Författare: Uddmor

av

26.10 – Lördag-söndag på Udden

Jag har fått konjak till kaffet, blir lyckligare, har ätit tidig lunch, kollat signalerna, haft besök, skickat korrektur och minimerar mikroanvändningen.

KonjakKonjak till kaffet
Lagom tills jag hade diskat klart igår kom skyddslingens mor. Hon hade lovat titta in för att prova min teddy­fodrade skinn­kappa. Enligt storleksetiketten är det en 38a men i nutida storlek snarare en 40/42a. Det innebar att hon drunknade i den, liten och tunn som hon är, så jag får fundera vidare på vad jag ska göra med den.

Hon tackade hur som helst ja till kaffe och jag hade dessutom turen att få servera oss en konjak medan vi ventilerade stora och små händelser. Det är liksom roligare att dricka sprit när man har sällskap. 😀

Lyckligare
Under tiden vi satt vid kaffebordet hördes kraset från porslin utifrån. Jag gick ut och tittade i tron att stormvindarna hade ställt till med nåt. Mycket riktigt, det mesta som hade stått på trappbordet låg i skärvor på trappan och bordet var omkullvält, men jag misstänker starkt att Mia hade försökt hoppa upp på det och dess värre fått det att vicka omkull i och med att det inte står speciellt stadigt.

Så egentligen är det kanske inte jag som blir lycklig, utan Mia? Gärna det! 🙂

Tidig lunch
Jag kan inte minnas att jag nånsin har ätit lunch klockan tio på förmiddagen? Det gjorde jag idag. Då hade jag hunnit vara i gång i nästan fyra timmar. Det går ju inte att ställa om Mia till vintertid, så halv sju var vi redan i farten.

TVKollat signalerna
Idag har blåsten fortsatt och dessutom kom det en regnskur på förmiddagen. Idealiskt väder för att testa om TV-signalerna når fram med andra ord. Med tanke på den saftiga räkningen var för­vänt­nin­garna höga.

Och det gjorde dom lyckligtvis så nu kan jag titta på alla TV-kanaler i alla väder igen!

Besök
I och med den tidiga lunchen var det ju lämpligt med eftermiddagskaffe vid lunchtid. Sommar­grannen psykologen hade osedd gått till stranden och öst båten medan jag höll till i boden så jag bad henne stiga på och ”tvingade” i henne te när hon kom upp tillbaka. Själv föredrog jag kaffe. Det blev inget långt besök, men ett trevligt avbrott i sysslorna.

Skickat korrektur
Efter att hon hade lämnat oss och jag hade avslutat utomhusgöromålen tog jag i tu med LMFs presentkort i finsk version. Sekreteraren skickade tidigare i veckan formuleringarna så det gällde bara att läsa innantill och skriva rätt. Det var fort gjort och nu är korrekturet avsänt så jag kan med gott samvete ta ledigt resten av dagen.

MikroMikroskopisk mikroanvändning
För många år sen läste jag en forsk­nings­rapport om vad som händer med födoämnen som tillagas eller värms upp i mikron. Det var verkligen ingen munter läsning, men den rapporten förträngde jag snabbt och har glatt fortsatt värma och tina i mikron. Det blir det en klar minskning av i fort­sätt­nin­gen! Idag kom jag av en händelse över ytterligare forskningsresultat om effekterna.

Att man helt förbjöd mikro i Ryssland på grund av skadeverkningarna hade jag ingen aning om, men jag har dubbelkollat uppgiften så det torde stämma. Numera gäller inte förbudet längre, men mikrons egen­skaper är ju säkerligen de samma. På Udden blir det således mikroskopiskt lite mikro i fort­sätt­nin­gen!

Så här skriver t ex kiropraktor Tobias Melin om mikron: http://kiropraktorn.wordpress.com/tag/mikrovagsugn/ .

av

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦

av

21.10 – Himla käckt

Igår åt jag lunch ”på stan” och hade herrbesök, i morse hade jag nytt herrbesök och Solvinden är i vinterförvar.

PizzaLunch på stan
Eftersom jag hade flera viktiga ärenden till Kimito igår – bland annat underskrift på ett levnadsintyg och behov av bläckpatroner – passade det utmärkt när f d klass­kompi­sen föreslog att vi skulle träffas på pizzerian. Ja, och så hade jag lovat ta en titt på hans dator.

Halv två skulle vi ses, men jag fastnade med mun hos killarna på ZasData så jag var nästan en kvart försenad. Klasskompisen och hans son hade redan börjat äta när jag dök upp men jag kom nästan i kapp, hungrig som jag var.

Titten på datorn gav inget konkret resultat, jag kunde bara konstatera att Internet Explorer vägrade visa webbsidorna som det hade varit problem med. Som tur finns det fler webbläsare att tillgå, Chrome fungerade utmärkt så det fick bli standardläsare i fortsättningen.

Herrbesök 1
En kort stund efter hemkomsten fick jag besök av ”den unge gentlemannen” som var hemma på höstlov. Han fick te och resten av Dajm-tårtan från i söndags medan jag fick veta vad som pågår i hans liv just nu.

Efter nån timme följde jag honom ut på trappan där vi fortsatte prata ända tills jag blev som en ”gråhårig fiskpinne” för att låna gentlemannens uttryck. Det fick mig att brista ut i dagens första och enda gapskratt. 😀

Herrbesök 2
Jag hade knappt hunnit svälja sista klunken kaffe efter frukosten då det knackade på ytterdörren. Jag visste genast vem det var och blev storligen imponerad över den snabba servicen.

SignalförstärkareIgår ringde jag nämligen till Strandells för att få hjälp med TV-signalerna eftersom den rara killen jag har anlitat tidigare inte har hört av sig på två månader trots ideliga på­stöt­ningar. Antingen har han jobbat ihjäl sig eller så är han urless på mig.

Hos Strandells fick jag besked om att jag skulle få hjälp redan idag, ”kanske genast på morgonen”. Så här stod dom nu, två man stark och ville komma in och mäta upp signalerna som första steg.

Signalstyrkan var bedrövligt låg bekräftade deras mätutrustning, dom förstod mycket väl att jag inte såg vissa kanaler. Sen gick dom ut och pillade på antennen, kom in tillbaka och bytte sig­nal­för­stär­kare. Efter kontrollmätning låg signalstyrkan på 63 jämfört med 35 tidigare. En markant skillnad. På en kvart var dom klara. Bra jobbat och särdeles snabb service! 🙂

TrappanSolvinden i vinterförvar
Till skorstensinvigningen förärade sommar­gran­nen psykologen mig en likadan solcellslampa som hon har. Hos Ikea hette den Solvinden, men den har tydligen utgått ur sortimentet för nu hittar jag den inte. Den och en massa annat har idag fått flytta in i vinterförvar, trappan börjar bli tom.

Det kändes väldigt lagom att städa undan sista sommarprylarna – medan jag höll på kom några snöflingor dalande som för att meddela att ”snart blir vi många fler”. Att klotta i regnvatten ute i snålblåsten var inte ett dugg skönt kan jag meddela, brrr.

En del sommarblommor återstår än så länge. Jag hade inte hjärta att lämpa av dom så länge dom blommar. Men hjärta att låta dom frysa ihjäl har jag således. :/

av

19.10 – Taxi och tidsfördriv

Jag är känd, har snott fågelmat, uppdaterat webbsajten, kan förvänta mig lycka och har haft trevligt.

Känd
Att bo på en ort där nästan alla känner alla, eller där man åtminstone har gemensamma bekanta är en fördel ibland. Till exempel när man beställer taxi.

När jag ringde närmaste taxi igår, sa vem jag var och frågade om det passar att hämta mig klockan ett, fick jag dels ett jakande svar och dels en motfråga: ”Är det hemifrån?”. Då jag svarade ja, lovade chauffören vara på plats önskad tid.

FågelmatDe’ ni, sånt händer minsann inte i stan! Taxikusken visste alltså var jag bodde. Det känns be­tryg­gande och man blir liksom bekräftad på nåt sätt. Till saken hör att jag inte åker taxi särskilt ofta så det kan absolut inte vara orsaken till att jag var känd. En alldeles särskild sorts kundservice. 🙂

Snott fågelmat
Igår snodde jag fågelmat. På annans mark dessutom. Vik Husse tipsade nämligen om ett recept på rönn­bärssnaps värt att pröva. Som bekant gillar jag alla sorts fruktsafter som innehåller alkohol. 😀

Min egen rönn är så hög att jag inte kommer åt bären så Mia och jag tog en liten promenad över till rågrannens rönnar där kvistarna hängde längre ner. Plockandet var fort gjort och Mia satt snällt och väntade under tiden. Jag hade bestämt mig för att bara göra en halv sats av receptet ifall jag inte skulle gilla den färdiga brygden.

Om ett par veckor får jag provsmaka, recension utlovas!

Uppdaterat LMFs webbsajt
Igår och idag har jag uppdaterat LMFs webbsajt med aktuell info. Tråkigt nog handlar det mesta om ebola som skördat många offer också i Sierra Leone. Förhoppningsvis får informationen folk att tänka på hur lyckligt lottade dom är och att dom gärna vill bidra på nåt sätt till dom som behöver hjälp.

Mycket lycka att vänta
Med tanke på alla skärvor jag har åstadkommit den senaste tiden – ett antal senast idag – kommer jag att bli jättelycklig framöver förutsatt att det gamla talesättet ”Skärvor betyder lycka.” håller streck. Ett annat talesätt stämmer också ”En olycka kommer sällan ensam”. Nåväl, så länge det rör sig om döda ting är olyckan inte mycket att orda om.

RosorTrevlig eftermiddag
Idag hade jag turen att få bjuda Grisen/Tvillingen på middag. Hon har alltid med sig blommor när hon kommer, så också idag. En härlig rosenbukett och i ”min” färg påpekade hon. Noga utvald således.

Om jag minns rätt har hon aldrig tidi­gare drabbats av min kokkonst? Och snäll som hon är, sa hon att det var gott. Faktiskt var den improviserade kyckling­grytan fullt ätbar tyckte jag också.

Över te, respektive kaffe fortsatte samtalet efter maten i ett par timmar. Ämnesbredden var som vanligt stor. Härligt med såna människor. En alltigenom trevlig söndagseftermiddag. 🙂

av

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀

av

15.10 – Tidpunkter och annat

Jag har jobbat halvtid, väntar frost och vet vilka finalisterna är. Mia gör inte tidig kväll.

Jobbat halvtid
Gissa om jag var sen till jobbet idag också? Men faktiskt en minut tidigare i Dragsedet-kurvan än förra veckan. Ändå började jag en timme senare. Idag jobbade jag alltså bara halvtid. Ingen hade bokat in sig kl 13-14.

BlomhavI väntan på frost
Verandan ser ut som en blomsterhandel. I natt hotar meteorologerna med frost också här nere i sydväst så jag har plockat in alla blommor som jag tror inte klarar sån kyla.

Dagstemperaturen var inte mycket att skryta med den heller, bara 4-5 grader. Men annat är ju inte att vänta så här års.

I södra Sverige är det sommarvärme läste jag på Råttan/Vädurens blogg den 11.10, men jag vill ju bo på Udden så jag får se till att klä mig varmt i stället. Och elda i kakelugnen förstås! 🙂

GuldgalanFinalisterna utsedda
Trots att det har gått mer än sju år sen jag lämnade Östersund, följer jag fortfarande Guldgalans aktiviteter. I år går den av stapeln den 13 november och enligt dagens mejlutskick är finalisterna i respektive kategori nu utsedda.

Det är också roligt att se att en av mina f d kunder (Internetmedia) står för Guldgalans webbdesign. Jätteduktiga killar. Nuförtiden kanske det också finns duktiga tjejer där.

Speciellt intresserad är jag förstås av Dataföreningens kan­di­da­ter till priset Årets IT-entreprenör. Efter så många år som aktiv i föreningen klappar hjärtat fortfarande lite extra för den och jag är nyfiken på vilka företagare man utsett i år.

Inte tidig kväll
Att Mia gör kväll redan 19.50 är ganska ovanligt. Men jag förstår henne. Det är ensamt, mörkt och kallt ute. Det passar matte utmärkt, då vet jag var jag har henne. 🙂

Bara för det ville hon ut igen tio över åtta för att hon insåg att jag ännu inte har satt mig framför TVn. Sitter jag vid datorn är jag tråkig och då ska hon ut om hon får. En bestämd kisse som vet vad hon vill och när.

Mia i gungstolen