av

4.7 – Oförglömligt veterinärbesök

Mia och jag har varit på ett oförglömligt veterinärbesök och behövt ta igen oss.

Oförglömligt veterinärbesök
Efter en orolig natt med ljudet av ösregn på taket som Mia är så rädd för, väckte hon mig 7.40, men lät mig ligga kvar tills väckningen gick i gång klockan åtta. En kvart senare kom plåtslagaren och därefter rustade jag oss för avfärd.

Mia i burVi hade tid 9.30, men fick vänta till ca 9.50. En sövd liten hund låg på undersökningsbordet noterade jag när jag gluttade in genom fönstret, så vi väntade utomhus. Dessutom var den inre dörren låst så vi tog oss inte in.

När vi väl blev insläppta, visade det sig att hunden tillhörde kommundirektören och hans fru. Medan den unga veterinärvikarien knappade in uppgifter på datorn småpratade jag med kommundirektören.

Jag fick veta att besöket orsakades av att hunden inte låter nån klippa klorna sen den tydligen blev felbehandlad hos en lokal hundtrimmare och därför behöver sövas för att få det gjort. Inte speciellt ovanligt – hundar glömmer aldrig en misslyckad kloklippning vet jag av erfarenhet.

Den unga damen hälsade oss välkomna medan hon skrev ut en massa papper på skrivaren. Jag drog hela raddan med diagnoser och alla läkemedelskurer vi prövat så hon slapp börja från början.

Efter att ha bläddrat i högen med papper hade hon två teorier. Antingen hormonstörning på grund av sköldkörtelproblem(!) eller nån form av allergi. Fast symtomen på hormonstörning stämde inte tyckte hon efter att ha läst vidare. Hon föreslog ett blodprov, vilket jag tyckte var en bra idé.

Det var nu besöket blev oförglömligt. Veterinären försvann ut till ”kassa-rummet” en liten stund, återvände och sa lite lågmält att ”det här blir svårt”. Jag anade oråd och misstänkte genast att hon konsulterat nån handbok för att få reda på hur man bär sig åt att ta blodprov på en katt.

Vid tidigare blodprov har veterinären först rakat bort lite päls för att lättare se blodkärlet. Det gjorde inte den här och försöket misslyckades eftersom Mia rörde på sig så att hon tappade greppet om ådran. Blodet sipprade överallt annanstans utom i provröret.

Jag föreslog att lite lugnande medel kanske vore bra? Jo, fast det får blodkärlen att dra i hop sig sa hon utan att titta i några papper den här gången. Då föreslog jag ett nytt försök på andra tassen. Ja, det tyckte hon lät bra och frågade om hon kunde få raka bort lite päls. Självfallet fick hon det.

Resultatet blev lika misslyckat den här gången. Mia försökte rycka undan tassen, vilket givetvis ledde till att veterinären tappade ådran. Nytt blodflöde. ”Nä, det här blir inget av” konstaterade jag högt. Veterinären föreslog då att hon kunde ta blodprovet från halsen i stället.

Jag sa det inte högt men tänkte ”aldrig i livet!”. Två misslyckanden fick räcka. Hur i all sin dar kunde hon tro att Mia skulle hålla sig stilla när hon blev stucken i halsen? Jag nekade bestämt och sa att vi struntar i blodprovet.

Vi väntar tills ordinarie veterinären är tillbaka om det fort­farande känns aktuellt då. Hon har utan problem tagit blodprov på antingen Snuttan eller Mia, jag minns inte vem av dom det gällde.

För att eliminera eventuell allergi föreslog hon medan hon skrev räkningen att jag helt byter ut Mias mat och överräckte två papper med tips och instruktioner. Jag stoppade ner dom tillsammans med kvittot och så åkte vi hem tillbaka med oförrättat ärende.

Återhämtning
Mia tar igen sigTio i elva var vi hemma. Nästan två timmar hade Mia varit inspärrad och dessutom lindrigt miss­handlad. Hon var jättelycklig över att få tillbaka sin frihet och strök sig mot allt i sin väg när hon gick in. Dessutom hungrig och törstig, liksom jag.

Efter vätske- och matintag parkerade vi oss i hammocken. Jag först och några minuter senare hoppa­de Mia också upp och la sig i halvskuggan vid mina fötter. Det enda som störde oss var svanarnas ”konversation” men så småningom tystnade den och vi kunde sova gott i ett par timmar.

Aldrig mer den veterinären – eller åtminstone inte förrän hon lärt sig ta blodprov på en katt. Jag har full förståelse för att alla är noviser i början, men om hon tvivlade på sin förmåga kunde hon ha sagt det och avstått tycker jag. Vår ordinarie veterinär är utan tvekan en pärla, vilket jag redan tidigare har talat om för henne.  🙂

av

3.7 – Semesterdag

Mossdödaren var ett bra köp, jag har smakat på första jordgubbarna, jagat kryp, haft semesterdag och ser fram mot herrbesök. Mia håller koll.

MossdödareMossdödare
För en gång skull höll reklamen vad den lovade! Det bio­lo­giska medlet som tar kål på mossan men göder gräset funkar faktiskt.

Jag köpte en liten säck och var helt förberedd på att bli besviken, men nu är säcken tom och gräset frodas där mossan tidigare hade övertaget. En produkt väl värd att rekommendera, se bilden.

Första jordgubbarna
För några dar sen insåg jag att det är dags för fågel­skräm­man igen om jag ska ha en chans att få äta av mina stora, fina smultron och jordgubbarna. Idag fick jag provsmaka dom första jordgubbarna, mums. Fågelskrämman är tydligen effektiv.

Krypen ökar
Det är inte bara rosenstriten som frodas. Igår upptäckte jag massvis med vita kryp på rhodo­den­dronbusken (klicka på bilden för att se den i större storlek), ett plommonträd har drabbats av ohyra som gör bladen klibbiga och nästan svarta och bladlössen gottar sig på rosorna. Suck.

Vita krypIdag fick såpvattensprutan stå till tjänst så nu doftar både jag och min rhododendron nytvättat. Rosorna har tidigare fått en omgång men det är tydligen dags för en repris.

Semesterdag
Vid lunchtid fick jag ett SMS från ex nr 2. ”Har du semester?” stod det. Han vet mycket väl att jag är pensionär på heltid, men antingen har han glömt det eller så skojade han.

Faktiskt har jag haft en semesterdag. Efter mathämtningen har jag fördrivit tiden med att städa bort vissna blomställningar från rhodo­den­dron­bus­ken och fröställningar från lupinerna, putsat ena sov­rums­­fönstret på utsidan och vattnat sommarblommorna.

Herrbesök
Vid åttatiden i morgon bitti får jag efterlängtat herrbesök. Då kommer plåtslagaren för att ta mått av nya skorstenen. Besöket var aviserat till den här veckan, så i morgon är liksom sista chansen. Men i värsta fall hade jag fått jaga honom i flera veckor. En del hantverkare är som sagt svårflörtade. Vilken himla tur att den här till­hör undantagen!

Mia håller koll
När hon inte är upptagen med jakt, ligger Mia och slumrar, men håller noga koll på reviret. Och på matte. Med ojämna mellanrum dyker hon upp och vill ha full uppmärksamhet. Eller så hoppar hon fram ur nån buske när jag minst anar det. 🙂

Mia håller koll

av

2.7 – Inspirerad

Jag har råkat ut för nåt oförklarligt, hälsat på i ”Steinkullan”, visat mig på byn, befunnit mig i ”flow” och förklarar senaste bloggbytet.

BlodviteOförklarligt
Jag fattar inte hur det är möjligt…? I morse när jag steg upp och satte mig på toan upptäckte jag en mörkröd liten sak strax ovanför knäet. Jag vispade bort den i tron att det var en insekt, men upp­täckte att det under saken syntes en röd prick på huden. Saken visade sig vara en hoptorkad blod­droppe.

Pricken kliade inte och var inte svullen. Om jag hade blivit biten av nåt under natten borde jag ju rimligtvis ha vaknat? Fast många blodsugare är för all del ”okänsliga” ska erkännas.

Om pricken och blodet inte orsakades av ett bett blir det hela ändå mer mystiskt. Har jag nu nått en ålder då blodet börjar läcka ur kroppen? Eller kan det vara ett minimalt blodkärl som explo­de­rat? Nån som kan komma med en vettig förklaring? (Bilden är dock tagen vid ett annat ”läckagetillfälle”.)

Visat mig på byn
Det tog minst en timme att göra mig i ordning för dagens butiksresa. Jag kände mig inspirerad att klä upp mig mer än vanligt nu när ”tåkåden turister och f-n” är i farten för att citera ”Hägna-Emil”, en man som man aldrig glömmer om man har träffat honom en gång. 😀

Sommarklänning skulle det minsann vara, solen sken och termometern visade drygt 17 grader. Rena värmeböljan med andra ord. Den blommiga klänningen gick mest i rött och grönt på vit botten (typ gardintygsblommigt), så antingen skulle smyckena matcha den gröna eller den röda färgen. Vitt är som bekant ingen färg.

Efter att ha provat olika kombinationer i minst en kvart hittade jag en jag var nöjd med. Det förutsatte att jag putsade halsbandet och en ring, dom hade oxiderat. Bra så långt. Sen var det lite dofta-gott, val av skodon, handväska och färg på läppstiftet (som jag höll på att glömma) innan jag låste dörren och sa hej då till Mia.

Handväska har jag inte använt sen nån tillställning i fjol så det kändes lite ovant, men ska de’ va’ så ska de’. Den var mest i vägen tyckte jag, men den matchade både klänning och skor så den fick ändå följa med vart jag gick.

Besök i ”Steinkullan”
På väg till butiken stannade jag till ett tag och gick först till ordförandens postlåda och stoppade ner ett kuvert, sen genade jag upp till ”Steinkullan”, dvs fastigheten där min mammas mosters faster och farbror bodde en gång i tiden. Faster Alda och farbror ”Höppe” närmare bestämt.

På utsidan är huset sig ganska likt och den fantastiska stenmuren är kvar, men tomten har förstås ändrat utseende sen den nya ägaren övertog stället i slutet av 60-talet. Hur det ser ut inomhus nuför­tiden vet jag fortfarande inte, för jag träffade ägaren utomhus och avhandlade mitt ärende där.

Kreatör”Flow”
Nästan alltid när jag ägnar mig åt grafisk formgivning av nåt slag infinner sig ”flow”-tillståndet. Jag är helt uppslukad av det jag gör och har inget begrepp om tid eller rum. Klockan hann bli närmare två i natt innan jag avslutade bloggdesignandet.

I eftermiddags tog jag i tu med ”finliret” i okänt antal timmar. Jag var inte alls nöjd med den smala spalten för text (som syntes igår), så jag bytte mall och anpassade den så långt det gick. Tyvärr hittade jag inte samma mall som på gamla bloggen, men den är säkert förpassad till runda arkivet för länge sen.

Dessutom kunde det ju vara dags med en liten uppfräschning efter sju år tyckte jag. ”Misty Lake” heter den nya mallen och den tillhörde lyckligtvis gratisvarianterna. WordPress tillämpar samma system som VistaPrint och många andra. Om man vill ha nåt snofsigt kostar det extra eller så får man betala för att bli av med nåt.

Att få möjlighet att anpassa en mall kostar också extra, men man får prova gratis i 30 dagar. Vem väljer att lägga ner arbete på att anpassa mallen och sen bli tvungen att överge den kan jag undra? Men det kanske finns nån tanke med det som jag inte begriper?

Nu tror jag att jag är ganska nöjd med både färger, utseende och typsnitt. Innan jag hajade att det som ligger i den högra kolumnen/spalten förstärks när man hovrar tyckte jag att texten såg bedrövligt ”matt” ut. Men den förstärks alltså när man för musen över den. Lite onödig lyx kan jag tycka, men inget jag kan ändra på.

FörklararFörklaring till senaste bloggbytet
En stor anledning till det senaste bytet av bloggplats och verktyg var bristen på dialog med mina läsare. Jag gillar att få kommentarer och att jag kan besvara dom. Nån sån funktion fanns inte på fi-sajten, vilket jag kom på alldeles för sent. Men bättre sent än aldrig.

Under varje inlägg kan man nu kommen­te­ra (sist på raden) och därefter välja om man vill skicka via e-post, skriva ut, dela eller skriva en kommentar (längst ner). Kommentarerna kräver som tidigare mitt godkännande innan de publi­ce­ras. Om du vill vara anonym kan du använda dig av en signatur i stället för ditt namn.

Bloggverktyget på fi-sajten medgav heller inte mer än en bild per inlägg och den kunde man varken ändra storlek eller placering på. Inte alls nöjaktigt.

Egentligen är det väl orättvist att racka ner på fi-sajten, den var ju inte avsedd enbart för att blogga, vilket WordPress är. Varje funktionalitet kräver sitt eget verktyg. Det går ju inte att kapa järnrör med sax heller. 😉

av

1.7 – Sista juni*)

AntecknarJag har antecknat och skrivit, redigerat, mätt, skrivit igen och fått ett nytt updrag. Mia har ny tid hos veterinären.

Antecknat och skrivit
I lördags gick väglagets årsmöte av stapeln. Närvaron var inte stor, men idag fick jag förklaringen av två vägandelsägare som gick förbi på sin morgonrunda. ”Man behöver inte gå på års­mö­tet så länge vägen är välskött.” Just så, då vet vi det. När ingen dyker upp längre är alla således nöjda. 😀

Årsmötesanteckningarna överfördes till ett protokoll i söndags. Eftersom det regnade var det lagom sysselsättning.

Redigerat
När årsmötesprotokollet var skrivet övergick jag till att redigera vägenhetsförteckningen och debi­te­ringslängden. Avierna för vägavgiften ska för all del inte skickas ut förrän i början på oktober, men jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt. Och tur var det, för jag upptäckte två fel under tiden jag satt där i min teddyväst och eldade i spisen för att hålla värmen.

Mätt
Varannan söndag är spikad för siktdjupsmätning, men jag struntade högaktningsfullt i det i söndags, dels beroende på vädret och dels för att jag ville bli klar med det jag höll på med. Mätningen gjordes igår i stället.

Siktdjupet blev 3,02 m, vilket inte alls är illa så här års. Möjligen beror det klara vattnet på att tempe­raturen har varit låg den senaste tiden? Bara 17 grader konstaterade jag när jag kollade brygg­termo­metern.

Skrivit igen
Han är ju gullig vår nya väglagsordförande. Förutsättningen för att han ställde upp var att jag är sekreterare sa han. Sånt känns gott att höra. 🙂

För att överträffa hans förväntningar skrev jag igår eftermiddag ett halvfärdigt protokoll för det konsti­tuerande styrelsemötet som hölls igår kväll. Allmänt skratt uppstod efter valet av vice ordförande när ordfö­ran­den frågade vad det stod i protokollsutkastet? Jag hade nämligen skrivit namnet på den som blev vald. I just det här fallet var det inte så svårt att vara synsk.

KassörNytt uppdrag
Mötet resulterade i att min titel som sekreterare utökades med en till. Styrelseledamöterna tyckte näm­ligen att jag också ska vara kassör!

Jag utfärdade en varning angående mitt siffersinne och sa att dom fick skylla sig själva. Jag påpekade också att det är ordföranden som bär ansvaret för mina even­tuella misstag. Det avskräckte dom inte, men nu har jag i alla fall garderat mig.

Ny tid hos veterinären
Igår morse ringde jag veterinären för att boka tid för Mia för att få en ny diagnos. Klådan fort­sätter trots att inga hundar har stressat henne på flera veckor. Alltså var min slutsats fel.

Den vikarierande veterinären kanske kommer på orsaken? Det är i alla fall min förhoppning när hon får höra allt vi har undersökt och provat sen mars då symtomen dök upp.

——————————

*) Sista juni-inlägget skulle förstås ha varit igår, men Mia såg till att jag ägnade mig åt henne i stället. Varje gång jag började skriva skulle hon ut. Eftersom klockan var över tio gick jag inte med på det, utan avstod hellre från bloggen.

Så där gör hon jämt. När hon kommer in för kvällen ska hon antingen ligga i min famn medan jag tittar på TV eller så ska vi gå och lägga oss. Annars vägrar hon vara inne. En riktig utpressarkisse. 😀

av

Ovanligt

 

Sallad

Det händer inte så ofta, men idag hände det – jag kände mig sugen på en grönsallad. Björknäs trädgård stod för dom flesta ingredienserna, det var bara bladspenaten som kom från egen odling.

——————

På grund av tekniska problem gick det inte att publicera lördagens inlägg (på bloggen.fi). Det fick droppen att rinna över – från och med den 1.7.2014 övergår jag helt till den nya bloggen och hoppas förstås att du vill fortsätta följa mina och Mias förehavanden här! 🙂

av

27.6 – Tacksam och glad

Jag är innerligt tacksam, har gjort mig förtjänt av maten, sett svanfamiljen och njutit av vädret.

TackInnerligt tacksam
I förrgår blev det triss i tjänstvilliga herrar. Två av dem fick betalt, den tredje fick nöja sig med en kram.

Först på plats var sotaren. Han dök upp vid 11-snåret och lämnade Udden sex timmar senare så han gjorde sig absolut förtjänt av sin lön (se inlägg 25.6). På eftermiddagen kom ”Trollkarlen” på snabb­visit, men hann ändå instruera och hjälpa mig få i gång röjsågen. Som ersättning fick han en kram (i gengäld brukar jag hjälpa honom med datorn).

Sist ut var ”den unge gentle­man­nen” som kom med utlovad leverans. Han hade erbjudit sig att handla till mig när han var på kryssning så det skulle han förstås ha betalt för.

Jag är innerligt tacksam för att jag har så många välvilliga och hjälpsamma personer omkring mig, oavsett om jag får ersätta dom eller inte. 🙂

Förtjänt av maten
Förmiddagen igår försvann i ett huj utan att det märktes att jag hade uträttat nåt. Men halv åtta på kvällen syntes resultat – då var hela tomten nyklippt.

Jag tror bestämt det är första gången jag har klippt gräs i regn. Eller regn var väl att ta i, det föll några glesa droppar i en timme så jag blev inte ens våt.

Det blev en sen middag. Den tyckte jag verkligen att jag hade gjort mig förtjänt av.

SvanfamiljenSvanfamiljen
I morse blev jag jätteglad! Dels för att det såg ut att bli en solig dag som omväxling och dels för att jag såg svan­paret med tre ”barn” glida förbi bryggan när jag hämtade morgontidningen. Ungarna såg rätt stora ut så jag hoppas dom klarar sig undan alla faror också i fortsättningen.

Njutit av vädret
Med undantag för en regnskvätt har dagen varit solig och varmare än på länge. Faktiskt så varm att jag föredrog arbete i skuggan. Kroppen är ju inte riktigt van vid såna temperaturer. Som mest visade termometern 20 grader.

Men jag hann också njuta av kaffe och solsken i bersån. Mia gjorde förstås sällskap fast hon föredrog att hålla sig i skuggan.

av

Där satt den!

Nya skorstenen

Yess, där satt den! Ett tag efter kaffetid idag var den nya skorstenen på plats. Ett sant nöje att se en noggrann och effektiv yrkesman i arbete. Om tre veckor kan vi provelda sa han.

Nu återstår plåtinklädning, montering av snöstopp och ”hatt” på skorstenen. Enligt planerna ska det arbetet utföras nästa vecka. Efter det kan jag (nästan) påstå att skorstenen är det värdefullaste på Udden. 😀

av

24.6 – Ordning på torpet

Jag har eldat upp bordduken, städat i bokhyllan, putsat potatislandet, strider med strit och har blivit avbruten i arbetet. Mia doftar såpa och har haft besök.

Eld 2Eldat upp bordduken
I förrgår hade Udden kallt och regnigt plus att åskan hördes. Det kändes ruggigt inne också, så jag tände upp i köksspisen. Bland annat skräp passade jag på att elda upp bordduken, nu hade den gjort sitt tyckte jag.

Det är fördelen med pappersdukar. När dom blir smutsiga och fläckiga är det bara att bränna dom. Den här duken hade redan synliga bevis från flera middagar så nu ville jag inte använda den fler gånger.

Städat i bokhyllan
Det börjar dra i hop sig till loppis i Labbnäs så småningom. Eftersom bokhyllan är proppfull igen, beslöt jag plocka ut ett antal böcker som jag kan avstå ifrån. Det blev ett 20-tal. Vad som helst är ju bättre än att slänga dom på tippen.

Putsat potatislandet
Igår medgav väderleken utomhusarbete igen så jag tog i tu med åkervindan som hotar att överta potatislandet. Perfekt att rensa ogräs då marken är blöt efter regn.

StritStrid med strit
Striten har som vanligt ockuperat den unger­ska syrenen. 😦 Enligt en rapport från Sveriges Lant­bruks­uni­versi­tet som jag hittade på nätet tål dom inte såpvatten. Klart värt att pröva tyckte jag och blandade till en ca 5 %-ig såplösning.

Busken är dess värre så hög att jag inte nådde ända upp till toppen, men jag beslöt att först se resultatet innan jag plockade fram trädgårdsstegen.

Av allt att döma har dom strukit med så det får bli stegen och ny dusch snarast möjligt.

Avbruten i arbetet
I morse hade Mia och jag sovmorgon. Först strax efter nio började hon väckningsproceduren. Hon har listat ut att det lönar sig bäst att gosa med mig tills jag är ordentligt vaken. När jag väl säger dom förlösande orden: ”Ska vi stiga opp?” hoppar hon ner från sängen och går in i köket.

Gräsklippare 2Förmiddagen gick åt till datorunderhåll, men efter lunch kände jag för att klippa gräset. Jag hann bara klippa strandstigen och stranden innan jag blev avbruten av åskmuller och regndroppar. Det var ju vältajmat, då slapp jag klippa mer idag. 🙂

Den som eventuellt går förbi måste tro att jag har blivit helknäpp. Gräsklipparen står parkerad på trappan. Just då var det närmast för att få tak över den och sen dess har regnskurarna avlöst varandra så i värsta fall får den stå kvar där i natt.

Mia doftar såpa och har haft besök
Att Mia doftar såpa är förstås mattes fel. Igår när jag skulle mäta upp såpa råkade jag spilla några droppar på hennes päls.

Det var ju inte lönt att skölja med vatten, då hade det blivit ännu värre bedömde jag, så jag torkade av henne bäst jag kunde. Resten har hon rengjort själv förstås. Förhoppningsvis var mängden så liten att den inte har samma inverkan på henne som på bladlöss och strit!

Vid halv niosnåret igår kväll var hon fortfarande ute men syntes inte till när jag var ut på trappan för att hämta dunken med dricksvatten. Däremot såg jag ryggen på en vit katt med grå fläckar uppe vid Silverpilens parkeringsplats och frågade vad den gjorde här?

Den vände sig om men gjorde ingen min av att flytta på sig, så jag gick upp för att jaga i väg den. Då jag närmade mig hörde jag ilsket morrande och upptäckte att Mia låg nertryckt i gräset alldeles intill.

Mia gosarInkräktaren insåg att jag inte tänkte ge mig, så den lommade i väg nerför backen, tätt följd av Mia som givetvis nu tyckte att hon/vi hade övertaget. Den okända katten svängde av ner i diket och Mia stannade kvar vid vägkanten, men ville inte alls höra på mina förmaningar så jag lämnade dom åt sitt öde och beslöt att dom fick avgöra det där själva.

Ungefär en timme senare kom Mia in. Jag hade nästan förväntat mig att se spår efter slagsmål, men hittade lyckligtvis inga. Det kanske var en Frasse som bara ville hälsa på, även om han inte lät spe­ciellt vänlig? Eller så missförstod jag kanske, han ville bara imponera på den tjusiga damen? Jag har förstås frågat Mia men hon tiger som muren. 😀

av

22.6 – Smärtfritt firande

Jag har prövat en doubleshot, skämts lite, kokat tevatten, haft mårdhundsbesök och blivit bekransad.

DoubleshotPrövat en shot
Ordet shot associerar jag till nåt alkoholhaltigt. Det var antagligen därför blicken fastnade på en burk märkt ”doubleshot” på kaffehyllan i butiken i torsdags. 😀

Jag var förstås tvungen att syna burken närmare. Överst stod det Espresso + milk, i mitten Starbucks Doubleshot espresso och längst ner premium coffee drink plus Fairtrade-märket. Ingen sprit alltså, men absolut värd att prova tyckte jag.

Jag hällde upp halva burken i kaffemuggen och värmde den i mikron när jag kom hem. Be­skriv­ningen stämde nog, det smakade helt klart kaffe med mjölk. Och socker. Medan jag sörplade i mig drycken läste jag på baksidan av burken. Där fanns en anvisning: ”Enjoy cold, shake well”. Just så, nu hade jag ju gjort fel igen.

Jag tog en klunk kall vätska från burken och konstaterade att den också smakade kaffe med mjölk och socker. Alltså spelade temperaturen ingen roll. Att innehållet var producerat av Arla Foods i Danmark stämde inte med Starbucks-logon men vi lever ju i en licenstillverkad värld.

I Norge får man 1 kr pant för burken stod det också. Det kräver rätt många burkar innan jag kan finansiera den resan. Dessutom hade jag gärna avstått från sötman så det blir nog inga fler espresso­shots.

SpindelSkamligt
På eftermiddagen i fredags slog inspirationen plötsligt till. Just precis nu kände jag för att jag diska! När jag plockade upp diskarna från hon för att ordna till dom upptäckte jag en maffig spindel i botten på en kanna. Det tydde onekligen på att disken hade stått länge. Faktiskt skämdes jag lite. Men bara lite.

Tevatten
Halvvägs genom disken kom Vik Husse på tebesök som avtalat. Jag bad om ursäkt för att jag var oartig som diskade men insåg ganska snart att disken skulle ta en halv timme till i anspråk, så jag avbröt och kokade tevatten i stället. Jag hade ju hela midsommaraftonen på mig att diska klart. Framåt 20-snåret kunde jag förnöjt spegla mig i diskbänken.

Mårdhundsbesök
Strax före nio igår morse noterade jag en rörelse i ögonvrån när jag satt framför datorn. En mård­hund trampade makligt genom det höga gräset nedanför fönstret och stannade då och då för att söka ät­bart. Nu har dom tydligen glömt att det bor en häxa på Udden som jagar i väg dom.

Jag öppnade fönstret och ryade åt den att försvinna. Den tittade förvånat på mig innan den svängde av ner mot stranden i skydd bakom hallonsnår och duntrav. Jag bedömde att det kanske var en halv­vuxen individ. Årets valpar är ännu inte så stora.

Bekransad
Förmiddagen igår gick i planeringens tecken. Var och hur skulle jag duka till middagsgästerna och vad skulle jag ha på mig?

Helgdagen och gästerna till ära blev det finporslinet och i ”matsalen i södra salongen”. Att äta utomhus skulle ha krävt minst 10 plusgrader till så det var inte aktuellt. Tack vare inomhusvärmen kunde jag klä mig i kortbyxor och sidentopp.

MidsommarkransGästerna infann sig punktligt till apèritifen och försåg mig med en jättetjusig krans av blå och vita blommor förutom en mousserande riesling. Kransen har nu fått flytta till ytterdörrens insida för att hålla lite längre.

Det enda jag hade lovat bjuda på i traditionell midsommarmatväg var sill och potatis, vilket orsakade visst huvudbry förstod jag på samtalet när vi bestämde klockslag. Stackars gäster trodde att dom bara skulle få sill och potatis så jag förtydligade att det var förrätten.

Varmrätten bestod av ugnsstekt grillsida. Ingen midsommarmat precis men av åtgången att döma smakade den bra. Desserten blev däremot traditionsenlig – så klart ska man äta (helst inhemska) jordgubbar med vispgrädde!

Vi konstaterade att vinden hade mojnat och att solen värmde tillräckligt för att inta den i bersån. Det tyckte Mia var en utmärkt idé och höll oss sällskap. Troligen mest för att få smaka på vispgrädden.

Efter hand som solen dalade började det kännas kyligt så vi förflyttade oss tillbaka in för att få ”kaffe på maten” och en avec medan vi fortsatte att diskutera ditt och datt. Det var en riktigt trevlig efter­middag i riktigt trevligt sällskap! 🙂

av

19.6 – Kunder, affärer och Midsommar

Jag har fått svar angående skorporna, blivit tillfrågad om reklam, kommunicerat med ”hatbanken” och önskar trevlig Midsommar.

Svar från skorpleverantören
Den 5.6 mejlade jag till leverantören av speltskorpor att dom var slut i Kimito och undrade samtidigt om dom inte kunde leverera till Sale också? Redan två dagar senare fick jag ett vänligt och uttöm­man­de svar:
”Tack för din e-post. Det är mycket trevligt att höra du tycker om våra speltskorpor. Vi är ledsna att det bara fanns en förpackning av skorpor på S- Market i Kimito.

Vi fick en ny beställning från S-Market Kimito idag. Distributören levererar varor på Kimito S-Market varannan vecka, vanligen på torsdagar. På torsdag 12.6. borde det alltså finnas mera skorpor på hyllan. Vi vet dock inte på vilken klockslag exakt.

Vi önskar också att Sale i Dalsbruk skulle ha våra skorpor i sin sortiment, men tyvärr har Sale ganska strikta instruktioner från affärskedjans centraladministration, om vad de kan ha på sina hyllor. Tills vidare har det inte varit möjligt för Sale att sälja våra skorpor. Det skulle dock vara trevligt om du frågade butiksföreståndaren, kanske det skulle hjälpa.”

Visst var det vänligt och upplysande? Självfallet ska jag göra mitt bästa för att sprida produkten! 🙂

Reklam Tillfrågad om reklam
Den 5 maj fick jag en mejlförfrågan av en herre som ville göra reklam på min blogg. Eftersom bloggen.fi till all lycka är befriad från reklam, hänvisade jag till HSS Media som äger bloggportalen. Sen har jag inte hört nåt mer.

Det kändes ändå lite roligt att få frågan. Då ansåg han tydligen att min blogg var läsvärd eller hade tillräckligt många besökare för att det skulle vara intressant.

Den 15.6 översteg antalet besökare siffran 50.000 för övrigt. Det låter häftigt, men då ska man ta i beaktande att den innefattar tre och ett halvt års besök så egentligen är det inte så många per dag.

Kontakt med ”hatbanken”
I tisdags ringde jag skatteverket för att höra hur lång behandlingstiden är för bouppteckningar. ”Vi har för närvarande ett års behandlingstid” fick jag till svar av en snorkig och kort­huggen tjänste­kvinna. Jag hade god lust att tala om att jag är en av dom som betalar hennes lön, men höll tand för tunga för en gångs skull.

Jag vidarebefordrade beskedet till Swedbank i Jakobsberg och till kundombudsmannen (som är en kvinna) så dom inte tror att jag har glömt bort dom. 😦 Kundombudsmannen svarade nästan om­gående och ställde några frågor som hon fick svar på med vändande mejl.

MidsommarstångI Sverige skickar skatteverket tillbaka bouppteckningen när den är behandlad och det hade hon via finska ambas­saden(!) fått besked om att man också gör i Finland. Vilket alltså är fel! Det enda man får är en debetsedel med uträkning av eventuell arvsskatt har jag fått lära mig så det skrev jag till henne.

Hon erbjöd sig, hör och häpna, att kontakta finska skatte­verket om hon fick namn och telefon­nummer. Namn på nån tjänsteman hade jag inte och enda sättet att nå skatteverket är via växeln, så det numret fick hon. Sen har jag inte hört nåt mer. Men senast om ett år ska väl den här affären äntligen vara ur världen.

Trevlig Midsommar!
Växlande molnighet och 14 grader utlovas i den lokala väderprognosen till i morgon. Hoppas alla som ska vistas ute slipper frysa och bli blöta.

Ha en glad och trevlig Midsommar oavsett var du är och vad du gör! 🙂