Igår var besöksfrekvensen ovanligt hög, idag har jag fått i gång ett modem och pratat finska.

Före detta grannen
Först på plats igår var min före detta granne. Hon skrämde nästan slag på mig. Jag var i full gång med dammsugning och hörde inte att hon kom förrän hon sa hej.

Som alla pensionärer var hon lite småjäktad och hade inte tid att slå sig ner. Kaffe hade hon nyss druckit så det kunde jag heller inte locka med. Det blev en snabbvisit.

Kvistarna från den 23.4.2013.

Herr grannen junior
Näst i tur var herr grannen junior som kom på sin åkgräsklippare med pappas vagn bakom. Han skulle hämta kvisthögen jag hade erbjudit honom att flisa.

Jag tittade lite storögt på ekipaget han parkerade vid avloppstanken, jag hade förväntat mig att han skulle flisa kvistarna på plats. Men han föredrog att bära upp hela högen, lasta på vagnen och flisa dom hemma hos sig. I mitt tycke en massa extra jobb, men han är ju inte lika lat som jag. 😉

För säkerhets skull föreslog jag att han kunde låna ett par bläckfiskar att surra lasten med så han inte skulle tappa den i uppförsbackarna. Sen åkte han sakta i väg.

En stund senare återkom han med bläckfiskarna och jag erbjöd honom en glass. Den tackade han ja till så vi (jag tackade också ja) slickade i oss var sin glass i syrenbersån medan vi diskuterade de senaste rönen inom astro­nomin.

För ordningens skull frågade jag vad jag var skyldig. Nja, det hade han lite svårt att avgöra, så jag föreslog ett byte. Jag stod för gratis råmaterial som han kunde bearbeta och sälja. Den idén verkade inte riktigt tilltala honom, så jag bad honom fundera på saken och återkomma när han hade kommit fram till ett belopp.

Ung dam på skoter
Framåt sju-snåret satt jag på huk för att fotografera vintergrönans vackra små blommor när jag hörde en skoter köra upp för backen och en ung dam prata i telefon med sin vägvisare. ”Jo, nu har jag nog kommit rätt” hörde jag henne avsluta samtalet med.

Den unga damen har alltså aldrig besökt Udden tidigare. Vi är bekanta sen jag jobbade på högstadiet i Dalsbruk och har hållit sporadisk kontakt fram till dess att vi blev vänner på FB. Därefter har kom­mu­ni­ka­­tio­nen varit tätare och igår hade hon alltså bestämt sig för att hälsa på.

Hon fick sedvanlig guidning runt ägorna och rundtur i huset, sen satte vi oss på trappan och drack ett glas juice innan jag kom på att jag hade glömt att äta middag. Hon följde med in i köket och tackade ja till en bit gurka medan jag slängde i mig maten.

Ett par timmar senare tyckte hon det var dags att åka. Mia och jag följde henne till skotern och vinka­de adjö. Det vill säga jag vinkade, inte Mia. 😀

Sommargrannen psykologen
En stund senare ringde dörrklockan. Sommargrannen psykologen kom in och pustade, hon hade nyss avslutat säsongens första gräsklippning. Jag frågade om hon tänkte sig en simtur men hon hade inga badkläder med sig sa hon.

Jag föreslog att hon kunde låna min baddräkt och försåg henne med en ren handduk. ”Har du ingen gam­mal?” undrade hon. Eftersom jag tycker det är roligt att tolka ord bokstavligen, påpekade jag att alla mina handdukar är gamla. Det fick henne att skratta och omformulera sig.

Efter simturen fick hon en mugg te och ett par skorpor medan vi avhandlade lite nytt och lite gammalt. Efter ett tag började hennes sällskap låta. Kasper (hunden) hade lessnat på att vänta och satt och skällde utanför, så hon tackade för sig och knallade tillbaka till sitt.

Det var dagens sista besök. Snudd på rekord tror jag.

Modemproblem
På förmiddagen idag SMSade gårdagens sista besökare att hon hade problem med sitt nya mobila modem. Jag lovade titta in på eftermiddagen i samma veva som jag skulle hämta dagens gäst.

Att vända SIM-kortet fel borde vara en omöjlighet tycker jag, men tydligen är så inte fallet. Efter att ha vänt på det fungerade det som det skulle.

Övning i finska
Den rara kvinnan som förlänade mig den nya titeln (se inlägg 19.5) var dagens gäst. Innan vi skildes åt efter mötet föreslog jag ett besök för att hon skulle få se var jag bor. För ett par dar sen kom vi överens om att idag var en lämplig dag.

Eftersom hon inte har bil lovade jag hämta henne lagom till eftermiddagskaffet. Hon förstår svenska, men har finska som modersmål så jag fick chansen att träna mina halvrostiga kunskaper.

Det första hon fick se var förstås husets framsida, men inspektionen började faktiskt med dasset. Jag tror bestämt det är första gången en premiärbesökare har blivit presenterad för dasset först av allt. 😀

Jämfört med hennes köksland är mitt rena vildmarken, men hon avhöll sig vänligt från både hånskratt och nedsättande kommentarer. Det ligger nog inte i hennes natur att nedlåta sig till sånt. Det samma gäller förresten fru grannen, hon säger heller aldrig nåt negativt om min ogrässamling.

Timmarna gick med en väldans fart under livligt samtal. Min fråga blev också besvarad – jag ville veta hur hon kunde ha så stort förtroende för mig trots att vi aldrig hade träffats före årsmötet? Det be­rodde på att hon litar helt till sin intuition och är en god människokännare förklarade hon. För­hopp­nings­vis kan jag leva upp till det.

Förutom intresset för sjöns välmående visade det sig att vi bland annat har växtintresset ge­men­samt, både när det gäller odlade och vilda växter. Så snart blir det rosenbönor på Udden om det vill sig väl. Hon var vänlig nog att ge mig en näve bönor förutom en halv påse med frön av Atlasblomma.

Ojojoj, undrar om det blir ytterligare ett nytt litet blomland nånstans? 😀