Goda och dåliga idéer

I går fick jag tre idéer. En godare än dom andra. 🙂

När Husse lämnade av mig vid dagens uppdragsställe frågade han om han skulle hämta mig när jag var klar. ”Nä, det behövs inte, jag går” sa jag hurtigt.

Under tiden jag intervjuade mitt ”objekt” besökte han sin moster och morbror, dit det är ca 1,5 km, så jag tyckte jag gott kunde ta mig en promenad i vårsolen. Det ångrade jag nästan.

När jag var klar med intervjun styrde jag kosan mot sydväst. Efter några hundra meter nådde jag den nya skylten jag hade sett dagen innan: Våffelstugan.

Med nygräddade våfflor kan man fresta mig till en hel del, så jag beslöt sticka mig in för att få ”färdkost”. Det var ju nästan kaffetid.

Medan jag beställde min våffla med jordgubbssylt och grädde slog det mig att jag kunde skriva en notis om stället. Det var damen i stugan gärna med på, så jag antecknade det som behövdes innan jag satte mig med min våffla vid ett av borden utanför stugan.

Sen var det dags att dra vidare. Solen värmde skönt ett tag, men när jag kom ut på öppet område tog den kalla vinden tag i mig och brusade i öronen. Det var inte ett dugg skönt längre! Nästan så jag var på vippen att be Husse hämta mig. Men sagt är sagt bestämde jag.

När målet låg inom synhåll ringde Husse och undrade var jag befann mig. Efter den långa och sega uppförs­backen flåsade jag till svar att jag såg huset och skulle vara framme inom någon minut.

Ute på terrassen hos Husses moster och morbror stod kaffebordet dukat och väntade. Jag fick genast skuldkänslor. Hade jag vetat det, hade jag inte ätit våffla på vägen. Men jag fick ändå plats med en mugg kaffe och en bit toscakaka. En sån går alltid ner. 😉

Efter kaffet passade jag på att fota i trädgården. Än så länge fanns det inte så många växter med utslagna blommor, men några hittade jag. Bilden på den klarröda nunneörten blev tyvärr oskarp så den har jag slängt, men dom här blev ju OK.

1.7 – Intressant och gott

Jag har hittat ett grötrim, inkräktare på vinden, lärt mig ett nytt uttryck och varit bortbjuden.

Grötrim
Bland det gamla skolmaterialet hittade jag också ett grötrim. Tydligen uppskattade jag bilskolan och läraren så mycket att jag tyckte dom var värda  ett ode:

Ode till bilskolan (1973)
Bilskola Ehnström e’ toppen,
där e’ humöret aldrig på botten.
När in man trätt
möts man av ett skratt
och ut man går
troende de’ e’ vår.

BilköDär finns Kurre
eller Sohlberg som han heter,
en verklig lustigkurre,
kvick i mun
och rätt så tunn.

När ut med Kurre man hamnar,
då e’ man ”lost” –
man efter ratten famlar
och törnar mot en post,
för man trodde ju nog
vad han sa’ då han log.

När man me’ Kurre käftas
skall man minnas
att den med plåster borde häftas
för att kivet skulle vinnas,
annars kan man ramma
en blivande mamma.

En solig tid med Kurt
se’n får det vara all
och efter en spurt
där man bör vara kall
har man (hoppeligen) kort
och tackar för va’ han gjort!

Faktiskt lyckades jag få körkort, så Kurre var inte bara rolig. Att jag senare i livet har blivit dömd för vårdslöshet i trafiken är ju inte hans fel. 😀

Vildvin på vinden
Igår trodde jag inte mina ögon när jag gick upp på vinden. En slinga vildvin mötte mig mer än halvvägs över husbredden. Den såg lite blek ut, ljustillgången är ju begränsad, men den levde i allra högsta grad.

Den var minsann inte ensam om koloniseringen. Ett antal ”kompisar” hängde i dom gamla pärtorna som lämnades kvar när taket fick tegel för x antal år sen. Dom hade redan gett upp och torkat bort, men det fanns ett par skott till som försökte leta sig fram till en bättre växtplats.

Otroligt vilken växtkraft dom har. Minsta lilla springa räcker för att ta sig in.

Nytt uttryck
Idag hämtade jag ett paket i en butik där två rara unga damer som jag känner till sen tiden i högstadiet jobbar. Den ena gjorde sin första dag i kassan och blev instruerad av den andra med: ”Sen pipar du koden med tassen.”

Instruktionen var tydligen fullt förståelig, för kollegan tog genast fram streckkodsläsaren och drog den över streckkoden på paketet. Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera uttrycket och fick mig ett gott skratt.

PlättarBortbjuden
Några minuter i tolv knackade herr grannen junior på och meddelade att jag var välkommen på våfflor klockan tre. Mums!

Jag lovade dyka upp om jag hann hem till dess. Jag var på väg till Labbnäs med loppisgrejerna och för att hämta ut paketet. Man kan tycka att tre timmar är oändligt gott om tid, men i min värld kan det bli ruschigt. Dels var jag inte påklädd och dels hittar jag alltid på en massa saker som jag absolut är tvun­gen att göra innan jag kommer i väg.

Mycket riktigt, klockan närmade sig halv två innan jag var klar att åka, men jag var faktiskt tillbaka en timme senare. I och med det hann jag plocka lite färska jordgubbar till värdinnan förutom dom jag plockade i förrgår.

Runt bordet på terrassen satt redan flera personer så jag trodde det eventuellt var nåt firande jag hade missat, men fru grannen försäkrade att det ”bara” var våffelkalas. Det är minsann inte så bara det! Nystekta våfflor med sylt och vispgrädde kan man muta mig med när som helst. 😀