10.1 – Känsloladdat

Jag har blivit paff, är förgrymmad och känner mig frustrerad.

PaffPaff
Igår på förmiddagen ringde en dam och presenterade sig tydligt, men med ett helt okänt namn. Jag förberedde mig redan på att säga nej i den fasta övertygelsen att det var en försäljare eller att det gällde nån insamling.

Jag blev fullkomligt paff när damen presenterade sitt ärende. Hon hade läst min insändare i ÅU och blivit inspirerad att göra en dokumentär om mig och sjön! Först trodde jag nästan att det var nån som drev med mig, men när hon hade förklarat att hon är freelance-filmare och först måste få Yle in­tres­serad av projektet förstod jag att hon menade allvar. Frågan var alltså om jag var villig att ställa upp?

Så klart jag svarade ja på det! Jag skojade med henne och sa att jag kunde tråka henne till döds när det gäller att beskriva min relation till sjön. Det tyckte hon lät bra och efter lite småprat kom vi över­ens om att hon skulle höra av sig när hon kontaktat Yle.

Det är alltså för tidigt att be om autografer, men det vore ju lite kul att bli ”filmstjärna” på gamla dar. 😀 Å andra sidan blir jag heller inte besviken om filmen inte blir av. Jag har inga förväntningar och accepterar utfallet oavsett resultat numera.

Förgrymmad
Mamma betalar el till två bolag(!) sen ungefär ett år tillbaka… Det kommer sig av att Suomen Energiayhtiö Oy lurade på henne ett 2-årsavtal via sin telefonförsäljare då hon bad om att få ytterligare information i skriftlig form. Företaget tolkade helt sonika hennes begäran som ett medgivande och vägrade acceptera att hon inte ville ha avtalet. I så fall måste hon kunna bevisa att hon hade tackat nej. Hur gör man det om man inte bandar samtalet?

ArgSånt är svinaktigt tycker jag! Till råga på allt brydde dom sig inte om att säga upp hennes befintliga avtal så hon har betalat dubbelt. Beloppen är för all del inte så stora, men hon kunde ju ha gjort nåt roligare för dom pengarna.

Om man googlar på företagsnamnet, ser man att Konsumentverket har fått in klagomål och att det är många som känner sig lurade av deras metoder. Fast som första sökresultat ligger företagets egen sajt och information om att Kauppalehti har utnämnt dom till ett av årets fram­gångs­ri­kaste företag 2013. Undra på det när det nästan är omöjligt att tacka nej till deras erbjudanden! 😦

Mamma ville förstås vara artig och åtog sig att bekanta sig med deras information, inget mer, men det utnyttjade man hänsynslöst. Om hon hade sagt nej tack och lagt på luren hade dom kanske fattat, men så gör inte mamma (till skillnad från mig) och inte så många andra heller i hennes generation.

FrustreradFrustrerad
Igår la DNS-servern av en stund och i eftermiddags slutade  F-Secure fungera. Inloggningen på SkyDrive funkar inte heller. Avstängning och omstart har inte hjälpt.

Att F-Secure lägger av känner jag igen och minns att jag tidigare har fått hjälp för samma fel från deras support. Nu är det alltså dags igen. 😦

Det innebär att jag saknar antivirus- och internetskydd för närvarande. Dock är Windows brandvägg aktiverad så jag hoppas slippa intrång tills jag får hjälp från supporten. Förhoppningsvis hittar dom felet i filen som skapades med deras supportverktyg och som jag skickade tillsammans med fel­an­mä­lan.

25.11 – Förgrymmad och belåten

Jag är förgrymmad på en annonsförsäljare, känner mig bakom flötet och är belåten.

Felaktig annons
Jag hade glömt att den första annonsen i serien skulle publiceras i dagens ÅU och höll på att få krupp då jag fick syn på den på mittuppslaget. Så där såg inte mitt underlag alls ut! Det enda jag kände igen var texten, men typsnittet var också fel. Grrr.

Jag slängde mig direkt över tangentbordet och mejlade annonsavdelningen och försäljaren med frågan vem som hade omarbetat annonsen utan mitt medgivande och bad om en förklaring. Nästan omgående fick jag svar från annons­för­säljaren. Troligen beroende på att jag skrev ”den där vill jag inte betala för”. Förklaringen löd att det var snyggare att göra alla småannonserna stående.

Annons i original till vänster, i publicerad form till höger. Inte så stora likheter eller hur?

Mitt underlag var liggande eftersom jag hade fått besked om att det inte spelade någon roll om den var 50 mm på höjden eller på bredden. Och i stället för att kontakta kunden, fattade någon ett självsvåldigt beslut.

Efter lite mejlande fram och tillbaka skickade jag slutligen ett nytt annonsoriginal eftersom annonsen ska återkomma och skrev som avslutning att jag hoppas det är den som kommer att publiceras i fortsättningen, ”i annat fall räknar jag med att bli kontaktad”. Efter det har jag inte hört nåt. Antagligen är jag nu en ”j–a satkärring”.

Bakom flötet
Mina bristande tekniska kunskaper har obönhörligen avslöjats… När jag i gårdagens inlägg skrev om USB-kabeln som fattades, tog jag för givet att den gamla skrivarens kabel inte gick att använda för att uttaget i skrivaren var annorlunda. Nu hade jag fel igen.

Tack vare att teknikern på ZasData idag i en kommentar på Facebook påpekade att den gamla kabeln bör gå att använda, kollade jag hur uttaget såg ut. Det uttag jag såg i går var för en nätverkskabel, men bredvid den satt samma typ av uttag som på den gamla skrivaren såg jag idag. Gissa om jag kände mig korkad! Det är smällar man får ta när man tror att man är duktig.

Belåten
Så snart kabeln var inpluggad startade jag om installationen. Det enda som inte fungerade var in­stalla­tionen av handboken, förmodligen för att jag avbröt processen igår, i övrigt gick allt bra. Efter avinstallation av handboken och ominstallation fick jag tillgång till den också.

Jag började med att testa bildutskrift från Canons eget program, men var inte alls imponerad. Mellan­tonerna i bilden verkade försvinna. Utskriften från Picasa blev däremot lika fin som jag uppfattade bilden på skärmen.

Vanlig utskrift, scanning och kopiering fungerar däremot till full belåtenhet. Trots att ljudnivån inte är högre i antal dB (tror jag?), upplever jag att den här skrivaren väsnas mer innan den börjar skriva ut en sida. Men det är inte så noga, jag kan ju ta på hörselskydden om jag inte klarar oväsendet. 😉

Jag kan också skriva ut bilder i storlek 20×25 kom jag på igår. Bilderna har ett eget fack som klarar alla storlekar upp till och med A4. Inte alls illa.

Det är också bekvämt att kunna styra skrivaren helt och hållet från datorn. Det kunde jag delvis göra med den gamla skrivaren också, men här finns all kontroll på ett ställe och lätt åtkomlig i form av en snitsig liten animerad symbol på skrivbordet. ”Kan nå’n, kan Canon”.