min ”matmor”.

Innan jag hade betat av hela åtgärdslistan och den fjärde DVD-skivan med datorinställningarna var klar, hade klockan rusat i väg till över sex. Att ta farväl tar också längre tid här än på andra ställen. I vanlig ordning skulle bland annat en kasse med limpa och bullar packas ner.

Så DÄRFÖR var jag hemma först halv sju. I fortsättningen ska jag begränsa tiden för besöken. Jag blir ändå aldrig färdig med alla önskemål eftersom det kommer nya efter hand. Ett synnerligen vanligt feno­men hos datorkunder har jag lärt mig för länge sen. För varje krav/önskemål som är tillgodosett kommer det två nya.

Ny kunskap
Det vore förstås enklast att säga: ”Nej, det går inte”, men det kan jag inte med. Dels för att jag är ny­fiken och dels för att det går stick i stäv mot min problemlösar-natur. I regel finns det ju alltid en lösning bara man hittar den. Fördelen är att jag samtidigt lär mig nya saker. Om jag nån­sin har nytta av kunskapen är en annan fråga?

WindowsFör att utröna hur ett byte av systemspråk påverkar Windows, bytte jag på min stationära dator idag. För säkerhets skull gjorde jag en systemåterställningspunkt först. Efter (obligatorisk) omstart kunde jag inte upptäcka några som helst skillnader annat än att datum, tid, decimaltecken och valuta hade ändrats. Det bådar alltså gott inför morgondagen.

Jag har också jagat rätt på kortkommandon i Windows 8. Många var på engelska så alla stämmer inte med den svenska versionen, men jag lyckades hitta en lista på 113 st som är specifika för Windows 8 i svensk version. Av dom har jag plockat ut dom viktigaste och tar med mig i morgon som utlovat. Och absolut max två timmar får det besöket ta!

av

Efterlängtad

Idag var det himla synd om mig. Jag var ute då matte försvann strax efter ett, men hörde tydligt att hon ropade ”hej då Mia, kommer snart” som hon brukar innan mullret från den där stora plåtlådan satte i gång. Det var ju lugnt. Jag hade fullt upp.

Efter ett par timmar gjorde jag en koll ifall hon hade kommit hem. Nehe, det hade hon inte, ingen öpp­nade när jag ringde på. Jag åt lite av maten hon hade ställt fram på bordet i verandan och gick upp på vinden för att ta mig en middagslur.

När jag vaknade var jag bergis på att hon var hemma. Det kändes så. Men ingen brydde sig om mig nu heller fast jag både ringde på klockan och pillade av locket från vattendunken som stod vid inner­dörren. Det var bara att ge upp.

Mia tittar utJag beslöt ta en tur runt tomten för att inte vara så långt borta ifall hon dök upp snart. Tiden gick. Och gick. Ingen matte syntes till fastän solen gick ner och det började kännas kyligt.

Tänk om hon hade glömt bort mig och aldrig mer kom hem igen? Eller tänk om hon kanske var hemma trots allt?

Jag tog med mig en present som jag la utanför köksdörren och tippade ner matskålen på golvet så hon säkert skulle höra att jag ville in. Men nej, ingen öppnade. Jag gick upp på vinden igen och la mig på samma ställe som förut, rengjorde pälsen och somnade.

Halv sju-tiden vaknade jag av motorljud. Kunde det vara matte tro? Så här länge har hon aldrig nån­sin varit borta tidigare!

Jag sprang fort nerför vindstrappan och satte mig på trappan. Jajamen, nu hörde jag alldeles säkert att det var matte som kom uppför backen. Äntligen!

Så fort plåtlådan hade stannat sprang jag fram. Matte öppnade genast dörren och lät jätteglad på rösten då hon såg mig. Jag blev minst lika glad jag och tog ett skutt upp i hennes famn innan hon hade hunnit stiga ut. Nu måste hon väl förstå att jag hade väntat och väntat och undrat var hon höll hus.

Hon pratade oavbrutet så jag uppfattade inte riktigt vad hon sa utom ”borta länge” och ”hungrig”. Just det, jag var jättehungrig! Innan hon hann låsa upp ytterdörren stod jag redan framför köks­dörren och trampade.

Jag försökte säga åt henne att skynda sig och det fattade hon för hon svarade ”jag kommer, jag kommer”. Och så, äntligen, öppnade hon dörren in till värme och mat. Fast innan jag fick nån mat blev jag upplyft i famn och pussad och kramad en massa gånger. Det kändes jättemysigt.

Skönt att ha henne hemma igen och bli ompysslad. 🙂

av

31.1 – Bedrifter

Jag har uträttat en storbedrift, gjort ett fynd, räddat liv och blivit bjuden på middag.

Storbedrift
Gårdagens väder lockade nog ingen till utomhusvistelse – blötsnö och snudd på stormvindar. Däremot var vädret perfekt för att tvätta och diska. I synnerhet det senare, teskedarna var slut.

DiskInnan jag kavlade upp ärmarna hade klockan hunnit bli över halv sex. Det fanns mycket roligare saker att pyssla med. En dryg timme senare var det äntligen tomt på diskbänken. Två veckors disk tar sin tid.

Jag kom fram till att jag kanske borde diska en gång per vecka i stället så jag klarar det på en halv timme. Återstår att se vad det blir av den ambitionen?

Fynd
I jakt på nåt helt annat hittade jag klementiner i skafferiet. Så bra! Dom hade jag totalt glömt bort.

Det visade sig att dom var inköpta före jul… Inte så värst saftiga längre, men dom går faktiskt att äta om man inte är alltför kräsen. Och det är man ju inte. Fast det oroar mig att dom fortfarande är ätbara, undrar vilka gifter dom har blivit behandlade med?

Operation livräddning
Senaste dygnet har vi haft besök av en ny skogsmus. En lurig rackare som har lyckats hitta alla göm­ställen där Mia inte kommer åt.

Strax innan jag släckte läslampan i natt hörde jag att den hade vågat sig fram. Av pipet framgick att Mia hade fått tag på den så jag steg upp, fast besluten att förkorta pinan för den.

När jag kom in i köket hade den tagit sin tillflykt till den ena av mina nyare vinter-Croqs som jag förvarar på hyllan längst ner i telefonbänken. Det hade Mia inte riktigt koll på så jag lyfte upp dojan utan att hon reagerade. Hon fortsatte leta bland dom andra skorna.

LivräddningDen lilla tussen undrade nog vad som hände när gömstället rörde på sig men låg snällt kvar medan jag tog fram kameran och för­evi­gade den från olika vinklar. Efter den lilla fotosessionen hade mitt hjärta smält fullständigt.

I stället för att avliva musen drog jag upp rullgardinen i sovrummet och öppnade fönstret. Doften av frisk luft fick den att nyfiket titta ut över kanten på skon så jag skyndade mig att sträcka ut armen och tippa ut det lilla livet så lågt ner som möjligt. Jag ville ju inte att den skulle slå ihjäl sig nu när jag hade beslutat rädda den. Lyckligtvis ligger sov­­rum­met på marknivå så fallet blev inte speciellt högt.

Ett lätt liten duns hördes när den landade på snön. I morse kollade jag för säkerhets skull att den inte låg kvar men såg inget så jag hoppas den klarade sig. Och att den inser att det är bäst att hålla sig borta från det här huset i fortsättningen.

Middag
Förra veckan blev jag inbjuden på middag. SMSet löd: ”… Hur ser din kalender ut för 2014, första kvar­talet, eller nästa vecka 2013?” Som bekant är vi pensionärer strängt upptagna. Fast skillnaden mellan oss och heltidsarbetande är att en programpunkt per dag innebär att hela dagen är upptagen (förstörd).

Som förrätt serverades en härlig svampsoppa, självfallet gjord på egenhändigt plockad svamp. Varm­rätten bestod av en färdigköpt pizza som utökats med en mängd tillbehör. Den som hade tillverkat pizzan skulle förmodligen aldrig ha känt igen den. Mycket god den också. Som avrundning fick jag kaffe och en croissant fylld med hemlagad äppelsylt. Jättemumsigt.

Hela mid­dagen tog tre och en halv timme i anspråk. Det är en viss skillnad mot mina solomiddagar som är avklarade på ungefär samma antal minuter. Å andra sidan pratar jag aldrig när jag äter middag ensam så det kanske förklarar tidsvinsten? 😀

av

28.1 – Tur

Krematoriet har en ny klient och jag har försökt göra saker jag inte kan.

Ny klient
Nån gång på morgonsidan av natten väcktes jag av ett välbekant ljud. En mus som bad för sitt liv. Mia hade tagit en inkräktare. Jag somnade om när det blev tyst men vaknade igen av jaktljud i köket. Jag litade på att Mia skulle sköta sig och somnade om.

Kvart i sju vaknade jag av kräkljud och ett distinkt plopp. När jag tände lampan såg jag Mia som satt uppe på kaminen och tittade ner. Jag steg upp omgående och upptäckte genast varifrån det plop­pan­de ljudet härrörde.

Bildkälla: sv.wikipedia.org

Hon hade kräkts över kanten på kaminen och rakt ner på golvplåten som ligger framför kaminen. Vilken himla tur att det var just där! Det kunde lika gärna ha varit på mina kläder som låg på stolen intill. Det var bara att skölja och torka av plåten så slapp vi den geggan.

På köksmattan låg orsaken till kräkningen. Hon hade bara ätit upp huv’et, resten av muskroppen var intakt och åkte in i ”krematoriet”.

Allt frid och fröjd, jag kunde inta sovläge igen. Strax efter att jag hade somnat kände jag att Mia hoppade upp och la sig hon också.

Jag vaknade ett par timmar senare, men hade ingen lust att stiga upp. Jag visste vad som väntade. Men jag hade tur där också. 🙂

Ny bekantskap
Efter lunch infann jag mig hos min ryska bekant för att installera program i Windows 8. Urk var min första tanke när jag äntligen hade kommit så långt att jag såg startskärmen med alla ”appar”. Alla program heter ju appar numera, en förkortning av application, vilket motsvarar tillämp­ning på svenska.

Jag hittade IE och började programhämtningen. På två timmar hade jag installerat alla program/appar som hon hade på sin gamla dator. Samtliga fanns anpassade för Windows 8, vilket betydde att dom också hade ändrat utseende.

Skype var tacksamt nog för­instal­lerad, men såg också helt annorlunda ut än tidigare versioner. Jag lyckades hitta utloggningen men hur man avslutar programmet kom jag aldrig underfund med?

Kontrollpanelen var jag tvungen att söka upp, den fanns inte bland apparna på startskärmen. Men jag hittade ändå ingen säkerhetskopiering? Tanken var att skapa en systemåterställningsskiva men det fixade jag alltså inte. På nätet har jag heller inte hittat nån lämplig länk. Mysko.

Om jag fick låna datorn ett par dar skulle jag väl lista ut det mesta, men det är också ganska skönt att kunna säga att jag inte vet när jag får frågan om hur man gör det ena eller det andra. Det lär dröja innan jag övergår till Windows 8 kan jag klart konstatera! Men förr eller senare blir jag ju tvungen inser jag. 😦