Stillhet
8.11 – Ambitioner
Jag har börjat på min bok, har kaffe till godo, har drabbats av en lucka och ägnat mig åt ”i-stället-för”. Mia har övergått till vintertid.
Börjat på min bok
För tre dagar sen började jag skriva på min bok. I flera års tid har jag sagt att när jag blir pensionär ska jag flytta till Udden och skriva en bok.
I slutet av 80-talet hittade jag en bok som hette ”Mitt liv” (bokförlaget Korpen 1988) och köpte den för att den bestod av ett par hundra tomma sidor. På baksidan av boken uppmuntras man att själv fylla den med innehåll. Det tilltalade mig. Sen dess har den följt med i alla flyttar.
Då jag var hos frissan i mitten av augusti frågade hon om jag hade börjat skriva än, men då kunde jag ju skylla på att jag inte var pensionär på heltid, men nu var det alltså dags att börja. Än så länge består den av fyra sidor, så det kommer att bli ett långtidsprojekt. I bästa fall hinner jag skriva den klar innan jag lämnar det jordiska.
Att skrivlusten föll på just nu är till stor del Merete Mazzarellas förtjänst. Jag läste nämligen hennes bok ”Att berätta sig själv” och blev inspirerad av hennes tips och råd.
Eventuell publicering är inte så noga, jag skriver den mest för egen del, men förmodligen kommer jag ändå att skicka manuset till några förlag för att utröna intresset. Det finns också möjlighet att trycka en egen, mindre upplaga i fall förhandsbeställningarna skulle råka strömma in i oväntat stort antal. 😀 Eller så kan jag förstås publicera den kapitelvis som blogginlägg?
Kaffe till godo
Igår var det dags för en tur med M/S Aura till Rosala igen. Jag såg fram mot en mugg kaffe under överfärden men fick finna mig i att bli utan. Optimist som jag är trodde jag att varningslampan på automaten betydde att vattnet var slut och fyllde på, men det hjälpte tyvärr inte.
I förhoppning om att nån hade sett till automaten under tiden jag höll kurs, gjorde jag ett nytt försök på hemvägen men så väl var det inte. Idag kom jag på att jag har kaffe till godo eftersom jag betalade i förväg, så förhoppningsvis får jag dricka det nästa vecka i stället.
Lucka, lucka hjärncell
Strax innan kursen var slut igår fick jag en fråga jag inte kunde ge ett heltäckande svar på. Frågan gällde om man inifrån Picasa kan skicka bilder och beställa framkallning från nån fotofirma? Att man kan göra det visste jag, men kunde för mitt liv inte komma i håg hur…? En lucka hade uppstått (igen) bland hjärncellerna.
Den som ställde frågan tyckte det var sååå skönt att jag inte vet allt. Och det gör ingen förstås, så jag bad att få besvara frågan nästa vecka. NU vet jag. Hoppeligen kommer jag i håg det till nästa torsdag. 🙂
I stället för
Idag kunde jag välja mellan flera sysselsättningsalternativ: a) fälla träd, b) fortsätta jobba på Daphnias webbsajt eller c) skriva brev till vattenägarna. Jag valde d) så klart. Men för att ändå göra nåt hyfsat nyttigt redigerade och uppdaterade jag Daphnias kontaktlista i stället.
Jag kunde så klart ha fortsatt skriva på min bok eller sorterat i bildfloran, men sånt räknas till nöje, inte till nytta. Och eftersom jag inte har gjort nåt annat nyttigt (förutom att åka och hämta mat och handla) kände jag mig tvungen att hitta på nåt, men hade ingen lust att göra nåt av det jag borde. Vilken himla tur att jag inte har nån arbetsgivare som ställer krav på arbetsprestationer. 🙂
Vintertid
Mia har äntligen övergått till vintertid. Det betyder väckning runt sju i stället för fem, vilket jag är tacksam för. Sen kommer och går hon under dagen, tar en vilopaus på eftermiddagen och är i regel villig att stanna inne för natten vid sju-åtta-tiden på kvällen. Den nyordningen passar matte alldeles utmärkt!
6.11 – Väder, bilteknik och tiggeri
Igår gällde det att hålla i hatten, idag har jag skaffat mig en ny utgift, fått rätt och skickat tiggarbrev.
Storm och regn
Gårdagen var väldigt novemberlik – storm hela dagen och regn till och från. Fast Udden klarade sig lyckligtvis från både elavbrott och stormskador så jag ska inte gnälla. Utomhusvistelserna blev dock synnerligen korta. Mias aktiviteter inskränkte sig till att äta och sova.
I morse trodde jag att gårdagens oväder bara var en ond dröm… Ovädret var bokstavligen bortblåst. Solen sken, fåglarna kvittrade och sjön låg spegelblank. Helt fantastiskt vilken skillnad!
Glädjen höll i sig till efter lunch, sen tovade molnen i hop sig och regnet stod som spön i backen ett tag. Och så tittade solen fram igen innan molnen tog över på nytt, så det går absolut inte att klaga på omväxlingen.
Ny utgift
Det är ju inte så att jag saknar utgifter och därför måste se mig om efter nya, men skicket på sommardäcken har oroat mig en längre tid. Därför ställde jag idag frågan till killen på macken som bytte till vinterdäck åt mig. Det blev ord och inga visor: ”Dom är fullkomligt utslitna, speciellt framdäcken”. Jaha, tack för det, då fick jag det bekräftat.
Att dom är utslitna är verkligen inget att förvånas över, dom är 12 år gamla! Alltså samma däck som satt på då jag köpte bilen.
Vän av ordning undrar givetvis hur dom har kunnat gå genom besiktningen? Det har dom inte… Dom senaste åren har jag sett till att alltid besikta bilen med vinterdäck. 😀
Men nu är det alltså dags att investera i nya ”sommarsulor”. Billigaste däcken jag hittade i en nätbutik kostar 49,90 €/st (exkl frakt), men då ingår inte fälg. För ca 20 € till per däck kan jag få fälgar också. Fast den här gången tänker jag inte shoppa på nätet, jag stöder mycket hellre våra lokala försäljare.
Rätt
I samband med däckbytet lovade killarna ta en titt på kilometerräknaren som har lagt av. Jag råkade komma tillbaka till macken precis då servicekillen hade pillat loss instrumentdelen och letade efter en passande lampa.
”Kommer du ihåg vad jag sa?” utbrast jag triumferande till killen i kassan som stod bredvid. Jodå, det gjorde han. När jag anmälde felet hade jag nämligen framfört just den teorin att det bara var lampan som var trasig. Skönt att få rätt för en gångs skull.
Så klart fanns inte just den sortens lampa i lager, men den är beställd, så nån gång nästa vecka ser jag räknaren igen. Det kan jag för all del göra nu också om jag lyser i sidled med en ficklampa, upplyste servicekillen om. Jag instämde eftersom jag redan hade räknat ut det alldeles själv. 🙂
Tiggarbrev
Det finns ju dom som har pengar och som faktiskt också är villiga att dela med sig. Idag skrev jag tiggarbrev till en välkänd organisation för att söka bidrag. Det gällde dock inte däckinköpet, utan en ny våtmark.
Till vår (Daphnias) stora glädje har en fastighetsägare gått med att anlägga en våtmark i sjöns norra del. Suveränt! Dock innebär det att vi måste söka bidrag för att dels genomföra kartläggning och planering och dels arbetet med själva anläggningen.
Enligt den offert vi har fått utgör planeringskostnaden 4.044 €, så om du råkar ha några tusenlappar över, tar vi mer än gärna emot dom och lovar att ditt namn kommer att synas på en skylt i närheten!
Novemberdag
Typisk novemberdag… Vått och grått. Dagens enda ljuspunkt (förutom Mia :)) var namnsdagskaffe hos min nya vintergranne.
2.11 – Alla helgons dag på Udden
Idag var det sovmorgon, omväxlande väder, stuvning, VVS- och städdag. Apan i Flen har lämnat oss.
Sovmorgon
Bara för att jag beklagade mig över Mias okristligt tidiga morgnar i gårdagens inlägg, fick jag sovmorgon idag som kompensation. Inte förrän tio över sju väckte hon mig. Hon kanske tillämpar annan tidtabell för att det är helgdag?
Omväxlande
Solen sken lovande när vi klev upp, men försvann bakom molnen efter ett tag och vid två-snåret hade det hunnit regna och bli halvsol på nytt. Minst sagt omväxlande. Resten av eftermiddagen har varit mulen, men vindstilla och fortsatt varm (ca +7°) så det var riktigt skönt att hålla till ute.
Stuvning
Innan jag började med utesysslor fixade jag en stuvning. Meningen var att det skulle bli en palsternacksstuvning, men dom sista morötterna fick göra sällskap. Vad jag ska äta det till är inte riktigt klart än men det ger sig väl så småningom. Stekt korv kanske?
Medan jag stod och rörde i kastrullen kom jag på att det är evigheters evigheter sen jag åt dillstuvad potatis… Till halstrad eller gravad fisk är det suveränt gott! Nästa gång jag grips av stuvningslust får det bli en sån.
VVS- och städdag
Arbetslusten inföll i år på en helgdag. 😀 VVS står för ved, vatten och sopor. Vatten ut och in, påfyllning i vedlådan och bort med fem soppåsar som förpestade luften när jag travade ved.
Jag trodde att Mia inte såg när jag gav mig av med soporna, men si där bedrog jag på mig. Jag hann bara ta dom första stegen på skogsstigen när hon kom springande efter mig. Full koll på matte har hon.
När vi kom tillbaka tog jag i tu med att städa bort återstående sommarblommor och tömma ut jorden på mina s k blomland. Nu är det bara krukan med eterneller som återstår, än så länge är den grön till största delen.
Apan i Flen
För ett par dar sen fick jag besked om att Apan i Flen har lämnat oss, han dog i ambulansen på väg till sjukhuset. Jag känner inte till dödsorsaken men han har haft problem med hjärtat så det kan vara en trolig anledning.
Dom senaste åren har vi bara haft ytterst sporadisk kontakt men det känns ändå trist att han inte finns bland oss längre. Ju äldre man blir, desto färre vänner och kompisar har man. 😦
1.11 – Vintermånadsinledning
Igår var det elfritt och kursdag, idag medlemsadministration och luggfritt. Mia är morgonpigg.
Elfritt
Det var konstigt tyst i huset igår när jag slutligen steg upp. I vanliga fall hörs antingen kyl eller frys, men nu var det tvärtyst – Udden var elbefriad. Jag som tänkte få morgonkaffe… Jag väntade ett tag i förhoppning om att elavbrottet skulle bli kortvarigt men det drog ut på tiden.
Elvakten (Fortum sähkövahti) meddelade via SMS att avbrottet var noterat kl 9.43 men kunde inte lämna besked om när det skulle vara åtgärdat. Just så.
Tur man har ved och spis. Lagom tills kaffevattnet började sjuda var elen tillbaka. Typiskt. Fast det blev ju varmt och skönt i köket. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂
En kort stund senare meddelade elvakten att felet var åtgärdat kl 10.21. Så bra, då fick jag det bekräftat från säker källa.
En halv timmes elavbrott kan ju gott klassas som i-landsproblem, men minuterna känns långa när man inte har hunnit få morgonkaffe. Lyckligtvis händer det inte så ofta.
Kursdag
Strax efter halv tre sa jag ”hej då, kommer snart” till Mia i vanlig ordning och satte mig nyduschad och -parfymerad i Silverpilen för avfärd till Kasnäs brygga där M/S Aura väntade på att ta mig till Långnäs. Det var dags för tredje torsdagen av fem i Hitis-Rosala skola.
Dom två lektioner vi hinner med innan vi måste bryta för att jag ska hinna med sista färjan tillbaka går jättefort. Vid det här laget är jag inkörd på tre lektioner och tycker därför att vi borde ha hunnit längre, men det viktigaste är ju att kursdeltagarna känner att dom hänger med.
Medlemsadministration
I inkorgen låg två mejl från vår ordförande i morse innehållande namn och mejladresser till medlemmar som saknades helt eller inte var kompletta i medlemslistan. Jag registrerade dom nya uppgifterna och modifierade mejlutskicket till brevform för de medlemmar som inte använder mejl och kuverterade. Det visade sig vara fem personer så det var ingen betungande uppgift.
Luggfritt
I eftermiddags hade jag tid hos nya frissan. Det kändes lite spännande… Ungefär som att byta tandläkare eller gynekolog, man vet inte riktigt vad som väntar. Ska personkemin och kommunikationen fungera?
Jag är jättenöjd! En väldigt rar ung dam som genast fattade hur jag menade och som med säker hand ”klippte till” mig. Fast om min förra frissa skulle se mig nu skulle hon antagligen rynka lite på näsan – den glesa pannluggen som hon brukar propsa på är puts väck.
Självklart kunde jag ha sagt i från när jag ledsnade på den men det har liksom gått på rutin. Jag hade inget bra alternativ tyckte jag. Men den nya frissan var genast klar över hur hon skulle göra i stället, så jag köpte gärna förslaget. Skönt att vara luggfri! Bara lite luggsliten. 🙂
Morgonpigg kisse
Att katter har eller föredrar regelbundna tider och återkommande rutiner gäller bara delvis i Mias fall. Hon har övergått från sovmorgnar till uppstigning i ottan, vilket betyder väckning runt fem, senast sex. Utom i morse när hon hörde regnet och väckte mig första gången tio över fyra.
Igår avvek hon delvis. Hon väckte mig tio över fem, blev utsläppt halv sex och kom in tillbaka vid sju, men sen la hon sig i sängen hos mig och så sov vi båda till 9.30. Det är liksom mera mattes takter.
Att försöka ignorera hennes väckning eller övertala henne att stanna inne går givetvis inte heller – hon är ju katt. Efter en stunds jamande i allt mer utdraget och lidande tonfall, hoppar hon till slut upp med framtassarna på dörrhandtaget för att framföra sitt budskap och det går ju liksom inte att ta miste på.
30.10 – Synligt
Jag har putsat ”kamerafönstret”, höststädat, hittat en fästing, assisterat vid utskick och köpt mig ett handtag.
Rent kamerafönster
Igår fick jag nog av det fläckiga köksfönstret som vetter mot väster, det som jag oftast använder när jag ska fånga nåt på bild. Visserligen kan jag till nöds sticka ut handen och kameran genom öppningen, men jag får betydligt bättre vinklar om jag fotar genom fönstret.
Fläckigheten kom sig av dom tusentals små insekter som varje höst låter sig lockas av ljuset i fönstret och som tyvärr förgås på kuppen. Lika sorgligt varje gång men inte mycket att göra åt om jag inte skaffar en mörkläggningsgardin. Fast så långt tror jag inte min välvilja sträcker sig. På det här sättet gynnar jag talgoxarna i stället som äter upp liken.
Höststädning
Min noggranna krattning framför huset härom veckan syns inte längre. Dom senaste dagarnas friska vindar har sett till att marken är full av löv igen så jag struntade i dom och krafsade bort stora högar bakom verandan i stället. Mest för att jag ändå var där och klippte bort plymspireans blomstänglar.
Alla halv- eller helruttna blad och växtdelar i närheten fick följa med i soptunnan. Jag tömde också stora vattentunnan och bar in alla lösa träföremål i boden innan jag gav Silverpilen en ”överhalning” med sprutkannan för att bli av med syrenbladen som täckte den.
Fästingfynd
Igår kväll kände jag nåt som kröp på benet. Jag var säker på att det var en spindel så jag viftade på byxbenet för att den skulle ramla ner på golvet men det hjälpte inte, jag kände fortfarande nåt som kröp. När jag rullade upp byxbenet såg jag att det var en fästing. Den kremerades givetvis omgående.
Det är flera veckor sen jag senast hittade en på Mia så jag trodde dom hade gått i ide, men tydligen inte alla. Den milda väderleken får dom förstås att trivas längre än vanligt.
Utskicksassistans
Idag hade jag lovat hjälpa Daphnias ordförande med mejlutskicket av medlemsbrevet. Det tog ett par timmar innan vi hade hjälpts åt att registrera de mejladresser som saknades och att skapa gruppen med mottagare, men strax efter tre gick utskicket i väg.
Handtag
Det är inte dumt att få ett handtag då och då. Fast idag köpte jag mig ett. Dörrhandtaget till innerdörren i köket har länge varit trasigt, så idag beslöt jag köpa ett nytt eftersom jag skulle in till Varu-Tjänst för att köpa ny presenning.
Det är visserligen snyggt med krom, men jag valde ändå ett vitmålat eftersom det råkade finnas ett sånt. Riktigt fint blev det tycker jag. 🙂
Ögontröst
Höstastrarna står sig än… 🙂
28.10 – Lärdomar
Posten har svårt att hitta, jag har lärt mig en läxa, är käringen mot strömmen och känner mig så gott som skuldfri. Mia är ensam om reviret igen.
Svårt att hitta
Den 3 oktober beställde jag ett par böcker från Adlibris men har inte sett till dom så jag mejlade den 23 och frågade om leverans. Enligt svaret var bokpaketet skickat till postens ombud i Västanfjärd och jag hade blivit aviserad. Va?!
Jag har tydligen missat aviseringen på nåt sätt för jag har inget minne av nån sån? Efter mejlkontakt med postombudet i Västanfjärd är leveransen nu på väg till Dragsfjärd så allt är snart frid och fröjd, men man kan undra om inte posten vet skillnad mellan Västanfjärd och Dragsfjärd?
Läxa
Sen igår är löskubiken komprimerad till fastkubik och alla spår efter vedhögen är bortstädade. Vedleveransen har lärt mig följande:
- Löskubik motsvarar max 2/3 fastkubik och innebär att man betalar samma pris för upp till 5 kg avskräde som för veden.
- Begreppet färdigklabbat är synnerligen subjektivt – om en enda ”klabb” kräver tvåhandsfattning är det inte att betrakta som klabb enligt min uppfattning. Begreppet (färdig)kluven hade varit mer på sin plats.
- Färdigklabbat innebär också att man i botten på leveransen lägger kluven ved och strör över ett tunt lager med klabbar.
Om det blir fler beställningar från samma leverantör ska jag se till att besikta leveransen innan vi förhandlar om priset.
En del av avskrädet lyckades jag sikta till eldstände. En gammal cykelkorg fick fungera som sikt. Man tager vad man haver – eller finner bäst i det här fallet.
Käringen mot strömmen
Det har sina sidor att inte göra eller vara som andra. Alla som nånsin har travat ved skulle skratta ihjäl sig om dom såg mina travar… Min enda ursäkt är att jag nog inte tänkte till riktigt.
I stället för att lägga dom s k klabbarna med kortändan mot väggen, har jag lagt dom med långsidan åt i stället. Det betydde att traven blev pyramidformad så småningom och det fanns ju inget som hindrade den från att rasa. Fast där hittade jag så småningom en lösning. Egenartad också den. 😀
Till mitt försvar kan kanske sägas att veden är ”greppvänligare” på det här sättet?
Nästan skuldfri
Igår eftermiddag hade jag bjudit händige släktingen på middag som tack för att han drog upp båten i år igen. Kalops med potatis och en grönsak, hör och häpna. Eller två om man räknar med ättiksgurkan. Den rudimentära desserten bestod av en söt liten chokladkaka och kaffe.
Faktiskt fick han också med sig en liten påse med flytande innehåll. Middagen var bara ”delbetalning” så nu känner jag mig så gott som skuldfri. Förhoppningsvis kan jag komplettera med nån gentjänst vid behov.
Ensam på reviret
Igår eftermiddag gav sig dom återstående sommargrannarna av. Som mest har Mia haft konkurrens om reviret med fyra hundar under helgen. I fredags stod hon också öga mot öga med Iitu, en amerikansk cockerdam som tyckte Mia var intressant och rolig att springa efter.
När Iitu hade förföljt henne fram till källardörren tyckte Mia tydligen att gränsen var nådd. Hon satt bestämt kvar trots att Iitu skällde och närmade sig. I och med det lyckades Iitus matte göra sig hörd och ”undersökningen” avslutades.
Mia var dubbelt större än vanligt när hon väl vågade förflytta sig till trappan, men lugnade sig snart när jag kelade med henne och talade om att faran var förbi. (Bilden dock tagen i stranden tidigare i år.)
Grått
En regnig och grå dag… Tydligen likadan som torsdagen den 6.10.2011. 🙂
Uddmors betraktelser 