av

5.12 – Påfyllningar

Jag har fått påfyllningar, fyllt på förråden och provklättrat.

Påfyllningar
Gårdagens kursavslut gav påfyllning på många sätt. Dels själsligen tack vare nöjda och glada kurs­deltagare och dels rent konkret i form av ved, sylt och blomma.

VedkasseEn av kursdeltagarna hade läst om min björkved på bloggen och tyckte jag kunde behöva ”skapliga klabbar” så hon hade övertalat kurskollegan att fixa såna till mig. Verkligen en glad överraskning! Kassen var så tung att jag knappt orkade lyfta den, så den räcker till många sköna brasor.

Men det var alltså inte nog med det. I påsen hon överräckte hittade jag två(!) burkar hemlagad jord­gubbssylt. Den får jag njuta av under låång tid framåt med tanke på min sparsamma kon­sum­tion. Från de övriga i gruppen överräcktes en julblomma med varma kramar som tack för en givande kurs.

Kan det bli bättre? Jag försökte som vanligt påpeka att jag faktiskt får betalt för att hålla kurs, men det hindrade dom inte, vilket jag förstås är väldigt glad för. 🙂

Både svenska och finska skatteverket har dessutom fyllt på min kassa. Inte alls dumt så här strax före jul. Fast det är klart, egentligen är det mina pengar som dom lånat under året om man ska se det krasst. Hur som helst är tillskottet välkommet. I synnerhet som lotto-vinsten behagade utebli.

Påfyllda förråd
I förrgår hade jag turen att få en stor bit hemlagad, jättesmaskig citronpaj. Byns invandrare hade varit i bak­nings­tagen igen. Om du skyndar dig hinner du få en smakbit! Jag skojade med honom och föreslog att han skulle öppna bageri. Här på ön har han mig veterligen bara en konkurrent.

Idag var det dags att fylla på matförrådet. I första hand Mias, men också mitt eget. Dessutom be­höv­de Silverpilen få sig en skvätt bränsle. Efter att ha lastat ur bilen, fyllde jag på spolarvätska och ställde in snöborstarna. Redan igår eftermiddag och på kvällen behövdes isskrapan.

Sen bar jag in ved. Dels ”avskedspresenten” och dels fyllde jag på vedlådan. Om det blir snöslask i morgon som MI tror behöver jag inte gå ut för den skull åtminstone.

Provklättrat
För tre(?) veckor sen hade Rautia extrapris på just en sån hushållsstege som jag ville ha. Varu-Tjänst hade den inte hemma men lovade beställa en till mig. Den skulle komma efter en vecka. Sen har jag glömt bort alltihop, ända till idag.

StegeFör säkerhets skulle ringde jag och kollade att den fanns på plats. Det gjorde den så idag hämtade jag den och provklättrade ute på trappan. Den fick betyget med beröm godkänt.

Det innebär att min f d svärmors antika, fina hushållsstege nu är förpassad till boden. Det är absolut inget fel på den annat än att den är skittung att hantera.

Trappstegen är gjorda i massivt trä och be­nen i järn antar jag, modellen kan möjligen vara 1950-tal eller tidigare. I bästa fall hittar jag en köpare på bytes­bör­sen, i annat fall får den gå till nån loppis.

av

2.12 – Insändare

Följande text är min insändare i Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser.

Gammal + sjuk = Värdelös
Så länge vi är någorlunda friska och oavsett ålder klarar oss själva är samhället villigt att bistå. Men när vi passerat 80, är sjuka och både fysiskt och psykiskt nerbrutna, då är vi inget värda längre och har framför allt inget att säga till om. Åtminstone verkar det fungera så i Helsingfors.

VårdSen den 28 oktober har jag på nära håll bevittnat hur en åldring blir behandlad. Efter en och en halv månads sjukhusvistelse ansågs min mor kunna klara sig hemma med hemvårdens hjälp. Efter hand som cell­gifts­be­hand­lingarna har fortsatt, har hon mått allt sämre och blivit allt svagare. Idag är hon akut intagen för tredje gången.

Att hon själv känner att hon inte klarar sig hemma tar man ingen som helst hänsyn till. Rent medi­cinskt bedöms hon vara i till­räck­ligt gott skick. Förmodligen har sjukvården rätt i sin medicinska bedömning, men då frågar man sig varför det inte tas nån hänsyn till hennes psykiska skick och hennes egen bedöm­ning?

Hemvården upplever hon som i det närmaste obefintlig. Man kollar att hon lever två gånger om dagen, i övrigt får hon klara sig själv bäst hon kan. Vilket hon upplever att hon inte gör. Är det rätt att vi automatiskt skall anses vara värdelösa och omyndigförklarade för att vi är gamla, sjuka och svaga?

Situtationen för mig som anhörig är inte mycket bättre. Jag har ingen rätt att ta del av eventuell behandling eller medicinska åtgärder har jag blivit upplyst om när jag har försökt.

Det är förstås möjligt att det här fallet är ett undantag, men det gör inte saken bättre. Med tanke på kommande inbesparingar kan vi utgå från att det blir regel. Institutionsvården är för dyr, så vi ska ”vårdas” hemma, helst tills vi dör – gärna så snart som möjligt.

av

1.12 – Advent på Udden

Vi har haft rekordsovmorgon, jag har gjort statistik, städat bort, plockat fram och beundrat. Mia är en prydnad för hemmet.

Sovmorgon
Idag satte Mia och jag nytt sovrekord tror jag. Klockan var halv elva när hon la sig på mitt bröst och spände ögonen i mig. Tanken slog mig när jag hade stigit upp om jag överhuvudtaget hade vaknat om hon inte väckt mig?

Till och från vaknar jag fortfarande ett par gånger per natt, det här var en av dom, så jag antar det be­rodde på det. Mia hade säkert också varit i matskålen minst en gång men ville alltså inte gå ut. Hon är mer och mer innekatt ju sämre vädret är.

Väder 1a decStatistik
Det finns som bekant tre sorters lögn: Lögn, förbannad lögn och statistik. Men det hind­rade mig inte från att göra väderstatistik för den första december dom senaste sex åren. Ibland är det lite roligt att jämföra. I synnerhet för mig som inte ens minns hur det var i fjol.

Städat bort
Eftersom jag ändå skulle ut och hämta ved passade jag på att ”pensionera” ett par halvkrassliga kruk­växter och sista resterna av födelsedagsblommorna. Det var inte så mycket kvar för all del, bara ett par stjälkar kärleksört och lite prydnadsgrönt, men buketten var fortfarande rätt fräsch i och med att den har stått i verandan. Inte illa att dom har klarat sig tre månader. 🙂

Plockat fram och pyntat
Ljusslingan ovanför trappan var nästa projekt. Den brukar jag vara rätt tidig med, men inte i år. Nu är den i alla fall på plats och väl förankrad så den ska klara alla kommande stormar.

Jag övervägde om jag alls skulle bry mig om att ställa fram nån adventsljusstake i år, men hur det nu var gick jag upp på vinden och hämtade julpyntlådan. Undrar om jag håller på att bli mer tra­di­tions­bunden med åren?

Tyvärr var jag för sent ute för att få tag i prydnadsljung till blomkorgen som hänger på ytterdörren. I torsdags försökte jag på tre ställen men man hade (förstås) övergått till julblommor överallt. Jag beslöt att det fick bli tallkvistar i stället. Dom stal jag för övrigt på granntomten i vanlig ordning, hos mig växer inga tallar.

ViolerBeundransvärt
Jag blev nästan tårögd när jag upptäckte att violerna fortfarande blommar… Tappert står dom där trots regn, rusk och flera minus­grader. Makalöst vilka tuffa små växter. 🙂

Det är definitivt dom sista blommorna för i år. Höstastrarna har gjort sitt för ett bra tag sen, liksom kärleksörten. Det är bara vintergrönan som klarar sig längre, men den har förstås inga blommor så här års.

Fast för två år sen hade den faktiskt blommor den 29 oktober! Antagligen trodde den att det redan var vår på grund av den varma hösten.

En prydnad för hemmet
Mia gör sig onekligen bra på vit spetsduk, eller vad tycks? En verklig prydnad för hemmet. 😀

Mia på spetsduk

av

30.11 – Från spel till el och is

Jag har gripits av speldjävulen, gillar överföringstiden, har agerat städpatrull, höjer elberedskapen och har isjulgranar.

Gripen av speldjävulen
Tipsbolaget har med sin TV-reklam lyckats övertyga mig om att satsa på lotto den här veckan – 13 miljoner € i potten. Jag brukar aldrig ”lotta” annars, men av nån anledning fick jag för mig att jag skulle vinna om jag spelade den här gången.

LottoDet märktes mycket väl att jag inte är nån van spelare. Kassakön växte medan jag köpte mina rader. Att jag skulle få en kupong med färdig­kryssa­de siffror fattade jag inte… Och för att inte förlänga kön ytter­ligare ville jag inte fråga vad Joker är för nåt, utan tackade nej till den trots att killen i kassan småleende ifrågasatte mitt beslut.

När jag hade betalat och snopet tittade på dom färdigvalda siffrorna kunde jag ändå inte hålla mig. ”Men jag vill ju välja siffror själv” påpekade jag. ”Jamen då ska du fylla i en kupong och lämna in den” sa den vänliga och tålmodiga killen i kassan. Sagt och gjort. Jag packade ner mina varor och förflyttade mig till ”spel­bordet”. Kön andades ut.

Efter att ha fyllt i tre spelrutor ställde jag mig sist i kön och lämnade in kupongen så nu har jag sex chanser att vinna. I morgon får jag se hur mycket. 😀

Ny överföringstid
I veckans konsumentprogram på TV tog man upp tiden för banköverföringar. Samma sak som jag har gnällt om och ifrågasatt i ett tidigare inlägg.

Banktjänstemanen som intervjuades intygade att överföringstiden numera är en till två dagar be­roen­de på när överföringen registreras. Om den görs före tio på förmiddagen innebär det att pengarna finns på mottagarkontot nästa dag. Så bra!

Jag var helt säker på att det inte gällde internationella betalningar, men konstaterade till min stora förvåning att min automatiska överföring från kontot i Sverige fanns på mitt finska konto redan nästa dag. Äntligen funkar det som det ska!

Mia städchefStädpatrull
Igår ställde jag fram elljusstakarna och hängde upp adventsstjärnan, men insåg att städbehovet bör­jade verka akut, så idag tog jag mig i kragen under tiden tvättmaskinen var i gång. Efter damm­sug­ningen letade jag rätt på min Sini-Piika, köksgolvet behövde våttorkas kom jag fram till, men bara runt mattorna.

Jag har sagt det förut men jag säger det igen – enda sättet att få ett rent golv är att hand­torka/-skura men idag var jag för lat. Tvättvattnet var knappt smutsigt när jag var klar, det enda Sini-Piikan gjorde var att fånga upp reste­rande damm, blöta golvet och möjligen smeta ut smutsen.

På dom ställen där Mia och jag går mest, dvs framför bordet och till och från kylskåpet(!), efter­torka­de jag med trasa. Den blev kolsvart. Alltså var jobbet ogjort. 😦

Mia manglarMia övervakade arbetet från en av dom upp- och nervända stolarna på bordet. Lyckligtvis hade hon inga synpunkter på städkvalitén. Hon såg närmast förvånad ut över att se mig i städtagen.

Hon var också behjälplig vid ”manglingen”. Jag har inga behov av att mangla, utan nöjer mig med att breda ut tvätten över ryggstödet på en fåtölj för att släta ut den. Idag hade jag turen att få lite extra tyngd på utslätningen. Hon la sig (självfallet) precis där jag hade lagt tvätten.

Höjd elberedskap
Klockan 14:52:50 fick jag ett SMS: ”P.g.a. storm beräknas det förekomma störningar i el­distri­bu­tio­nen på alla våra nätområden 1.12 kl 17 – 2.12. Förbered dig och läs mer: fortum.fi/elavbrottsberedskap” Samma meddelande hade jag fått via mejl kl 14:45. Just så. Bra med elvakt-tjänsten.

När jag var klar med städningen gick jag ut och fyllde på dricksvatten, ved har jag inne och både fick­lampan och pannlampan fungerar. Stearinljus har jag så jag kan gräva ner mig så det kommer inte att gå nån nöd på mig.

Fast det kanske är bäst att hämta mera ved i morgon för säkerhets skull? Och om elavbrottet blir lång­varigt kan jag hämta tvättvatten i sjön. Jag är verkligen lyckligt lottad jämfört med många andra!

Julgranar
Den kalla natten hade skapat ett jättetjusigt ismönster på ytan i vattendunken (som stod i verandan). Tidsmässigt väldigt lagom med små julgranar tycker jag. Glad lilla jul!

Isjulgranar

av

28.11 – För knopp och kräva

Jag är fellärd, har inte setts i mössa, avverkar sista burken, ser siffror och har varit på plättkalas.

ABC-bokFellärd
I somras hittade jag min ABC-bok – det första studiematerialet jag fick när jag började i ”småskolan” 1959(!). Jag och många med mig som använde den blev tyvärr fellärda… På sidan 8 finns ett stavfel som många fortfarande upprepar: grant stavas med ett n och inget annat. Ett beklagligt ”tryckfel” förutsatt att stav­nin­gen inte har ändrats under åren?

FelstavningJag har inget minne av att lärarinnan påpekade felet. Hon kanske litade blint på materialet som Skolmaterialie Centralen Aktiebolag publicerade? Ett bra exempel på särskrivning för övrigt. 😦

Jag hittar inget årtal för trycksaken men kan tänka mig att den härstammar från början av 50-talet. Undrar om det är fler än jag av 50-talisterna som är fellärda?

Inte setts i mössa
I förrgår träffade jag en trogen bloggläsare (enligt egen utsago) i butiken i kyrkbyn. När jag hejade på henne såg hon först lite förvirrad ut men sen hejade hon tillbaka och sa: ”Jasså är det du! Jag tror jag aldrig har sett dig i mössa förr.”

Jag förklarade genast anledningen – jag hade inte mössa för kylans skull utan just den dagen var frisyren extra rolig (= anskrämlig) så jag drog en mössa över eländet. Dom flesta damerna i när­he­ten smålog igenkännande tyckte jag mig se. Ibland är det skönt med mössa fast det inte är kallt.

Faktum är att jag alltid har mössa vid behov. I synnerhet sen jag förfrös ytterkanten på öronen. Men i regel klarar jag mig bra med mina öronlappar. Jag har två modeller, en för höst och vår och en för vinterbruk.

SkinnmossaNär det är smällkallt tar jag fram nån av pälsmössorna och om det blåser hårt blir det skinnmössan med fårskinnsfoder. Så nog ses jag i mössa när vädret så kräver. Dock inte om jag är bilburen och det är jag oftast då jag träffar folk. Här på Udden är det ju ingen större trängsel. 😀

Sista burken på G
Igår hämtade jag sista gurkburken i källaren. Mest för att få in den innan källardörren sväller så jag inte kan öppna den, men också för att jag redan har förbrukat dom två första burkarna. Så mumsiga som dom är, blir det kanske rentav repris på Tant Agdas gurkor nästa år?

Synliga siffror
Eftersom jag inte hade fått besked om lampleverans till Silverpilens instrumentpanel slog jag en pling i tisdags. Jodå, den fanns på plats, så vi kom överens om att macken fick disponera bilen medan jag hade kurs igår.

Nu blir jag nästan störd av dom lysande siffrorna. Jag hade redan vant mig av med att se dom. Sen jag såg dom senast har jag hunnit köra nästan 2.000 km konstaterade jag, så det var ett bra tag sen.

Plättkalas
Idag beslöt jag äntligen efterkomma min ryska bekants önskemål om besök. Egentligen var det be­stämt redan till förra veckan men då kunde jag skylla på förkylningen och lovade återkomma.

Till råga på allt blev jag sen. Det berodde helt och hållet på min bristande planeringsförmåga. Att åka hemifrån klockan ett, hinna med två besök och vara framme vid det tredje före halv två är så gott som omöjligt. Åtminstone om man är funtad som jag.

PlättarDessutom åtog jag mig att åka till Labbnäs med Daphnias spargris. Ordföranden hade kommit överens med föreståndarinnan om att vi får tigga bidrag av julbordsbesökarna.

En alldeles utmärkt idé tycker jag! När gästerna är mätta och belåtna känner dom sig säkert generösa och välvilliga nog att avstå en slant som stöd till insatserna för sjöns hälsa.

Strax före två var jag framme (jag hade ringt och varskott om förseningen). Bordet stod dukat med tallrikar och bestick, kaffet var klart och inom kort dök ett fat med plättar upp.

Plättar är en av favoriträtterna för mannen i familjen. Min ryska bekant talade om att han för flera dar sen hade undrat om hon slutat älska honom eftersom han inte hade fått plättar på länge? Och idag var det för min skull hon hade stekt dom, så han kom fram till att han får be mig på besök varje gång han är sugen på plättar.

Det känns som ett stort ansvar att vara delaktig i att äktenskapslyckan består må jag säga. Med min figur bör jag rimligtvis begränsa plättintaget så risken är stor att tilltaget misslyckas och jag blir skyldig till skilsmässa i stället. 😉

av

25.11 – Inte sagt men gjort

Udden har haft elavbrott och fått snö, sista vattentunnan är tömd, utskicket är klart, buskarna har fått en omgång och hammocken är ”paketerad”.

Elavbrott
I lördags kväll avlöste elavbrotten varandra – tre korta avbrott inom loppet av ett par timmar. Det första varade ca tio minuter, dom övriga högst en minut. Möjligen beroende på åskan(!) som jag hörde mullra avlägset.

Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag upplever att elavbrotten har blivit fler sen vi fick digitala mätare? Fast jag fattar ändå inte varför i så fall? Jag får väl konsultera El-Tigern vid tillfälle.

SnökornSnö
Igår morse låg det små vita kulor på skyddet till vatten­tun­nan och på eftermiddagen passerade ett snömoln som släppte ifrån sig några glesa flingor.

I slutet av oktober i fjol hade vi redan fått det första vita täcket, så det är ju inte så konstigt om det börjar bli dags. Gärna för mig, då blir tillvaron mycket ljusare. 🙂

Sista vattentunnan tömd
Vis av tidigare års erfarenhet beslöt jag tömma vatten­­tun­­nan vid trappan innan det fryser på. Jag vet inte varför jag prompt ska spara vattnet så långt in på hösten, men det är väl nån sorts protest mot att sommaren är förbi?

Utskick klart
Utskicket till vattenägarna är korrekturläst och godkänt av ordföranden, utskrivet och klart att frankera så snart jag har köpt fler kuvert. Det fattas tre, typiskt, men jag hade ingen lust att åka till butiken idag. En dag hit eller dit spelar ingen roll.

Buskmisshandel
För att ta vara på det soliga vädret beslöt jag beskära snöbollsbuskarna på husets västra sida och klippa bort nya skott som vuxit upp där dom inte ska. Mia tyckte det var en utmärkt idé och var i arbetstagen hon också. Innan jag nådde gaveln hade hon letat rätt på en näbbmus som hon kom och visade mig.

Syrenerna vid gaveln ner mot sjön har också skjutit i höjden så dom gav jag mig på härnäst. Jag fick nästan dåligt samvete då jag såg dom färska knopparna falla till marken och kan se framför mig hur växterna hukar sig så snart jag visar mig med häcksaxen. ”Nu kommer mördaren igen” ropar dom till varandra. Nä, så kan jag inte tänka, då skulle det ju snart inte gå att se ut genom fönstren.

HammockpaketHammocken vinterklar
Den försiktiga vinden inspirerade mig till att passa på att ”paketera” hammocken när jag var klar med buskmisshandeln. Jag tvivlar på att plasttaket tål snötyngden så jag för­stär­ker det med plankbitar och drar presenning över.

Normala människor förvarar antagligen sin hammock inomhus eller monterar bort taket, men jag har inte plats för den i boden och orkar inte flytta på den ensam. Dessutom skulle jag ändå vara tvungen att täcka den om jag tog bort taket, annars skulle nederbörden rinna in i rörkonstruktionen. Alltså kan jag lika gärna täcka in hela rasket (i fall du undrar).

Paketeringen blev av annan modell än i fjol, men håller förhoppningsvis lika bra. Om inte, får jag väl rätta till den. Gammal dam gör så gott hon kan. 😀