Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

4.10 – Från forntid till nutid

Vi har besökt utgrävningen, firat en ung man och sett Everest. Jag har fått leverans och planerar första kursen.

Besökt utgrävningen
Den 28-30.9 företogs en arkeologisk utgrävning i Dragsfjärd, närmare bestämt i Ölmos. Det här var en uppföljning av fjolårets provutgrävning. Arkeolog Jan Fast och ett antal frivilliga amatörer ville ta reda på vad som göm­mer sig under jordlagren intill Kronomalmsvägen.

På lördagen gjorde Husse och jag ett besök på platsen i egenskap av re­pre­sen­tan­ter för hem­bygds­före­ningen som sponsrade en del av kostnaderna. Vädret var gråmulet, blåsigt och råkallt, så vi avundades verkligen inte dom som låg på knä eller satt på huk vid utgrävningsstället med sina murslevar.

Jans kollega, Janne Soisalo, informerade oss välvilligt om gjorda fynd och tog med oss till en plats lite längre bort där man antar att bosättning också funnits. Bosättningen och fynden daterar sig till sten­åldern (ca 3300-2000 f.Kr.) och fram till början av bronsåldern (2000-1000 f.Kr.).

Otroligt fascinerande att tänka sig att det bott människor här för flera tusen år sen vid den då­va­ran­de havsstranden! Den 15.10 får vi höra Jan berätta mer om fynden då föreningen har bokat honom som föredragshållare.

Firat en ung man
Medelåldern i vår lilla by är ganska så hög. För några dar sen steg den ytterligare – herr grannen junior fyllde 18.

Födelsedagen firades i efterskott på lördag eftermiddag, självklart var vi också där. Till­sam­mans med 23 andra firare berättade fru grannen efteråt. Vi skålade, sjöng och hurrade för honom som sig bör innan vi kastade oss över kaffet och födelsedagstårtorna.

Sett Everest
Nej, vi har inte varit ut och rest, utan sett filmen om den ödesdigra bestigningen av Mount Everest 1996. Filmen bygger på verkliga hän­del­ser, vilket i mina ögon gör den klart intressant.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar att se filmer om s k A-människor, alltså såna som välkomnar fysiska utmaningar? Antagligen för att jag inte tillhör den kategorin själv. Hur som helst var filmen sevärd trots att den slutade tragiskt.

Faktiskt har jag också beställt Tunn luft, boken som en av de överlevande har skrivit. Mest för att få en uppfattning om huruvida filmen var sanningsenlig och hur författaren upplevde det hela.

Fått leverans
Härom dagen hade jag en liten vit provpåse i postlådan. Avsändare var Pennshoppen och i påsen låg mina hett efterlängtade Parker Gel refills, så nu är jag glad och nöjd ett tag.

I tisdags hämtade jag ut ett paket från butiken. I den stora lådan låg Mias nya innetoa. Den gamla var nämligen så skör så den gick sönder då badborsten ramlade ner på den.

Idag har hon invigt den såg jag när jag kom hem från dagens ärenderunda. Tur det då att hon godkänner den.

Planerar första kursen
Den 11.10 startar min första kurs konstaterade jag idag efter att ha kollat antalet anmälda. Den har fått rubriken Till nytta och nöje och är avsedd för mindre rutinerade datoranvändare.

Tre av deltagarna är okända, övriga har jag undervisat tidigare. Den tidigare utbild­ningen kanske inte var mycket att hänga i julgranen eftersom samma personer återkommer? Eller så kommer dom för att dom tycker att vi har roligt på våra kurser? (Det brukar vi ha.) 🙂

av

26.9 – Storm, hushållspapper och detektivjobb

Det har stormat på Udden och jag har löst två i-landsproblem.

Storm på Udden
I natt och idag har det blåst och regnat rejält på Udden – 21 m/s varnade MI för. Det har minsann känts! Ett tag trodde jag trapptaket skulle blåsa bort.

Skadorna har lyckligtvis begränsat sig till en decimerad klotkrysantem, Husses födelsedagsblomma, och en bordsskiva som flög sin kos. På eftermiddagen hade vi elavbrott.

Enligt meddelandet jag fick från Caruna, som ansvarar för elöverföringen, visste dom inte orsaken till det: ”Avbrottet orsakades av okänd orsak.” Avbrottet varade bara i fem minuter så det var inte mycket att orda om.

Löst två i-landsproblem
Idag har har jag räddats av hushållspapper. I slutet av augusti köpte jag nämligen nya dojor, mina gamla har tyvärr fått ”små leenden” på ytterkanten.

Dess värre var jag korkad nog att inte prova dom genast. I lördags beslöt jag inviga jag dom och kunde konstatera att kanten på hälkappan satt på tok för högt upp, dom skavade.

Så vad göra? Nu var det för sent att returnera. Ett alternativ var förstås att försöka sälja dom på Kimitoöns bytesbörs på FB, men eftersom dom i övrigt kändes bekväma och lagom stora avvaktade jag.

Innan jag somnade igår kväll kom jag på en lös­ning. Om jag fyllde skohälen med hushållspapper kanske dom skulle gå att använda? Sagt och gjort. Idag dubbelvek jag tre ark hushållspapper och testade. Helt perfekt.

Fast en av papperstussarna böt jag sen ut mot en halvsula. Den är visserligen gjord för att sitta under ”fram­foten”, men det gick bra att pula ner den i hälen. Nu sitter skorna som dom ska. 🙂

Det andra problemet har minsann krävt en hel del detektivjobb! Senast jag behövde svarta refills till min Parker Gel-penna kunde Pappersboden beställa dom åt mig. Den turen hade jag inte längre fick jag besked om. Ingen av Pappersbodens leverantörer hade dom i sortimentet längre.

Via parkerpen.com i England fick jag adressen till deras grossist i Finland som informerade mig att Suomalainen kirjakauppa (finska bokhandeln) i Salo och Åbo sålde dom. Men så enkelt var det inte.

Bokhandeln i Åbo meddelade att dom inte ens har lyckats beställa dom trots att dom försökt och dito i Salo har inte Parker i sitt sortiment. Jag vidarebefordrade förstås be­skeden till grossisten och fortsatte leta.

På Amazon.com UK finns refiller men dom kan inte leverera utanför England stod det på webbsidan. Men ibland kan jag vara förskräckligt envis så jag gav mig inte. Bland mina sparade Bra-att-ha-länkar fanns Pennshoppen i Sverige.

Och voilà, där fanns refillerna att köpa och levereras också till Finland. Fraktkostnaden är dessutom lägre än för leveranser inom Finland, så jag slog förstås till direkt. Förhoppningsvis är det rätt bredd på kulan, det är det enda som ännu kan gå snett.

Det enklaste hade förstås varit att köpa en ny ”gelépenna” i Pappersboden som ägarinnan föreslog. Men nu råkar det vara så att jag har levt med min Parker i drygt 20 år, är stormförtjust i gelén och bredden på kulan, så jag överger den verkligen inte i första taget! Sådeså. 🙂

av

23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

av

13.9 – Vassa verktyg och gulliga killar

Jag har jobbat på egen hand, gräset är klippt och jag har träffat en charmerande herre.

Jobbat på egen hand
Strandröjningen i fjol våras måste begränsas på grund av vattenrörets placering. Det gav så klart en vassrugge tillfälle att frodas. I måndags hade jag fått nog av den, nu skulle den elimineras.

Jag har funderat på tilltaget en längre tid, mest för att komma fram till vilket verktyg som skulle vara mest praktiskt. Det fick bli den långskaftade grässaxen, jag är inte riktigt kompis med min stora lie.

Det var drygt innan jag var nöjd, men inspirationen höll i sig så jag fortsatte med min lilla lie för att också få bort vassen invid bryggan. Husse hade gjort mig sällskap under tiden och höll på att kapa dom nya vasskotten i stranden.

Allt gick bra ända tills jag skar mig i fingret. Husse undrade hur i all världen jag bar mig åt för att lyckas med det?

Jag förklarade att jag greppade vasstråna med ena handen och skar av dom med den andra. Han påstår att han aldrig tidigare har hört talas om nån som har skurit sig med en lie. Men nån ska ju vara den första. 😀

Gräset klippt
På onsdagen lämpade sig vädret för gräsklippning bestämde Husse och gjorde slag i saken. Först klippte han på Udden (trots mina protester), sen i Tallmo och slutligen på Dragegården. Ett helt dagsverke!

Idag fick jag för mig att jag äntligen skulle klippa det långa gräset där kökslandet låg tidigare. Jag har nekat Husse att klippa där, dels för att det är ojämnt och dels för att jag var rädd om vallörten och prydnadslöken som växer där.

Utsikten från det västra sovrumsfönstret behövde också åtgärdas. Dom vissna och torra växterna som spretade utanför störde mig varje gång jag tittade ut. Det blev nya tag med lilla lien – utan missöden den här gången.

En charmerande herre
Igår var jag på besök på en för mig ny adress. Vår informella skrivarträff skulle den här gången hållas där. Dess värre visade det sig att ingen annan i gruppen kunde delta, men jag var så välkommen ändå meddelade dagens värdinna.

Hon bodde i ett charmigt gammalt hus konstaterade jag när jag parkerade. Då dörren öppnades hälsades jag välkommen dels av värdinnan och dels av en charmerande herre som hade svårt att tygla sin förtjusning när han såg mig.

Värdinnan förklarade att han är stormförtjust i besökare och därför blir överentusiastisk. Ett sånt välkomnande kan man ju inte ta illa upp för!

Den charmerande unga herrn tillhör rasen Groenendael (Belgisk vallhund), så det var mycket svart, lång och mjuk päls ovanför dom fyra benen. Och är man bara fyra år så är det fullt förlåtligt att bli över­en­tu­siastisk. 🙂

Värdinnan var lika charmerande hon, även om hon inte var fullt lika entusiastisk. Det blev en givande och angenäm eftermiddag på alla sätt, tack igen!

av

10.9 – Planerat och oplanerat

Databasen är klar, jag har träffat kolleger, förberett Kodklubben, kokat fisksoppa, skurat båten och besökt September Open.

Databasen klar
I tisdags satte jag i gång med att förbereda utskick av vägavgifterna. För att debiteringen ska löpa så smärtfritt som möjligt skapade jag ett huvuddokument bestående av inbetalningskortet och en databas över mottagarna.

Nu behöver jag bara koppla huvuddokumentet till databasen och välja e-post, respektive brev så är alla avier klara. Synnerligen smidigt. 🙂

Träffat kollegerna
På torsdag kväll träffade jag en del av mina kursledarkolleger på Vuxeninstitutet. Vi bjöds på mat och aktuell information i Labbnäs. Ett tjugotal kursledare deltog, vilket innebar ungefär en fjärdedel bedömde rektorn.

Alltid trevligt att träffa dom, annars ses vi ju aldrig. Den goda skaldjursgrytan, följd av kaffe och äppelkaka bidrog förstås till stämningen.

Förberett Kodklubben
En stor del av fredagen gick åt till att planera för Kodklubben, ett projekt som FSU (Finlands svenska ungdomsförbund) står bakom. Tanken är att DUF (Dragsfjärds ungdoms­förening) ska arrangera en Kodklubb för barn i åldern 7-12 år i Furulund.

I söndags beslöt DUFs styrelse att gå vidare med idén enligt mitt förslag, så jobbet fortsätter med marknadsföring och  deltagarvärvning.

Kokat fisksoppa
Sen i våras har jag haft flera kärl med olika sorters fiskbuljong i frysen. I fredags beslöt jag göra ett storkok av dom. Genom att tillsätta två sorters fisk, räkor, potatis, sopprötter och mängder med dill blev den helt OK. Femliterskastrullen blev välfylld.

Skurat båten
Sent på eftermiddagen kändes luften fortfarande ljummen så jag tyckte jag skulle passa på att skura båten eftersom MI hade lovat regn ett par dar framåt. Den rengöringen behövdes verkligen!

I regel skurar jag båten minst en gång per år, men i fjol blev det aldrig av så den såg ut därefter redan i våras. Fiske och bärgning av ”sjögräs” hade därefter satt sina tydliga spår. Men nu är den ren och fin igen ett tag.

Besökt September Open
I lördags hölls September Open, den årliga medel­tids­mark­na­den, igen i Dalsbruk. 2015 deltog jag senast, så i år ville jag gärna göra ett återbesök. Husse var inte alls intresserad av att följa med, men jag lyckades övertala honom.

I drygt ett par timmar knallade vi omkring och tittade på allt från trä‑ och järnsmide till ät‑ och drickbart. ”Krimskrams” var Husses kommentar. 😀

Vår medeltida lunch bestod av bitar av helstekt gris med stekta kålrötter och kokt vitkål på en bit sur­degs­bröd.

Antalet besökare uppgick till drygt 7.000(!) enligt kommunens info, så man kan med fog säga att marknaden var välbesökt.  Tack vare det rejält tilltagna området kändes det ändå aldrig trångt.

av

5.9 – Lyckat och misslyckat

Städlusten har passerat, vi har haft bakstuga, fått middag på byn och D-dagen är förbi.

Städlusten har passerat
Av nån obegriplig anledning har jag sen ett par veckor tillbaka dragits med städlust. Jag har putsat och fejat både här och där, stort som smått, tvättat och strukit.

Till och med köksgolvet är rent. Riktigt rent. Jag litar inte ett dugg på moppar (dom bara breder ut smut­sen) och tvivlar också på Sini-Piikas förmåga, även om den är klart bättre än en mopp.

Nä, ner på knä och torka med trasa är det enda som är riktigt effektivt tycker jag. Då är det kanske förståeligt att det inte blir så ofta?

Det var några år sen sist kunde jag se av dammet på knäskydden. För såna måste man nämligen ha, annars tar städlusten slut väldigt fort.

Nu verkar dock städlusten vara över för den här gången, jag har återgått till normaltillstånd igen. 😀

Bakstuga
Senaste lördag-söndag hade vi bakstuga på Udden. På Husses fråga vad jag önskade mig i födelsedagspresent svarade jag ”en födelsedagstårta”. Sagt och gjort.

Det var bara det att kakbottnen inte dög när den togs ut ur ugnen. Mitten hade sackat ihop. Jag för­sökte insistera på att den visst dög, men det gick inte hem. Han propsade på att göra en ny, så det gjorde han.

Baklusten smittade tydligen av sig för jag fick för mig att jag skulle baka en äppelpaj på havregryn nu när ugnen ändå var varm.

Den blev rena katastrofen! Föreställ dig rostade havregryn med kanelsmak – äppelbitarna kunde man knappt upptäcka. 😦

Men skam den som ger sig. På söndagen tog jag nya tag med ett annat recept. En äppelkaka i stället för paj. Den blev faktiskt helt OK och såg ut som den skulle, bortsett från att pärlsockret som skulle strös ovanpå hade smält, men det visste ju inte gästerna.

Middag på byn
På söndag eftermiddag var vi bjudna till sommargrannen psykologen på middag. En timme innan vi skulle ge oss av dök oväntade gäster upp, så vi fick be om ursäkt efter en stund och be dom åter­komma en annan gång.

Vi blev två minuter försenade. Det var mitt fel. Jag ville ju ogärna gå bort på middag i min hemma­stass. Men det gjorde inget sa värdinnan, så exakt var tiden inte menade hon.

Middagen bestod av kycklinggryta med många tillbehör, så det var ingen risk för att vi skulle gå hem halvmätta. Till kaffet/teet fick vi hembakade mockarutor. Konstigt nog slank det ner två stycken trots att jag var proppmätt. 😀

D-dagen förbi
Alla som har ett hum om historia vet att D-day står för den 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Det kan gott överföras till fö­del­se­dags­fi­rande tycker jag. F-dagen låter inte alls lika bra eller hur?

Mina allierade inva­de­ra­de Udden på måndag eftermiddag försedda med blommor och presenter. Det totala gäst­an­talet blev tvåsiffrigt i år också noterade jag när jag diskade igår. Det blev en trevlig efter­mid­dag och kväll. Tack igen för all uppvaktning! 🙂

av

29.8 – ÖKB

Idag har Silverpilen fått lite ÖKB (Öm Kärleksfull Behandling). Det var länge sen sist, trots att bilen är mig väldigt kär. Det är hittills den första och enda bilen jag har köpt och ägt sen dess. Året var 2001, så man kan lugnt påstå att den har några år på nacken.

Nästan lika gamla var stolsöverdragen. Överdraget på förarplatsen hade vid det här laget börjat lösa upp sig i sina enklaste be­stånds­delar så det var hög tid för åtgärd.

Ett alternativ var förstås att byta till passagerarplatsens överdrag som fortfarande var helt, men så drogs mina blickar till en reklambild på FB en dag. Ett sånt överdrag ville jag absolut ha!

Leverantören med det udda namnet Yes We Vibe hade mönster och färger som jag aldrig har sett maken till tidigare. Mycket ”hoohaa” för att låna Husses uttryck. 😀

Idag fick jag leverans och skred till verket medan Husse var hos frisören. Tänk att dom passade perfekt! Som gjorda för min kära lilla bil.

Men innan jag fick på dom fick jag en lindrig chock. Du milde Moses så bilklädseln såg ut under överdraget!! Överdragen skyddar ju ingalunda mot damm… Här krävdes en grundlig dammsugning.

Och när jag ändå var i farten dammsög jag golvet, vindrutan (som var full med barr) och delar av motor­rummet också. Som avslutning torkade jag damm från reglage och instrumentbräda.

Det är bara ett stort bekymmer som återstår… Alla åtgärder för att hindra vatten från att samlas under mattan på förarsidan har misslyckats. Mattan är fortfarande lika blöt.

Under den hetaste och torraste perioden i somras såg den ut att ha torkat hyfsat, men varje gång jag hade varit ut och kört kunde jag känna att mattan var blöt när jag tryckte på den.

Sen vi fick regn har den blöta fläcken vuxit, så nånstans kommer vattnet in. Men var? Jag kan bara tänka mig att det är vindrutan som inte håller tätt. Det var förresten Husses ursprungliga teori.

I nedre kanten av vindrutan har förresten nån sorts frön ha grott. Det vore kanske en lösning? Ösa på lite jord eller mossa som kunde suga upp vätan så att groddarna kunde växa till sig? 😀

av

27.8 – Vardagligt, festligt och dystert

Jag har varit huslig och råkat ut för blodvite, vi har återintagit bersån och utökat radiolyssnandet, Husse saftar och hösten kryper närmare.

Huslig
Förra tisdagen gick åt till att koka kräftor och kapa grangrenar. Efter det slöade jag i hammocken med Mia på magen ett par timmar, men på onsdagen var jag riktigt huslig. Hela huset fick en välbehövlig städomgång.

Råkat ut för blodvite
På torsdagen provianterade vi det sista inför kvällens lilla tillställning och förberedde den. Strax före sex anlände gästerna som avtalat. Vi gick till bords på direkten, kräftfatet låg redan och väntade.

Att kräftknivarna var så in i vassen vassa hade jag ingen aning om förrän jag skar mig i tummen. Ett rejält jack dessutom, blodet strömmade ur såret en lång stund. Möjligen gjorde kräftlagen sitt till.

Lagom till kaffet hade blodflödet lugnat sig så jag kunde nöja mig med ett plåster. Men som alltid när man skär sig i fingrarna är man lätt handikappad och såren har svårt att läka.

Senast i morse upp­täckte jag blod på ostskivan jag hade lagt på smörgåsen, såret hade gått upp igen. Men det finns ju långt värre skador så jag har ingen anledning att beklaga mig!

Återintagit bersån
I fredags hade vi Vik Husse på tebesök. Bersån har av naturliga skäl varit obemannad under den hetaste tiden, men nu kändes det skönt att kunna sitta där igen.

Timmarna rann fort i väg medan vi avhandlade ditt och datt, bl a fiske och fiskar. Ett ämne som intresserar båda ”hussar”.

Utökat radiolyssnande
På fredagar ska man ju lyssna på Tongåvan men nu har lyssnandet utökats. På lördagar har Yle Vega ett musikprogram som heter Lördagsdansen eller nåt ditåt. Det ska man också lyssna på tycker Husse, så då gör vi det numera. Undrar vad det blir härnäst? 😀

Husse saftar
Som bekant är jag ingen som syltar eller saftar, mest för att jag nästan aldrig dricker saft och an­vänder små mängder sylt. I det avseendet är Husse och jag olika, så det är han som står för den produktionen.

Idag var det dags för första omgången saft. Saftmajan ställdes i gång i Tallmos källare ”för det är så klottigt jobb” visste Husse. Ett drygt jobb innan alla bär är förbrukade.

Hösten kryper närmare
På FB såg jag för ett tag sen nåt i still med: Januari, februari, mars, april, POFF, augusti, september osv. Så är det varje sommar känns det som. Den har knappt börjat innan den är slut.

Naturen börjar förbereda sig för sin vintervila, kvällarna mörknar allt tidigare och morgondaggen ligger kvar allt längre. Redan om några dagar är vi inne i första höstmånaden. Dystert. 😦

Om en månad har Udden fått höstfärger igen.

 

av

21.8 – Bland människor och djur

Hettan och torkan är förbi, vi har mätt kräftor, välkomnat besökare och varit beklämda.

Hettan och torkan förbi
Sen en vecka tillbaka är hettan förbi, tack och lov. Det går att röra sig igen och sova utan att svetten rinner. Under den gångna veckan har vi också välsignats med regnskurar, totalt ca 14,5 mm, så många växter har piggnat till igen. Förunderligt snabbt gör dom det.

Mätt kräftor
Husse har fortsatt kräftfångsten. Med tre kräftburar blir det inte så stora mängder, i synnerhet inte här i vår vik där botten inte stämmer överens med kräftornas önskemål. Å andra sidan har vi gott om näckrosor.

Enligt sajten fishinginfinland.fi/kraftfiske trivs dom bäst på stenig botten men håller också till där det finns näckros: ”Signalkräfta (Pasifastacus leniusculus) fångas på stenbotten i sjöstränder och vid grynnor. Platser med näckros och områden nära trädstammar som fallit i vattnet är bra fångstställen.”

Men av dom få som låtit sig luras är en del av imponerande storlek. Möjligen för att jag jämför med storleken på flod­kräftor? Den största han har fångat var 15 cm lång och hade klor på 7 cm. Fast rekordet är visst 15 x 29 cm, klor på 10 cm och vikt 166 gr enligt en uppgift jag hittade på nätet.

Välkomnat besökare
I lördags gick föreningens evenemang Solrosor och ”stoppakaku” av stapeln i Dragegården. Stoppa­kaku (tårta) är ingalunda lokal dialekt, ordet används mig veterligen bara i Österbotten och i östra Nyland, men vi räknade med att alla skulle förstå det.

Vi tyckte att programmet var magert – besökarna fick plocka en bukett solrosor för en femma och för en femma till fick dom kaffe/te med Husses egenhändigt bakade stoppakaku till. Men det blev ju succé!

Tack vare en generös jordbrukare fick vi fritt disponera solrosfältet, vilket tilltalade hela 40 personer. Eller nåja, om vi ska vara noga var det nog damerna som hyste största intresset, men lyckligtvis hade dom tagit med sig sina respektive. 🙂

Varit beklämda
Igår morse väckte Husse mig efter att ha vittjat kräftburarna. Jag hörde på tonfallet att det var nåt speciellt. Han bad mig komma ner till stranden och titta.

På vägen ner berättade han vad det gällde. Mia hade upptäckt och skrämt en gråhäger som satt hopkurad strax ovanför vasskanten, så han hade gått för att se vad som stod på.

Fågeln tycktes inte kunna flyga och verkade inte må bra. Jag kunde bara konstatera det samma. Att fånga den för att undersöka den närmare var en första tanke, men då vi närmade oss flyttade den sig utom räckhåll.

Vi beslöt rådfråga Naturväktarna på FB, men fick bara rådet att kontakta nån som tog sig an skadade vilda djur. Nån sån kände vi inte till så jag kontaktade kommunens veterinär. Hon kunde nu inte bidra med värst mycket hon heller, så vi beslöt se tiden an.

Enligt vad vi kunde bedöma var det en ungfågel, troligen från vårens kull, och av allt att döma hade föräldrarna övergett den. Kanske för att den inte var frisk?

Vi turades om att titta till den under dagen och kvällen, men det enda som hände var att den förflyttade sig längre upp på land. Innan vi somnade kom vi fram till att mårdhundarna för­mod­ligen skulle få sig ett skrovmål under natten.

I morse var fågeln borta. Man kan ju hoppas att den hade piggnat till och flugit sin väg, men så väl tror jag dess värre inte att det var. Snarare hade naturens lag fått råda.

av

14.8 – Vatten och ätbart

Jag har varit ”slö, slapp och likgiltig”, vi har gästat en holme, ätit ute och fått färska grönsaker. Min trotjänare fungerar igen och vi har kajkat i viken.

Slö, slapp och likgiltig
I torsdags låg temperaturen fortfarande på 28° så det blev inte mycket uträttat förutom att mäta taket på hammocken med Husses benägna bistånd. Det är dags att köpa nytt till nästa säsong men då måste man ju veta vilken modell och vilka mått som gäller.

Trots ökande antal blågröna alger tog jag ett dopp, vatten­tempe­ra­tu­ren hade nu sjunkit till 25°. Enligt algprovet som togs den 6.8 är dom av den giftiga sorten (Gloeotricha echinulata), men jag är inte överkänslig och svalde så klart inget vatten.

Gästat en holme
Fredagen var också en lat dag. Den avslutades med besök hos bekanta på en holme vid havet. Så nära havet har jag inte varit tidigare den här sommaren, så det blev en hel del havsmotiv i kameran.

Efter en god smörgåstårta, kaffe och andra drycker återvände vi till Udden dryga tre timmar senare. Mia hälsade oss som vanligt välkomna hem.

Ätit ute
I söndags hade vi kommit överens med herr och fru R att äta en sen lunch på Café Vivan, sommar­mat­stäl­let på Söderlångvik gård. Det var ett bra val, maten var både riklig och välsmakande.

I priset på 19,50 € ingick ett digert salladsbord, rökt och gravad fisk, räksallad, varmrätt och dessert förutom smör, bröd och vatten eller svagdricka. Klart prisvärt!

Färska grönsaker
Igår blev vi ombedda att svänga in till Husses moster och morbror i samband med butiksbesöket. Dom tyckte att dom ville ersätta oss för tidigare överlämnat ätbart.

Självfallet skulle vi också få kaffe på terrassen. Solen värmde skönt medan vi gick loss på det hem­bakta kaffebrödet (en av mina svagheter) och med oss hem hade vi både egenodlade tomater och gurka förutom två burkar inlagd gurksallad (en annan av mina svagheter). Stort tack igen!

Trotjänaren fungerar igen
Vid det här laget hade jag gett upp hoppet, men beslöt ändå att försöka få i gång min gamla telefon idag. Och se, den hade återhämtat sig helt efter duschen den 1.8! Då kan jag hoppas på att den får uppleva sin 20-årsdag trots allt. 🙂

Kajkat i viken
I söndags upptäckte jag några vita näckrosor när jag tittade ut genom köksfönstret. Fast Husse trodde mig inte förrän jag hade fångat dom på bild.

I eftermiddags föreslog jag att vi skulle ta en närmare titt på dom. Husse ställde genast upp som roddare. Ett drygt dussin räknade vi till, flera av dom var fortfarande i knopp.

Det är nåt speciellt med vita näckrosor. Dom gula är förstås också fina, men den vita slår dom med hästlängder tycker jag. Kanske för att dom inte är så vanliga och påminner om lotusblommor?

Vår roddtur fortsatte längst in i viken. Av pur nyfikenhet mätte jag vattendjupet ‑ bara 29 cm. Inte så underligt efter den långa torkan vi haft.

På dom ställen där det tidigare vuxit några vita näckrosor fanns bara en kvar. Roligt att se att dom har förökat sig på ny plats. 🙂