av

18.6 – Livlig trafik

Udden har varit ovanligt välbesökt de senaste dagarna.

Söndag
Jag hade just hunnit gå in i badrummet i söndags för att göra morgontoalett då sommargrannen psykologen knackade på. Under hennes besök kvällen innan hade vi kommit överens om att jag skulle hjälpa henne sjösätta båten och nu var det dags.

FiradDen proceduren tog inte särskilt lång tid och avslutades med en grattiskram och en liten present med anledning av min namnsdag. Gulligt av henne att komma i håg den.

När hon hade rott i väg till Hästholmen gjorde jag ett nytt försök att tvätta mig och klä på mig. Jag hann bara halv­vägs innan nästa besökare dök upp. Jag har lovat vara blom­vakt till vår invandrare medan han är bortrest och här var han nu med sina krukväxter.

Det var fler som visste att jag hade namns­dag. Grisen/Tvillingen ringde, f d grannen tittade in och via SMS blev jag också gratulerad. Jag kände mig nästan lika uppvaktad som på en födelsedag. 🙂

Ett par timmar efter kaffetid bytte jag om till gå-bort-klädsel och hoppade i Silverpilen. Oxen/Tvillingen fyllde pensionär så det ville jag absolut uppmärksamma med en fysisk gratulation. Han bor visserligen på gångavstånd, men bil är enda sättet att låta Mia förstå att hon inte kan/får följa med.

Måndag
På förmiddagen i måndags kom Råttan/Väduren och hennes man. Han hade bestämt sig för att anta mitt erbjudande om lån av elsågen och jag kunde överlämna fastighetskartan som jag hade lovat skriva ut.

En halv timme senare dök sotaren upp. Jag blev lite chockad för jag väntade honom efter lunch, men nu var han här för att riva resten av den gamla skorstenen. Att bära tegelsten och murbruk över vinden och nerför vindstrappan avundades jag honom verkligen inte men det var gjort på knappt ett par timmar. Som ”belöning” fick han kaffe och smörgås.

SkorstensbörjanHan tyckte arbetet hade avlöpt smidigt och föreslog att han på samma gång kunde gjuta fast ett kortare syrafast rör som början på den nya (keramiska) skorstenen. Jag hade förstås inga invänd­ningar, det är ju han som är proffs, så han åkte i väg för att hämta röret.

Ett par timmar senare var han tillbaka och satte i gång att blanda murbruk. På det här sättet blir den nya skorstenen garanterat brandsäker förstod jag.

En stund efteråt kom Grisen/Tvillingen som avtalat och uppvaktade med en blomma med anledning av gårdagens namnsdag. Medan hennes son jobbade drack vi te och pratades vid. Vid femsnåret var han klar och tackade ja till kaffe och glass så vi fick sällskap vid bordet.

Slutjobbet görs efter midsommar och när plåtslagaren har gjort sitt är det färdigt att elda!

På kvällen kom fru grannen och gratulerade med en blombukett i tron att jag hade namnsdag. Upp­vakt­ningen var förstås lika välkommen i efterskott.

Tisdag-Onsdag
Igår hade lugnet lagt sig igen. Bortsett från en del adminstration och ett par telefonsamtal gjorde jag inte många knop. Den friska vinden, regnskurarna och det kyliga vädret höll mig mest inomhus.

Den här dagen har också varit lugn. Mat- och pakethämtning plus frissa har stått på agendan. Gräset behöver fortfarande klippas och diskbänken seglar som vanligt men jag föreställer mig att inspira­tio­nen kanske slår till när som helst. 😀

Mia i ask

av

14.6 – Ömsom vin, ömsom vatten

Jag har varit lite ledig och haft bråttom, varit med Mia på visit, haft ont i håret och jättebråttom, vunnit på lotteri och frusit.

Lite ledigt och bråttom
När jag gick och hämtade tidningen igår morse gottade jag mig åt tanken att få disponera dagen efter eget huvud och infall. Det blev inget långvarigt nöje. Efter lunch blev det bråttom igen. LMFs sek­re­te­ra­re behövde material per omgående så det var bara att sätta i gång och producera.

På visit med Mia
Klockan tre var jag inbjuden att bevista ”Utkiken”. Råttan/Väduren ringde på förmiddagen och tyckte att jag skulle spara lite plats i magen för en lättare måltid. Det gjorde jag förstås gärna. Hennes man är professionell matlagare så det ville jag ingalunda missa!

Brant backeStrax innan jag skulle gå kom en rejäl regnskur, så det fick bli stövlar och paraply. Mia satt på trappan när jag kom ut. Jag förklarade att jag skulle gå bort en stund och att hon kunde stanna hemma (med tanke på regnet).

Icke sa Nicke, hon skulle prompt följa med. Jag hämtade soppåsarna i vedlidret eftersom vi skulle gå förbi sop­tunnan. Regnet lättade ganska snart och inne i skogen kändes det inte lika blött så Mia tyckte vädret gick an trots allt.

Den branta backen som ledde till målet fick oss båda att flämta. Och sen när man tror att man är framme kommer det ytterligare ett krön. Pust. Det är den högst belägna punkten i byn (tror jag?) och kallas lämpligt nog Högbergarna.

Mia ville ogärna följa med in i huset trots att hon var välkommen. Hon föredrog att sitta ute i regnet och beklaga sig. Till slut bar jag in henne så hon fick torka och konstatera att det inte var nåt farligt ställe. Efter en stund slutade regnet och hon ville gå ut på upptäcktsfärd i stället.

Efter apéritifen serverades stekt getost med färska hallon och rostade solroskärnor. Det var jätte­mumsigt fast jag inte är nån vän av getost. I och med att osten var varm och halvsmält blev smaken påtagligt mildare. Hallonen och dom rostade fröna satt som pricken över iet.

För min del uppfyllde den rätten kriteriet på en lätt måltid, men efter vinsortsbytet vankades gravad forell och dillstuvad potatis. Jättegott! Dillstuvad potatis har jag inte ätit sen jag lämnade Sverige.

Efter maten fortsatte vi prata och dricka vin tills jag kände att det kanske var dags att tänka på refrängen. Så snart Mia hörde våra röster på terrassen dök hon upp. Jag blev alldeles chockad när jag såg att klockan var halv nio. Nästan sex timmar varade den visiten! Men tiden går som bekant fort när man har roligt.

Ont i håret och jättebråttom
I morse kände jag mig verkligen ”dagen efter” och hade lite ont i håret, men inget som hindrade mig från att fullfölja löftet om att tjänstgöra på sommarmarknaden. Den började tio och en halv timme innan SMSade LMFs sekreterare: ”Är du snäll och tar med dig inbetalningsavierna för medlems­avgiften?”.

Meningen var nämligen att både Daphnia och LMF skulle presentera sig på marknaden så det gällde att om möjligt värva medlemmar. Ojoj, nu blev det jättebråttom! Betalningsavin var klar i datorn men behöve skrivas ut och beskäras till rätt storlek. Jag blev tvungen att meddela Daphnias ordförande att jag skulle bli försenad.

Marknaden 2013Vunnit på lotteri och frusit
Tjugo minuter efter utsatt tid var jag på plats. Det regnade tack och lov inte, men den friska vinden låg på från havet och termometern visade ca 11 grader så det var inte ett dugg skönt att stå stilla.

För att stöda Kärrabuktens byaråd som var arrangör, köpte jag fyra lotter. Och fick faktiskt en vinst! En tygkasse innehållande ”Bröstdroppar”, ett pennset och en bomulls­mössa som gjorde reklam för Jaloviina. Inte alls illa. Fast mössan går nog till kläd­in­sam­lingen.

Lyckligtvis fanns det grillad korv och våfflor att köpa så vi kunde få nåt varmt i oss. Det fanns också soppa, men korven och våfflorna räckte för min del.

Dom flesta som stannade vid Daphnia-bordet var befintliga medlemmar, men också en och annan ny. Bland andra kunde vi hälsa den unga familjen som har flyttat in i före detta bokstugan välkomna till ön.

Antalet försäljare var klart mindre än i fjol och besökarantalet var inte mycket att hurra för det heller. LMF-representanterna drog redan efter nån timme, men ordföranden och jag härdade ut till tolv, sen packade vi också i hop med stelfrusna fingrar.

av

12.6 – Prisvärt

Kallelserna är postade, jag har bunkrat papper, ätit dyr potatis, är äntligen klar med broschyren och har en bedårande utsikt.

Kallelserna postade
Igår postade jag årsmöteskallelserna och fick lära mig att portot för ett 22 grams brev till Ryssland är 2,30. Bland väg­andels­ägarna finns nämligen en rysk medborgare förutom den amerikanska.

Frågan är hur väl han förstår svenska? Kallelsen skrevs nämligen bara på ett språk. Nåväl, han får väl höra av sig om han undrar.

PapperBunkrat papper
Daphnias ordförande tipsade mig för ett tag sen om en man som åker runt och säljer toa- och hushållspapper av bra kvalitet och till ett facilt pris. Igår ringde hon och sa att han var i faggorna och ville veta om jag fortfarande var intresserad? Självfallet var jag det.

Den stackars mannen trodde nog att ordföranden och jag bodde i samma by, men tack vare guidning per telefon hittade han till min avkrok. Ur bilen steg en spänstig och (mycket) pratsam 76-åring.

Det här var hans hobby och tidsfördriv förklarade han när jag undrade om det verkligen kunde vara lönsamt att åka land och rike runt? Han bor nämligen i Laitila men säljer bland annat i Åbolands skärgård.

Sortimentet var bredare än jag hade förväntat mig. Italienskt hushållspapper kändes ganska exotiskt. Jag höll mig dock till miljövänligt returpapper med undantag för 40 rullar blått toapapper. Eftersom jag hade prövat kvalitén hos ordföranden fick nåd gå före rätt.

I snitt betalade jag 1 €/rulle papper, vilket jag tycker är ett bra pris med tanke att jag fick leverans till dörren. Med 82 rullar toapapper och 32 rullar hushållspapper ska jag väl klara mig ett bra tag. 😀

Dyr potatis
För ett par dar sen slog jag till med en påse (1 kg) nypotatis. Den bör ätas med aktning med tanke på att påsen kostade 6 €, men det var den värd! Igår vankades således sill och nypotatis som förrätt. Sagolikt gott!

UtsiktBroschyren klar
Äntligen är jag klar med omarbetningen av Daphnias broschyr! Den nya upplagan har skickats till styrelsen med kommentaren att texttillägg inte kommer på fråga, däremot får man klaga om det är nåt som är helt galet.

Ordföranden som också har dragit sitt strå till stacken tyckte den var värd 10+ så vi får hoppas övriga också godkänner den. På sommarmarknaden i Kärra på lördag delas den ut till alla som visar intresse.

Bedårande utsikt
Trots dagens regniga och dimmiga väder, är utsikten från sovrumsfönstret alldeles bedårande just nu.

av

Pappa ekorre saknas…

Igår kväll hörde jag Mia tala om att jag borde öppna dörren till farstun och ta en titt, så då gjorde jag det. På mattan låg en ekorre. Först trodde jag att det möjligen var en unge, men konstaterade sen att det var en fullvuxen hane. Då behövde eventuella ungar inte sakna sin mamma i alla fall.

När huv’et var avätet släppte jag ner liket i soptunnan för vidare befordran så småningom. Det god­kände inte Mia. Efter nån timme hade hon hämtat den och lagt den utanför dörren igen. Där fick den ligga tills jag hämtade morgontidningen.

Jag försäkrade mig om att Mia var utom synhåll och bar ekorren utanför tomten. På ena sidan av ”min backe” lämpade jag av den i en sänka.

Men si så lätt gick det inte. Ett par timmar senare kom hon in i köket med den. Hon tyckte tydligen prompt att jag skulle ha den. Hon åt dessutom på kadavret, vilket förvånade mig storligen. För­mod­ligen var det meningen att jag skulle äta upp den och nu tyckte hon att det var slöseri med fin stek.

Just nu vet jag faktiskt inte var den är? Jag antar att jag slängde den i soptunnan igen men kan inte hitta den? Förhoppningsvis slipper jag se den fler gånger.

Mia m byte

av

10.6 – Jäktigt

Jag har påbörjat en omarbetning, haft besök, varit värd för styrelsemöte igen, tillbringat dagen med väglagsadministration och nästan satt kaffet i vrångstrupen.

MoF i arbete Påbörjad omarbetning
Igår efter lunch tog jag med mig datorn och åkte i väg till Daphnias ordförande för att ta i tu med omarbetningen av vår broschyr. Arbetet förlöpte utmärkt så efter ett par timmar var jag hemma igen, glad i hågen. Nu behövde jag bara översätta till svenska och hitta några nya bilder.

Men så enkelt var det inte… I morse kom en text som innehöll tillägg och ändringar från en sakkunnig som ordföranden hade enga­ge­rat. Och ingen markering av det som var nytt eller ändrat. 😦 Alltså måste jag läsa igenom hela rasket och jämföra med det vi hade plitat i hop igår. Suck och stön.

Besök
En kort stund efter att jag hade kommit hem hörde jag att det knackade och ropade ”kom in” som jag brukar. I dörröppningen stod en vilt främmande kvinna tyckte jag ända tills jag fattade att det var Råttan/Väduren. Det var en glad överraskning! Vi ses på sin höjd en gång per år när hon är på be­sök i fosterlandet.

Det var hennes tredje besök på Udden. Dom tidigare gångerna har jag inte varit hemma så jag på­pekade att det är säkrast att slå en signal innan. Det gjorde inget sa hon, hon hade gott om tid och tog gärna den korta promenaden.

Framåt sex avrundade vi kaffet och konjaken eftersom jag behövde förbereda inför styrelsemötet. Som tack för besöket och blomman jag fick av henne, fick hon med sig en bukett bondrosor som just håller på att slå ut. Vi kom överens om att jag hälsar på henne senare i veckan.

MöteStyrelsemöte
Halv sju hörde jag ett välbekant putter. Händige släktingen som är den ena av väglagets verk­sam­hets­­gran­skare kom med räkenskaper och granskarnas utlåtande. Jag trodde att han eventuellt hört att det var möte och kom därför, men så var inte alls fallet.

Innan han hann smita dök den första ledamoten upp och sen kom övriga i snabb takt. Kaffe, Kerstins hem­bakta bullar och min rabarberpaj gick åt innan vi började mötet kl 19.15. Knappt två timmar senare var vi klara.

I den tiden ingick en paus för renskrivning och balansering av budgeten. Det vill säga ”gubbarna” satt och småpratade under tiden jag jobbade vid datorn. Ordföranden påpekade att det hade gått mycket snabbare med papper och penna, men jag struntade i hans kommentar. Jag var ju tvungen att kolla att formlerna räknade rätt.

Den späckade eftermiddagen och kvällen innebar att jag slapp äta middag. Men jag har ju lite fett­reserver att till så det gick absolut ingen nöd på mig. 😀

Väglagsadministration
Den här dagen började med att renskriva mötesanteckningarna och skicka protokollet med budgeten som bilaga. Sen stod årsmöteskallelserna på tur. Väglaget består av 60 vägandelsägare och de flesta saknar e-post så det blev många utskrifter och kuvert.

Adressering av kuverten kunde jag kombinera med solbad – jag satte mig i solen i bersån. Väg­en­hets­beräkningen som ska finnas till påseende är klar, liksom debiteringslängden. Jag förutsatte helt kallt att års­mötet godkänner den reviderade enhetsavgiften. Om inte, får jag göra om den – värre än så är det inte.

Dess värre hade jag inga frimärken hemma, så i morgon får det bli en tur till posten/butiken innan jag kan droppa ner kuverten i postlådan. Sista dag att posta kallelserna är den 14 så det är ingen panik, men nu väntar ju broschyrarbetet som helst ska vara klart på fredag så det är lika bra att få i väg dom.

Kaffet i vrångstrupen
Sent i eftermiddags ringde ett Stockholmsnummer, men la på efter bara en signal. När jag ringde upp var det upptaget, men vid nästa försök svarade en dam som erkände att hon sökt mig.

Swedbank-logoDamen var kundombudsman på Swedbank och hade tagit del av mitt brev till VDn. I hennes jobb är det viktigt att hålla med kunden om möjligt och det skötte hon med glans.

Sen sa hon nåt som gjorde att jag nästan satte kaffet i vrångstrupen. I och med att mamma var bosatt i Finland vid sin död, men hade medel i en svensk bank gäller internationell banklag. Det skulle innebära att en boutredning måste göras också i Sverige. Men hon skulle kolla upp det hela och åter­komma.

Men nej och åter nej… Den byråkratiska mardrömmen tar tydligen aldrig slut konstaterade jag resig­ne­rat för mig själv där jag stod och kuverterade.

En kort stund senare ringde hon på nytt och frågade om mammas tillgångar i Sverige var redovisade i bouppteckningen. När jag svarade jakande talade hon om att i så fall skulle den finska bo­ut­red­ningen räcka till. Tack o himmel!

Så snart jag har fått debetsedeln från skatteverket kan den här karusellen äntligen avslutas. Jag ska faktiskt slå en signal till skatteverket i morgon för att höra vilken tidsrymd det handlar om. Upp till ett halvår får man räkna med i Sverige talade bankdamen om. Jag har ju svårt att tro att våra myn­dig­he­ter är värst mycket snabbare.

av

8.6 – Stress och antistress

Jag har haft herrbesök, modifierat ett recept, levererat vykort, träffat Nelson och varit värd för styrelsemöte. Mia har fått ny diagnos.

Herrbesök
Nån timme efter att jag var klar med gräsklippningen igår kom ”unge gentlemannen” på besök. Med sig hade han en rolig present i utbyte mot en bok jag hade lovat honom. En liten tavla som beskriver svarta katters lynne. Den tyckte han passade Mia och mig och det hade han alldeles rätt i. 🙂

KokbokModifierat recept
Igår fick jag för mig att jag skulle bjuda på rabarberpaj till dagens styrelsemöte och kollade att jag hade alla ingredienser. I förmiddags hämtade jag rabarberstjälkarna och satte i gång.

”Blanda de torra ingredienserna och nyp ihop dem med smöret” stod det i receptet. ”Aldrig i livet!” tänkte jag och smälte smöret innan jag rörde ner det i ”torrskaffningen”. Det gick precis lika bra. Sen var ju frågan var om pajen skulle bli som tänkt?

Efter 15 minuters gräddning såg pajen ungefär ut som kokt havregrynsgröt så jag blev lite orolig. Enligt receptet skulle den vara klar på 15-20 minuter. Jag flyttade formen längst upp, ökade värmen något och efter ytterligare 15 minuter fick den äntligen ”fin, guldbrun färg”. Så bra, då funkade den modifieringen!

Vykortsleverans
När pajen var klar var det dags att hämta Daphnias ordförande. Hon ville gärna följa med till Söderlångvik och leverera vykort. Igår kom jag nämligen överens med försäljaren i hantverksboden att Daphnia kunde få ha sina vykort till försäljning där.

Vi hittade en lämplig stolpe för vykortsställningen  så jag skruvade fast den, försåg den med en förklaring till varför man ska köpa ett vykort och fäste vår broschyr nertill på ställningen. Riktigt bra blev det tyckte vi alla tre.

NelsonTräffat Nelson
På hemvägen stannade jag till hos Nemos matte. Dels ville jag hälsa på henne och dels ville jag träffa Nelson, som är ny i familjen. Jo, och så ville jag fotografera hennes förgätmigejer! Helt fantastiskt frodiga lyser dom himmelsblåa vid vägkanten.

Nelson bor i en jättefin bur ute på gräsmattan och såg ut att trivas förträffligt. Han är jättegod kompis med hunden Siri berättade matte och är förtjust i hundfloka. Nelson är alltså en kaninkille. En jätte­gullig liten ulltuss. En sån vill jag också ha… 🙂

Mötesvärd
Det blev ett längre besök än planerat. När jag kom hem var det en timme kvar tills styrelsen för Lion Mountain Finland rf (LMF) skulle samlas. Nu gällde det att duka kaffebordet i bersån, ladda kaffe­kannan och plocka fram handlingar.

Det blev ett konstruktivt möte på dryga två timmar och rabarberpajen fick godkänt.

Mia i gräsetNy diagnos
Cortisonsprutan minskade klådan några dar, men återkom därefter. Sen i fredags har den minskat markant, vilket har fått mig att ställa ny diagnos. Mias klåda beror på stress.

Stressen kommer sig av sommargrannens hundar. Sen Kristi Himmelsfärd har upp till tre hundar vistats på granntomten och en av dom vill prompt undersöka vår. Mattes och husses disciplin är inte värd namnet har jag noterat.

Intrången och hundnärvaron har fått Mia att antingen stanna inomhus eller möjligen våga sig ut på trappan. Och klådan har alltså fortsatt.

I fredags försvann alla hundar och sen dess beter hon sig normalt igen. Inget bitande och dragande i pälsen längre och hon törs röra sig fritt. Jag kan bara hoppas att hundarnas vistelse hålls på ett minimum.

Fortsätter hundbesöken på min tomt får jag helt enkelt be sommargrannen fixa ett staket, så här vill varken Mia eller jag ha det. 😦

av

5.6 – Mer och mindre lyckat

Jag har fått grönt ljus och lånat en man.

Grönt ljusGrönt ljus
Viktigaste ärendet för dagen var att få tag i VDn för Kimitoöns Vatten. Och tänk att jag lyckades på direkten! Jag behövde få svar på mejlet jag skickade den 2.6.

Han bad om ursäkt för att han inte svarat och tackade för att jag ringde och påminde. Ären­det gällde lov att få använda kommunens tidigare undersökningsresultat för Dragsfjärden. Det vill nämligen före­taget som Daphnia har beställt en hälsoundersökning av sjön ha.

Det var helt OK att företaget fick använda sig av dem när han väl fick höra varför vi ville ha dem. Han föreslog dessutom ett sammanträffande när resultaten av den nya undersökningen är klara. Ett väldigt positivt samtal och bemötande med andra ord och en bra början på dagen. Resten var mindre lyckad.

Lånat en man
Jag har ju ingen man som jag kan kalla min så idag bar det till att låna en. Till råga på allt blev jag tvungen att låna pengar av honom.

På dagens agenda stod nämligen besök i Kimito. Jag hade en lång lista med ärenden att uträtta. Fast när jag väl tittade närmare på den visade det sig att det egentligen bara var speltskorpor jag behövde köpa.

Jag hade också kommit överens om att träffa f d klasskompisen och hans sambo, men på grund av att barnbarnet var krassligt skulle klasskompisen komma ensam. Klockan två skulle vi träffas på Lalla Vinde. Så långt gott och väl.

ManKvart över ett parkerade jag utanför S-Market, greppade kassen och insåg att jag inte hade nån plån­bok med mig! Den låg kvar i boden efter att jag hade tömt ur bensin från 10-litersdunken i en mindre för att jag tänkte köpa bensin till gräsklipparen när jag nu ändå skulle i väg. 😦

Vad naken man känner sig utan plånbok… På närmare håll kunde jag kanske ha fått kredit men inte här i ”stora centrum”. Jag ringde kompisen, förklarade läget och frågade om han kunde komma på stört och var villig att låna mig pengar?

Jodå, det gick så bra så. Inom tio minuter var han på plats och överräckte 20 €. Mer än så hade han inte i kontanter. Det räckte i alla fall till skorporna bedömde jag så vi knallade in till butiken.

En enda förpackning skorpor fanns kvar på hyllan. Kompisen föreslog att jag skulle fråga perso­nalen om det fanns fler. Jag hade nämligen tänkt köpa upp mig på fem förpackningar.

Den unga damen som fanns närmast kollade tjänstvilligt om det fanns mer på lagret. Det gjorde det inte, men hon kunde kolla om dom var beställda och på väg in. Hennes lilla terminal skakade oför­stående på huv’et, vilket fick henne att dra slutledningen att skorporna levereras av säljaren direkt.

Hon bekräftade att så var fallet när hon såg på vilken hylla dom skulle ligga och beklagade än en gång att hon inget kunde göra. Den damen har definitivt klarat kundservicekursen med toppbetyg!

SkorporJag höll krampaktigt i skorpförpackningen och tröstade henne med att jag kunde meddela till­ver­ka­ren/säljaren att skorporna var slut. Det är ju inte första gången, fast då gällde det Pågens fullkornsskorpor. Att utöva min konsumentmakt gillar jag. 🙂

Tja, några fler uppköp blev det inte. Däremot räckte resten av den lånade slanten till kaffe med paj och rabarber­kaka på Lalla Vinde. Det varma vädret till trots fanns det ingen uteservering så vi fick finna oss i att sitta inomhus tills vi hade druckit och ätit, men sen gick vi ut och satte oss på bänken utanför ingången och pratade vidare en stund.

När vi var färdigpratade kramade jag kompisen som jag brukar och sa hej då. Det finns det minst ett vittne på. En man i ungefär samma ålder som vi råkade just passera.

Min fantasi skenade genast i väg med mig när jag såg hans blick. Han trodde säkert att vi hade en olovlig affär på gång och hade träffats i smyg på ett ställe där ingen kände oss. Det kan han gärna få tro. Jag har inte ett dugg dåligt samvete, åtminstone inte den här gången. 😀

Epilog
För att inte glömma var jag hade plånboken såg jag till att förflytta den till sin ordinarie plats direkt när jag kom hem och vid morgondagens penningtransferering hos banken har kompisen återfått sina 20 € med ränta bara för att skoja med honom. Fast dyra skorpor blev det. 3,98 + bilresa på 50 km t/r. Men jag hade ju trevligt sällskap och blev mätt.

Birkkala gård har förstås också fått besked om att deras skorpor är slut i Kimito. Jag passade på att fråga om dom inte kan tänka sig att leverera på lite närmare håll, får se vad dom svarar på det?

av

4.6 – Njutning för alla sinnen

Jag betar av min julklapp, använder badbunken på nytt sätt, har hämtat vykortsleveransen, dammat av 50-årspresenten, njuter av syrendoft och är imponerad av Jannes produkt.

Julklapp
Till jul fick jag en ask Geisha-konfekt av Drakarna på norra delen av ön. Att en ask choklad får ligga orörd i nästan ett halvår är minst sagt anmärkningsvärt, men det beror på att Geisha inte tillhör favoriterna, snarare s k nödgodis.

I förrgår tittade jag på bäst före-datumet och konstaterade att det nu närmade sig nödgodisdags. Men det tar tid att beta av den märker jag. Dessutom är hälften av konfekten mörk choklad, vilket auto­ma­tiskt innebär att den blir sist. Näväl, till midsommar ska den väl vara förbrukad.

BlombunkeBadbunken har fått ny uppgift
Eftersom jag på grund av beslutsångest och habegär förköpte mig på blomplantor i år, insåg jag att jag antingen måste investera i en ny ”blombehållare” eller hitta nåt i gömmorna som passar.

Jag vet att moster hade en liten fin järngryta, men den ville inte visa sig så jag fick en annan idé. Min gamla bad­bun­ke kanske skulle bli bra? Den badade jag i för snart 100 år sen och efter det har den fungerat som bykbunke.

Jomen, den blev alldeles perfekt! Nästa fråga var placering? Efter moget övervägande möblerade jag om på trappan och ställde den längst ut. Då är den inte i vägen när jag klipper gräs och så gömmer den en bit av min slitna trappa. Badbunken är numera en blombunke. 🙂

Vykortsleverans
Igår kom avin till Daphnias vykortsleverans och idag åkte jag och hämtade den. Korten blev lika bra som förväntat. Men jag är glad över att jag beställde ett provtryck. Det visade sig nämligen att jag hade glömt att välja ytbehandling.

50-årspresentMatt eller klarlack ingick i priset, men jag hade alltså missat att välja när jag slutförde redigeringen. Jag kan för övrigt varmt rekommendera Crimson.se! Med hjälp av deras webb­baserade verktyg gör man enkelt egna vykort ungefär hälften billigare än i det här landet. Och av minst lika god kvalitet!

50-årspresenten avdammad
Igår bäddade jag rent i sängen. Bredvid min kudde sitter min 50-årspresent på en egen kudde. Av färgnyansen att döma behövde den dammas av.

När jag fyllde 50 fick jag nämligen en jättesöt, liten brun nalle av Tigern/Lejonet. Den var utvald med omsorg och påminner mig alltid om henne. Nu är den fräsch och fin igen ett tag.

SyrenerSyrendoft
Idag blev det sommar igen på Udden – 22 grader och strålande sol. Syrenerna har stått och väntat på värmen så idag slog dom ut helt kändes det som.

I och med att det finns syrener på alla håll och kanter på tomten blir jag som vanligt insvept i syrendoft när jag går ut på trappan. Alldeles ljuvliga är dom när dom blommar.

Imponerad av Janne
Jag var lite tveksam när jag köpte Jannes PuuCee, men beslöt testa. Enligt beskrivningen fyller pulvret samma funktion som torrströ. En tesked ska räcka efter dass­be­sö­ket. Och faktiskt funkar det över förväntan förutom att det som sagt är generöst parfymerat (se inlägg 19.5).