Ett säkert vårtecken på Udden!
Jag har fått en ny kund, är datorberoende och har blivit kulturell. Mia gillar vedkorgen.
Ny kund
I torsdags fick Din Konsult en ny kund som behövde hjälp med att skapa en webbsajt. Sånt befattar jag mig inte med på grund av bristande kunskaper, så mitt råd var att välja en av fyra leverantörer som tillhandahöll allt som behövdes.
Ett av förslagen föll i god jord. För ca 100 € per år får kunden tillgång till webbserver, eget domännamn och färdiga sidmallar. Det enda han själv behöver göra är att välja layout, färgsättning och skapa innehåll förstås.
Det tyckte kunden var en bra lösning, så vi registrerade sajtens namn och övriga uppgifter som krävdes. Lätt som en plätt. 🙂
Datorberoende
Härom dagen kom jag på att jag har använt datorer som arbetsverktyg sen 1975. Det betyder 44 år, ungefär ett halvt liv. Inte att undra på att jag är datorberoende!
I början på 70-talet var verktygen ord‑ och textbehandlingsutrustningar. De första hade enbart intern‑ och externminnen för att senare följas av modeller med bildskärm och mus.
Jag minns att jag inte fattade vad jag skulle med musen till i början. Det fanns ju funktionstangenter för markörförflyttningen? Bildskärmen underlättade förstås hanteringen även om jag visste exakt hur texten såg ut i internminnet.
Då PCn kom till Sverige 1981 hade jag redan hunnit arbeta en del med s k mikrodatorer, så övergången till PC var inte så stor. Dock var programvaran inte mycket att hurra för i början, men utvecklingen gick fort som bekant.
Redan då förutspådde jag att PCn skulle bli en ”all-round-maskin”, dvs man skulle kunna använda den till ”allt”. Jag fick rätt. Numera finns det få arbetsuppgifter som inte kan lösas eller underlättas med datorns hjälp.
Och själv är jag givetvis en hängiven användare. Nästan allt jag behöver veta eller göra finns i datorn.
Blivit kulturell
Jag har blivit kulturell på senare tid. Tidigare har jag alltid påstått att jag är kulturanalfabet, men man kan ju ändra sig vetja. Fast i vissa kretsar skulle mitt nymornade intresse knappast godkännas som ”finkultur” misstänker jag.
Teaterbesöket i Fallåker i början på februari följs härnäst av Mark Levengood den 21.3, pianokonsert den 30.3, teater den 4.4 och Babben Larsson den 11.4. Ganska späckat framöver med andra ord.
På vår ö är kulturutbudet både digert och mångsidigt som man kan se i öns händelsekalender. Utöver evenemangen som annonseras där anordnas också många andra, så det torde finnas något för alla och envar oavsett smak och intresse.
Mia gillar vedkorgen
Med tanke på Mias förtjusning i vedkorgen borde vi kanske skaffa en egen korg till henne? Så snart vedlagret har minskat så mycket att hon får plats lägger hon sig i den. En tom korg är förstås ändå bättre. 🙂
Jag har fått blommor, ett positivt omdöme, supportat och ansökt om bidrag. I morgon är det träff med Lustläsarna.
Blommor
I fredags var det ju Internationella kvinnodagen. Jag brukar inte fira den, men det gjorde Husse i år. När han kom hem hade han med sig en bukett tulpaner dagen till ära.
Det finns tulpaner nästan året om numera, men för mig är det en ”vårföraningsblomma” som signalerar att snö och kyla snart är ett minne blott. 🙂
Positivt omdöme
På söndagen återlämnade jag bokmanuset efter avslutad korrekturläsning som avtalat. ”Oj!” sa författaren när hon såg alla korrigeringar.
Jag talade om att dom 76 sidorna hade tagit mig 12 timmar att korrekturläsa. ”Du har verkligen varit grundlig!” uttryckte sig författaren uppskattande. Skönt att hon tyckte det. Hon kunde lika gärna ha blivit sur och tyckt att jag var onödigt petnoga.
Supportat
Igår efter lunch kom en kund med sin dator under armen som överenskommet. Redan 2011 hjälpte jag honom digitalisera sin produktkatalog och nu hade det ändå hänt nåt med ett par av sidorna trots att jag hade fixat till dom via mejl.
När kunden öppnade filen såg sidorna nämligen ändå inte ut som dom skulle. Troligen för att jag hade redigerat i ett annat program. Men problemen löstes och han åkte från Udden glad och nöjd.
Ansökt om bidrag
Idag har jag tillbringat det mesta av dagen vid datorn. ”Som vanligt då” skulle Husse säga. 😀
Dels gick tiden åt till en del föreningsadministration och dels till två bidragsansökningar. För en gångs skull var jag ute i god tid, ansökningstiden upphör den 31.3.
Träff med Lustläsarna
Dom två senaste träffarna i Lustläsargruppen har jag missat i och med att Kodklubben pågick, men i morgon ska jag delta igen. Faktiskt har jag hunnit läsa en bok och börjat på en annan så jag har nåt att redovisa den här gången.
Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.
Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.
Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.
Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.
Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståeligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.
Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlördagsgruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!
Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.
Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.
Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.
Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂
Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manuskriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.
Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!
Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.
Du kanske minns att jag för ett tag sen skrev om att jag deltog i en fototävling på Guru Shots där motivet var katter? Ett annat favoritmotiv är blommor, så när den tävlingen utlystes hängde jag på där också. Bilden ovan är dock inte min.
Placeringen och nivån blev ju inte så pjåkig eller hur? Fast Husse tog genast ner mig på jorden genom att påpeka att det kanske bara var 60 tävlande. Hmpf.
När han såg min min tröstade han mig genast med att det lika väl kunde ha varit tusen tävlande. De facto har jag ingen aning om hur många vi var, men är fullt nöjd med resultatet. 🙂
En del byxor är av ondo, Kodklubben är avslutad, vi har hämtat ett kontoutdrag, tagit en ny ispromenad och Udden har fått en modernitet. Mia har levererat ett vårtecken.
Byxor av ondo
Härom dagen tog jag fram ett par svarta jeans som jag inte haft på ett tag. Men milda makter så dom satt åt! Det är fel på kvalitén. Dom är inte sydda av stretchtyg.
Mina andra byxor töjer lyckligtvis tillräckligt för att en liten viktökning inte ska märkas, men dom här avslöjar obarmhärtigt att jag har satt i mig för mycket på senare tid. I synnerhet godsaker. 😦 Men dom får hänga kvar i garderoben, så lätt ger jag mig inte!
Kodklubben avslutad
Förra onsdagen var sista träffen i Kodklubben. Kvällens program bestod av ett företagsbesök för att ungdomarna skulle få träffa en yrkesprogrammare och se vad allt en sån kan åstadkomma.
Jag hade valt företaget Startle som jag tyckte bäst motsvarade vår intressesfär. Mest tittade vi på färdiga tillämpningar, bl a fick vi se ett VR-program (Virtual Reality) i funktion.
Kontoutdrag hämtat
Föreningens mångåriga kassör ställer tyvärr inte upp för omval längre. För att avlasta henne fram till årsmötet har jag lovat sköta årets bokföring tills vi får en ny kassör, men än så länge har hon hand om föreningens bankkonto och betalar våra räkningar.
Det betyder att hon också får kontoutdragen, så på torsdagen hade vi kommit överens om att hämta januari månads kontoutdrag. Besöket innebar också social samvaro och eftermiddagskaffe med som vanligt en massa godsaker.
Ingen risk för att jag kommer i jeansen än på ett tag med andra ord. ”Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den” har nån sagt.
Ny ispromenad
På fredagen tog vi en ny ispromenad i strålande sol. Den här gången var vi utrustade för halka, men ett tunt snölager hade lagt sig sen sist så det hade gått bra utan ”spikskor”.
Isen såg ut som om nån hade strött ut bomullstussar på den. På en del ställen hade blåsten inte lyckats få i väg all snö så det hade bildats små snöhögar.
Modernitet på Udden
Med mig i flytten från Östersund hade jag ett knivblock i trä som har fått ligga ovanpå mikron trots att det var skrymmande. Att ha det stående på diskbänken lät sig inte göras med tanke på det snåla utrymmet.
Härom dagen såg Husse en bättre lösning i ett reklamblad. Ett magnetfäste på väggen. Det innebar att ett annat knivställ som hängde på väggen fick flytta på sig, men efter den rockaden fick magnetlisten plats. Perfekt!
Mia har levererat ett vårtecken
Igår hade Mia hittat ett vårtecken som hon gärna ville visa. Hon hade fångat årets första ödla.
Det torde vara rekord, så här tidigt kan jag inte minnas att hon har hittat nån tidigare.
2013 köpte jag ett par filttofflor som jag har använt dagligen så gott som året runt. Enda materialet som är varmt utan att vara så tätt att jag blir fuktig om fötterna. Vintertid med en tovad innersula, sommartid utan. Under årens lopp har dock de pålimmade yttersulorna spruckit och bitarna har lossnat en efter en.
”Köp nya!” tyckte Husse när jag igen en gång ”reparerade” sulorna med silvertejp. Det låg onekligen nåt i det. Efter att ha surfat runt ett tag föll jag för Alhon huopatehdas’ modell med låg hälkappa och som är avsedd för utomhusbruk.
Det visade sig nämligen att inomhusmodellerna jag hittade saknade sula eller hade en pålimmad av samma typ som dom gamla. Sulan är ett måste. Det första paret jag ägde saknade yttersula och slets därför upp på nolltid.
Idag hämtade jag ut paketet och har under dagen och kvällen gått in dom nya, röda skapelserna. Ett lyckat köp känns det som. Den kraftiga sulan, som enligt tillverkaren inte är limmad, är en fördel på Uddens kalla golv och medger givetvis utomhusbruk. Rekommenderas varmt! 🙂
Ispromenad och kaffe på byn, hemläxa, årsmöteskallelser och inlagd sill har utgjort de senaste dagarnas sysselsättning. Mia uppskattar snöfritt.
Ispromenad och kaffe på byn
Innan det var dags att ge sig av till det planerade besöket hos f d bonuspappan i söndags tog vi en ispromenad på sjön. Fram till Hästholmen var det ställvis gräsligt halt, men längre bort gick det bra utan att halka.
Vädret var alldeles förträffligt. Ett par plusgrader, strålande solsken och tolerabel vindstyrka. Vi var inte dom enda som nyttjade väderförhållandena. Två fiskare och en skidåkare syntes också.
Efter en kort mellanlandning hemma, lastade vi soppåsarna i bilen, sa hej då till Mia och åkte längs ”sopstigen” upp till soptunnan som vi delar med herr och fru grannen.
När vi kom fram till f d bonuspappan visade det sig att herr och fru grannen plus junior var där. Dom hade nyss återvänt från en vecka i varmare klimat.
Medan vi drack kaffe och te och försåg oss från brödfaten avhandlades diverse samtalsämnen fram tills att det började dra ihop sig till mattid för vår del. Vi tackade därför för oss och lovade hälsa på igen.
Hemläxa
Igår tog jag i tu med hemläxan till nästa Skrivlördag. Den här gången var temat tystnad. Det fick mig att minnas ett kundbesök från tiden då jag bodde i Göteborg och mötet med en inköpschef på Volvo.
Lärdomen jag fick vid det besöket har jag haft nytta av många gånger. Tystnad kan vara nog så talande och användas som maktmedel vid behov.
Årsmöteskallelser
Hembygdsföreningens årsmöte närmar sig. Till de av våra medlemmar som har uppgett en mejladress skickade jag idag möteskallelser. Enligt stadgarna räcker det med annons i en lokal tidning, men förhoppningsvis är det fler medlemmar som läser sin mejl än Annonsbladet.
Inlagd sill
Jag har länge längtat efter stekt sill med löksås och köpte för ett bra tag sen en s k lättsaltad sill. När jag tog fram den idag för att vattna ur den upptäckte jag att det var en hel sill, inte filéer som jag hade tänkt mig.
Så då fick jag tänka om. Det fick bli inlagd sill i stället. Det är ju inte fy skam det heller.
Mia uppskattar snöfritt
Efter den senaste tidens töande har allt fler snöfria fläckar uppenbarat sig. Det uppskattar Mia. 🙂 I söndags föredrog hon att vänta på oss på bar mark i stället för att följa med ut på isen.
Byggnadsvård med kulturhistoria.
annicaaktiv
när livet går runt i cirklar, ibland avigt men för det mesta rätt.
Livet i Thézan-les-Beziers, Languedoc, Södra Frankrike
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
utan bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!