2.11 – Alla helgons dag på Udden


Idag var det sovmorgon, omväxlande väder, stuvning, VVS- och städdag. Apan i Flen har lämnat oss.

Mia soverSovmorgon
Bara för att jag beklagade mig över Mias okristligt tidiga morgnar i gårdagens inlägg, fick jag sovmorgon idag som kompensation. Inte förrän tio över sju väckte hon mig. Hon kanske tillämpar annan tidtabell för att det är helgdag?

Omväxlande
Solen sken lovande när vi klev upp, men försvann bakom molnen efter ett tag och vid två-snåret hade det hunnit regna och bli halvsol på nytt. Minst sagt omväxlande. Resten av eftermiddagen har varit mulen, men vindstilla och fortsatt varm (ca +7°) så det var riktigt skönt att hålla till ute.

Stuvning
Innan jag började med utesysslor fixade jag en stuvning. Meningen var att det skulle bli en palster­nack­sstuvning, men dom sista morötterna fick göra sällskap. Vad jag ska äta det till är inte riktigt klart än men det ger sig väl så småningom. Stekt korv kanske?

Medan jag stod och rörde i kastrullen kom jag på att det är evigheters evigheter sen jag åt dillstuvad potatis… Till halstrad eller gravad fisk är det suveränt gott! Nästa gång jag grips av stuvningslust får det bli en sån.

SopstigenVVS- och städdag
Arbetslusten inföll i år på en helgdag. 😀 VVS står för ved, vatten och sopor. Vatten ut och in, på­fyll­ning i vedlådan och bort med fem soppåsar som förpestade luften när jag travade ved.

Jag trodde att Mia inte såg när jag gav mig av med so­por­na, men si där bedrog jag på mig. Jag hann bara ta dom första stegen på skogsstigen när hon kom springande efter mig. Full koll på matte har hon.

När vi kom tillbaka tog jag i tu med att städa bort åter­ståen­de sommarblommor och tömma ut jorden på mina s k blomland. Nu är det bara krukan med eterneller som återstår, än så länge är den grön till största delen.

Apan i Flen
För ett par dar sen fick jag besked om att Apan i Flen har lämnat oss, han dog i ambulansen på väg till sjukhuset. Jag känner inte till dödsorsaken men han har haft problem med hjärtat så det kan vara en trolig anledning.

Dom senaste åren har vi bara haft ytterst sporadisk kontakt men det känns ändå trist att han inte finns bland oss längre. Ju äldre man blir, desto färre vänner och kompisar har man. 😦