av

25.5 – Ibland har man tur…

Jag har gjort ett fynd på komposten, undertecknat, fått betalt i musik, ställt en fråga och halshuggit en plastsäck.

JordrevaFynd på komposten
För ett bra tag sen upptäckte jag att jordrevan som jag hade i ena balkonglådan i fjol hade skjutit nya skott där den låg bland kvistar och torra löv på komposthögen. Nån talade om för mig att om man har tur kan dom över­vintra. Nu har jag lagt tillbaka den i en balkonglåda och såg då till min förvåning att den också har små rosa blomknoppar!

På en trädgårdssajt fick jag fler upp­lys­ningar: ”Växten har grönvita blad och är kraftigväxande. Mångårig perennaväxt, kan användas som marktäckande. Trivs både i soligt och skuggigt läge.” Alltså hade jag inte tur trots allt, men ska givet­vis försöka hitta en plats där den får bo permanent i fortsättningen.

Undertecknat
Idag gjorde jag min sista insats i Daphnia. Jag undertecknade årets protokoll och överlämnade sam­tidigt fjolårets årsmötesprotokoll till ordföranden för arkivering.

Materialet som jag har samlat på mig under dom här två åren ville den nya sekreteraren inte ha, så det får stå kvar i bokhyllan tills vidare. Vem vet, det kanske kommer till användning i nåt samman­hang?

MusikantBetalt i musik
Som ersättning för mina tjänster har jag fått både pengar, ätbart, drickbart och planterbart, men aldrig nånsin tidigare har jag fått betalt i musik! Det fick jag i dag i form av tre melodier som spelades för mig på två olika sorters dragspel under tiden jag drack kaffe. 🙂 Ersättningen var för övrigt generös med tanke på min tre-minuters insats.

Ställt en fråga
Idag gick jag till butiken där jag köpte gräsklipparen och frågade om det finns nåt specialverktyg för att ändra klippläget. Killen bakom disken såg frågande ut så jag förklarade problemet. Nej, några såna verktyg hade han inte, men han erbjöd sig att ringa ”Fredde” för att höra om han hade några.

När han fick svar förklarade han kort läget och lämnade sen över telefonen till mig. Nej, Fredde hade heller inga såna verktyg men frågade om spaken hängt upp sig eller vad var problemet? Jag talade om att det inte finns nån spak på den här modellen, vilket ledde till att han undrade om det satt en låsbricka på hjulaxeln?

Det kunde jag bekräfta, (de facto finns det två), så han lovade komma till Udden och ta en titt. Men först skulle han jobba utomlands i två veckor, så han frågade om jag kunde vänta tills han kom tillbaka? Det kunde jag förstås. Han behövde ju inte veta att jag har en gräsklippare till där det faktiskt finns spakar. 😉

GräsklippareHalshuggit en plastsäck
Det var lite tid kvar på arbetsdagen när jag kom hem så jag beslöt ta fram min stora arbetshäst och klippa gräset på ovansidan av huset. Den har som sagt spakar för att ändra klippläge så jag ställde in önskat läge och satte i gång.

I samband med att jag fyllde på bränsle plockade jag fram en plastsäck som underlag för ren­gö­ringen. Gräsgeggan som bildas under klipparen är idealisk att lägga i dasskomposten, därför ville jag samla upp den.

Då jag klippt klart styrde jag gräsklipparen mot platsen för rengöringen. Vips var halva plast­säcken under klipparen och motorn slog av. Eller så släppte jag möjligen greppet om drifthandtaget rent instinktivt?

Det var ju himla onödigt att köra över plastsäcken. Men hellre det än en elkabel som jag har lyckats med tidigare. Trots misshandeln gick säcken bra att använda och betten kan ju knappelunda ha tagit skada av plasten så den här gången hade jag tur. 🙂

 

av

24.5 – Hädelse, konfrontation och annat

Jag har hädat, medförsvarat Mia, haft besök, klätt av hammocken och njuter av doften i verandan.

Hädat
Om mamma hade levt hade hon antagligen kommenterat mitt val av tvättdag. Dels vilodag och dessutom Pingstdagen. Men här långt-bort-i-byn är det liten risk att nån blir störd av mitt hädande. Vädret var idealiskt för att hänga ut tvätten på tork så när jag väl spänt upp tvättlinan fyllde jag den med lakan, handdukar och örngott som nu doftar härligt. 🙂

Till medförsvar
Strax innan dagens besökare anlände råkade jag vara ute så jag hörde Mias ”kampljud”. Ljudet hördes nerifrån flyet, så jag klappade i händerna för att skrämma eventuella fiender och sprang genast till backkrönet för att se efter vad som pågick.

Mia blötMia var på väg uppför backen, låg i ryggen med sänkt svans, och på väg åt andra hållet såg jag en ”pälsmössa” som lubbade i väg och vek av mot sommargrannens före detta brygga. Det för­kla­ra­de saken. Vem som överraskat vem vet jag ju inte, men tydligen kände Mia sig hotad.

När hon kom närmare såg jag att hela undersidan av kroppen var blöt och tassarna leriga. Av allt att döma hade hon varit så trängd att hon tagit vägen genom vatten och lera.

I samband med att jag hjälpte till att torka henne, kollade jag eventuella skador, men upptäckte inga så jag utesluter en sammandrabbning. Om hon känner vittring av mårdhund brukar hon genast reagera och söka skydd, men möjligen blev hon eller mårdhunden överraskad den här gången.

Så, återigen: Att mårdhundar är i gång bara i skymningen är rent nys. Klockan var några minuter över två.

Besök
En kort stund senare dök vår besökare upp. Efter att ha hälsat på oss drog han upp en torkad fisk till Mia så hon glömde genast dom tidigare obehagligheterna.

KlipplägeDå den n:te muggen te var urdrucken ”tvingade” jag honom att ta en titt på den nya gräsklipparen för att höra om han var av samma åsikt som jag. I mitt tycke stod klippläget högst upp, vilket han genast bekräftade.

Men att ändra på läget lyckades ingendera av oss (jag har försökt tidigare). Hur i alla glödheter kan man spänna fjädrarna så hårt att det inte går att ändra läget med handkraft?

I morgon ska jag ta en tur till in­köps­stället och kolla om samma klippare säljs i år. Om ja, får personalen demonstrera hur läget ska ändras, i annat fall får jag väl ta till kofoten eller nåt annat brutalt verktyg. 😦

Klätt av hammocken
Hittills har hammocken stått i ”vinterpäls”, dvs delvis under presenning. När jag tog ner tvätten konstaterade jag att vindstyrkan var som gjord för att vika presenning. Minsta lilla vindpust omöjliggör som bekant alla vikningsförsök om man är ensam (eller inte ids hämta tyngder).

Under pälsen befanns hammocken ha kraftig slagsida. Då den blåste omkull i en av stormarna loss­nade tydligen upphängningen på ena sidan. Men det gick bra att hänga upp den igen så nu är det bara att hoppas på vila-ute-värme.

EneVäldoft i verandan
Igår kväll kom herr grannen junior med ”locken” jag hade beställt. Som regn­skydd på sta­ket­stol­parna hade jag nämligen tänkt mig skivor av ene och junior lovade fixa till dom. Med sig hade han en stor påse, mer än hälften bestod av skivor av äppelträ, övriga av ene.

Äppelträet var inte lika torrt som enet (heter det verkligen så?) så det får hålla till på trappan, men i verandan doftar det härligt gott av enskivorna. Om vädret tillåter ska dom limmas fast i morgon. Herr grannen avrådde nämligen från att spika eftersom det då kommer in fukt i träet. Tur att det finns dom som kommer med goda råd, så långt hade jag ju inte tänkt. 🙂

av

23.5 – Helgerån, pinsamheter och stenskvättor

Igår höll jag mig inne, idag har jag försökt byta en ost, köpt en stenskvätta och ätit sushi.

Innedag
Trots det fina vädret tillbringade jag gårdagen inomhus. Enda undantagen var när jag skulle ut och damma. Jag greps av städlust som omväxling.

Efter en grundlig städning i sovrummet, normalstädning i köket och fuskdito i vardagsrummet av­slu­tade jag med kroppsrengöring. Efter den städpärsen var jag mogen för vila och sov gott i två timmar. Underbart att kunna göra så, men snudd på helgerån att inte ta vara på det vackra vädret.

Försökt byta en ost
För ett tag sen köpte jag en edam-ost som skulle vara fyllig i smaken. När jag öppnade för­pack­ningen upptäckte jag att förslutningen inte hade hållit tätt, vilket gjorde att osten såg ut som nåt Mia hade släpat in. Bäst före-datum var 23.7.2015 så jag beslöt byta ut den.

EdamIdag tog jag med osten till Sale i Dalsbruk och reklamerade den då jag kom till kassan. För att kunna göra avdrag på in­köpsbeloppet läste killen förstås av streckkoden. Han tittade förbryllat på sin display, gjorde en ny avläsning och tillkallade därefter sin kollega.

Jag greps av onda aningar och erkände att osten kanske inte alls var köpt i den här butiken? Eftersom båda personerna stirrade stint på kassadisplayen kan jag tänka mig att det stod nåt i stil med ”far och flyg” eller ”be kunden dra åt pepparn”. Kön bakom mig blev längre och längre, det började kännas pinsamt.

Till slut tittade den tillkallade kollegan lite beklagande på mig och sa att den här produkten inte alls finns i deras sortiment. Just så, alltså var det som jag befarade. Möjligen kan jag ha köpt den i Kimito, för i Kärra-butiken har dom heller inte fyllig edam. ”Då har jag säkert köpt den nån annan­stans” klämde jag till med lite flåshurtigt och kände hur dom köandes blickar brände hål i jackan.

Osten är därmed tillbaka i kylskåpet på Udden. Jag antar jag ska i väg till Kimito före den 23.7, så då får jag göra ett nytt försök att byta den. Fast då ska jag börja med att be dom kolla om den finns i sortimentet!

StenskvättaKöpt en stenskvätta
På dagens ärenderunda stannade jag till hos Björknäs trädgård för att köpa en gurka. Suveränt god är den! Med mig ut i bilen hade jag dessutom en stenskvätta.

Utanför ingången fick jag nämligen syn på jätteroliga fåglar med runda stenar som kropp och övriga kroppsdelar i metall. ”Stenskvätta” stod det på en handskriven lapp.

En av modellerna var som gjord för mig tyckte jag så jag tog den med mig in för att betala. Och för att ingen annan skulle hinna sno den förstås. Att jag just då var enda kunden hade jag ingen tanke på, habegäret hade tagit överhanden.

Visst är den läcker? Och passar alldeles utmärkt på räcket till uteplatsen (klicka på den för att se den i större storlek).

Sushi-middag
Dagens sista anhalt var Rosala Handelsbod där min sushi‑ och vårrullebeställning från Mitsukon keittiö väntade. Vårrullarna slukade jag direkt när jag kom hem, sushin sparade jag till middag.

Jag hade liksom tänkt äta den civiliserat på mitt japanska porslin och med pinnar, men så blev det inte. Stående vid diskbänken åt jag den med gaffel direkt ur förpackningen i vanlig ordning. Verkligt helgerån må jag säga. Såna delikatesser borde ju avnjutas med lite finess. Men det kanske blir nästa gång (om jag inte är lika hungrig)? 🙂

Sushi-middag

av

21.5 – Beslut och känsloyttringar

Jag har haft shortspremiär, blivit glatt överraskad, är förundrad och har ångrat mig.

Shortspremiär
Idag beslöt jag klippa ”stora” gräsmattan som vetter ner mot stranden. Ett arbetspass på ca två timmar.

Svåraste beslutet gällde vad jag skulle ha på fötterna, den övriga klädseln var given – shorts och linne. Termometern visade drygt 15 grader och solen sken från klarblå himmel.

KörsbärsträdGlatt överraskad
Till min stora glädje upptäckte jag idag att mitt lilla körsbärsträd har knoppar! Äntligen har jag fått belöning för min långa väntan!

På hösten 2008 fick jag plantan av Trollkarlen och sen dess har den förutom årstidsväxlingarna fått stå ut med återkommande harangrepp vintertid. Optimist (naiv?) som jag är satte jag inget nät runt den, men den har alltså överlevt och tänker blomma. Helt fantatiskt! 🙂

Förundrad
Jag fattar inte riktigt hur det är möjligt, men min backup omfattar nu 159 GB. Omräknat i full­skriv­na A4-sidor innebär det 79,5 miljarder sidor!

Till saken hör att Carbonite inte säkerhetskopierar programfiler, så det mesta är således information som jag har producerat under årens lopp. Bilder tar för all del mycket utrymme och såna har jag som jag tidigare nämnt en herrans massa, men jag borde kanske börja fundera på att radera sånt som är inaktuellt.

Jag har t ex kvar filer sen 2004, dvs Consensus-tiden i Östersund och dom kommer jag näppeligen att behöva mer. Det vore förstås också skäl att rensa i bildfloran – mina motiv är ju ofta åter­kom­man­de eftersom jag huvudsakligen fotograferar blommor som jag hittar på eller i närheten av tomten. 57 bilder på gullvivor kanske är onödigt? 😀

Mia coolarÅngrat mig
Idag blev jag riktigt osams med Mia. Det händer inte så ofta, men ibland verkar hon få för sig att hon ska testa mina gränser verkar det som. Eller så går leken överstyr och blir jakt i stället?

När hon för tredje gången anföll min ankel rann sinnet på mig. Hon VET ju att hon inte får göra så.

Jag tog ett synnerligen omilt grepp om nack­skin­net och hutade åt henne. Hon skrek i högan sky – antingen av rädsla eller ilska så jag släppte taget och morrade hotande som avslutning. Det fick henne att lomma i väg och jag vände på klacken och gick in. Det här utspelade sig nämligen ute på gräs­mattan.

Väl inne drabbades jag av ågren… Så där rosen­ra­san­de hade jag väl inte behövt bli? Jag gick ut och tittade efter henne, men hon syntes inte till. En dryg halv timme senare såg jag att hon låg i sol­sto­len i verandan så jag gick ut och bad om ursäkt.

Lyckligtvis har hon kort minne. Hon spann som vanligt när jag kelade med henne så jag ansåg mig ha fått förlåtelse. Skönt. Det känns inte alls bra att vara osams, inte ens med en katt.

av

20.5 –  Trä‑ och ostsmak

Jag har sågat, kreerat, fått två Herrgård och förbereder utflyttning.

Sågat
Igår började jag beta av vedhögen som jag fick i höstas av Siris matte och husse. Första längden var en genomsur och murken björk, men resten går nog att bränna när det väl torkat upp. Tyvärr syns det knappt att högen har minskat efter tre timmars jobb så med den takten är allt uppsågat framåt hösten nån gång. 😦

Sågad stegeDessutom blev jag less, det var synnerligen enformigt arbete. Och obekvämt, eftersom sågbocken jag använde är så låg. Å andra sidan var det en fördel när jag skulle lyfta upp foten för att hålla träd­bitar­na på plats.

Jag passade samtidigt på att såga upp den antika stegen som gick upp till bastuvinden så länge den fanns. Bastun revs 1992 men stegen fick vara kvar, troligen för att det var en gedigen och stabil sak med handgjorda stegpinnar.

Jag kan gott tänka mig att den var betydligt äldre än jag, möjligen från 1930-talet då jag tror bastun byggdes. Det märktes att virket var gammalt, sågen fick tugga bra nog för att ta sig igenom, men till slut återstod bara ”spislånga” bitar.

Kreerat
När jag minskade på lönnen i stranden för flera år sen sparade jag tre långa, smala lönnstammar. Nu skulle dom kapas så dom blev lika långa och tas i användning bestämde jag. Siris matte gav mig idén i fjol – en ”tripod” där man t ex kunde hänga en blomma eller en lykta.

TripodRiktigt bra blev det tycker jag. Sen är frågan hur väl min hopsnörning håller, men det är ju enkelt att göra om den vid behov. Idag har jag ställt dit en blomma efter en tur till Tallbo trädgård så folk inte tror att jag har börjat med penninginsamling. Igår påminde konstruktionen onekligen om Frälsnings­arméns insamlingsgryta.

Två Herrgård
Klart mycket mer uppskattat än lotterivinsten (dörrstoppen) som jag fick med dagens post var Herrgårds-ostarna som Grisen/Tvillingen var vänlig nog att leverera idag! Visst är det lustigt att man ofta längtar efter sånt man inte får/har? Det finns en mängd andra svenska ostar i våra butiker, men så klart inte just den som var min favorit i Sverige.

Hon tillbringade ett par dar i Stockholm nyligen och kom ihåg att jag hade pratat om att jag längtade efter Herrgårdsost så hon erbjöd sig att köpa en till mig. Det visade sig att det numera finns tre olika lagringstider/smakstyrkor att välja mellan, men jag nöjde mig med en mild och en mellanstark, vilket innebar att hon fick köpa två ostar i stället för en.

HerrgårdsostVi provsmakade båda ostarna och konstaterade att smakskillnaden inte var så stor men mitt smak­minne stämde nog bättre med den milda. Båda ostarna kommer dock att avnjutas med andakt. Fak­tiskt har jag en Herrgårds-favorit till, dvs snapsen lagrad på sherryfat. Dom två Herrgårdarna bör ju gå bra att kombinera?

Utflyttningsförberedelser
Det börjar så småningom bli dags att flytta ut. Eller flytta in på trappan närmare bestämt. Idag har jag börjat förberedelserna så smått och hade en av mina ljusare stunder – jag rengjorde bland annat ytter­dörren. Skillnaden blev klart märkbar!

Dom första sommarblommorna har också fått flytta in så nu hoppas jag på mera värme så jag kan sommarmöblera och börja dricka mitt morgonkaffe ute som jag brukar sommartid. 🙂

av

18.5 – … och fläsksås

Jag känner mig befriad, har slut på whisky, är klar med en över­sätt­ning, hör humlorna, samlar fästingar och har till­freds­ställt min längtan. Mia söker alternativ.

Befriad
I lördags beviljade årsmötet ansvarsfrihet för den avgående styrelsen i Daphnia. Det känns befriande. Mitt sista uppdrag bestod i att fungera som sekreterare för mötet, vilket innebar att söndag förmiddag gick åt till protokollskrivning. Idag har jag lämnat en utskrift till den ena protokoll­jus­te­raren.

WhiskySlut på whisky
På kvällen kom sommargrannen psykologen på besök. Hon fick välja mellan te eller whisky och valde det senare. För ovanlighetens skull gjorde jag henne sällskap med samma sort.

”Nu är det sommar!” sa hon med belåten min när vi skålade. Då vi hade pratat bort första drinken fanns det bara en liten skvätt kvar i karaffen så jag föreslog att vi skulle tömma den, vilket vi gjorde. Sen var klockan ”dags att gå hem”. En trevlig avslutning på dagen. Och karaffen. 🙂

Översättning
Öns planktonanalytiker (tillika kund hos Din Konsult) nämnde när vi sågs på mötet i lördags att hon behövde hjälp med översättning av programmet till Havet och vi-evenemanget i Dalsbruk den 13.6. Jag lovade givetvis hjälpa till.

Sent i går eftermiddag skickade hon den finska texten och två timmar senare fick hon över­sätt­ningen. Det tyckte hon var snabb leverans. Jag också.

Humlorna har flyttat in
Sen ett par dar hör jag igen ”det mystiska ljudet” ovanför fönstret i köket. Det surrande ljudet åter­kommer varje år och som jag har nämnt i tidigare inlägg har jag kommit fram till att det måste vara humlorna som har sitt bo där. Så då är det nog sommar, precis som sommargrannen konstaterade i lördags.

Fästing 2Samlar fästingar
Idag har jag utökat fästingsamlingen igen. Den 16 april läste jag nämligen en artikel i ÅU där vi upp­ma­na­des skicka in fästingar för DNA-analys under tiden maj-september. Forskarna vill ta reda på om taigafästingen har nått också den här delen av landet. Det hjälper jag gärna till med. Eller rättare sagt gör Mia det. :-/

Längtan tillfredsställd
När jag var klar med protokollet igår tog jag en liten fotorunda i environgerna och efter den tillredde jag nåt jag har längtat efter ett tag – stekt fläsk med löksås. Oj, vad gott!

Dess värre var potatisen så utväxt och skrumpen att jag inte ville koka den, men det gick lika bra med uppvärmt rotmos och kokt broccoli. Idag blev det dock Ginströms goda Matilda-potatis efter besök i närmaste mat­butik.

Mia söker alternativ
Jag antar Mia har tröttnat på kirskålen eftersom hon ser ut att leta efter alternativ. 😉

Mia undersöker

av

15.5 – Möten och teknik

Jag har deltagit i stormöte, påmint om årsmöte, ”avlyssnat” ett styrelsemöte, haft problem med växel­lådan och glatt en datoranvändare.

Stormöte
I onsdags infann jag mig till kommunens första invånarträff ett par minuter före nio på Holmbergs café för att få svar på mina frågor. Ett bra initiativ tycker jag och absolut en god idé att hålla såna också i fortsättningen, helst en gång per månad kan jag tycka.

InvånarträffEn handfull tjänstemän och politiker fanns på plats och så vi fem tanter som ställde frågor. Gubbsen verkar redan veta allting. 😉 Media-representanterna hade också infunnit sig och rapporterade välvilligt om tillfället. En lyckad satsning.

Påmint om årsmöte
När jag kom hem verkställde jag ordförandens order om att påminna medlemmarna och FB-läsarna om Daphnias årsmöte som går av stapeln i morgon kl 15:00 i Kärra café. Det var snabbt avklarat.

Styrelsemöte
En stund efter fyra var det dags att ge sig av till styrelsemötet som jag fått lov att åhöra i studiesyfte. Ett av öns byaråd som jag tycker är ett bra exempel på en väl fungerande och aktiv förening och där fokus otvivelaktigt ligger på medlemmarna.

Mötet avlöpte smidigt och effektivt. 19 punkter klarades på drygt två timmar tack vare en bra ordförande och tydligt avgränsade ansvarsområden inom styrelsen. Varje ny styrelse borde göra en kompetensprofil över ledamöterna för att ta vara på och nyttja rätt kompetens i rätt sammanhang.

Jag uppskattade också ordförandens sätt att sammanfatta besluten när diskussionerna var avslutade. Det är guld värt, både för mötesdeltagarna och för den som skriver protokollet.

VäxellådaProblem med växellådan
På väg till mötet stannade jag vid åter­vin­nings­sta­tionen för att lämpa av diverse återvinningsbart. När det var gjort satte jag i backväxeln eftersom jag stod så nära ett av återvinningskärlen. Ingenting hände när jag trampade på gasen.

Kunde backväxeln möjligen ha lagt av? Jag prövade med ettan i stället, men fortfarande ingen som helst reaktion. Silverpilen vägrade flytta sig.

Tankarna for genom huv’et, vad hade nu hänt? Så här brukar det ju inte gå till när växellådan rasar kom jag fram till. Det har jag nämligen tidigare er­faren­het av.

Sen, äntligen, ramlade polletten ner. För att växlarna ska fungera och bilen röra sig måste motorn vara i gång, det räckte inte med bilradion. Ridå.

Den som har gott minne känner förstås igen be­skriv­ningen av ”problemet” sen ett tidigare inlägg. Men en gång är ingen gång som bekant. Förmodligen blir det också en tredje gång. 😀

Glatt en datoranvändare
Igår förmiddag tog jag hand om en ”datorpatient” i ett par timmar och friskförklarade den därefter. Några timmar senare ringde samma användare och talade om att det inte gick att göra några ut­skrifter så jag lovade infinna mig idag.

DatoranvändareAv nån underlig anledning fungerade skri­va­ren utmärkt då jag gjorde en provutskrift…? Måste bero på min ”magnetiska utstrålning”. För att vara säker på att den också fungerade vid utskrift av den mejl­bilaga som det varit problem med, testade jag den också.

Där hittade jag en felaktig inställning. Chrome var inställd på fel skrivare. Efter byte till rätt, fungerade allting utmärkt där också.

Jag konstaterade alltså att det rörde sig om ett SBT-fel (hand­havandefel eller Skit Bakom Tan­gent­bor­det som akronymen egentligen står för). ”Felet” var alltså avhjälpt på några minuter. Men det var ju bättre det än att behöva installera om hela rasket! Och användaren var glad och nöjd om än lite för­lägen.

av

12.5 – Uddens tisdagsblandning

Jag har letat, författat, uppdaterat och fått ett tvetydigt besked.

Letat
I morse hade jag ett meddelande på FB från nya ägaren till högtryckstvätten. Anslutningen till rör­kopplingen saknades… Attans också, det borde jag ha kollat innan. :-/

Jag svarade som det var, att jag inte alls var säker på att den fanns i mina gömmor, men att jag skulle göra ett letningsförsök. Vid närmare eftertanke hade jag ett vagt minne av att jag tog loss den för att få rätt dimension på rörkopplingen.

RörtillbehörPå första stället fanns den inte, men väl det andra. Under en vit plastpåse märkt ”Virkade spets­gar­diner”(!) hittade jag glassburken där jag har mina rörkopplingar, slangklämmor och annat smått och gott. Och i burken låg en svart ”hane” som jag genast antog tillhörde högtryckstvätten. I morgon eftermiddag kommer köparen på nytt besök har vi kommit överens om. Så bra att den kom till rätta.

Författat
Igår fick jag meddelande om att två av mina kursförslag för höstterminen mött bifall och att jag var välkommen att skicka kursbeskrivningar. Efter att letandet var lyckligen avslutat, ved inburen mellan regnskurarna och en skål ärtsoppa inmundigad satte jag i gång.

Det tog en herrans tid innan jag var nöjd… Beskrivningen ska ju vara kortfattad men ändå tillräckligt informativ för att deltagarna ska veta vad dom kan förvänta sig. Den ena kursen krävde dessutom egen dator med Windows 7 eller senare, internetanslutning, ett användarkonto och viss pro­gram­vara installerad så det blev många förutsättningar.

Uppdaterat
Eftersom mina målburkar numera förvaras i källaren (i stället för i sovrummet!) har jag ingen aning om vad dom innehåller när jag är i behov av att måla. Därför har jag ett målningslager i datorn.

MålningI samband med inköp av impregnering till staketvirket insåg jag att det var dags att uppdatera upp­gifterna i registret. ”På känn” köpte jag en burk grå impregnering som jag hoppades var samma nyans som den jag tidigare använt till dasset och pumphuset. Och si, det lyckades!

Efter impregneringen gjorde jag en fysisk inventering av mitt lager och jämförde med registret. Det var inte mycket som stämde överens längre. En del målning hade torkat ihop och en del fanns inte alls på listan. Men nu är det ordning på torpet igen och all målfärg är försedd med rätt färg­be­teck­ning i registret så jag vet vilken kulör jag ska köpa till vad.

Tvetydigt besked
Härom dagen föll jag till föga och stödde Röda Korset genom att köpa dom fem lotterna dom hade skickat. Var femte lott gav vinst lovade dom och det stämde faktiskt. En dörrstopp vann jag.

Vinstanmälan kunde (förstås) göras på nätet på adressen onlinearpa.net, vilket jag hörsammade. Den 7.5 fick jag en bekräftelse som jag antog bara var på finska, men hör och häpna, en svensk version fanns också i slutet.

Frågan är då hur jag ska tolka det tvetydiga meddelandet: ”Dina utlösningsuppgifter har nu registrerats i vårt levereringssystem.” Mina utlösningar har jag då sannerligen inte rapporterat! Deras system verkar också onödigt krångligt.

Ibland är det lättare att förstå originalspråket: ”Lunastustietosi on nyt kirjattu toimitus­järjes­tel­määmme.” Men heder och tack för att dom ens försöker sig på att hantera rikets andra språk!